Vi åkte den sista veckan till Invercargill, där vi hängde med Madison och hennes familj. Vi hade träffat dom i St Bathan och hade bytt telefonnummer, då vi hade planerat att åka förbi Invercargill innan vi åkte hem.
Det var himla mysigt och sjukt nog träffade vi på hennes pappa igen på en campingplats natten efter att vi lämnade Invercargill. Vi visste att han skulle iväg och campa, men inte vart han skulle och sjukt nog hamnade vi vid samma lilla sjö på landet mellan Invercargill och Wanaka! Himla lustigt, så vi fick en trevlig kväll till tillsammans.
Därefter åkte vi tillbaka till vårt favoritställe Wanaka några dagar för vandring och avslutade sedan vår resa i Queenstown, innan vi flög hemåt.
Charmiga gågator i Queenstown. Vi tyckte däremot att Queenstown var lite för turistigt för vår smak, för mycket stora resorter och lite för lite charm. Wanaka är som en mer stylish och mer charmig minivariant av Queenstown, med mer soldagar, värme samt vackrare läge.
Coolaste grabben på sydön!
Vi hade en fantastisk semester! Däremot tog Samoa förstapriset för förra årets bästa resa med resan till Fiji som nummer två. För Caesar tog helgen i Wellington förstapriset dock. Det var en mycket mysig weekendresa dit vi hade!
Vi är lite mer resort- och värmemänniskor. Sydön var lite väl kallt för oss, så vi tyckte alla det var skönt att komma tillbaka till nordön där vi kunde gå i t-shirt på kvällen från flygplatsen till bilen. :) Dessutom är nordön mer exotisk för oss nordbor. Naturen på sydön är fantastisk, men även mer lik naturen i norra Europa.
Det enda måstet vi har kvar nu på Nya Zeeland är Tongariro crossing, en endagsvandring som ser helt fantastisk ut på Instagram! Vi vill även se mer av staden Tauranga och kusten öster om Tauranga. Det kommer lite senare. Nästa helg ska vi ut på en liten weekendresa till surfbyn Raglan.
Efter lite cityliv i Dunedin åkte vi ut på halvön utanför Dunedin som är full av djurliv, fåglar, små pingviner, sjölejon med mera. Vi övernattade vid och promenerade ut till Victory beach, där gula pingviner och sjölejon lever.
När vi påbörjade vår promenad sken solen, men på tillbakavägen vände vädret på bara ett par minuter och vi drabbades av vågrätt hagel och starka vindar. Caesar frågade mig: Mom, are we gonna die now?! Det gjorde vi ju inte, utan hoppade blöta och kalla in i bilen och stannade för en varm kopp kaffe och choklad innan vi åkte till Dunedins fantastiska badhus för att simma, bada och värma oss.
Vidare från Dunedin hade vi planerat att ta den vackra vägen efter sydkusten, men vädret var bara fruktansvärt, vilket det ofta är där nere. Vi satte oss på ett kafé efter vägen och kikade på väderleksrapporten, då vi var lite trötta på regn. Vi såg att Milford sound hade en av sina få soldagar dagen efter, så vi sträckkörde till Te Anau, där vi övernattade. Dagen efter njöt vi av en solig båttur på Milford sound.
Båtens kapten åkte så nära ett vattenfall att båten typ åkte i vattenfallet. Han varnade oss, men några lyssnade inte riktigt, eller så ville dom inte lyssna. :)
Härifrån åkte vi över vinlandet i Cromwell till Otago, där det numera odlas mycket frukt, men förr i tiden var detta guldgrävarmecka och här finns det många gamla, söta städer att upptäcka. Det är inte så tätt med turister här, men denna del blev en klar favorit för mig, hög charmfaktor.
Varje helg såg vi till att pricka in en marknad för att köpa lax, frukt, grönt samt ost. Här är vi på väg in i farmers market i Cromwell.
Urgulliga Ophir!
Vi gillade särskilt Ophir och den lilla orten St Bathans med ett stort dagbrott, the Blue lake. I St Bathan finns även ett äldre inn med både bar, biljardbord och ett alldeles eget spöke som härjade i rum nr 1. Numera bor det bara 24 personer i St Bathan och de driver det lilla hotellet vidare tillsammans. Urmysigt ställe!
En del av det gamla dagbrottet ser ut som ett månlandskap.
