När vi flyttade hit funderade jag mycket över vad jag skulle skicka med Caesar i hans matlåda till skolan. Som svensk är man ju lite ovan vid detta, men idag är jag så nöjd över att kunna skicka med honom bra grejor, istället för de halvfabrikat jag själv fick i skolan.
Till morning tea, dvs mellis på förmiddagen, skickar jag med nötter, ett par kex, en frukt och en klämyoghurt, som inte innehåller skräp eller så mycket socker.
Till lunch får han en nyttigare variant av bananbulle, som jag själv bakar, lite grönsaker, nötter och salami. Ibland skickar jag även med någon lyxigare, tex några jordgubbar, färska blåbär eller en raw food ball. Jag försökte skicka med frysta kycklingbitar eller liknande, men inga varianter av protein har varit populära hos Ceasar förutom salamin. Recept på bananbullarna följer här nedan.
Bananbullar
2 ägg
1 tsk amält kokosolja
120 gr banan (1 stor och mogen/övermogen)
2 msk kokosmjöl
2 dl glutenfria havregryn
1 tsk fiberhusk
1 tsk bakpulver
Vispa upp äggen pösigt och rör ner smält kokosolja. Mixa bananen med gaffel eller stavmixer och rör ner. Ju mognare banan, ju godare bullar! Blanda de torra ingredienserna och rör ner.
Låt degen svälla en stund och rulla sedan till bollar.
Grädda i 200 gr i ca 10-15 minuter beroende på storlek.
Jag gör ofta 2-3 satser till helgfrukost och fryser in resten.
Vi fick tips från folk i stan att det pågick en lördagsmarknad för lokalbefolkningen och vi som älskar marknader, pilade ditåt.
Folket på Fiji var verkligen otroligt gulliga och alla hälsade glatt på oss på marknaden, trots att de ser lite bistra ut på bilderna. :) Det märktes att det är mycket resortturism på Fiji, då folk kikade nyfiket på oss när vi vandrade omkring där. De flesta turister som bor i Nadi bor i Denarau, en separat stadsdel som är helt uppbyggt på ett gammalt träsk. Där vimlar det av stora villor, gated communities, lyxhotell och golfbanor och turister, rätt ocharmigt ställe.
Kumara, som detta kallas i Nya Zeeland, sötpotatis heter det i Sverige. Stapelvara i denna del av världen, men det är första gången jag har sett dom med blasten kvar.
Caesar tyckte att vi skulle shoppa lite fiskar och stod och trånade länge. :)
Efter några timmar i staden åkte vi tillbaka till stranden vi bodde på, åt långlunch med våra argentinska vänner och Caesar och lilla Luan gick omkring och hittade gamla kokosnötter som de försökte sälja på restaurangen där vi satt.
En väldigt trevlig del av livet i Auckland. Varje stadsdel med självaktning har sin egen marknad. Vår närmaste i Howick är rätt liten och familjär, medan andra är mer trendiga, andra lantliga och en del kulturellt influerade.
Vi har läst på internet en hel del om Otara market, som ligger i södra Auckland, den fattigaste och mest multikulturella delen av staden. Här bor många ur maori- och söderhavsbefolkningen.
Det blev turkisk gözleme med en massa vitlök och örter till senfrukost för min del.
Vi föll totalt för denna lite ruffa marknad, med en massa grönsaksstånd i matdelen, en del av marknaden var en prylmarknad och den sista delen en matmarknad.
Här kan man fynda tyger och blomsterkransar från söderhavsöarna, inlagd banankaka i kokosmjölk, färsk ananas. I ståndet med Manuka honung stod försäljaren hellre och spelade gitarr än sålde honung till oss. I ett hörn stod några predikanter och förkunnade Guds ord genom högtalarna. Vid matmarknaden spelade ett band söderhavsinspirerad musik och jag gav pengar till en liten tjej som hade tagit med sig sin klarinett och spelade bredvid några försäljare på marknaden.
Vi kunde även fynda musik från de olika Söderhavsöarna, bland annat en artist som hette Chuck you och en annan skiva med Cook Islands Divas.
