Ja tänk va, precis så gjorde vi när vi flyttade till Nya Zeeland för två år sedan, skapade oss ett nytt liv på två veckors tid. Hus, jobb, skola och vardag.
Nu har vi precis flyttat in i vår lägenhet, Nicke har börjat jobba och Caesar har börjat skolan. Både jag och Nicke har sexkantshänder, IKEAs motsvarighet till tennisarmbåge. :)
Efter att ha levt på en ö där allt är så långt bort och då livet på ön styrs av lokala traditioner, känns det lite som att komma till Europa igen när man bor här. Tänk, här finns två IKEA med svensk matmarknad, två svenska fik med princesstårtor och räksmörgås och man kan köpa WASA knäcke i mataffärerna till och med! Sådana saker är vi liksom inte bortskämda med på Nya Zeeland som är så långtbortistan. Bara det faktum att det går direktflyg till Sverige härifrån känns faktiskt smått overkligt.
Singapore är rent, fräscht, effektivt och välsmort. Folket är välutbildade, drivna och ambitiösa, precis som hemma i Sverige. Vädret är soligt och varmt och vi bor aslyxigt i en lägenhet på en anläggning med snygga pooler, gym, tennisbanor, karaokerum, läsrum, trädgårdar, steamrooms, biljardrum och pianorum.
Trots allt detta lever jag i en bubbla av sorg över att ha lämnat Nya Zeeland och alla fantastiska människor vi har mött och fått förmånen att lära känna där. Jag blir gråtmild när jag ser vänner posta bilder från stränder i vårsolen och från sociala sammanhang som jag inte längre kan delta i. Nya Zeeland med sin småstadsmentalitet, världsfrånvändhet och sina glada och ostressade invånare har helt enkelt trängt sig in i min själ, mer än jag nog kunnat ana. Jag har definitivt hittat hem i mig själv i NZ och levt i sådant flow och helt enkelt älskat min vardag. Jag längtade aldrig bort från min vardag på Nya Zeeland, något som jag tidigare inte har upplevt.
Medan jag kan njuta av det glassiga livet här i storstan, kan jag också sakna det mer okomplicerade livet på NZ utan så mycket märkesbutiker, sportbilar, skönhetsoperationer och ambitioner. På ena sidan av Caesars skola ligger en gigantisk villa med 4 röda Ferraris utanför. Den ena är något slags special edition som man inte ens får köra i Singapore, då den är gjord för högertrafik. På andra sidan av Caesars skola ligger ett hundhotell och resort, ett boutiquehotell för hundar med en benformad pool!
På Nya Zeeland är barnen otrendiga, folk går omkring i fula one pieces och barfota överallt och jag möts alltid av ett leende och ett Good morning på morgonpromenaden. Ingen bryr sig om vad du jobbar med utan ser dig som person snarare än din status. Det kunde gå månader innan folk i Nya Zeeland frågade mig vad jag eller Nicke jobbade med. Det var så fint att bo i ett land där jag blev sedd, inte min status, min utbildning eller min adress.
När vi sålde vår Ford betalade köparen bilen helt och sa till mig att jag kunde lämna den vid hans hus på kvällen efter Nickes sista arbetsdag 5 dagar senare, no worries. "Vill du ha ett kontrakt på att bilen är din eller vill du se ägarbeviset på att bilen är våran åtminstone?" frågade svenska jag. Nej, det behövdes inte. Nicke sa att han inte ens tittade på bilen när han kom och lämnade av den efter hans sista arbetsdag heller, utan bara litade på att den var som tidigare.
Jag hittade en större andlighet, lugn och energi i Auckland genom att jag levde i en vardag där materiell standard och yta spelade sådan liten roll. Jag måste nog anstränga mig mer för att även hitta det okomplicerade, det lugna och det själfulla även i Singapore. Jag sade till en ung taxichaufför här förra veckan att meningen med livet är att bidra till en bättre värld och att göra skillnad, ha ett inre syfte. Han såg skeptiskt på mig och tyckte min sjuåring hade mer rätt i hans drivkraft att bli rik, haha!
