Veckorna här går och sakta bryts marken in och börjar bli hemma. Jag hör inte alla bilar längre och alla människor stör mig inte längre. Vi vandrar omkring på helgerna och upptäcker nya, supercharmiga kvartet och blir alldeles glada i hjärtat. Jag deltar i luciatåget här och är med i ett gäng som har open mic på en klubb, så jag tänker sjunga med några musiker där är planen. Det var ju många år sedan jag jobbade som sångerska, men jag känner i mitt hjärta att jag inte är färdig med musik. Sedan har jag lite andra spännande projekt jag jobbar på. Drömmar som det är dags att sluta springa ifrån, av rädsla. De har kallat på mig länge nog känner jag.
Sedan sist har vi varit till Legoland i Malaysia, Halloween har firats, drinkar har sippats på Marina Bay Sands takbar och Singapore Zoo har besökts.
Niklas har varit på sin första arbetsresa till Saudiarabien. Han åker igen på lördag. Där är arbetsveckan söndag-torsdag då det är muslimskt land med lediga fredagar och lördagar. Därför missar Nicke liksom hela helgen, men i ersättning får han 2 extra semesterdagar, vilket ju aldrig är fel. Nästa fredag möter vi honom igen i Kuala Lumpur, då han åker via KL på väg till Singapore och vi har långweekend här då Caesar är ledig från skolan.
Här är utsikten från vår balkong där vi numera bor ner mot det närmaste poolområdet, 19 våningar ner.
I denna satt jag och läste idag, en av våra favoritjacuzzis på kondot. Dessa är gigantiska, som ett u, så det är bara en del av bubbelpoolen som syns! Det finns två likadana och de är oftast tomma även på helgerna. Favorithänget för oss vuxna i familjen helt klart.
Dessutom har jag lyckats boka in resten av Caesars skollov med resor till Maldiverna och Bali. Det är liksom svårt att hålla sig här, där det vimlar av fantastiska och prisvärdra resmål! Däremot försöker jag hålla igen på weekendresandet, då vår kära natur redan är så överbelastad.
Vi har jobbat på att inte få vår lägenhet att se ut som en semesterlägenhet, med alla opersonliga IKEA-möbler, så vi satte upp fina tavlor från Nya Zeeland(Haeri Mai betyder välkommen, så dessa hänger i hallen) och investerade i ett antikt kinesiskt skåp, så vackert att det nästan gör ont.
Nu är det dags att googla lite Bali-tips och boenden. I Maldiverna kommer vi ö-hoppa och har hittills bokat in två öar, men en tredje blir det nog med.
Ja tänk va, precis så gjorde vi när vi flyttade till Nya Zeeland för två år sedan, skapade oss ett nytt liv på två veckors tid. Hus, jobb, skola och vardag.
Nu har vi precis flyttat in i vår lägenhet, Nicke har börjat jobba och Caesar har börjat skolan. Både jag och Nicke har sexkantshänder, IKEAs motsvarighet till tennisarmbåge. :)
Efter att ha levt på en ö där allt är så långt bort och då livet på ön styrs av lokala traditioner, känns det lite som att komma till Europa igen när man bor här. Tänk, här finns två IKEA med svensk matmarknad, två svenska fik med princesstårtor och räksmörgås och man kan köpa WASA knäcke i mataffärerna till och med! Sådana saker är vi liksom inte bortskämda med på Nya Zeeland som är så långtbortistan. Bara det faktum att det går direktflyg till Sverige härifrån känns faktiskt smått overkligt.
Singapore är rent, fräscht, effektivt och välsmort. Folket är välutbildade, drivna och ambitiösa, precis som hemma i Sverige. Vädret är soligt och varmt och vi bor aslyxigt i en lägenhet på en anläggning med snygga pooler, gym, tennisbanor, karaokerum, läsrum, trädgårdar, steamrooms, biljardrum och pianorum.