Nej, den här t-shirten köpte vi inte! :)
En bild från den mysiga matmarknaden där det såldes allt från kaffe, donuts, turkiskt, kinesiskt, pacifika eller Island food som det brukar kallas, den maoriska hangin med mera. Vi kommer definitivt tillbaka hit!
Här såldes haj i fiskståndet, även om kanske dessa småhajar är lagliga att fiska här antar jag, så känns det inte helt etiskt att äta en så utrotningshotad fiskart.
Vi kikade sedan på kartan och hittade som vanligt i Auckland, ett stort grönområde nära, Otara Creek reserve. Vi parkerade på en gata och kom in lite fel i parken som det visade sig, då den gångväg vi vandrade blev mer och mer skitig och till slut tog den bara slut.
Vid det laget hade vi tröttnat på att försöka ta oss över floden till den sida som såg finare ut, så vi gick tillbaka till bilen igen på gatorna.
Vi blev rejält utstirrade när vi gick som helvit familj på gatorna där. Barnen i huset vi parkerade utanför vinkade och stojade. Vi var helt klart det mest exotiska inslaget där, då det i det området säkert bor befolkning med härstamning från Söderhavsöarna eller Maorierna till minst 95% att döma av vad vi såg.
Jag funderade när jag parkerade vår vita BMW där och helt ärligt hade jag aldrig låtit den stå parkerad över natten där. Auckland är en stad med lite våld, men med relativt mycket inbrott i bilar och bostäder. Den där känslan av att vara överpriviligierad och så vit är inte alltid helt bekväm. Som min körledare Simon en gång skämtsamt sa när han kramade om mig i slutet av en körövning: "Drive carefully Marie, we know you have a long way to drive to your mansion in East Auckland(det anses lite posh att bo i East Auckland)."
En av husen som kantar parken och detta var relativt välskött i jämförelse med andra bakgårdar som såg extremt skrotiga ut. Det här är verkligen en stad med rejäla inkomst- och klasskillnader tyvärr.
Här i östra Auckland där jag bor flyttar det ständigt in en större befolkning av kineser, som flyttar från kinas ekonomiska och miljömässiga problem. Det har resulterat i att det i vissa kvarter finns hela shoppingblock med bara affärer med kinesisk text eller inriktning.
Många infödda kiwis(=nya zeeländare) är lite frustrerade över denna stora inflyttning, då de välbärgade kineserna driver upp priserna på den överhettade bostadsmarknaden här i Auckland. Dessutom krockar den kinesiska kulturen till viss del med den nya zeeländska. På badhusen finns stora skyltar på kinesiska om att man inte får spotta på golven eller i poolerna till exempel. De flesta är dock välanpassade och oerhört trevliga, så klart.
Här på Nya Zeeland är Countdown den mest dominerande matvaruaffären och de är inte billiga. Uppstickaren Pak'n'Save är lite mer som Willys, med billigare priser helt klart. Båda dessa kedjor har rätt höga priser.
Däremot är det mycket billigare att handla mat och grönt i de privata småaffärerena. Det finns veggieshops överallt och lokala slaktare, som ofta är billigare än de stora kedjorna även de. Att beöka någon av alla farmers markets är också ett bra sätt att minska sina matkostnader, sjukt nog tycker man som svensk, där läget är tvärtom!
Jag blev så glad i veckan som var, när vi kollade in i ett hål i väggen som utifrån ser ut som en liten veggieshop nära oss. Det visade sig att insidan var väldigt annorlunda. Det var en otroligt stor och välsorterad kinesisk matvaruaffär, med en mängd kinesiska och nya zeeländska matvarur. Oerhört välsorterad och med mycket bra priser!
Där fanns en mängd olika, handgjorda färska nudlar och kinesiskt kål i många varianter. Vi köpte färska nudlar, kyckling, färsk koriander och ingefära samt kinesiskt kål till en wok i helgen. Där fanns också färsk wonton- och dumplingsdeg, så nu måste jag bara köpa en ånginsats, då vi inte tog med oss våran hit till NZ. Jag älskar ångkokta dumplings.
Man kunde även hitta andra spännande kinesiska delikatesser här, som du ser här nedan...;) Ursäkta den läskiga bilden.
