Gott nytt år!

Här är mina två män & min
bästa vän på nyårsfest i
Antalya - kul!

Årets sammanfattning i resor:

Januari - Madeira

Maj - Newfoundland i Kanada

Augusti - Amsterdam

September - Antalya i Turkiet

November - Phuket i Thailand

December - Antalya & Lykiska kusten i Turkiet

Årets bästa resa är utsedd
& det är Kanadaresan!
Newfoundland visade sig vara
en ö med mycket magi & en härlig
befolkning, dessutom smärtsamt
vacker - rekommenderas varmt!

Maten på Newfoundland

Jag hade tänkt mig maten som den vi åt i New England på vår resa där nio månader tidigare. Kort och gott tänkte jag: hummer. Vi åt hummer och lobster rolls typ varje dag där. Den hummern fångas ju till viss del på Newfoundland. När vi var där hade inte hummersäsongen börjat, utan det var krabbsäsong. Dessa hummertinor fanns på välsorterade mataffärer och för ca 70 SEK kunde man ta ett varv i butiken medan dom kokade en färsk hummer att ta med hem.

Det var bara i välsorterade mataffärer detta fanns och på restauranger fanns mest mat som på bilden nedan. Friterat, friterat och friterat. Det fanns sea food plates, men alltid friterat.

Några lokala specialiteter är dressing, som är en brödsmulor som används för att stoppa kalkon med och över detta häller man brunsås. Denna mix hälls över fish´n´chips eller bara över pommes frites så de blir rejält uppblötta. Det var ungefär lika gott som det låter, men syrran med familj hade blivit väldigt lokala och valde detta faktiskt.

En lite rolig detalj, som jag kom på igår när jag hade kaffe kvar i koppen när vi satte oss för lunch, är att de dricker kaffe till maten där. Kaffet är mer blask än kaffe, men ni fattar.

Detta är alltså ingen del av världen man besöker för maten, men inne i St John´s och på lite hippare ställen kunde man hitta både jättegod och fräsch mat.

En liten fiskare blir erbjuden jobb

Kejsaren ville så gärna ut på en av de stora fiskebåtarna
vi såg på väg från Twillingate till St John´s igen.
Vi körde väg 330 efter den vackra kusten förbi Musgrave
harbour och Greenspond där vi stannade för lunch.

Han blev ombedd att återkomma om några år av en trevlig fiskare

som gav honom en keps från sin båt. Behöver jag säga

att vi hade en glad liten kille med oss?!

När väl den vanliga förmiddagsdimman hade lagt sig

blev det vackra scenerier igen.

Twillingate

Den första långturen vi gjorde gick till Twillingate, som är kännt som ett ställe där många isberg glider förbi.
På Newfoundland finns det en ölsort som heter Iceberg
och som är gjort på vatten från isberg som
glider söderut längs kusten på Newfoundland.

På vägen dit insåg vi hur stor denna ö är,
vi körde och vi körde. På eftermiddagen
nådde vi till den vackra ö-världen
vid Notre Dame bay. Det var lågsäsong fortfarande här
och vi lyckades boka rum på Hillside B&B som var ett
väldigt charmigt bed and breakfast. Under
sommarmånaderna har de fullbokat, men i maj var det lugnt ännu.

Det gästfria paret som drev pensionatet berättade om sina uppväxter
här uppe i skärgården. Mannen fick åka båt för att fria till sin
blivande fru då de bodde på olika halvöar.
Inga vägar gick hit på 40-talet utan de var helt
beroende av fisket och livet och vädret här var minst sagt hårt.

Vi gick in på Icebergfinder.com innan vi åkte hit och
såg att det skulle vara isberg vid Twillingate.
Nu har jag bara fotat med Iphonen, men stor var det inte.
Ser ni isberget där ute???

Tack vare turismen finns här flera mysiga fik och
denna skylt fanns på ett av dom.
Jag älskar kaffe!