Trots allt detta lever jag i en bubbla av sorg över att ha lämnat Nya Zeeland och alla fantastiska människor vi har mött och fått förmånen att lära känna där. Jag blir gråtmild när jag ser vänner posta bilder från stränder i vårsolen och från sociala sammanhang som jag inte längre kan delta i. Nya Zeeland med sin småstadsmentalitet, världsfrånvändhet och sina glada och ostressade invånare har helt enkelt trängt sig in i min själ, mer än jag nog kunnat ana. Jag har definitivt hittat hem i mig själv i NZ och levt i sådant flow och helt enkelt älskat min vardag. Jag längtade aldrig bort från min vardag på Nya Zeeland, något som jag tidigare inte har upplevt.
Medan jag kan njuta av det glassiga livet här i storstan, kan jag också sakna det mer okomplicerade livet på NZ utan så mycket märkesbutiker, sportbilar, skönhetsoperationer och ambitioner. På ena sidan av Caesars skola ligger en gigantisk villa med 4 röda Ferraris utanför. Den ena är något slags special edition som man inte ens får köra i Singapore, då den är gjord för högertrafik. På andra sidan av Caesars skola ligger ett hundhotell och resort, ett boutiquehotell för hundar med en benformad pool!
På Nya Zeeland är barnen otrendiga, folk går omkring i fula one pieces och barfota överallt och jag möts alltid av ett leende och ett Good morning på morgonpromenaden. Ingen bryr sig om vad du jobbar med utan ser dig som person snarare än din status. Det kunde gå månader innan folk i Nya Zeeland frågade mig vad jag eller Nicke jobbade med. Det var så fint att bo i ett land där jag blev sedd, inte min status, min utbildning eller min adress.
När vi sålde vår Ford betalade köparen bilen helt och sa till mig att jag kunde lämna den vid hans hus på kvällen efter Nickes sista arbetsdag 5 dagar senare, no worries. "Vill du ha ett kontrakt på att bilen är din eller vill du se ägarbeviset på att bilen är våran åtminstone?" frågade svenska jag. Nej, det behövdes inte. Nicke sa att han inte ens tittade på bilen när han kom och lämnade av den efter hans sista arbetsdag heller, utan bara litade på att den var som tidigare.
Jag hittade en större andlighet, lugn och energi i Auckland genom att jag levde i en vardag där materiell standard och yta spelade sådan liten roll. Jag måste nog anstränga mig mer för att även hitta det okomplicerade, det lugna och det själfulla även i Singapore. Jag sade till en ung taxichaufför här förra veckan att meningen med livet är att bidra till en bättre värld och att göra skillnad, ha ett inre syfte. Han såg skeptiskt på mig och tyckte min sjuåring hade mer rätt i hans drivkraft att bli rik, haha!
Hej hej! Ja, vi lever fortfarande, trivs och frodas på Nya Zeeland! Men...
Under Caesars förra skollov i juli mötte vi upp farmor i Singapore. Vi hängde så klart vid poolen, såg Marina Bay Sands och åt Chicken Rice på Hawker Centers. Det var inte bara därför vi var där. Vi hade en massa möten, 10 stycken närmare bestämt, på internationella skolor i Singapore.
Den supercoola inomhusträdgården - wow!
Niklas har fått jobb på ett företag i Singapore och därför lämnar vi Nya Zeeland 30 september, sorgligt nog. Däremot ser vi även fram emot flytten. Caesar har haft skola färdig sedan juli och nu är allas visum på plats. Vi har till och med sedan rätt länge bestämt oss för vilket kondo vi kommer bo i. Vi vill bo i ett stort kondokomplex med pooler, gym med mera.
Vi håller på för fullt att avsluta allt här, säljer allting i huset, bilarna, avslutar företag och konton här och där. Dessutom passar vi på att umgås extra mycket med vänner. Det är sååå många vänner och sammanhang jag kommer sakna här, men jag vet ändå att vi har tagit rätt beslut.
Poolhäng i varma Singapore.
Ett besök och införskaffande av årskort på Legoland hann vi också med.
Caesar börjar årskurs 3 på en skola med brittisk läroplan redan på tisdagen efter vi har landat. Sedan har han skollov ett par veckor senare. Då drar han och jag till Legoland ett par dagar igen. Det har varit en tung process även för Caesar. Han kommer sakna mycket även om han verkligen gillade Singapore. Det är det bästa landet i hela världen enligt honom!
Varma och svettiga på äventyr! Snart blir vi Asienbor!