Hej hej! Ja, vi lever fortfarande, trivs och frodas på Nya Zeeland! Men...
Under Caesars förra skollov i juli mötte vi upp farmor i Singapore. Vi hängde så klart vid poolen, såg Marina Bay Sands och åt Chicken Rice på Hawker Centers. Det var inte bara därför vi var där. Vi hade en massa möten, 10 stycken närmare bestämt, på internationella skolor i Singapore.
Den supercoola inomhusträdgården - wow!
Niklas har fått jobb på ett företag i Singapore och därför lämnar vi Nya Zeeland 30 september, sorgligt nog. Däremot ser vi även fram emot flytten. Caesar har haft skola färdig sedan juli och nu är allas visum på plats. Vi har till och med sedan rätt länge bestämt oss för vilket kondo vi kommer bo i. Vi vill bo i ett stort kondokomplex med pooler, gym med mera.
Vi håller på för fullt att avsluta allt här, säljer allting i huset, bilarna, avslutar företag och konton här och där. Dessutom passar vi på att umgås extra mycket med vänner. Det är sååå många vänner och sammanhang jag kommer sakna här, men jag vet ändå att vi har tagit rätt beslut.
Poolhäng i varma Singapore.
Ett besök och införskaffande av årskort på Legoland hann vi också med.
Caesar börjar årskurs 3 på en skola med brittisk läroplan redan på tisdagen efter vi har landat. Sedan har han skollov ett par veckor senare. Då drar han och jag till Legoland ett par dagar igen. Det har varit en tung process även för Caesar. Han kommer sakna mycket även om han verkligen gillade Singapore. Det är det bästa landet i hela världen enligt honom!
Varma och svettiga på äventyr! Snart blir vi Asienbor!
Vi bor ju lite för stort vi, med 4 sovrum, 3.5 badrum samt två vardagsrum. Vi är ju bara tre och i ärlighetens namn får vi inte många besök från Sverige hit, så vi bestämde oss för att minska ner lite på både boytan och hyran.
Under Caesars sista två sommarlovsveckor kikade vi runt på lite hus, allt från mögel och äckel till rätt fina. Här är ju standarden högst sagt varierande och vad man får är inte alltid i paritet med vad man får betala.
Här är det standard att man skriver kontrakt på ett år till att börja med, men då Niklas har jobbkontrakt till september ännu kan vi inte skriva på mer än 6-7 månader till en början. På det sättet förlorade vi mitt favorithus, i New England-stil, superfräscht samt med underbar havsutsikt.
Däremot fick vi vårt andra hands-val, ett mindre hus med 3 sovrum och ett badrum. En gästtoalett hade ju varit perfekt, men man kan inte alltid få allt. Framför allt spar vi ca 75000 SEK årligen genom att flytta, så det är det ju helt klart värt.
Vi lyckades dessutom med konststycket att få trägolv i vardagsrummet, samt även i badrummet skumt nog. Då det är ett äldre hus utan isolering under lär det vara lite kallare i vinter. I Nya Zeeland fryser man ju mer inomhus än i Sverige, då byggstandarden inte är så hög. Min kompis Anna säger att jag kommer ångra mina trägolv när vintern kommer. Hon som infödd kiwi har väldigt svårt att förstå min aversion mot heltäckningsmattor.
På söndag går flyttlasset.
Vissa dagar får jag liksom nypa mig för att det är overkligt vackert här under de gnistrande sommardagarna. Vi har köpt nyckel till skolpoolen och invigt den med efter skolan igår. Så himla skönt! I havet är det små rosa maneter, som jag är rädd bränns. Däremot är det fullt med folk som badar hela tiden, så de kan väl inte vara så farliga antar jag.
Här bor vi liksom - overkligt fortfarande!
Härliga vyer från gårdagens morgonpromenad!
En skolklass som var på utflykt vid stranden. Det är bara 7 dagar kvar i skolan innan sommarlovet sätter igång!
Det här är sjukt nog ett jultecken här, då Pohutukawa-träden kallas New Zealands Christmas trees, då de alltid blommar så härligt rött över julen.
