Bokar hotell för båtluff i Fiji

Vi har efter att ha studerat Lonely Planet, läst på Tripadvisor och läst andra resebloggar, bestämt att vi kommer öluffa i Yasawa islands nästan hela tiden under vår vistelse på Fiji. Att göra research inför resor är ju bara det bästa som finns! Då det är skollov i både Australien och Nya Zeeland när vi åker i juli, känns det bra att vara ute i tid.

Jag bokade tre resorter på några av dessa små Octopus Resort(efter tips från resebloggaren Livet från den ljusa sidan - tack!), Blue Lagoon Beach Resort och Paradise Cove.

Det är ju inte helt billigt att semestra på Fiji. Visst, jag gillar lyx, men jag tycker helt enkelt inte det är värt att spendera 4000:- per natt för bara hotell när jag är ute och reser. Vi kör sovsal på en resort, ett billigare dubbelrum på en andra och lyxar till det med några dyrare nätter på den sista resorten.

Å ena sidan kostar de tre nätter vi bor på Fijis huvudö enbart 320 SEK per natt för oss, så jag känner mig lite nöjd. Det är bra mycket billigare att åka på charter från Sverige än från Nya Zeeland. Den här dryga veckan på Fiji kommer säkert gå loss på ca 35000:- för oss 3 minst, å andra sidan är det ju ingen sista minuten-charter vi pratar om här, utan båtluff mellan exotiska öar på Fiji...

Ljuuuvliga sommarlov

Shit pommes frites vilka sköna dagar vi har här! Jag jobbar ju hemifrån, men förutom det hänger vi i skolpoolen eller på stranden mycket. De flesta skolor har en egen pool som man kan köpa nyckel till och får använda efter skoltider samt på skollov och helger. Himla lyxigt och mysigt!

Pyssel och lek med kompisar blir det också en hel del just nu. Livet är hårt helt enkelt.

Kreativ hörna!

Vi har haft fredagsmiddag med oxfilé jag köpt hos vår lokala slaktare och därefter filmkväll. Alla som känner mig vet att jag är oerhört kräsen när det gäller kött, men den här oxfilén är det jag som initierar att vi ska handla. För 320:- per kilo får man hos de två slaktargubbarna en oxfilé att dö för, bättre än köttet i Argentina till och med.

Särdrag för Nya Zeeland ur ett svenskt perspektiv och skillnader mellan NZ och Sverige

Så här dryga 4 månader som bofast i Auckland har vi lyckats samla på oss en del iakttagelser om vårt nya land ur ett svenskt perspektiv. Då vi flyttade från Stockholm till Auckland, två städer i samma storlek, är ju dessa rätt jämförbara.

1. Som att färdas tillbaka i tiden.

Var försiktig med detta ämne när du pratar med en Nya Zeeländare. De är något trötta på att höra det och det stämmer ju inte på alla plan så klart. Nya Zeeland är ett modernt land utan tvekan. Däremot går allt i ett lite långsammare tempo, teknologin ligger efter, man kan fortfarande betala med checkar, barn är artiga, folk litar på varandra och det är gammeldags på ett puttrigt och mysigt sätt tycker jag.

2. Tid framför pengar.

Då stadsdelen vi bor i här i Auckland nog ligger lite uppåt på skalan socioekonomiskt i jämförelse med vår stadsdel i Stockholm går det att dra intressanta paralleller. Trots detta värderar fler i vårt område tid framför pengar. Ikväll träffade jag 3 tjejkompisar. Av dessa jobbar båda föräldrarna enbart i en familj förutom i vår, där jag jobbar deltid. En tjej är hemmafru och en tjej är karriärist och mannen är hemma med barnen. Här är det tuffare att jobba båda, pga långa skollov och dyr barnomsorg, men det är inte alltid det som styr utan tiden med barnen och familjen värderas högre rent generellt.

3.Sämre bostadsstandard, ja på Nya Zeeland alltså.

Många i vårt nya land bor i dragiga och fuktiga hus, sover med elektriska filtar och går med duntofflor inomhus under höst- och vintermånaderna. Vi bor i ett nybyggt hus, med tvåglasfönster och det finns väldigt sällan här. Dessutom verkar ingen bry sig nämnvärt om att deras kök inte har renoverats sedan 70-talet eller att deras hem inte är så himla fina heller. Den allmänna inredningshysterin som finns hemma har inte brett ut sig här, utan alla gör lite som de vill. Byggfusk är också mycket vanligare än hemma. Det är ju lite cowboymentalitet här på Nya Zeeland.

