Bokning till Maldiverna och Bali pågår

Jag håller på för fullt att boka upp alla Caesars skollov känns det som. På fredag är han ledig och för att kunna få en längre helg med Niklas som flyger in från Saudiarabien, åker vi till Kuala Lumpur på torsdag kväll för en långweekend med honom.

På jullovet åker vi hem till familjen Sverige för första gången på några år. Jag och Caesar gör även en avstickare till Turkiet på hemvägen för att avsluta lite affärer.

På påsklovet bär det av till ett av mina drömresemål, Maldiverna. Vi kommer befinna oss där 10 nätter och vi är inte typerna som kan ligga och slappa på en resort i 10 nätter.

Jag har bokat in oss på 3 olika öar. Först den bofasta ön Maafushi, som verkar både charmig och där man kan få lite kontakt med den lokala kulturen. Sedan tar vi oss norrut till Huraa Island, där vi kommer bo på ett pensionat i några nätter. Det är också en lokal ö, men har en strand där man kan bara med baddräkt, samt så arrangerar pensionatet många fina utflykter. De sista nätterna spenderar vi lite mer pengar och bor på en lyxig resort inte alltför långt ifrån flygplatsen. Vi flyger hem ganska tidigt på söndag morgon igen.

Caesars sommarlov inleder vi med två veckor på Bali, som också är en riktig bucket-listdröm. Bali verkar ha blivit lite överturistigt med åren, men vi hoppas kunna hitta lite charm där ännu. Jag har än så länge inte bokat några boenden, men jag funderar på Seminyak, Ubud och Gili Air Island. Jag är även sugen på att spendera några nätter på en yogaresort i djungel samt i en av de uppblåsbara bubblorna man kan sova i på Bali.

Jag tänkte resa dit med lätt bagage, då jag är ruggigt svag för Balistilen när det gäller både kläder och inredning. Här i Singapore lever jag mest i lätta tunikor och klänningar, så det passar ju bra.

Det är lite farligt att bo här, efter att ha bott på NZ, med dyra och svårtillgängliga resmål. Det blir nog någon weekend till Legoland och någon av de indonesiska öarna man kan nå med båt härifrån, Batam och Bintan är det största öarna.

Lite allt-i-allo, blandad uppdatering.

Veckorna här går och sakta bryts marken in och börjar bli hemma. Jag hör inte alla bilar längre och alla människor stör mig inte längre. Vi vandrar omkring på helgerna och upptäcker nya, supercharmiga kvartet och blir alldeles glada i hjärtat. Jag deltar i luciatåget här och är med i ett gäng som har open mic på en klubb, så jag tänker sjunga med några musiker där är planen. Det var ju många år sedan jag jobbade som sångerska, men jag känner i mitt hjärta att jag inte är färdig med musik. Sedan har jag lite andra spännande projekt jag jobbar på. Drömmar som det är dags att sluta springa ifrån, av rädsla. De har kallat på mig länge nog känner jag.

Sedan sist har vi varit till Legoland i Malaysia, Halloween har firats, drinkar har sippats på Marina Bay Sands takbar och Singapore Zoo har besökts.

Niklas har varit på sin första arbetsresa till Saudiarabien. Han åker igen på lördag. Där är arbetsveckan söndag-torsdag då det är muslimskt land med lediga fredagar och lördagar. Därför missar Nicke liksom hela helgen, men i ersättning får han 2 extra semesterdagar, vilket ju aldrig är fel. Nästa fredag möter vi honom igen i Kuala Lumpur, då han åker via KL på väg till Singapore och vi har långweekend här då Caesar är ledig från skolan.

Här är utsikten från vår balkong där vi numera bor ner mot det närmaste poolområdet, 19 våningar ner.

I denna satt jag och läste idag, en av våra favoritjacuzzis på kondot. Dessa är gigantiska, som ett u, så det är bara en del av bubbelpoolen som syns! Det finns två likadana och de är oftast tomma även på helgerna. Favorithänget för oss vuxna i familjen helt klart.

Dessutom har jag lyckats boka in resten av Caesars skollov med resor till Maldiverna och Bali. Det är liksom svårt att hålla sig här, där det vimlar av fantastiska och prisvärdra resmål! Däremot försöker jag hålla igen på weekendresandet, då vår kära natur redan är så överbelastad.