Många av våra vänner och bekanta här i Auckland ojjar och ummar sig över Waiheke island och vi tänkte att det är nog en fin ö, men den visade sig vara mer mångfacetterad och charmig än vi trott.
Här nedan är lite bilder från vår biltur runt den östra, ödsliga delen av Waiheke. Den västra delen är där vingårdarna, sommarhusen och även de 8000 bofasta finns. Waiheke visade sig vara en härlig mix mellan den totalt ohippa, lite bonniga urbefolkningen, de excentriska konstnärerna och de chica Aucklandsborna med dineros.
Jag gillade det faktum att så många olika element och människor kunde hittas här. De bidrog alla till den mysiga stämningen och den vackra naturen drog inte ner omdömet heller.
Ön är som norra nordön komprimerad på liten yta. Med många olika sorters natur och just mixen av befolkning och besökare blir ön som en crash course i norra nordön. Lägg därtill restauranger och vingårdar i världsklass, så har du en vinnande helgmix.
Det faktum att vi har bilfärja hit direkt från vår förort gör ju inte saken sämre. Det går även många båtar till Waiheke island från båtterminalen i Auckland CBD(=city).
På ön tar man sig lättast runt med bil, men den västra delen är rikt trafikerad av lokalbussar och resten av ön går att nå med olika rundturer och turistbussar. Det finns många vandringsleder och cykelleder runt och på ön. En led leder runt hela ön, men den måste man ha rätt många övernattningar på för att göra den hela.
Här nedan ser du vingården Man O´War, där vi åt lunch i söndags. Oerhört mysigt ställe och mysigt läge.
Ön är full av små vikar och stränder. En del jättefina stränder ligger i anslutning till badorterna i väster. Andra kan man vandra till eller åka bil till. En del stränder och vikar nås lättast med båt och rätt mycket mark på den här ön är privat, mycket mer än man är van vid på Nya Zeeland där nästan all vacker strandlinje är statlig och tillgänglig för alla. På Waiheke är det mycket vinodling, storbönder och en del superrika godsägare med. :)
Vår tapastallrik på Man O´War. Caesar fick en så söt barnpåse med smörgås, popcorn, frukt, kaka, en ballong och såpbubblor, så alla var vi nöjda och glada.
Man O+War bay. Det är bara att konstatera att livet i Auckland bjuder på mycket hög livskvalitet.
När vi flyttade hit blev jag så klart lite stressad kring de nya rutinerna kring skolan här. En stor del jag funderade på var vad man ska skicka med till skollunch och morning tea(=mellis) och hur den skulle förpackas. Behövs kylklampar, mattermos eller hur skulle det hela läggas upp?
Jag förstod någonstans att här precis som i många andra delar av världen skickas onyttigheter med på skolluncherna. Själv kände jag mig inte så sugen på att skicka med Caesar marmeladsmörgåsar och chips som den helyllesvensk jag ändå är.
Vi provade oss fram genom bulgur och köttsorter, som var mitt stora problem, då matväskan hänger i rumstemperatur mellan 10-12.30. Detta är då slutresultatet:
En klämyoghurt utan tillsatt socker, nötter och en frukt till morning tea. Till lunch lägger jag i en fryst korv(jag vet, inte optimalt.) eller fryst kyckling med kylklamp under, små tomater, en morot, några fler grönsaker eller vad vi nu har hemma alternativt lite frukt, en rawfoodboll direkt från frysen och lite mandlar typ.
Förra terminen gick många av klassens föräldrar genom walk of shame, då läraren en dag öppnade allas matlådor och hade dessa som tema för dagen. De gick igenom matgrupper och pratade om hälsa.
Caesar och en till elev hade en stor guldstjärna på klassfönstret när vi hämtade barnen och barnen hade ritat och skrivit vad som fanns i deras matlådor och satt upp allt detta på klassens stora "skyltfönster". Som nykomling blev jag oerhört glad så klart, lättad över att ha fixat en helt okej låda i alla fall. Många föräldrar skämdes oerhört över detta, men några skärpte också till sig efteråt.