Bakom vårt pensionat gick en gångstig upp på berget där vi bjöds på vacker utsikt. Det är så magiskt med den karga skönheten som finns här och de oändliga vidderna.

Tänk, ibland fastnar även jag på en bild, men det är inte ofta.
Det blir mest selfies md Kejsaren.

Den här är till dig mamma, en present! Jag vet inte hur många
fina stenar och kottar jag har fått som
kärleksgåva från den lilla mannen, gullunge!

Hemmavid på Newfoundland

Min syster med familj bodde i det här ljuvliga huset i St
John´s. Den här New England-stilen är oerhört vanlig på

Newfoundland. Däremot är de gamla träfasaderna ersatta av

plastfasader. Det hårda vintervädret sliter för hårt på träet. En

lustig känsla att luta sig mot huset och inse att det är lite mjukt

och bågnar inåt huskroppen. Deras gata var en riktig
Whisteria lane, då vet ni hur den såg ut, ni som har sett på

Desperate housewives.



 

Kejsaren njuter i tv-soffan med en all american(sorry canadian)

sandwich. Att kalla något amerikanskt när man är i Kanada är inte populärt. De har lillebrorskomplex mot USA och vill inte

liknas vid det landet, även om det ur vårt perspektiv har
en hel del likheter.



 Kejsaren på lekplats med sin största idol, kusinen.
Han är bara supercool tycker K!

 

 

 

En första biltur uppåt kusten, Torbay och Portugal cove

Vår första dag på Newfoundland tog vi en biltur norrut för att få se

vackra kustvyer. Vad vi snabbt fick lära oss var att dimma på

Newfoundland är som sill på midsommar, oerhört vanligt. Vi åkte

 norrut till fiskebyn Torbay. Att benämna en by fiskeby på

Newfoundland är smått överflödigt. De är alla fiskebyar. Det har

varit den dominerande inkomstkällan under historiens gång. Ön

besitter en ödslig, mäktig skönhet med maffiga scenerier på det

vilda havet mot de höga klipporna.

 

 

En vacker öde strand och dimma så klart. Newfoundland är oerhört

 rik på mineraler och stenar, vilket syns överallt. Kika på närbilden

på stenarna nedan för att förstå vad jag menar.

 

 

 

Man blir trött av att flyga och dessutom vara oerhört uppspelt på att

 få träffa sina kusiner, Kejsarens stora idoler. Han slocknade i bilen

 och är så söt när han drar ner mössan när han ska sova.

 

Dimman lättade så småningom och vi fick en klar lunch i

Portugal cove, en fiskeby så klart. Vi träffade några fiskare i

hamnen som precis kommit in med dagens fångst av krabbor.

Hummersäsongen hade inte börjat ännu och de fiskade ändå inte

hummer, då det inte finns några pengar i hummerfiskande på

Newfoundland.

Hundar ser man överallt, inte bara i syrrans band. Min syster

skaffade sin Golden Retriever på Newfoundland och retriever-

hundar är oerhört vanliga här. De hämtar alltså saker i

vattnet, därav namnet retriever. De större Newfoundland-
hundarna följde med på fiskebåtarna för att hämta fiskare som föll

 överbord i det hårda vädret som är vanligt här.

 

Som sagt, vattnet och vädret här är tufft, se nedan.

 

 

Med tanke på all fisk och skaldjur som finns här runt ön, är den

 kulinariska nivån oväntat låg. Friterat, friterat och friterat.

 

Dagen loppisstopp i Portugal cove. En fin gammal kyrka som

övertagits av ett par som bostad och loppis. Kejsaren gick in genom

 portarna och sa: "Men, var är kören?". Han är så mycket i kyrkan

 och lyssnar på min gospelkör.

 

St John´s, Newfoundland

Okej, tillbaka till Kanada. Vi reste dit i maj för att hälsa på min
syster med familj som bodde där 1.5 år, precis innan de skulle flytta
hem igen. Jag började bloggen med några inlägg om vår resa dit,
men känner mig inte redo att gå vidare till andra gjorda resor ännu.
Jag tycker helt enkelt att det var ett väldigt spännande och
underbart vackert resmål och det förtjänar mer uppmärksamhet.