När vi reste omkring med husbil på sydön var det en sak vi reagerade över, hur ohyfsade européer helt plötsligt verkade, efter 1.5 år här på Nya Zeeland. Jag har märkt av detta förut som resande ut i världen utanför Europa. Det där med att jag har reagerat på värmen mellan människor i andra delar av världen. Jag har även tidigare reagerat på oartigheten hos svenska barn som av någon oförklarlig anledning så sällan får lära sig att vara artiga och säga sådana där enkla saker som tack, när de får något.
På turistorterna på sydön i januari, kom vi på oss med att sakna de trevliga och varma Nya Zeeländarna(=kiwis) som ofta var i minoritet där vi befann oss. Vi märkte direkt om vi mötte kiwis på våra vandringar. Det var de som tittade oss i ögonen, gav ett leende och sa: "Heya, how ya doing." precis som vi gör här i Auckland när vi möter varandra. Däremot gör man ju inte det på samma sätt i Europa och framför allt tyskar och svenskar kändes faktiskt extra oartiga. Det var en tråkig känsla att erfara en så negativ kulturkrock mot sin egen kultur. Det kändes lite skumt, att få ett sådant tydligt kvitto på hur vi alla i familjen har förändrats av att bo här.
Den gång då vi blev bogserade in på en camping, efter att vår husbilsnyckel gått sönder, var det enbart kiwis som frågade om vi behövde hjälp med något och om vi hade grejor till middagen. Ingen person av annan nationalitet gjorde detta.
I köket på denna camping satt ett gäng tyskar vid ett av de stora borden som fanns där. Förutom det bord de satt vid hade de även belamrat det andra stora matbordet med grejor. När jag frågade(väldigt artigt och med ett stort leende så klart :) om det var någon som satt där eller om det var deras grejor, fnös de nästan åt mig och verkade tycka det var väldigt jobbigt att flytta alla sina påsar och ölflaskor därifrån. En Nya Zeeländare hade antagligen flyttat dessa grejor så fort någon av oss andra på campingen hade kommit in i köket. De skulle även ha givit oss ett stort leende, småpratat lite skojsamt samt bett om ursäkt över sin utbredning på det sätt man ofta ber om ursäkt för saker rutinmässigt här.
Den här känslan av att se och respektera varandra är oerhört trevlig att leva i. Det är ingen slump att kiwis har rykte om sig, världen runt, att vara oerhört trevliga. De ÄR det och dessutom vänliga och oerhört hjälpsamma inifrån ut. Det är skönt att umgås med folk som ler mot varandra, bekräftar varandra positivt, hjälper varandra och inte klagar över saker. Behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Så klart träffade vi en hel del trevliga turister på vår resa med, utan tvekan. Jag tror bara att resten av världen, och inte minst vi svenskar, har en hel del att lära av den värme som finns mellan människor här. Det är ett socialt smörjmedel och det gör livet lättare och trevligare. Jag fick frågan av min syster om jag inte känner mig ensam här. Jag svarade som det är, att jag tyvärr kände mig mycket mer ensam i Sverige än här.
Låt oss kiwifiera världen mer, le mot varandra, fråga om du ser någon som behöver hjälp och ge den där ensamma äldre damen några vänliga ord. Det kan betyda mer än du tror och det gör även dig gladare, ända in i själen!
Vi bor ju lite för stort vi, med 4 sovrum, 3.5 badrum samt två vardagsrum. Vi är ju bara tre och i ärlighetens namn får vi inte många besök från Sverige hit, så vi bestämde oss för att minska ner lite på både boytan och hyran.
Under Caesars sista två sommarlovsveckor kikade vi runt på lite hus, allt från mögel och äckel till rätt fina. Här är ju standarden högst sagt varierande och vad man får är inte alltid i paritet med vad man får betala.
Här är det standard att man skriver kontrakt på ett år till att börja med, men då Niklas har jobbkontrakt till september ännu kan vi inte skriva på mer än 6-7 månader till en början. På det sättet förlorade vi mitt favorithus, i New England-stil, superfräscht samt med underbar havsutsikt.
Däremot fick vi vårt andra hands-val, ett mindre hus med 3 sovrum och ett badrum. En gästtoalett hade ju varit perfekt, men man kan inte alltid få allt. Framför allt spar vi ca 75000 SEK årligen genom att flytta, så det är det ju helt klart värt.