Jag har alltid gillat att följa bloggar om utlandssvenska familjer, men ännu mer sedan jag själv blev en sådan. Det finns många fina bloggar om utlandssvenskar runt om i världen och ännu fler fina Instagramkonton. Här följer en lista med några tips på familjer som har följt sina drömmar om ett liv någon annanstans:
Bild lånad från Bortugal
Bloggar:
Portugal: Bortugal
Shetlandsöarna: Shetlandsfrun
Spanien: Sol som sol
Tyskland: Lanclin
Bild lånad från Shetlandsfrun
Instagramkonton:
Frankrike: Madame Suedoise
Nya Zeeland: Frida Kabo
Singapore: Life in Singapore
USA: Skandigirl
USA: Swedsanna
Har du några andra utlandssvenska favoriter?
Det känns som vi både har bott här länge och kort tid, det är svårt att förklara. Det känns så hemma här och Sverige så avlägset, men samtidigt känns det lite som att vi nyss kom hit.
Jag tänkte på det i veckan att vi smälter in mer och mer här, i början var det så mycket: "Hej, jag kommer från Sverige." eller så fick jag frågan varifrån jag kom.
Lite bilder från vår resa hit, och resan har ju liksom fortsatt. Man förändras helt klart av att ta steget ut i världen och samtidigt känner jag mig ju mer hemma här, precis som jag har känt tidigare när jag har varit ute och rest. Detta år har varit helt rätt för oss och jag återkommer med en 1-års sammanfattning senare i veckan.
Uppgraderade till business, inte illa alls var det!
Framme med våra 10 resväskor!
Vår första flat White, i detta land som alltid levererar fantastiskt kaffe!
Numera har jag nog jobbat bort min accent lite, så jag får inte frågan så ofta och behovet att visa att jag är nykomling har avtagit med tiden. Numera förstår jag vad folk menar när dom säger: Kia ora(maori), Malo sis(samoanska), chur bro(Kiwi-slang) och så vidare...:)
Jag är nyss hemkommen från kören, som håller på att förbereda sig för att sätta upp en egen show på en teaterscen i södra Auckland. Jag har mörkat lite i kören, hållit mig lite i bakgrunden, inte sjungit för starkt, då jag är lite blyg. Jag fick dock förfrågan om att ta ett solo förra veckan när vi sjöng på en rugbymatch och då kunde jag ju inte mörka längre, utan körde på med mitt solo i 180. Så nu har kören upptäckt att jag är en rutinerad gospelsolist, vilket verkar betyda att jag är tillbaka i "alltid solist"-facket, precis som jag var i min gospelkör hemma i Sverige. Till och med Hannah, som är musiklärare och alltid står bredvid mig sa efter mitt solo: "Wow, I had no idea you could sing like that!" Rätt kul men lite obekvämt samtidigt, då jag har rätt höga krav på mig själv och är väldigt sällan nöjd.
Helgen som gick var bara magisk, som en minisommar mitt i regnrusket som har varit och som kommer ännu värre i juli-september. Vi behövde den alla, då Caesar är så trött, så trött efter ännu en skoltermin, Niklas har jobbat som en tok de senaste veckorna och även jag fast jag inte har något riktigt att skylla på riktigt.
Ja, du ser ju vilken vitaminkick det är att hänga ute i den här naturen, hitta en rolig lekplats, vandra på stranden i lågvatten och bara prata...
Här är utsikten från stadsdelen Blockhouse Bay mot Mangere där flygplatsen i Auckland ligger.
Lite bushwalk blev det också. Annars har det inte blivit så mycket av den saken de senaste månaderna, då vädret har varit så opålitligt och det blir lätt geggigt ute i bushen här om vintern.
Den sena lunchen intogst på Paradise restaurant, en indisk restaurang i den väldigt indiska stadsdelen Sandringham. Vi stannar ofta här för lunch när vi åker till och från de västra natursköna delarna i Auckland. Niklas fick tips om detta ställa av en indisk kille på jobbet och det är ett grymt ställe, riktigt bra.