Sedan bar det av till charmiga Dunedin och då vädret var rätt dåligt passade det ganska bra. Det var en mysig stad med äldre byggnader och fina museum. Gamla byggnader är vi ju inte bortskämda med här på Nya Zeeland, utan allt är ju nytt nästan. Vi besökte Dunedin museum, Toitū Otago Settler Museum och flera äldre palats som man kan besöka. Här finns flera världens brantaste gata, Cadburys chokladmusem och ett cannabismuseum för den som är intresserad.
Redo att springa uppför världens brantaste bostadsgata!
Därefter drog vi vidare över Franz Josef-glaciären ner till Haast. Franz Josef var väl fint, men rätt grå. Vi har sett lysande gröna glaciärer tidigare, både på Island och i Patagonien i Chile, så vi är lite bortskämda sedan tidigare.
En av de saker jag hade sett fram emot med vår sydö-resa var att få se de intensiva turkosa vattendragen. Färgen kommer sig av glaciärlera eller mjöl. Den är gråaktig, men i vattnet gör den vattnet intensivt turkos och oerhört vackert.
Här bodde vi fint, men vi kunde inte gå ut ur husbilen pga alla sandflugor.
Förutom dessa höjdpunkter var inte västusten inte så speciell tyckte vi(man blir ju lite bortskämd med skönhet när man bor på Nya Zeeland kan väl erkännas) och så fanns det en massa sandflugor där och dom älskade verkligen Niklas.
Vi fortsatte sedan den oerhört vackra resan mellan Haast och Wanaka.
Vi blev lite kära i Wanaka, en liten stad som låg så vackert vid en vacker sjö omgiven av stora berg. Här finns mycket hiking, friluftsliv och skidområden samt en mysig by med en massa restauranger och charm. Vädret är dessutom mycket mer stabilt och varmt här i jämförelse med resten av södra sydön.
Jag och Caesar njuter här av sista veckans sommarlov innan Caesar börjar årskurs 3 nästa vecka.
Här nedan ser du vår resrutt på sydön, osnyggt ritat med vitt :) :
Vi skippade Kaikoura efter den stora jordbävningen den delen drabbades av i december. Vägarna dit hade börjat öppnas bara ett par dagar innan vi landade i Christchurch fick vi reda på. Den norra delen av sydön är fantastisk, men där har vi redan varit, så vi åkte inte dit denna gång.
Vi landade i Christchurch som fortfarande är under uppbyggnadsfas efter den stora jordbävningen 2011 tror jag det var. Vi stannade inte länge i Chrustchurch utan åkte ut på den fantastiska halvön där Akaroa låg, en liten fransk by - så himla charmig!
Sedan fortsatte vi från Christchurch igen genom St Arthurs pass, ner till Hokitika där vår husbil fick bärgas då nyckeln ramlade i två delar vid vackra Hokitika Gorge.
Vi har haft finfina, vackra veckor på sydön, men helt ärligt var det oerhört skönt att komma hem till Auckland igen efter 3.5 veckor i en liten husbil. Kompakt och tätt på varandra har vi levat. Det har funkat bra, men att komma hem till huset var superskönt för att inte tala om sova i den stora, sköna sängen.
Min kiropraktor konstaterade att jag var lite spänd och tightare i nacken än vanligt och det är ju inte så konstigt.
Det har verkligen varit det perfekta sättet att se Nya Zeeland på och så coolt att bara kunna åka och alltid ha med sig allt man behöver. Som en snigel liksom, alltid huset med. :) En viktig sak att tänka på är att husbilen man hyr är "selfcontained" om man vill ha möjlighet att fricampa(stå ute i naturen nattetid). Har bilen inte någon typ av toalettlösning och saknar märkningen selfcontained får man inte det, utan måste stå på campingplatser. Annars kan man bli väckt mitt i natten och får dessutom böter på $200, ca 1200-1300 SEK.
Vi passade på att ha movie nights ibland och det var mysigt att ha dvd med sig i bilen ibland.
Vi fick bärgas en gång då vår bilnyckel bara ramlade i två delar. Det skedde på annandag jul, så i den lilla stad vi var i hade inte låssmeden öppet. Vi fick bärgning efter bara en timme efter att jag ringt Jucy. Vi hade bokat in oss den natten på en liten camping, vilket var tur, då vi ju inte kunde låsa bilen. Morgonen efter kom en mobil låssmed och gjorde en ny nyckel till oss. Enkelt och smidigt fixat och Jucy stod för kostnaden.
Vi fricampar nästan jämt med vår husbil. Så länge den är certifierad får man campa på de flesta ställen. Inte inne i samhällen däremot. I natt stod vi parkerade vid en sjö vid Queenstown & vaknade upp med denna vy!