Vi lyckades dessutom med konststycket att få trägolv i vardagsrummet, samt även i badrummet skumt nog. Då det är ett äldre hus utan isolering under lär det vara lite kallare i vinter. I Nya Zeeland fryser man ju mer inomhus än i Sverige, då byggstandarden inte är så hög. Min kompis Anna säger att jag kommer ångra mina trägolv när vintern kommer. Hon som infödd kiwi har väldigt svårt att förstå min aversion mot heltäckningsmattor.
På söndag går flyttlasset.
Tiden är ur led här i Nya Zeeland. Som jag tidigare har berättat firas Lucia och midsommar med Svenska föreningen här lite tvärtom. De vill visst fira Lucia medan det fortfarande är vinter här(även om det nu officiellt är vår och i helgen har det varit shortsvärme!) och då de flesta svenskar som bor här har kommit hem från sina besök i moderlandet Svea.
Denna helg symboliserar verkligen vårt ettårsjubileum, då Lucia var en av de första saker vi gjorde när vi kom hit för ett år sedan. Då hade vi bara bott i Auckland under en veckas tid.
Till luciafirandet serverades glögg och ett bakbord, dit alla besökare fick bidra. Dessutom fanns bokbordet ute, där man kan köpa begagnade svenska böcker för $1. Caesar kom därifrån med alldeles för många böcker och jag med en endaste en.
Vi satt mest och pratade med Johan och Radmilla, som vi träffade för första gången på Lucia förra året och som vi har hållit lite kontakt med sedan dess. Dessutom fick vi se det fina luciatåget och hör alla fina sånger.
När tillställningen var slut passade vi på att åka till Long Bay Regional Park, som ligger nära skolan vi firade Lucia på, för att ta en promenad.
Auckland har verkligen visat sig från sin bästa sida i helgen och jag återkommer med lite bilder och berättelse om vår söndag om ett par dagar.
Den här veckan är en riktig PTA-vecka för mig, med mycket PTA-aktiviteter på agendan. PTA står för Parent Teacher Assocciation och är en föräldraförening som fixar en massa välgörenhetsevents runt skolan hela året för att samla in pengar till olika typer av förbättringar som behövs på skolan. På Nya Zeeland generellt är det mycket aktivt föreningsliv och det sker mycket välgörenhetsevents. När Nya Zeeland listas på länderna med störst livskvalitet i världen har jag sett fraser som: "a strong communal feeling and participation" som en del av det fina med livet på Nya Zeeland och det stämmer verkligen till 100%.
Skolan styrs lokalt av en styrelse, som är vald av skolans föräldrar. Där sitter 6 personer, varav en är lärare på skolan, några föräldrar samt lokalt knutna personer med olika typer av kompetens. Just nu håller min sons skolas styrelse på att intervjua sökande till rektorstjänsten på skolan, då vår nuvarande rektor kommer lämna oss snart.
Flyer som är gjord av mig, för veckans ladies night på torsdag kväll.
Styrelsen förser även oss i PTA-styrelsen med en önskelista på förbättringar de vill se runt skolan. Det kan vara allt från nya sporttröjor, att löparbanan runt skolan ska fixas till, ett förråd som behöver byggas eller att det behövs ett nytt skydd på skolans sandlåda.
Den här veckan har vi en filmvisning där överskottet går till skolans PTA-konto, som är mitt ansvar som kassör. Vi har även en tävling mellan klasserna som pågår just nu, ett disco för barnen i november, försäljning av konstkalendrar som är tillverkade av barnen och mycket annat. Skolans PTA samlar årligen in 180 000-360 000:-, så det är en väldigt aktiv välgörenhet som pågår. Dessa typer av föreningar finns på alla skolor i Nya Zeeland så vitt jag vet och allt bygger på föräldrars, släktingars och de boende i områdets välvilja.
Då fler och fler på skolan är inflyttade från Kina översätter vi även vårt nyhetsbrev till mandarin, så här är presentation av mig på mandarin för er som är intresserade och kunniga i mandarin.
Som den redovisningsekonom jag är känner jag ett behov av att göra bokslut, stänga detta år, räkna ihop resultatet och överföra balanserna till nästkommande år, knyta ihop säcken helt enkelt.