Sedan förenades jag med mina körkompisar i Auckland Gospel Choir för att sjunga på en nettballmatch. Jag visste ju inte ens vad nettball är, men det är som basket fast man inte får dribbla kan man säga lite förenklat. Jag tycker det inte är jättekul att titta på sport, men vi hade ju verkligen bra platser och då vi var där som stöd klappade och tjoade vi så mycket vi kunde. Kul!
Vi fick gratisbiljetter till familj och vänner, så Niklas och Caesar passade på. Caesar tyckte det var roligast att samla på de uppblåsbara grejerna man kunde klappa med och bagageluckan i bilen var full av dessa på hemvägen.
Det är lite roligt med sport här, då de sysslar med så olika sporter mot för oss i Sverige. Här är ju rugby den utan tvekan största sporten och All blacks har ju nästan helgonstatus här. Annars är kricket och nettball stora sporter. Fotboll är en vintersport här och inget som spelas sommartid. Många av Caesars kompisar spelar rugby eller kricket sommartid och fotboll på vintern.
Min fina och färgstarka kör. 95% av medlemmarna är från Samoa och de sjunger som gudar - så begåvade hela bunten!
Söndagen fortsatte med långpromenad i solen, Caesar på sin kickbike, en promenad efter vattnet. Sedan åkte vi och köpte snorklar och vattenskor för att ta med till Fiji. Helgen avslutades med skolans föräldraförenings bioevent, där vi visade BFG och överskottet går till skolan. Det var riktigt lyckat och kul och det första event som vi i den nya styrelsen stod för.
Lågvatten = havsbotten. :)
Vi hade bjudit hem dryga 30 personer, familjer här i vårt område, på en midsommarfest i helgen. Det har regnat en del här i helgen, så det kändes som en riktig svensk midsommar med andra ord. ;)
Vi hade hittat Aalborg i en affär faktiskt och vi som inte dricker sådant fick hutta på vindruvsjuice. Vi hade fixat sånghäften på engelska, en pimpad julgran med söderhavsblomsterkransar runt, en Spotifylista med midsommarsånger, lekar ute på gården, dans runt granen/midsommarstången och skattjakt för barnen. Denna fest blev så himla rolig att Sverige nu har några Kiwis som vill ansöka om svenskt medborgarskap faktiskt - kul!
När man bjuder på fest här har jag lärt mig att inte laga alltför mycket mat, då alla gäster har med sig något till bufféen, en jättetrevlig tradition tycker jag. Vi hade förberett en stor smörgåstårta och hade köpt sill och rom till en romtårta på den specialimportbutik som finns här i Auckland. Våra gäster älskade dessa, lite oväntat men riktigt kul! Vi hade också köttbullar som uppbackning och den enda andra svenska familj som var bjuden hade med sig två enorma jordgubbstårtor.
Sedan hade alla familjer med sig plockmat, fruktspett, scones med grädde och sylt, laxsnittar, aprikoskakor, chokladkaka, ja ni hör ju själva. Jag hade också bakat semlor, men skippade att sätta vispa grädde till dom, då vi hade en gigantisk buffé redan.
Det kändes så himla kul och trevligt att båda få bjuda på sig och visa vår svenska kultur på detta sätt. Vi har redan fått förfrågningar från festdeltagarna om att göra denna fest till en årlig tradition. :) Dagen efter damp det ner en inbjudan till Svenska föreningens årliga Lucia-firande, som firas här i september, i slutet av vintern. Då kommer vi ha bott här ett helt år. Vi var med på Lucia-firandet förra september, efter att ha varit i Auckland i bara en veckas tid.
Denna gång också med ord, inte bara bilder. Förresten tog jag visst en liten bloggpaus denna vecka. Veckan började med en röd dag och sedan har den bara gått på, med mycket jobb på många fronter. :)
Förra fredagen flög vi alltså den nätta flygresan på en timme till Wellington, Nya Zeelands huvudstad, som ligger längst ner på nordön.
Vi landade kl 18.15(jag var tvungen att fundera lite, då jag kommit så mycket in i 6.15pm-systemet som de kör med här på Nya Zeeland) och tog en uber till vårt hotell, vilket låg helt perfekt vid vattnet mitt i city. Nya Zeeland är ett väldigt bildrivet land och lokaltrafiken dålig, så denna weekend njöt vi av att vara i en stad där det mesta faktiskt kan nås till fots.