Ön Newfoundland ligger längst österut i Kanada. Den är stor och
avbefolkad, mycket större än man kan tro när man ser den på en
karta. Det beror på att Kanada är ett oerhört stort land och därav ser ön rätt pluttig ut. Här bor endast en halv miljon människor och
100 000 personer i dess största stad St John´s. Det var i denna
mysiga stad min syster bodde.

Staden ligger i en gryta skyddad från den oerhört hårda och blåsiga

kustlinjen. Den är bohemisk och full av små design- och

konstnärsbutiker. Här finns även butiken Tvål, som säljer

handgjorda kroppsprodukter och svaret på din fråga är ja. Ägarna är

svenska. Jag har dessvärre inte något eget foto från Tvål, men här

nedan är ett jag hittade på intörnet.

Det lägger till många kryssningsfartyg, vilket har bidragit till att

alla dessa söta butiker och kaféer lever kvar. I St John´s finns även

Nordamerikas bartätaste gata. Nattlivet är strålande, med bra

livemusik och oerhört öppna och gästfri befolkning.

Kulturlivet blomstrar och jag har aldrig besökt en stad som är så
liten med så oerhört rik på kulturella evenemang, konst, musik och
hantverk överallt. Här nedan är en bild från en hantverksrunda som
gick genom staden en lördag, då många höll öppet hus. Handgjord
choklad och även om bilden inte är den bästa hoppas jag du kan se
det lilla tåget som åkte runt uppe vid taket. Kejsaren var eld och
lågor, både tåg och godis - wow!

 

St John´s kallas lilla San Fransisco och det är inte så svårt att förstå
av bilden nedanför. Söta, färgglada townhouses på backiga gator.

 

Hantverksrunda var det här!

 

En bild över inloppet i St John´s från ett panoramafönster på
The Rooms, som är länsmuséet. Här kan man bland annat se en
jättebläckfisk och få lära sig mer om historien runt ön. Ett mycket
fint museum och en kanonbra restaurang högst upp. När det
serveras något annat än friterat får man vara glad, på denna ö.

 

Det är charmiga träbyggnader överallt. Här en urmysg mataffär
med mycket ekologiskt där vi köpte fika och satte oss i solen. Här
handlar folk på krita fortfarande hörde jag när jag stod i kön för att
betala. Känslan av en svunnen tid...

East cost trail

Vi gick en bedårande och svinjobbig vandrig på 2.9 mil utefter kusten söder om St Johns på Newfoundland. Det var oerhört vackra scenerier hela tiden och attans vilken träningsvärk vi hade dagarna efter. Det var upp och det var ner och det var klättrande över stock och sten. Vissa partier var jättefint röjda medan andra var lite mer svårtillgängliga.

Nästan halvvägs igenom trailen fanns en fantastisk sötvattenskälla som när de höga saltvattensvågorna slår in i källan bildas en gejser. Den sprutade med väldig kraft säkert 5-10 meter upp i luften beroende på havets styrka. Newfoundland är ingen badvänlig ö över huvud taget, havet är högt och grymt. Vädret är rätt grymt och väldigt omväxlande. Min syster har köpt dykarstövlar, då det regnar in i hennes vanliga regnstövlar där. Det regnar hårt rätt från sidan.

Lilla vovven var tapper! Endast 9 månader gammal var detta en tuff trail även för henne. På slutet tappade vi bort kopplet och det blev lite otäckt då hon blev ostadig i benen på de branta bergsslickande stigarna.

Precis innan solen gick ner nådde vi vår destination och lyckades dessutom se en stor kanadensisk älg från bilen på väg tillbaka till syrrans fina hus. Det var mycket skönt att komma hem igen, även om trailen var en av de absolut bästa dagarna under resan och hade vi inte haft småbarn eller äldre släktingar med på resan hade vi absolut passat på att hika ännu mer.