Vi har jobbat på att inte få vår lägenhet att se ut som en semesterlägenhet, med alla opersonliga IKEA-möbler, så vi satte upp fina tavlor från Nya Zeeland(Haeri Mai betyder välkommen, så dessa hänger i hallen) och investerade i ett antikt kinesiskt skåp, så vackert att det nästan gör ont.

Nu är det dags att googla lite Bali-tips och boenden. I Maldiverna kommer vi ö-hoppa och har hittills bokat in två öar, men en tredje blir det nog med.

Ett nytt liv på två veckor - nu i Singapore

Ja tänk va, precis så gjorde vi när vi flyttade till Nya Zeeland för två år sedan, skapade oss ett nytt liv på två veckors tid. Hus, jobb, skola och vardag.

Nu har vi precis flyttat in i vår lägenhet, Nicke har börjat jobba och Caesar har börjat skolan. Både jag och Nicke har sexkantshänder, IKEAs motsvarighet till tennisarmbåge. :)

Efter att ha levt på en ö där allt är så långt bort och då livet på ön styrs av lokala traditioner, känns det lite som att komma till Europa igen när man bor här. Tänk, här finns två IKEA med svensk matmarknad, två svenska fik med princesstårtor och räksmörgås och man kan köpa WASA knäcke i mataffärerna till och med! Sådana saker är vi liksom inte bortskämda med på Nya Zeeland som är så långtbortistan. Bara det faktum att det går direktflyg till Sverige härifrån känns faktiskt smått overkligt.

Singapore är rent, fräscht, effektivt och välsmort. Folket är välutbildade, drivna och ambitiösa, precis som hemma i Sverige. Vädret är soligt och varmt och vi bor aslyxigt i en lägenhet på en anläggning med snygga pooler, gym, tennisbanor, karaokerum, läsrum, trädgårdar, steamrooms, biljardrum och pianorum.

Trots allt detta lever jag i en bubbla av sorg över att ha lämnat Nya Zeeland och alla fantastiska människor vi har mött och fått förmånen att lära känna där. Jag blir gråtmild när jag ser vänner posta bilder från stränder i vårsolen och från sociala sammanhang som jag inte längre kan delta i. Nya Zeeland med sin småstadsmentalitet, världsfrånvändhet och sina glada och ostressade invånare har helt enkelt trängt sig in i min själ, mer än jag nog kunnat ana. Jag har definitivt hittat hem i mig själv i NZ och levt i sådant flow och helt enkelt älskat min vardag. Jag längtade aldrig bort från min vardag på Nya Zeeland, något som jag tidigare inte har upplevt.

Medan jag kan njuta av det glassiga livet här i storstan, kan jag också sakna det mer okomplicerade livet på NZ utan så mycket märkesbutiker, sportbilar, skönhetsoperationer och ambitioner. På ena sidan av Caesars skola ligger en gigantisk villa med 4 röda Ferraris utanför. Den ena är något slags special edition som man inte ens får köra i Singapore, då den är gjord för högertrafik. På andra sidan av Caesars skola ligger ett hundhotell och resort, ett boutiquehotell för hundar med en benformad pool!

På Nya Zeeland är barnen otrendiga, folk går omkring i fula one pieces och barfota överallt och jag möts alltid av ett leende och ett Good morning på morgonpromenaden. Ingen bryr sig om vad du jobbar med utan ser dig som person snarare än din status. Det kunde gå månader innan folk i Nya Zeeland frågade mig vad jag eller Nicke jobbade med. Det var så fint att bo i ett land där jag blev sedd, inte min status, min utbildning eller min adress.

När vi sålde vår Ford betalade köparen bilen helt och sa till mig att jag kunde lämna den vid hans hus på kvällen efter Nickes sista arbetsdag 5 dagar senare, no worries. "Vill du ha ett kontrakt på att bilen är din eller vill du se ägarbeviset på att bilen är våran åtminstone?" frågade svenska jag. Nej, det behövdes inte. Nicke sa att han inte ens tittade på bilen när han kom och lämnade av den efter hans sista arbetsdag heller, utan bara litade på att den var som tidigare.