Vi vandrade efter vattnet, besteg det lilla berget Mount Victoria, åkte bergsbanan upp till botaniska trädgården, besökte små butiker och det underbara muséet Te Papa, som är Nya Zeelands absolut bästa museum. Vi drack goda koppar kaffe och badade. Hotellet hade en inomhuspool, men den var tyvärr inte kanonfräsch. Vi hade däremot läst i hotellinfon att man som hotellgäst kunde få tillgång till det nybyggda badhuset som låg precis bredvid hotellet. På söndagkvällen gick vi dit och badade bubbelpool och simmade innan middagen. Så himla mysigt.
Att komma till Wellington från Auckland är lite som att färdas från Kungsholmen till Södermalm, då Wellington har en mer hipsterbetonad bohemisk atmosfär än något mer borgerliga Auckland. Nu är det ju inte småborgerligt med Stockholmsmått i Auckland riktigt, då det är mer vilda västern här på NZ än det mer uniforma Sverige, men det finns klart mer dragningar ditåt i jämförelse med Wellington. Vi var lite nyfikna på staden, då vi var där ett par nätter där 2005 eller 2007 och tyckte mycket mer om Wellington än Auckland då. Aucklands innerstad är ju rätt intetsägande och det var det vi såg av Auckland i princip.
Vi båda kände oss supernöjda med att bo i Auckland trots den mysiga innerstaden i Wellington. Hade jag varit 25 och barnlös hade den kanske legat högre upp på listan. Däremot är den otroligt vackra naturen kring Auckland så mycket vackrare, den prunkande, exotiska regnskogsliknande naturen, de otaliga vackra stränderna och det varmare klimatet inget vi skulle vilja byta bort. Wellington är känt som The windy city och vi hade med oss både vindjacka, varma tröjor och regnkläder, då vi vet att vädret växlar hårt där. Men vi hade makalös tur med sol och åtminstone 14-15 C hela helgen.
Ja, ni hörde rätt, idag börjar vintermånaderna här på Nya Zeeland. Detta innebär i Aucklandområdet mer instabilt väder, mer regn och temperaturer på ca 10-20 C dagtid. Idag har vi haft 14 C om jag inte minns fel och strålande sol nästan hela dagen. För mig är det inte riktigt vinter när jag promenerar i öppna skor och en kofta ovanför t-shirten. Däremot tycker min nyinflyttade Sydafrikanska vän Cay att det är kallt här nu. I Durban innebär vintern som minst 22 C. Allt är relativt.
Idag började dagen med att jag promenerade med Caesar till skolan. Han vill hellre kallas Melonhead numera, då hans nya hjälm till sparkcykeln ser ut som en stor vattenmelon. Han älskar denna hjälm så mycket så han tog på sig den igår när vi tog bilen till skolan i ösregnet...hehe!
Jag hade med mig några askar med choklad till föräldrar som efterfrågat fler boxar, som vi i föräldraföreningen ordnar som den här terminens stora fundraiser. Vi ger alltså ut en låda med 30 chokladbitar i till varje familj på skolan för att sälja och den familj som säljer flest boxar vinner en kickbike. Nu är det rätt jämt mellan tre familjer som vardera sålt ca 7 askar. Niklas har med sig ett par lådor till sitt jobb och en del säljer till grannar eller har små bord ute på gatan.
Efter lite fixande med den fundrasiern gick jag och Anna på vår morgonpromenad, denna gång ut till golfbanan som ligger längst ut på udden som vi bor på här. När jag kom hem stod stegräknaren på 10000 steg. Sedan tvättade jag och röjde i köket, surfade med en kopp kaffe och jobbade några timmar. Sedan begav jag mig ut på lite ärenden, en strandpromenad och bokade några biosalar för skolans föräldraförening återigen. Vi ska ordna en filmvisning för barnen och tar en extra slant som går till föräldraföreningen. De pengar som samlas in går till olika byggprojekt på skolan.
Här är hemma på vår gata i Auckland!