4. Heltäckningsmattor, japp överallt.

Don´t like´m, men bor man kallt och dragigt blir ju även golven väldigt kalla. Vi har heltäckningsmatta vid matsalsdelen, inte helt fräscht.

5. Individualism.

Som jag nämnde tidigare är det lite mer cowboy-mentalitet på Nya Zeeland, de är inte så duktiga flickor och pojkar som vi svenskar är. Här kan det finnas beröringspunkter med punkt 2, tid framför pengar, man skiter helt enkelt i vad andra tycker och man verkar också tycka mindre om vad andra gör. Bland de jag umgås med här är några karriärister, andra hemmafruar, andra jobbar deltid, några har hemmamän och ingen bryr sig om eller känner sig hotad av de andras val. Allt är helt enkelt okej, mycket oneurotiskt och befriande. Min svärmor tyckte det var så härligt att se alla färgstarka pensionärer under sitt besök här. Jag hade inte tänkt på det förrän hon sa det, men det stämmer, en kvinna 60+ med dreadlocks och punkrockiga kläder reagerar jag inte när jag möter här. En gång såg vi en äldre man med en askonstig mössa, som såg ut som ett stort djur och där djurets "armar" knöts under hakan på gubben. Ingen ens tittade på honom förutom jag och min svärmor som stirrade svenskt på honom.

6. Barfotanationen Nya Zeeland.

Här i Auckland går man barfota på trottoarerna, i köpcentrum, på matvarubutiken, överallt och det är inget konstigt. På vintrarna när temperaturen ändå kan gå ner till 5-10 grader nattetid är detta en typisk klädsel: flip flops, korta shorts och dunjacka. I Caesars skola har de flesta barnen shorts året om, som ett resultat av det brittiska arvet. Caesar anammade fort barfotalivet här och trippar omkring utan skor inne i staden ibland. Då vi bor i södra Auckland där många söderhavsöbor också bor är även barfota och mer eller mindre färgglad kjol/ något man ibland ser som outfit på stadiga män, som härstammar från Samoa eller Tonga. Min bastanta, långa körledare Simon/Semanue kommer ibland till körövningarna iförd samoansk skjorta och kjol(det heter säkert något annat).

7. Dålig trafikplanering.

Auckland är som 17 mindre byar/samhällen som långsamt växte ihop och ingen funderade över detta förrän det var för sent. Trafikplanering hanns inte med och om man jämför restakten per kilometer mellan Stockholm och Auckland är den mycket långsammare i Auckland, pga avsaknad av motorvägar och motortrafikleder. När nya områden byggs i Stockholm leder vanligtvis en väg in till området som sedan splittrar upp sig i de mindre gatorna. När det byggs nya områden här leder 25 vägar in till området samt att det finns direktutfarter från alla hus direkt på "genomfartsgatan". Den allmänna kunskapen om körning är mer jämn och på en klart högre nivå i Stockholm. Det är helt enkelt svårare att få ett körkort i Sverige och det märks. Det finns många nyinflyttade kineser och söderhavsbor här med och alla som har varit i Kina förstår vad jag då menar. De kör ofta rätt dåligt...

8. Artig- och vänlighet.

Folk i allmänhet vet att Nya Zeeländare är oerhört trevliga och folk i synnerhet som har besökt Nya Zeeland vet det. På Nya Zeeland hälsar man när man möts på promenaden, ber om ursäkt väldigt ofta, småpratar lite artigt överallt här, ja, ser varandra helt enkelt. Man blir bara glad och varm i hjärtat, då Nya Zeeländare genuint bryr sig! Som nyinflyttad är detta guld värt och jag har en känsla av att den där osynligheten, lättheten att bara försvinna i mängden som finns i Stockholm, inte känns så ofta här. Dessutom är folket här så vänligt sinnade, hjälpsamma och bara urgulliga! Kommer jag till skolan en regnig dag utan paraply är det alltid någon som lånar ut ett, killarna på verkstaden fyller på lite olja i bilen utan att vilja ha en spänn för det och så vidare.

Här får vänligheten symboliserar av den maoriska, aktningsfulla hälsningen hongi.