Jag hittade en större andlighet, lugn och energi i Auckland genom att jag levde i en vardag där materiell standard och yta spelade sådan liten roll. Jag måste nog anstränga mig mer för att även hitta det okomplicerade, det lugna och det själfulla även i Singapore. Jag sade till en ung taxichaufför här förra veckan att meningen med livet är att bidra till en bättre värld och att göra skillnad, ha ett inre syfte. Han såg skeptiskt på mig och tyckte min sjuåring hade mer rätt i hans drivkraft att bli rik, haha!

Resefamilj flyttar till Singapore!

Hej hej! Ja, vi lever fortfarande, trivs och frodas på Nya Zeeland! Men...

Under Caesars förra skollov i juli mötte vi upp farmor i Singapore. Vi hängde så klart vid poolen, såg Marina Bay Sands och åt Chicken Rice på Hawker Centers. Det var inte bara därför vi var där. Vi hade en massa möten, 10 stycken närmare bestämt, på internationella skolor i Singapore.

Den supercoola inomhusträdgården - wow!

Niklas har fått jobb på ett företag i Singapore och därför lämnar vi Nya Zeeland 30 september, sorgligt nog. Däremot ser vi även fram emot flytten. Caesar har haft skola färdig sedan juli och nu är allas visum på plats. Vi har till och med sedan rätt länge bestämt oss för vilket kondo vi kommer bo i. Vi vill bo i ett stort kondokomplex med pooler, gym med mera.

Vi håller på för fullt att avsluta allt här, säljer allting i huset, bilarna, avslutar företag och konton här och där. Dessutom passar vi på att umgås extra mycket med vänner. Det är sååå många vänner och sammanhang jag kommer sakna här, men jag vet ändå att vi har tagit rätt beslut.

Poolhäng i varma Singapore.

Ett besök och införskaffande av årskort på Legoland hann vi också med.

Caesar börjar årskurs 3 på en skola med brittisk läroplan redan på tisdagen efter vi har landat. Sedan har han skollov ett par veckor senare. Då drar han och jag till Legoland ett par dagar igen. Det har varit en tung process även för Caesar. Han kommer sakna mycket även om han verkligen gillade Singapore. Det är det bästa landet i hela världen enligt honom!

Varma och svettiga på äventyr! Snart blir vi Asienbor!

Pausdags

Det här kommer säkerligen inte som en överraskning för er. Inläggen här kommer mer och mer sällan. Detta beror inte på att jag har tröttnat på att resa och upptäcka världen, utan det fortsätter jag alltid göra.

Däremot fyller bloggen inte en så stor funktion för mig själv längre. Hemmavid symboliserade bloggen längta-bortet jag alltid hade inom mig. Den blev ett sätt för mig att drömma mig bort till gångna och kommande resor. Ett sätt att fly den grå och ofta mörka vintervardagen.

Numera känns inte min vardag så grå längre. Här på Nya Zeeland har jag funnit mycket av det jag tidigare sökte, ett bättre klimat, ett mjukare samhällsklimat, lugn och ro, sol och en större andlighet.

Jag har under min vistelse här börjat lyssna in mig själv och sålla bland innehållet i mitt liv. Mindre distraktioner och mer inre innehåll. Mer balans, lust och kreativitet. Nu har jag nått en punkt där jag vill starta upp ett nytt företag och med mina engagemang med musik, familj, vänner och träning måste jag skala av lite, för att behålla balansen.

Jag sätter inte stopp för bloggen. Kanske kommer lusten igen, kanske flyttar vi vidare någonstans i världen. Men tills dess hittar ni privata kontakter mig på Facebook där man får en mycket större inblick i vårt liv än via bloggen, eller på Instagram under namnet Resefamilj. För frågor om att resa i och flytta till Nya Zeeland kan ni alltid använda fliken Kontakta mig här i bloggen. Där når ni mig. Jag hoppas innerligt att vi ses på Instagram eller Facebook! Kramar

Mars månad

Mars månad gick fruktansvärt fort.

Månaden började med att farmor kom hit på besök och hon flög hem först igår. Farmor var sjuk den första veckan och sedan blev Caesar sjuk. Därefter drog vi iväg på vår Söderhavskryssning och med hjälp av antibiotika var vi alla friska! När vi kom hem igen blev jag sjuk och sedan Caesar igen, som fortfarande är hemma från skolan. Han har bara 1.5 veckor kvar på termin 1(av 4) och sedan han har två veckors lov innan termin 2 drar igån. Jag pratade med hans lärare idag, då det känns som att han har missat nästan hela mars i skolan. Hon gav mig lugnande besked och tyckte att han lugnt kunde ta och vila upp sig lite till.