Därefter var det dags att hämta Caesar från skolan. Skolttiden här på Nya Zeeland är 8.50-15 oavsett årskurs. En halvtimme senare var Caesar ombytt och klar på simskolan där han går i kursen Moving and stroking. Här börjar inte barnen lära sig bröstsim, utan de börjar lära sig crawl, kicka med raka fina ben och veva framåt med armarna. Han har gått på den här kursen i två terminer tidigare och har tagit två av de fyra märken man får innan kursen är komplett. Caesars simlärare sa idag att han skulle få en tredje utmärkelse nästa vecka, så Caesar såg så nöjd ut.
När vi kom hem åt vi två middag. Niklas hade en telefonkonferens med Sverige på kvällen här, så vi visste att han skulle komma hem senare. Därefter såg vi på Zookeeper och jag hängde lite tvätt och fixade ihop veckans soppåse. Här lägger vi ut en stor sopsäck på gatan som hämtas en gång per vecka. Det är ju helt idiotiskt att lägga ut säckarna så, då det ofta är måsar som lyckas få hål på någon av påsarna utefter gatan och sprider ut innehållet lite så där lagom mysigt. Varannan vecka är det hämtning av återvinningstunnan. I den slänger man all sin återvinning huller om buller, så sorteras den av personal på återvinningscentralen. Sedan var det läxläsning, lite lek och dags för sängen för Caesar.
Jag satte mig sedan och jobbade och jobbade och tittade på Homeland samtidigt tillsammans med Nicke som avslutning på kvällen. Så ser alltså en rätt vanlig dag ut för mig här.
Här på Nya Zeeland är mors dag enormt stort! Överallt och länge innan fanns reklam för mors dag om restaurangbokningar, smycken, blommor och utflykter. Caesar är lite sur över att han inte får någon dag, men som många av er med barn vet, är typ alla andra dagar hans. :)
Caesar började prata redan på tisdagen innan om att de höll på att tillverka något i skolan inför mors dag. Han ville helst berätta alla detaljer och försökte övertyga mig att att han kunde ge mig det redan på torsdagen. Jag lyckades få honom att vara tyst om vad det var och Nicke fick hjälpa honom tömma skolväskan på torsdagen.
Dagen började fint med att jag blev väckt med kaffe på sängen tillsammans med de fina konstverken från skolan. Jag bara älskar att han har satt som nr 1 att jag köper leksaker till honom!
Sedan fortsatte dagen med frukost på kafé som de ju vet att jag gillar och en 20 km promenad efter vattnet där Caesar kunde åka på sin sparkcykel. Vi fick muta honom på tillbakavägen med en glass, men han kickade hela vägen.
Redan på onsdagen innan mors dag tog vi en sparkcykelspromenad efter stranden. Caesar stannade då utanför vårt lokala snabbköp. När jag hann ifatt honom stod han och tittade på de fina blommor de hade laddat upp med. "Titta vilka fina mamma. Jag ska köpa några av de röda till dig på mors dag!"
Därefter fortsatte han sparka sig framåt efter strandpromenaden och stannade utanför strandens enda restaurang. "Titta vilka fina ljusslingor de har dekorerat med härinne mamma! Här ska vi äta middag på mors dag. Det måste vara mörkt så vi kan njuta av de fina ljusdekorationerna kring bardisken." Alltså, vilken liten romantiker jag har uppfostrat! Jag bara älskar honom så, så mjuk och fin och rolig!
Självklart fick jag fina röda blommor från affären på mors dag samt en god middag på restaurangen där vi avnjöt de vackra ljusdekorationerna. Jag kände mig oerhört uppvaktad och tacksam denna dag av båda mina fina män.
Det lustiga var att mors dag var dagen innan min egen mamma skulle ha fyllt 72 år. När vi gjorde oss i ordning för att gå till restaurangen på mors dag tänkte jag att jag skulle ta min fina clutch, som jag shoppade i London tillsammans med mamma bara några veckor innan hon gick bort. Jag hade inte använt den sen vi kom till Nya Zeeland och när jag öppnade den låg ju mamma däri. Hon fick följa med oss på mors dag-middagen. Det kändes riktigt fint.