9. Lättare starta företag.

Ja det är inte så mycket fuzz helt enkelt. Jag kom till redovisningsfirman för att starta företag, med frågor om regler och lagar här och ägaren säger bara: "Ja du vet, vi tar lite lätt på saker på Nya Zeeland." Det är ett oerhört bra företagsklimat här och du kan dessutom ha inkomster från näringsverksamhet för ca 360 000 SEK utan att registrera firma. Man bara redogör för den inkomsten i sin deklaration, easy peasy! Aktiebolag är också det väldigt enkelt och billigt att starta, tjoff, så är du igång utan aktiebok, bolagsordning och fan och hans moster. Jag brinner ju för småföretagande så, Me likey!

10. Låg gnällighetsnivå här på Nya Zeeland.

Jag som har rest så mycket har nog ett lite annat perspektiv på Sverige än många svenskar kan hända, eller så kan vi bara enas om att vi är oense om du inte håller med mig? :) Ju mer jag ser av andra länder, ju mer gnälliga framstår vi svenskar. Då vi lever i ett så oerhört välsmort samhälle bara räknar vi med att allt går perfekt och gör det inte det blir vi oerhört - gnälliga. De flesta länder i världen är ju inte så välsmorda och deras invånare förväntar sig inte heller perfektion. Jag tycker verkligen om det faktum att de andra föräldrarna på Caesars skola också tycker att skolan våra barn går i är jättebra och att hans lärare är fantastisk, för det är hon! Min livsfilosofi är att det jag gör, tar in och släpper ut påverkar världen och det gör att känslan här på Nya Zeeland är så positiv. Är skolan fantastisk för att alla förväntar sig det? Vem vet? Den är inte perfekt och det förväntar sig ingen heller. Flummigt? Säkerligen, men jag hoppas ni förstår min poäng.

11. Livet i en liten bubbla.

Som boende i Europa befinner man sig mitt i världspolitiken och den allmänna disharmoni som tycks råda så väl på hemmaplan i Sverige och världen. I Sverige finns ett ökat inflytande av rascistiska tendenser som tyvärr börjar normaliseras genom Sverigedemokraternas intåg och i USA håller clownen Trump som på att göra politik till en cirkusförställning. Här på Nya Zeeland är allt bara så avlägset och puttrigt. Det rapporteras inte så mycket om omvärlden i medierna här, utan det är mest om någon trafikolycka här och ett mord här och där. Det händer heller inte så mycket här på den lilla ön och med den instabilitet och negativitet som härjar i Europa just nu känns den här bubblan som ett skönt, tröstande bomullsmoln att sitta på.

Finns andra länder än Thailand för svenskar på vintern?

Jag hoppas du inte tar detta inlägg på fel sätt! Vi svenskar är verkligen flockdjur och gör gärna som andra gör och reser gärna dit andra svenskar reser, jag vet att det är så och jag förstår att det känns tryggt och bra. Världen är däremot full av vackrare, billigare och säkra resemål, så varför inte vidga sina vyer?

Fantasiska Palawan i Filippinerna.

Jag är med i några resegrupper på Facebook och de bara översvämmas av resebilder från Thailand just nu. Jag har inte sett hela Thailand, utan bara Phuket som var trevligt, Jomtien och Pattaya som var mindre trevligt samt Bangkok som var fantastiskt! Däremot finns ju det vi vill ha i Thailand på andra ställen och oftast bättre enligt mig.

Phi phi i Thailand, fint det med, men lite förstört av massturismen.

Maten är bättre i Vietnam, naturen är vackrare i Filippinerna och Kambodja har jag hört oerhört mycket gott om av vana resenärer. Dessutom är Thailand rejält dyrt att vistas i på turistställena nu för tiden om man jämför med andra länder.

Fina Tulum i Mexiko.

Sedan har vi ju flera andra världsdelar med som har fint klimat vintertid. Afrika är ju en härlig kontinent och där slipper man dessutom jetlag! Syd- och mellanamerika är så mycket mer än bara Mexiko. Buenos Aires är en fantastisk stad och det är superlätt att ta bussar ut till badorterna, Chile är fantastiskt vackert, välordnat och säkert det med.

Ja, Nya Zeeland är ju underbart också så klart, men jag lägger inte till det på sol- och badlistan. Resan hit är så lång och har man ändå kommit hit är det bättre att ta in landet genom att resa runt några veckor och inte bara lägga sig på playan.

Här ligger man inte heller på playan för solen är för farlig. Här har man hatt, heltäckt, SPF 50 och solskyddstält på strandet, även vi äger ett sådant numera. Så här såg stranden vid oss ut igår eftermiddag, tält på tält som skydd för den farliga solen här och de som ligger på sanden gör det bara i skugga av träden.

Helgen i bilder

På vår hemmastrand - jag bara älskar livet här -
kan inte sticka under stolen med det!