Yin och yang, sjukmånad och lyxkryssning. Ja, det är väl så det är ibland. Jag sitter just nu och tömmer min Iphone från bilder och min Olympus-kamera på bilder in i min Iphone. Många paradisstrandsbilder är det i Olympusen.

Isle of Pines, Nya Kalcedonien:

Vi börjar också så smått att fundera på vårt liv efter september, då Nickes arbetskontrakt går ut. Som det ser ut nu har förfrågningar efter han tjänster inkommit från 4 arbetsgivare på 3 olika kontinenter, vilket gör mig oerhört stolt över min käre man! Inget är klart med någon, även om ju vi så klart vet vartåt det lutar. Uppdatering kommer.

Nu fick vi ett mail från farmor som sitter på tåget hem från Arlanda. Hon skriver att det är kallt och grått i Stockholm. Jag vet att hon saknar stranden och färgerna här, men mest av allt lilla Caesar så klart. Han saknar henne väldigt mycket med!

Port Vila

Hittills har vi besökt Maré & Noumea i Nya Kalcedonien. Idag är vi i Port Vila i Vanuatu & snart ska vi gå på båten igen för att åka vidare till ön Lifou. 

Det går ingen större nöd på oss mer än att midjemåttet växer lite trots att vi tar frukt till dessert. Båtens gym har vi besökt tre gånger hittills i alla fall. 

På väg på kryssning

På väg på båten som går från vår förort in till Auckland city. I hamnen ser vi den båt som kommer bli vårt hem de närmaste 10 nätterna. 

Söderhavsdrömmar

Livet känns tufft just nu, snart semester med kryssning till Nya Kalcedonien och Vanuatu om en dryg vecka.

Vi ska stanna på dessa öar/platser: Noumea, Mare, Port Vila, Lifou och Isle of Pines. Riktiga söderhavsdrömsdestinationer!

Våra mest prioriterade resmål i samband med vår flytt hit var att upptäcka söderhavsöarna samt Nya Zeeland och det har vi verkligen gjort. Hela Nya Zeeland har vi täckt i princip och förra året var vi på både Fiji och Samoa. Jag skulle gärna vilja åka till Tonga och Tahiti med, men vi får se först hur länge vi bor kvar här. Australien ligger också på listan(vi har bara varit i Sydney, Nicke och jag) och det är ju en hel kontinent i sig, så stort, så stort.

När jag googlar på Lifou är detta den första bild som kommer upp:

Det blir nog bra det här... :D

Kiwi love - om att känna kulturchock mot sina egna

När vi reste omkring med husbil på sydön var det en sak vi reagerade över, hur ohyfsade européer helt plötsligt verkade, efter 1.5 år här på Nya Zeeland. Jag har märkt av detta förut som resande ut i världen utanför Europa. Det där med att jag har reagerat på värmen mellan människor i andra delar av världen. Jag har även tidigare reagerat på oartigheten hos svenska barn som av någon oförklarlig anledning så sällan får lära sig att vara artiga och säga sådana där enkla saker som tack, när de får något.

På turistorterna på sydön i januari, kom vi på oss med att sakna de trevliga och varma Nya Zeeländarna(=kiwis) som ofta var i minoritet där vi befann oss. Vi märkte direkt om vi mötte kiwis på våra vandringar. Det var de som tittade oss i ögonen, gav ett leende och sa: "Heya, how ya doing." precis som vi gör här i Auckland när vi möter varandra. Däremot gör man ju inte det på samma sätt i Europa och framför allt tyskar och svenskar kändes faktiskt extra oartiga. Det var en tråkig känsla att erfara en så negativ kulturkrock mot sin egen kultur. Det kändes lite skumt, att få ett sådant tydligt kvitto på hur vi alla i familjen har förändrats av att bo här.

Den gång då vi blev bogserade in på en camping, efter att vår husbilsnyckel gått sönder, var det enbart kiwis som frågade om vi behövde hjälp med något och om vi hade grejor till middagen. Ingen person av annan nationalitet gjorde detta.