Varför flyttade vi till Nya Zeeland?
Vi ville bo någon annanstans i världen några år och helst utanför Europa. Dels för att vi älskar att resa och upptäcka nya kulturer och dels för att se om det är så pass mycket bättre att bo i ett lite varmare klimat än vi har hemma i Sverige.
Nya Zeeland hade med åren seglat högst upp på listan över platser vi ville till och precis då vi tänkt börja jobba med vårt flytta utomlands-projekt seglade den perfekta chansen förbi, så matchat att det knappast kan ha varit en slump.
Vad har varit bäst med flytten hit?
Förutom det perfekta klimatet är livet mer ostressat här. Våra vänner har mer tid och här värdesätter man sin fritid mycket, medan man har mindre perfekta hem och kläder än hemma. Det är helt enkelt rätt avslappnat och skönt här. Att Nya Zeeländarna är ett otroligt trevligt folk har inte gjort saken sämre.
Klimatet här med avsaknad av kyla och mörker, är resesuget så mycket mindre. Vi gillar fortfarande att resa, men jag älskar vardagen i Auckland, på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. Jag kan idag lika gärna vara hemma som att åka bort. Längta bortet är liksom borta...
Våra helger känns som en minisemester varje gång vädret tillåter, då vi är ute mycket i naturen, vandrar och ser oss omkring. Runtomkring Auckland finns oerhört många vackra naturområden. Nya Zeeland är helt enkelt oerhört vackert!
Då Caesar skulle börja skolan när vi flyttade hit, var skolan även något som lockade oss hit. Här är nivån på undervisningen hög, lärarna inte utslitna, skolan är inte i kris och kreativitetsnivån och lusten hög.
Jag gillar också det multikulturella Auckland. Bara i Caesars skolklass finns 14 nationaliteter representerade!
Vad har varit sämst med flytten hit?
Självfallet är distansen till våra nära och kära det klart sämsta med flytten hit. Det är ett stort projekt att komma på semester hit, både tidsmässigt och ekonomiskt.
Det är dyrt att resa omkring i denna del av världen, då flygbolagen inte har så stor konkurrens och hotellrummen är dyra. Dessutom har Niklas inte mer än 4 veckors semester, vilket är något han beklagar sig över så klart. Vi hoppas att han ska kunna jobba som konsult om vi stannar kvar här efter de första två åren. Då skulle det vara lättare för honom att ta ett par veckor semester till per år.
Vad har överraskat oss mest under vårt år här?
Att Nya Zeeland har blivit så pass dyrt. Framför allt är Auckland oerhört dyrt att köpa hus i. Det hus vi bor i har ett marknadspris på över 12 Mkr, vilket man får mycket mer hus för i Stockholm. Det är helt klart en bostadsbubbla här.
Vad finns det för konstiga, små skillnader mellan Nya Zeeland och Sverige som inte turister ser?
Man ser Nya Zeeländare som ett fräscht och aktivt folk, men här är andelen överviktiga mycket högre än hemma och Nya Zeeländare bara älskar friterad mat.
Nya Zeeland anses som en av de bästa länderna i världen för familjer, men något de flesta inte känner till är de oerhört stora problemen med fattigdom, missbruk, misshandel av barn samt barn som dör mellan hemmets fyra vägger på Nya Zeeland. Det gör oerhört ont att läsa om dessa tragiska fall i tidningarna här. Detta sker i mycket större utsträckning än i andra västländer. Här är Söderhavets minoriteter överrepresenterade, maorier och Islanders(invånare från Samoa, Fiji, Tonga m fl).
Vad är Nya Zeeland bättre på än Sverige?
Kaffe och mat är generellt sett mycket bättre här än hemma. Både det kött vi köper hos slaktaren och då vi går ut och äter.
Människor är mycket mjukare och vänligare än i Sverige. Man känner sig sedd här, man ser varandra i ögonen, hälsar, småpratar och det får en att känna sig båda omtyckt och inkluderad.
Inte bara är folk ytligt vänliga utan bryr sig så mycket och är hjälpsamma. Här hjälper man varandra på ett sätt jag aldrig har sett i Sverige. Det är ett vackert nationellt drag!