Datekväll med Niklas, när farmor är här, inleddes med ett besök på Auckland museum och avslutades med långpromenad och tibetansk mat.

Söndagmorgonen på farmors födelsedag inleddes med frukost på sängen och fortsattes med ett besök på både ypperliga och mysiga Clevedon Village Farmers Market.

Åsneridning erbjöds även det på marknaden.

Excentriska hus och charmiga historiska villor finns det gott om i Parnell.

Djungel mitt i stan, detta är alltså från mitt i centrala Auckland, i Parnell.

Från Wynyard quarters, hamnkvarteren i city. I söndags var här fullt med folk(trots mitt folktomma foto!), uppvisningar, basketmatcher, vintagemarknad, jitterbugsdans, fiskmarknad och ett gäng kaféer där folk satt och gottade sig. Supermysigt och staden visade sig verkligen från sin bästa sida!

Söndagen avslutades med födelsedagsmiddag för farmor på Industry zen, en klar favoritrestaurang här i Auckland, japansk. Vi åt deras Chotto mix med scallops(pilgrimsmusslor) som vanligt. Farmor satt och smackade som vore hon i sjunde himlen.

En personligt bokslut för 2015

Som den redovisningsekonom jag är känner jag att jag bara måste delta i det bokslut som har gått runt lite i resebloggvärlden. :) Detta har sannerligen varit ett förändringens år och som jag tidigare har sagt till Niklas har jag varit redo för en stor förändring i livet i ett par år nu, det var dags!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?

Det kan man verkligens säga! Jag flyttade med min familj till andra sidan jordklotet, jag jobbade på distans med en kund i en helt annan världsdel, vi åkte på en helt improviserad jorden runt-resa under några månader, jag sa upp mig från ett jobb(eftersom det var min första fasta anställning har jag aldrig haft något att säga upp mig från tidigare), jag åkte på min första Karibienkryssning och besökte 8 länder/territorier jag aldrig tidigare varit i(Mexiko, Panama, St Kitts & Nevis, Barbados, Puerto Rico, Dominika, St Martin & Virgin Islands)

Genomdrev du någon stor förändring?

Vi sade båda upp oss, Niklas hade fixat ett jobb på Nya Zeeland, lyckades få visum, flyttade hit, hyrde hus, köpte nya bilar, satte Caesar i en engelskspråkig skola, började jobba deltid och på distans, varvade ner, gjorde yoga, tog långa promenader och började spela gitarr igen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japp, en av mina bästa vänner blev nyss mamma till två underbart söta tvillingar!

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

4 november då mamma hade varit borta från jordelivet i exakt 1 år, det var en tung dag och vecka.

Vilka länder besökte du?

Spanien, Turkiet, Mexiko, Panama, St Kitts & Nevis, Barbados, Puerto Rico, Dominika, St Martin, Virgin Islands, USA, Nya Zeeland, Thailand och Frankrike.

Bästa köpet?

Flygbiljetter och möbler till huset i Auckland, vår sköna säng, den sköna soffan och vårt finfina sideboard med snäckor!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Visumet till nya Zeeland och det faktum att både vi och framför allt Caesar har blommat ut här, är gladare och passar in med sin utåtriktade personlighet.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?

Bättre hälsa och mer närvaro i nuet.

Vad önskar du att du gjort mer?

Lekt med Caesar, men jag har tagit igen det en hel del sedan vi flyttade hit.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Suttit med min telefon, oroat mig i onödan och låtit mina osäkerheter styra mig.

Favoritprogram på TV?

Grace and Frankie - bara älskar dessa damer!

Bästa boken du läste i år?

"Drömliv - lycklig på riktigt" av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Klyschig titel, men denna bok gav mig många nya insikter och verktyg att använda mig av.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?

Det faktum att jag fick ta med mig ett deltidsuppdrag ända hit till nya Zeeland är min klart största framgång! Jag saknar mina kollegor här och kan ibland känna mig lite bakom som det kontrollfreak jag är, men jag har lärt mig hantera det. Jag uppskattar när jag pratar med mina kollegor på telefon på konferenser vi har då och då.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare helt klart, ett riktigt drömår då jag återigen har lyckats bevisa för mig själv hur mycket som är möjligt i livet, allt går på något vis. Livet här är verkligen härligt och jag uppskattar mycket lugnet, den privata tiden, naturen och möjligheten jag har att hämta min son kl 15 från skolan och vara med honom.
År 2015 manifesterade sannerligen detta ord för mig:
Frihet!
Då jag är en mycket fri själ passar det mig som handen i handsken.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor och flytten hit utan tvekan. Att inreda ett hus på 200 kvm från noll är dyrare än man tror och i detta land är saker inte billiga och priserna på second hand-möbler skrattretande med svenska mått mätt. På ett sätt uppskattar jag även det, då jag tycker det är bra att man får fundera lite och inte bara shoppa och shoppa.