I köket på denna camping satt ett gäng tyskar vid ett av de stora borden som fanns där. Förutom det bord de satt vid hade de även belamrat det andra stora matbordet med grejor. När jag frågade(väldigt artigt och med ett stort leende så klart :) om det var någon som satt där eller om det var deras grejor, fnös de nästan åt mig och verkade tycka det var väldigt jobbigt att flytta alla sina påsar och ölflaskor därifrån. En Nya Zeeländare hade antagligen flyttat dessa grejor så fort någon av oss andra på campingen hade kommit in i köket. De skulle även ha givit oss ett stort leende, småpratat lite skojsamt samt bett om ursäkt över sin utbredning på det sätt man ofta ber om ursäkt för saker rutinmässigt här.

Den här känslan av att se och respektera varandra är oerhört trevlig att leva i. Det är ingen slump att kiwis har rykte om sig, världen runt, att vara oerhört trevliga. De ÄR det och dessutom vänliga och oerhört hjälpsamma inifrån ut. Det är skönt att umgås med folk som ler mot varandra, bekräftar varandra positivt, hjälper varandra och inte klagar över saker. Behandla andra som man själv vill bli behandlad.

Så klart träffade vi en hel del trevliga turister på vår resa med, utan tvekan. Jag tror bara att resten av världen, och inte minst vi svenskar, har en hel del att lära av den värme som finns mellan människor här. Det är ett socialt smörjmedel och det gör livet lättare och trevligare. Jag fick frågan av min syster om jag inte känner mig ensam här. Jag svarade som det är, att jag tyvärr kände mig mycket mer ensam i Sverige än här.

Låt oss kiwifiera världen mer, le mot varandra, fråga om du ser någon som behöver hjälp och ge den där ensamma äldre damen några vänliga ord. Det kan betyda mer än du tror och det gör även dig gladare, ända in i själen!

Book character day

Varje år har skolan en specialvecka med boktema. Då finns böcker att köpa på skolan och hela skolan har en dag då eleverna får klä ut sig till valfri bokkaraktär. Caesar valde Emil detta år. Han var fast besluten att ha en soppterrin på huvudet, men jag hade ingen lust att skicka honom till skolan med en porslinsskål, så han fick gott nöja sig med en plåtskål. Nöjd var han ändå. :)

Hela skolan går sedan i en parad, som vi föräldrar får stanna och titta på. Himla gulligt. Alla lärarna och skolpersonal är också utklädda denna dag.

Kryssning till Vanuatu och Nya Kalcedonien

Jag gissar på att de flesta av er, som inte är bevandrade i denna del av världen i alla fall, inte känner till dessa länder så värst mycket.

Det är två små ö-nationer som ligger mellan Fiji och Australien och dit ska vi åka på kryssning i mars!

Jag kikade på dessa kryssningar i januari och februari förra året då de då var extremt prisvärda. Så var de även denna tid i år. För strax över 5000 SEK får vi del i en fyrbäddshytt, helpension i 10 dagar samt stopp på 5 olika paradisöar. Förra året betalade vi nästan samma peng per person för bara flygbiljetterna till Fiji och Samoa.

Ser jag fram emot detta? Mycket!

Hoppas jag att de stora haven ska vara lugna? Absolut! Jag är lite sjösjuk av mig, så jag måste införskaffa lite medikament innan avresan.

Det där med att byta hus i Auckland

Vi bor ju lite för stort vi, med 4 sovrum, 3.5 badrum samt två vardagsrum. Vi är ju bara tre och i ärlighetens namn får vi inte många besök från Sverige hit, så vi bestämde oss för att minska ner lite på både boytan och hyran.

Under Caesars sista två sommarlovsveckor kikade vi runt på lite hus, allt från mögel och äckel till rätt fina. Här är ju standarden högst sagt varierande och vad man får är inte alltid i paritet med vad man får betala.

Här är det standard att man skriver kontrakt på ett år till att börja med, men då Niklas har jobbkontrakt till september ännu kan vi inte skriva på mer än 6-7 månader till en början. På det sättet förlorade vi mitt favorithus, i New England-stil, superfräscht samt med underbar havsutsikt.

