Tapeka point i Russell

Att vandra är verkligen något vi alla tre i familjen tycker mycket om att göra här på Nya Zeeland. Vår sexåring klagar inte något alls heller utan tycker mest det är spännande att gå i Jurrassic Park som han kallar bushen, se vackra vattenfall, njuta av fantastiska vyer och avsluta med ett bad i havet. Hemma i Stockholm gnälldes det mycket under våra skogspromenader kan jag lova.

Hiking är ju något av landets andra nationalsport näst efter rugby och överallt(jag menar verkligen överallt!) hittar du uppmärkta spår, tryckta guider om områdets trails och väldigt bra information hos "Isite", turistinformationskontoren som du hittar i alla små hålor på Nya Zeeland. Vandringsspåren är tydligt utmärkta med gröna skyltar likt denna här nedan och ofta är det lätt att hitta info om längd, ungefärligt tid och svårighetsgrad.

Det här med svårighetsgrad är väl den mest otydliga och jag förstår att det kan vara svårt att ange, med alla olika parametrar det kan handla om. Nu när vi har rest med en svärmor som inte är så fit for fight har jag försökt undersöka just detta, så hon ska kunna gå med oss. Den enda infon jag hittade om Tapeka point var att den hade graderingen easy.

Vandringen var knappast easy och verkligen inget för höjdrädda, då det bara gick uppför och uppför. Scrolla upp till översta bilden. Niklas och Caesar står precis på kanten till ett stup med säkert 1 km fallhöjd rakt ner i havet. Caesar blev aningens rädd där högst upp och vi höll i honom noga på sina ställen. Jag hasade ner en liten backe, då det var brant ner, sandigt och inget som tog emot om jag hade tappat greppet, utan då var det bye bye som gällde.

Denna vandring var fantastiskt vacker, inte helt barnvänlig på sina ställen och absolut inte farmorvänlig. Hon väntade under ett träd vid stigens början, men vi andra kom ner nöjda, svettiga och med kameran full av vackra bilder.