En väldigt trevlig del av livet i Auckland. Varje stadsdel med självaktning har sin egen marknad. Vår närmaste i Howick är rätt liten och familjär, medan andra är mer trendiga, andra lantliga och en del kulturellt influerade.
Vi har läst på internet en hel del om Otara market, som ligger i södra Auckland, den fattigaste och mest multikulturella delen av staden. Här bor många ur maori- och söderhavsbefolkningen.
Det blev turkisk gözleme med en massa vitlök och örter till senfrukost för min del.
Vi föll totalt för denna lite ruffa marknad, med en massa grönsaksstånd i matdelen, en del av marknaden var en prylmarknad och den sista delen en matmarknad.
Här kan man fynda tyger och blomsterkransar från söderhavsöarna, inlagd banankaka i kokosmjölk, färsk ananas. I ståndet med Manuka honung stod försäljaren hellre och spelade gitarr än sålde honung till oss. I ett hörn stod några predikanter och förkunnade Guds ord genom högtalarna. Vid matmarknaden spelade ett band söderhavsinspirerad musik och jag gav pengar till en liten tjej som hade tagit med sig sin klarinett och spelade bredvid några försäljare på marknaden.
Vi kunde även fynda musik från de olika Söderhavsöarna, bland annat en artist som hette Chuck you och en annan skiva med Cook Islands Divas.
Nej, den här t-shirten köpte vi inte! :)
En bild från den mysiga matmarknaden där det såldes allt från kaffe, donuts, turkiskt, kinesiskt, pacifika eller Island food som det brukar kallas, den maoriska hangin med mera. Vi kommer definitivt tillbaka hit!
Här såldes haj i fiskståndet, även om kanske dessa småhajar är lagliga att fiska här antar jag, så känns det inte helt etiskt att äta en så utrotningshotad fiskart.
Vi kikade sedan på kartan och hittade som vanligt i Auckland, ett stort grönområde nära, Otara Creek reserve. Vi parkerade på en gata och kom in lite fel i parken som det visade sig, då den gångväg vi vandrade blev mer och mer skitig och till slut tog den bara slut. Vid det laget hade vi tröttnat på att försöka ta oss över floden till den sida som såg finare ut, så vi gick tillbaka till bilen igen på gatorna.
Vi blev rejält utstirrade när vi gick som helvit familj på gatorna där. Barnen i huset vi parkerade utanför vinkade och stojade. Vi var helt klart det mest exotiska inslaget där, då det i det området säkert bor befolkning med härstamning från Söderhavsöarna eller Maorierna till minst 95% att döma av vad vi såg.
Jag funderade när jag parkerade vår vita BMW där och helt ärligt hade jag aldrig låtit den stå parkerad över natten där. Auckland är en stad med lite våld, men med relativt mycket inbrott i bilar och bostäder. Den där känslan av att vara överpriviligierad och så vit är inte alltid helt bekväm. Som min körledare Simon en gång skämtsamt sa när han kramade om mig i slutet av en körövning: "Drive carefully Marie, we know you have a long way to drive to your mansion in East Auckland(det anses lite posh att bo i East Auckland)."
En av husen som kantar parken och detta var relativt välskött i jämförelse med andra bakgårdar som såg extremt skrotiga ut. Det här är verkligen en stad med rejäla inkomst- och klasskillnader tyvärr.
Vi har läst på internet en hel del om Otara market, som ligger i södra Auckland, den fattigaste och mest multikulturella delen av staden. Här bor många ur maori- och söderhavsbefolkningen.
Det blev turkisk gözleme med en massa vitlök och örter till senfrukost för min del.
Vi föll totalt för denna lite ruffa marknad, med en massa grönsaksstånd i matdelen, en del av marknaden var en prylmarknad och den sista delen en matmarknad.
Här kan man fynda tyger och blomsterkransar från söderhavsöarna, inlagd banankaka i kokosmjölk, färsk ananas. I ståndet med Manuka honung stod försäljaren hellre och spelade gitarr än sålde honung till oss. I ett hörn stod några predikanter och förkunnade Guds ord genom högtalarna. Vid matmarknaden spelade ett band söderhavsinspirerad musik och jag gav pengar till en liten tjej som hade tagit med sig sin klarinett och spelade bredvid några försäljare på marknaden.