Däremot fick vi vårt andra hands-val, ett mindre hus med 3 sovrum och ett badrum. En gästtoalett hade ju varit perfekt, men man kan inte alltid få allt. Framför allt spar vi ca 75000 SEK årligen genom att flytta, så det är det ju helt klart värt.

Vi lyckades dessutom med konststycket att få trägolv i vardagsrummet, samt även i badrummet skumt nog. Då det är ett äldre hus utan isolering under lär det vara lite kallare i vinter. I Nya Zeeland fryser man ju mer inomhus än i Sverige, då byggstandarden inte är så hög. Min kompis Anna säger att jag kommer ångra mina trägolv när vintern kommer. Hon som infödd kiwi har väldigt svårt att förstå min aversion mot heltäckningsmattor.

På söndag går flyttlasset.

Husbil på sydön del 5 - Queenstown, Invercargill och Wanaka

Vi åkte den sista veckan till Invercargill, där vi hängde med Madison och hennes familj. Vi hade träffat dom i St Bathan och hade bytt telefonnummer, då vi hade planerat att åka förbi Invercargill innan vi åkte hem.

Det var himla mysigt och sjukt nog träffade vi på hennes pappa igen på en campingplats natten efter att vi lämnade Invercargill. Vi visste att han skulle iväg och campa, men inte vart han skulle och sjukt nog hamnade vi vid samma lilla sjö på landet mellan Invercargill och Wanaka! Himla lustigt, så vi fick en trevlig kväll till tillsammans.

Därefter åkte vi tillbaka till vårt favoritställe Wanaka några dagar för vandring och avslutade sedan vår resa i Queenstown, innan vi flög hemåt.

Charmiga gågator i Queenstown. Vi tyckte däremot att Queenstown var lite för turistigt för vår smak, för mycket stora resorter och lite för lite charm. Wanaka är som en mer stylish och mer charmig minivariant av Queenstown, med mer soldagar, värme samt vackrare läge.

Coolaste grabben på sydön!

Vi hade en fantastisk semester! Däremot tog Samoa förstapriset för förra årets bästa resa med resan till Fiji som nummer två. För Caesar tog helgen i Wellington förstapriset dock. Det var en mycket mysig weekendresa dit vi hade!

Vi är lite mer resort- och värmemänniskor. Sydön var lite väl kallt för oss, så vi tyckte alla det var skönt att komma tillbaka till nordön där vi kunde gå i t-shirt på kvällen från flygplatsen till bilen. :) Dessutom är nordön mer exotisk för oss nordbor. Naturen på sydön är fantastisk, men även mer lik naturen i norra Europa.

Det enda måstet vi har kvar nu på Nya Zeeland är Tongariro crossing, en endagsvandring som ser helt fantastisk ut på Instagram! Vi vill även se mer av staden Tauranga och kusten öster om Tauranga. Det kommer lite senare. Nästa helg ska vi ut på en liten weekendresa till surfbyn Raglan.

Husbil på sydön del 4 - Dunedin till Milford Sound

Efter lite cityliv i Dunedin åkte vi ut på halvön utanför Dunedin som är full av djurliv, fåglar, små pingviner, sjölejon med mera. Vi övernattade vid och promenerade ut till Victory beach, där gula pingviner och sjölejon lever.

När vi påbörjade vår promenad sken solen, men på tillbakavägen vände vädret på bara ett par minuter och vi drabbades av vågrätt hagel och starka vindar. Caesar frågade mig: Mom, are we gonna die now?! Det gjorde vi ju inte, utan hoppade blöta och kalla in i bilen och stannade för en varm kopp kaffe och choklad innan vi åkte till Dunedins fantastiska badhus för att simma, bada och värma oss.

Vidare från Dunedin hade vi planerat att ta den vackra vägen efter sydkusten, men vädret var bara fruktansvärt, vilket det ofta är där nere. Vi satte oss på ett kafé efter vägen och kikade på väderleksrapporten, då vi var lite trötta på regn. Vi såg att Milford sound hade en av sina få soldagar dagen efter, så vi sträckkörde till Te Anau, där vi övernattade. Dagen efter njöt vi av en solig båttur på Milford sound.

Båtens kapten åkte så nära ett vattenfall att båten typ åkte i vattenfallet. Han varnade oss, men några lyssnade inte riktigt, eller så ville dom inte lyssna. :)