Här nedan ser du på den övre raden lunchlådor från en skola i ett höginkomstområde och på den nedre raden lunchen i ett låginkomstområde. På Nya Zeeland finns riktigt fattiga barn och en del får inte ens med sig någon lunch till skolan tyvärr.
På vår skola kunde man förra året beställa mat två dagar per vecka. Systemet var krångligt med cash i ett kuvert och maten var usel med typ Billys panpizza, snabbnudlar och kakor.
I år har de jobbat fram en klar förbättring. Man kan betala och beställa mat över internet 3 dagar per vecka och nu finns allt från sushi, pitabröd och butter chicken att beställa, samt yoghurt, fruktsallad, morotsstavar med mera. De onyttigare alternativen finns ju också kvar, men ett klart steg i rätt riktning. Jag lade in några beställningar, framför allt då Caesar har varit avundsjuk på sina kinesiska klasskompisar som får sushi med sig.
Alla i familjen älskar asiatisk mat och att bo i Auckland är bara perfekt för oss. Här finns en extrem uppsjö av asiatiska restauranger.
Bara i vårt område har vi en uppsjö riktigt bra indiska, thailändska, japanska och kinesiska restauranger, till och med en restaurang där de serverar färska dim sum som brunch på helgen. Jag älskar dim dum(små rätter, ofta små degknyten, typ dumplings) och passade alltid på att besöka bra dim sum-ställen under de åren jag reste till Kina i jobbet.
Detta utbud och denna kvalitet är vi inte vana vid från våra år i hus i Stockholms södra förorter direkt.
I helgen provade vi vår närmsta japanska restaurang samt en sushi med snurrband, där Caesar älskar att kika på bandet och plocka sina favoriter.
Vår favorit i Auckland än så länge är Industry zen som är rankad som nr 54 i hela Auckland. Bilden här nedan visar det vi alltid tar där, Chotto mix med scallops(pilgrimsmusslor)
I had a funny conversation with a friend here in Auckland. Her daughter was reading a book and the main character was a swedish girl. The girl was eating blueberry soup in the book, so Michelle asked me if that was for real or not? I told her that we had blueberry soup topped with cottage cheese after a day out cross country skiing when I was a child. We could also eat it after school. Blueberry soup and rose hip soup are the most common swedish fruit soups.
She loved the idea and asked me for the recipe and to be honest my mother never made this from scratch but bought ready made. Well anyway here is the recipe.
Ingredients for blueberry soup:
0,5 liters of water
0,5 liters of sugar
0,5 liters of blueberries
2-3 tablespoons of potatoe flour
You put the water and sugar in a pan and heat it while stearing until the sugar dissolves.
When it starts boiling you put the blueberries into the water and boil the soup for about 3 minutes.
You can then taste if it needs more sugar or not.
Mix 2-3 tablespoons of potatoe flour in a cup with a just a little water.
Then you add that mix slowly in the soup whilie stiring the soup allthe time.
Let the soup reach boiling temperature before you let it cool down.
The blueberry soup can be served both warm and cold and is traditionally eated with tiny almond macaroons and/or cottage cheese in it. You could also top it with whipped cream if you prefer that.
Jag måst ju säga att sällan har basiluskerna avlöst varandra så flitigt i denna familj som nu. Både Caesar och Niklas går på medikament från förra veckan, Caesar har haft svinkoppor och igår kväll packade jag ner mig med feber och den har visst givit sig på Nicke idag med.
Vi körde frukost ute och tog en sväng på Farmers Market i Howick Village idag mellan sjukutbrotten. Det finns en hög bondens marknad och nattmarknader här i Auckland på helgerna och det är ju bara så himla mysigt. Nästa vecka ska vi planera våra inköp lite bättre, så ska vi shoppa lite mer då.
Grönsaker, egengjord hummus, kött, fisk, bröd, honung och hantverk. Allt kunde vi hitta och ofta slog de priserna från de stora kedjorna här på NZ. Det här är en av de saker vi har sett fram emot mycket inför vår flytt till NZ, alla farmers markets.