Vi kunde även fynda musik från de olika Söderhavsöarna, bland annat en artist som hette Chuck you och en annan skiva med Cook Islands Divas.
Nej, den här t-shirten köpte vi inte! :)
En bild från den mysiga matmarknaden där det såldes allt från kaffe, donuts, turkiskt, kinesiskt, pacifika eller Island food som det brukar kallas, den maoriska hangin med mera. Vi kommer definitivt tillbaka hit!
Här såldes haj i fiskståndet, även om kanske dessa småhajar är lagliga att fiska här antar jag, så känns det inte helt etiskt att äta en så utrotningshotad fiskart.
Vi kikade sedan på kartan och hittade som vanligt i Auckland, ett stort grönområde nära, Otara Creek reserve. Vi parkerade på en gata och kom in lite fel i parken som det visade sig, då den gångväg vi vandrade blev mer och mer skitig och till slut tog den bara slut. Vid det laget hade vi tröttnat på att försöka ta oss över floden till den sida som såg finare ut, så vi gick tillbaka till bilen igen på gatorna.
Vi blev rejält utstirrade när vi gick som helvit familj på gatorna där. Barnen i huset vi parkerade utanför vinkade och stojade. Vi var helt klart det mest exotiska inslaget där, då det i det området säkert bor befolkning med härstamning från Söderhavsöarna eller Maorierna till minst 95% att döma av vad vi såg.
Jag funderade när jag parkerade vår vita BMW där och helt ärligt hade jag aldrig låtit den stå parkerad över natten där. Auckland är en stad med lite våld, men med relativt mycket inbrott i bilar och bostäder. Den där känslan av att vara överpriviligierad och så vit är inte alltid helt bekväm. Som min körledare Simon en gång skämtsamt sa när han kramade om mig i slutet av en körövning: "Drive carefully Marie, we know you have a long way to drive to your mansion in East Auckland(det anses lite posh att bo i East Auckland)."
En av husen som kantar parken och detta var relativt välskött i jämförelse med andra bakgårdar som såg extremt skrotiga ut. Det här är verkligen en stad med rejäla inkomst- och klasskillnader tyvärr.
Verkligen intressant att se denna del av Auckland, inte det man är van att se som turist... Men matmarknader är alltid kul, och kanske lite extra kul när det känns lokalt och "på riktigt" ;)
SvaraRaderaNej, Auckland är verkligen en stad med många parallella verkligheter och liv i samtidigt. Det är det som också är charmen med den, samtidigt som det gör ont att veta att det finns riktig fattigdom här, barn som far illa och social misär.
RaderaMaten lät fruktansvärt god. Inlagd banankaka. Oh my!
SvaraRaderaJa, banankakan var en riktig hit, kommer definitivt köpa den igen. Jag har sett dom förr, dom säljs i hinkar, men inte kommit mig för att fråga vad det är i dom förrän nu. :)
RaderaÅh, härligt! Och bra pris på ananasen också! Tröjan hoppar vi men den kan jag tänka mig att det är många svenskar som faller för. Och som sedan inte använder den... Lika bra det.
SvaraRaderaOch det är verkligen skoj med lite mer lokal marknad, inte bara bling-bling-locka-turist!
Jag läste din mening om Simon där två gånger och är inte helt säker på om det var kör som i sjunga eller kör som i bil... Tror att du sjunger va? :D
Ja, ananasen var dessutom kanongod! T-shirten var i barnstorlek, så jag tror inte många svenskar skulle vilja klä sin 6-åring i den faktiskt. :) Ja, det är min körledare, lika med sång.
RaderaJag diggar skylten där man kan få hjälp att rädda sin kraschade dator av Jesus ;)
SvaraRaderaNu råkade jag kommentera med mitt Google-konto :( Det var jag Lanclin-Linnea om du var nyfiken på vilken Linnea.
RaderaVisst var den underbar! Det sjuka var att jag i efterhand kom på att min dator kraschade förra veckan och en kompis man erbjöd sig komma över och hjälpte till med den och han är superkyrklig, så det kanske stämmer! :)
Radera