Chilla och njuta av livet. Här stressar man gärna inte i onödan. Stress finns här med, men man lever lite saktare än hemma och stressar inte så mycket på sin fritid. Hänga i naturen, fiska, grilla och tälta är något Nya Zeeländare gillar att göra på sin lediga tid. Det är mindre måsten och mer lust i livet här än i Sverige.
Vad är Sverige bättre på än Nya Zeeland?
Kvaltiteten på saker man köper är generellt sett mycket bättre hemma. Allt från att matberedaren är dålig till att sömmarna på kläder går upp på konstiga ställen.
Shopping och design! Wow, jag saknar shoppingen i Stockholm ibland. Affärerna hemmavid har mycket snyggare grejor, bättre kvalitet samt så är affärerna snyggare. Här ser varuhusen ut som Åhléns gjorde på 80-talet, grått, trångt och källaraktigt.
Effektivitet och teknik. Jag kan bli tokig här över onödig administration och hemsidor som inte har mobilstöd eller bara är oerhört ofunktionella. Folk tycker man är high Tech om man använder Facebook i princip...
Hus är oerhört mycket bättre konstruerade hemma, kvaliteten på våra hem är så mycket högre. Det som är lyx här är normalt hemma. Jag läste en artikel nyss där vägghängda element beskrevs som en oerhörd lyx som bara fåtalet rika Nya Zeeländare har råd med!
Ekologisk mat finns här, men den kan vara svår att hitta samt dyr.
Jag har alltid gillat att följa bloggar om utlandssvenska familjer, men ännu mer sedan jag själv blev en sådan. Det finns många fina bloggar om utlandssvenskar runt om i världen och ännu fler fina Instagramkonton. Här följer en lista med några tips på familjer som har följt sina drömmar om ett liv någon annanstans:
Bild lånad från Bortugal
Bloggar:
Portugal: Bortugal
Shetlandsöarna: Shetlandsfrun
Spanien: Sol som sol
Tyskland: Lanclin
Bild lånad från Shetlandsfrun
Instagramkonton:
Frankrike: Madame Suedoise
Nya Zeeland: Frida Kabo
Singapore: Life in Singapore
USA: Skandigirl
USA: Swedsanna
Har du några andra utlandssvenska favoriter?
Det känns som vi både har bott här länge och kort tid, det är svårt att förklara. Det känns så hemma här och Sverige så avlägset, men samtidigt känns det lite som att vi nyss kom hit.
Jag tänkte på det i veckan att vi smälter in mer och mer här, i början var det så mycket: "Hej, jag kommer från Sverige." eller så fick jag frågan varifrån jag kom.
Lite bilder från vår resa hit, och resan har ju liksom fortsatt. Man förändras helt klart av att ta steget ut i världen och samtidigt känner jag mig ju mer hemma här, precis som jag har känt tidigare när jag har varit ute och rest. Detta år har varit helt rätt för oss och jag återkommer med en 1-års sammanfattning senare i veckan.
Uppgraderade till business, inte illa alls var det!
Framme med våra 10 resväskor!
Vår första flat White, i detta land som alltid levererar fantastiskt kaffe!
Numera har jag nog jobbat bort min accent lite, så jag får inte frågan så ofta och behovet att visa att jag är nykomling har avtagit med tiden. Numera förstår jag vad folk menar när dom säger: Kia ora(maori), Malo sis(samoanska), chur bro(Kiwi-slang) och så vidare...:)
Jag är nyss hemkommen från kören, som håller på att förbereda sig för att sätta upp en egen show på en teaterscen i södra Auckland. Jag har mörkat lite i kören, hållit mig lite i bakgrunden, inte sjungit för starkt, då jag är lite blyg. Jag fick dock förfrågan om att ta ett solo förra veckan när vi sjöng på en rugbymatch och då kunde jag ju inte mörka längre, utan körde på med mitt solo i 180. Så nu har kören upptäckt att jag är en rutinerad gospelsolist, vilket verkar betyda att jag är tillbaka i "alltid solist"-facket, precis som jag var i min gospelkör hemma i Sverige. Till och med Hannah, som är musiklärare och alltid står bredvid mig sa efter mitt solo: "Wow, I had no idea you could sing like that!" Rätt kul men lite obekvämt samtidigt, då jag har rätt höga krav på mig själv och är väldigt sällan nöjd.