Pauasnäckan är min absoluta favoritsnäcka och hemmavid här vi en jättestor vacker Pauasnäcka som vi köpte på Nya Zeeland 2005. Jag drev även en importfirma och importerade hängen och smyckedelar av Pauasnäckor från två distributörer på Nya Zeeland på sydön. Jag har lekt med tanken på att hälsa på dom någon gång...vi får välan se.
Jag har sett att Pauasnäckor säljs i fiskdiskar för sitt kött här, men jag har inte vågat köpa någon, då jag inte har tagit reda på hur de ska tillredas. Under vårt besök på Ambury Farm day igår såg vi ett stånd som sålde musselburgare och Pauafritter på bröd, så då passade vi allt på.
Pauaröran var riktigt smaskig och serverades med sweet chili- och tartarsås.
Min musselburgare var riktigt smarrig. Jag ska nog leta upp ett recept eller två, så kanske jag vågar mig på någon av alla olika sorters dagsfärska musslor som säljs för en spotstyver här. Vi får även plocka egna musslor i lågvattnet på stranden, men max 50 stycken var. Att plocka över 50 stycken var är olagligt, antagligen för att det inte räknas som att man plockar enbart för privatbruk då.
Bild på Pauasnäckan lånad från Tepapastore.
Här liksom i Storbrittannien ser man ofta på kaféer skyltar med texten:
Vi serve breakfast all day!
Frukost består ofta av ägg, bacon, bönor och sådant eller annat matigt, som för oss svenskar mer signalerar lunch.
Därför äter man ofta frukosträtter följdaktligen även vid lunchtid.
Vi åt en sen frukost igår, jag och Caesar, och lyxade till det med kaféfrukost.
En stor Flat white..
...och Eggs Benedict blev mitt val för brunchen. Denna rätt har jag varit nyfiken på ett tag, då den ser så god ut på bild. Traditionellt serveras den nog med bacon, men jag har svårt för kött till dagens första mål, så jag valde stekt svamp istället.
Pocherade ägg på toast med en bädd av spenat och champinjoner. Såsen över är Hollandaisesås. Var det gott? Väldigt gott, jag tror jag har en ny brunchfavorit här på Nya Zeeland!
Nicke har försökt tjata mig till en japan nära vår lägenhet i Viaduct Harbour i Auckland. Den heter Industry Zen och vi gick in genom den blygsamma entrén i lördags kväll för att mötas av fantastiska lokaler. Så himla mysigt ställe och maten som vi fick in var bara magisk! Skaldjur tillagade både kreativt och till absolut perfektion - nom nom!
Vi var lyriska efteråt och kom överens om att det var det bästa vi har ätit sedan vi var på Mattias Dahlgrens för ca 6 år sedan! Det vill inte säga lite, då vi var på en trestjärnig Michelinrestaurang i New York förra året. Denna var dock så mycket bättre!
Det här inlägget publicerades i bloggen för exakt ett år sedan, när jag var färdig med mina studier. Tiden går fort och jag älskar fortfarande mitt arbete - så mycket att lära och så varierande.
"Förra veckan avslutade jag samt ett tiotal av mina klasskamrater våra studier med ett dygn på Villa Fridhem beläget strax utanför Norrköping.
Vi inledde vår vistelse med kaffe i
salongen. Där serverades ingen överdådig
afternoon tea-buffé, men ett mindre
kaffebord. Därefter slank vi i våra
badkläder och begav oss till poolområdet.
Fiskarna i pedikyrbadet var lite trötta
så vi fick alla prova gratis hur länge
vi ville. Det var som att stoppa ner
fötterna i bubbelvatten som bits lite. :)
Släta blev då fossingarna! Jag hade även
bokat in en massagetimme som var riktigt
skön, mjuk men ack så verksam.
Kvällen avslutades med en jättefin middag
bestående av tre redan förutbestämda rätter.
Lokalen som var fullsatt och väldigt
högljudd förtog tyvärr en hel del av middagen
och vi som hade varit ute och svirat sent
kvällen innan kände betongkepsen som kom
på i den höga ljudnivån...
Himla trevligt hade vi och ack, vad jag redan
saknar min härliga och färgstarka klass!"
