Hösten är här, men när jag tycker det är höst tycker Nya Zeeländarna att det är vinter, för det är vad det är här nu. Trots det tog jag min morgonpromenad i kortärmat, men nu sitter jag i den nya, sköna soffan och jobbar samtidigt som jag har tända ljus runt mig. Igår lagade jag även köttgryta, ett hösttecken om något.
Även Caesar har blivit vinterstassad, vilket innebär långärmad skoltröja samt långbyxor som införskaffades på den lokala skoluniformsbutiken.
Annars pågår en vardag med mycket skolarbete, jobb och jobb för skolans PTA(Parent Teacher Association) där jag varje dag jobbar med vår aktuella insamling som är att sälja choklad. Alla familjer har fått med sig en låda med 30 chokladkakor att sälja. Niklas har en låda med sig till jobbet och i helgen vill Caesar stå ute på stranden och sälja choklad och gamla leksaker. Det är aningen mer intensivt att ha skolbarn här på Nya Zeeland. För pengarna som samlas in rustas skolan upp, nya sportfält och förråd bygg exempelvis.
Även om alla dessa events vi gör som PTA är valfria deltar de allra flesta familjer. Barnen får hem saker att sälja ca 3 gånger per år, det anordnas galor(som en stor marknad med karuseller och hoppborgar), bio-kvällar, diskotek för barnen, quizznights med mera. Förutom det PTA:n gör arrangeras en mängd olika saker på skolans alla föreningar, det kommer privata företag till skolan och för detta måste man betala för att barnen ska delta, men blir tillfrågad att skicka med saker till skolan och små pengar hela tiden. Jag förstår inte hur de heltidsarbetande familjerna håller sig uppdaterade om alla 2$ här och där och saker som ska skickas med hela tiden.
Även Caesar har blivit vinterstassad, vilket innebär långärmad skoltröja samt långbyxor som införskaffades på den lokala skoluniformsbutiken.
Annars pågår en vardag med mycket skolarbete, jobb och jobb för skolans PTA(Parent Teacher Association) där jag varje dag jobbar med vår aktuella insamling som är att sälja choklad. Alla familjer har fått med sig en låda med 30 chokladkakor att sälja. Niklas har en låda med sig till jobbet och i helgen vill Caesar stå ute på stranden och sälja choklad och gamla leksaker. Det är aningen mer intensivt att ha skolbarn här på Nya Zeeland. För pengarna som samlas in rustas skolan upp, nya sportfält och förråd bygg exempelvis.
Även om alla dessa events vi gör som PTA är valfria deltar de allra flesta familjer. Barnen får hem saker att sälja ca 3 gånger per år, det anordnas galor(som en stor marknad med karuseller och hoppborgar), bio-kvällar, diskotek för barnen, quizznights med mera. Förutom det PTA:n gör arrangeras en mängd olika saker på skolans alla föreningar, det kommer privata företag till skolan och för detta måste man betala för att barnen ska delta, men blir tillfrågad att skicka med saker till skolan och små pengar hela tiden. Jag förstår inte hur de heltidsarbetande familjerna håller sig uppdaterade om alla 2$ här och där och saker som ska skickas med hela tiden.
Hade det inte varit lättare då att varje familj bara skänker pengarna, en fastlagd summa varje termin? Fast det är klart, allt det arbete som barn och föräldrar gör tillsammans är viktigt ur den sociala aspekten. Och barnen lär sig att pengarna måste man jobba lite för och skolan tas om hand. Får man hoppas, i alla fall.
SvaraRaderaJo jag håller med dig helt! Däremot går alla dessa summor till olika organisationer och företag hela tiden. Jag skulle hellre betala in 100NZD extra varje år och så kunde skolan själv fördela dessa pengar mellan dessa ställen. Vi betalar ju redan en obligatorisk skoldonation här, lustigt men sant.
RaderaLite som här, det gäller att hålla koll på när de ska ha med sig klister eller pengar eller lunch. Föräldraföreningen som jag är med i ordnar julfest, firande av barnens dag, utflykt och skolavslutning, har lotterier och lite sånt, men det är bara en del av föräldrarna som är med där (12 + några extrahjälpare vid behov) så det förväntas inte att alla ska engagera sig. I Sverige får man ju inte be föräldrar om pengar till utflykt, och knapt om deras tid, ens för föräldramöten. Inte ens för hjälp med läxor. Om man inte avskaffat läxor överhuvudtaget just av det skälet.
SvaraRaderaNej, eller hur. De slutade be om frukt och dryck en gång i veckan på förskolan när barnen skulle på sin skogspromenad. Det faktum att den privata förskolan vi hade Caesar på mest tog in barn från villadelen i vårt område gör ju att alla föräldrar dessutom hade råd med detta utan problem. Här på NZ finns inte ens diskussionen kring att detta kan vara jobbigt för familjer med mindre pengar eller tid. Suck it up liksom.
RaderaLite samma här i Tyskland när det gäller att skicka med pengar till skolan relativt ofta. Här köps allt skolmaterial av föräldrarna men underhåll, byggnationer och lekmaterial betalas av kommunen. Ibland undrar jag hur tex ensamstående har råd...
SvaraRadera