När vi flyttade hit funderade jag mycket över vad jag skulle skicka med Caesar i hans matlåda till skolan. Som svensk är man ju lite ovan vid detta, men idag är jag så nöjd över att kunna skicka med honom bra grejor, istället för de halvfabrikat jag själv fick i skolan.
Till morning tea, dvs mellis på förmiddagen, skickar jag med nötter, ett par kex, en frukt och en klämyoghurt, som inte innehåller skräp eller så mycket socker.
Till lunch får han en nyttigare variant av bananbulle, som jag själv bakar, lite grönsaker, nötter och salami. Ibland skickar jag även med någon lyxigare, tex några jordgubbar, färska blåbär eller en raw food ball. Jag försökte skicka med frysta kycklingbitar eller liknande, men inga varianter av protein har varit populära hos Ceasar förutom salamin. Recept på bananbullarna följer här nedan.
Bananbullar
2 ägg
1 tsk amält kokosolja
120 gr banan (1 stor och mogen/övermogen)
2 msk kokosmjöl
2 dl glutenfria havregryn
1 tsk fiberhusk
1 tsk bakpulver
Vispa upp äggen pösigt och rör ner smält kokosolja. Mixa bananen med gaffel eller stavmixer och rör ner. Ju mognare banan, ju godare bullar! Blanda de torra ingredienserna och rör ner.
Låt degen svälla en stund och rulla sedan till bollar.
Grädda i 200 gr i ca 10-15 minuter beroende på storlek.
Jag gör ofta 2-3 satser till helgfrukost och fryser in resten.
En av mina favoritsaker med att bo här på Nya Zeeland och samtidigt ha flexibla arbetstider, är morgonpromenaderna. Slutet av förra veckan, helgen och början på denna vecka har varit helt magisk med solsken och skön värme.
Nätterna har börjat nå vintertemperatur nu och det går nog ner till 6C här i Auckland nattetid och kanske 13C dagtid. Med den starka solen här känns det mycket varmare än så på dagarna och jag går i tunn tröja och vindjacka eller bara en tröja när solen är uppe.
Trots att vi bor i ett av de bättre husen här i landet, nybyggt, med tvåglasfönster(nästan alla hus här har englasfönster) och luftvärmepump är det fascinerande hur mycket värme även vårt hus läcker. Tvåglasfönstren spelar ju mindre roll när det läcker i fordret mellan fönstrena liksom. Vi slipper däremot extratäcken, elfiltar och tjocka sockor inomhus, som väldigt många här lever med vintertid.
Caesar har för första gången i sitt liv en pyjamas när han sover, då han är en sådan där som kickar av sig täcket hela tiden. Som du ser älskar han sin nya pyjamas och känner sig supercool i den.
Det är ju inte alla länder som har samma system som Sverige, med ett skydd de första 45 resedagarna. Här på Nya Zeeland existerar inte något sådant skydd ens när man är täckt av den offentliga sjukvården. Vi är det, då vi är här på ett arbetsvisum på minst 2 år. Är man här på ett kortare visum måste man själv fixa en privat sjukförsäkring.
Inför vår resa till Fiji nästa vecka har jag således köpt en privat sjukförsäkring för 65 NZD, en minimiförsäkring enbart för sjukvård. Vi är inga försäkringsfanatiker i vår familj direkt, utan kör alltid så lite försäkringar vi kan och hög självrisk. Många är ju överförsäkrade, ifall, tänk om, man vet aldrig... det är den osäkerheten försäkringsbolagen tjänar enorma pengar på. Låt dig inte luras av "försäkringsrådgivare" som ju enbart är säljare, säger ekonomen här. :)
Andra saker som kan vara bra att ha när man reser till Fiji är så klart uv-badkläder, snorkel, badskor då havsborrarna på botten kan ge infektioner, myggmedel, solskyddsmedel och en varm tröja för kvällstid. Även material till de lokala skolorna uppskattas, pennor och liknande.
PS, angående mitt förra inlägg så är självklart inte samlandet av länder viktigare för mig än de upplevelser resandet ger, men det trodde jag ni redan hade förstått. Jag är bara så sjukt nyfiken på hur det är i alla världens länder. Många länder är rätt annorlunda än man kan tro och den nyfikenheten driver mig. :)DS.
Vi hade bjudit hem dryga 30 personer, familjer här i vårt område, på en midsommarfest i helgen. Det har regnat en del här i helgen, så det kändes som en riktig svensk midsommar med andra ord. ;)
Vi hade hittat Aalborg i en affär faktiskt och vi som inte dricker sådant fick hutta på vindruvsjuice. Vi hade fixat sånghäften på engelska, en pimpad julgran med söderhavsblomsterkransar runt, en Spotifylista med midsommarsånger, lekar ute på gården, dans runt granen/midsommarstången och skattjakt för barnen. Denna fest blev så himla rolig att Sverige nu har några Kiwis som vill ansöka om svenskt medborgarskap faktiskt - kul!
När man bjuder på fest här har jag lärt mig att inte laga alltför mycket mat, då alla gäster har med sig något till bufféen, en jättetrevlig tradition tycker jag. Vi hade förberett en stor smörgåstårta och hade köpt sill och rom till en romtårta på den specialimportbutik som finns här i Auckland. Våra gäster älskade dessa, lite oväntat men riktigt kul! Vi hade också köttbullar som uppbackning och den enda andra svenska familj som var bjuden hade med sig två enorma jordgubbstårtor.
Sedan hade alla familjer med sig plockmat, fruktspett, scones med grädde och sylt, laxsnittar, aprikoskakor, chokladkaka, ja ni hör ju själva. Jag hade också bakat semlor, men skippade att sätta vispa grädde till dom, då vi hade en gigantisk buffé redan.
Det kändes så himla kul och trevligt att båda få bjuda på sig och visa vår svenska kultur på detta sätt. Vi har redan fått förfrågningar från festdeltagarna om att göra denna fest till en årlig tradition. :) Dagen efter damp det ner en inbjudan till Svenska föreningens årliga Lucia-firande, som firas här i september, i slutet av vintern. Då kommer vi ha bott här ett helt år. Vi var med på Lucia-firandet förra september, efter att ha varit i Auckland i bara en veckas tid.
Jag är ju en så länge halvtidshemmafru på ett ungefär och har också läst några universitetskurser på distans den här terminen. Däremot tar mitt uppdrag som konsult slut i september och jag har inte heller tänkt läsa några kurser nästa termin. Jag tänkte passa på att istället göra mer av vad som faller mig in varje dag, röra på mig, meditera och njuta lite mer av min härliga vardag, som jag ändå har här. Jag längtar inte ett dugg hem till det dubbelarbetande, vardagsstressade, du hämtar och jag lämnar-livet vi hade hemma i Sverige. Lite mer hemmafru deluxe alltså...
När jag berättade för en av mina vänner här om att mitt uppdrag är på väg att ta slut, vilket jag hade befarat sade hon: "Men måste du jobba då?"
Jag tänkte direkt att så skulle aldrig någon av mina svenska vänner resonera. Det är klart man ska jobba, tänk på pensionen, ATP-poängen liksom. Jag sa det till min vän, att en svensk, åtminstone ingen av mina vänner i Stockholm skulle någonsin ha sagt vad hon sade till mig. Jag frågade om de aldrig blev stressade av pensionen och sådant här och hon sa det jag antog att hon skulle säga: "Nej, sånt där ordnar sig alltid."
Inget ont om att se om sitt hus, jag sparar privat och investerar jag med. Däremot är det så skönt att slippa det där neurotiska trygghetsbristtänket, som sjukt nog finns så utbrett i en av de tryggaste länderna i världen. Livet på Nya Zeeland handlar mer om att njuta, helt klart. Work smarter, not harder.
Igår var jag och tog en spontanpromenad tillsammans med en kompis och hennes lilla dotter, drack kaffe och bara njöt. Mer sånt tack och mer sånt här som på bilden nedan. Jag bara måste prova på de dagtidsföreställningar vår lokala, söta biograf har varje onsdag. High tea är vad vi kallar afternoon tea i Sverige, hembakade scones och te som ingår i biljettpriset. Fruktansvärt charmigt!
Det känns nästan skamligt, men det ska bli skamligt härligt!