Vilken är din största insikt under 2015?

Jag är min egen lyckas smed och mina tankar styr mitt liv(det visste jag i och för sig sedan tidigare, men året blev ett sådant bevis för det på väldigt många sätt).

Vad är du peppad för inför nästa år?

Att utveckla träningen, nu när både jag och Nicke har kommit igång riktigt bra med den, förbättra min hälsa och fortsätta äta mycket goda sallader. Jag har haft träningsvärk varje dag denna vecka. Jag är peppad för nya äventyr med min begåvade gospelkör, att lära mig kompa mig själv på gitarr på ett snyggt sätt, att upptäcka den exotiska ö-världen här utanför, att vandra i naturen på helgerna med familjen och att skratta mycket!

Tapeka point i Russell

Att vandra är verkligen något vi alla tre i familjen tycker mycket om att göra här på Nya Zeeland. Vår sexåring klagar inte något alls heller utan tycker mest det är spännande att gå i Jurrassic Park som han kallar bushen, se vackra vattenfall, njuta av fantastiska vyer och avsluta med ett bad i havet. Hemma i Stockholm gnälldes det mycket under våra skogspromenader kan jag lova.

Hiking är ju något av landets andra nationalsport näst efter rugby och överallt(jag menar verkligen överallt!) hittar du uppmärkta spår, tryckta guider om områdets trails och väldigt bra information hos "Isite", turistinformationskontoren som du hittar i alla små hålor på Nya Zeeland. Vandringsspåren är tydligt utmärkta med gröna skyltar likt denna här nedan och ofta är det lätt att hitta info om längd, ungefärligt tid och svårighetsgrad.

Det här med svårighetsgrad är väl den mest otydliga och jag förstår att det kan vara svårt att ange, med alla olika parametrar det kan handla om. Nu när vi har rest med en svärmor som inte är så fit for fight har jag försökt undersöka just detta, så hon ska kunna gå med oss. Den enda infon jag hittade om Tapeka point var att den hade graderingen easy.

Vandringen var knappast easy och verkligen inget för höjdrädda, då det bara gick uppför och uppför. Scrolla upp till översta bilden. Niklas och Caesar står precis på kanten till ett stup med säkert 1 km fallhöjd rakt ner i havet. Caesar blev aningens rädd där högst upp och vi höll i honom noga på sina ställen. Jag hasade ner en liten backe, då det var brant ner, sandigt och inget som tog emot om jag hade tappat greppet, utan då var det bye bye som gällde.

Denna vandring var fantastiskt vacker, inte helt barnvänlig på sina ställen och absolut inte farmorvänlig. Hon väntade under ett träd vid stigens början, men vi andra kom ner nöjda, svettiga och med kameran full av vackra bilder.

Bildregn från Tutukaka coast

Vi har varit ute på resande fot sedan 19 december med ett litet break hemmavid för några juldagar och jag har inte bloggat så mycket då det på många platser och hotell på Nya Zeeland har fasligt dåligt internet och då vi har hållit ett skapligt tempo och bara stupat i säng när vi kommit hem. :)

Vi började vår första tur norrut med att övernatta i Whangarei och se mer av Tutukaka-kusten, som vi besökte under en dag förra året och tyckte var fasansfull vacker.

Denna gång parkerade vi vid Whale bay och vandrade stigen ner till den oerhört vackra stranden.

När vi hade badat ett tag vandrade vi på kuststigen som går mellan Whale Bay och Matapuri beach. Båda stränderna är oerhört vackra, charmiga och badvänliga. Tur och retur tog promenaden ca 1 timme gissar jag.

Det är inte så ofta jag fastnar på bild, men ibland så blir det en selfie. Solhatt är ett måste när man hikar på NZ, då solen är livsfarlig. Niklas ångrade sig bittert dagen efter denna kan jag säga, trots att han smörjde in sig med 30 eller 50 innan vi lämnade Whale bay.

Här skymtar vi det väldigt vackra turkosa vattnet i Matapouri beach.

Jag håller helt med konstnärerna som tog sig frihet att göra denna målning på en skitig bil på parkeringen vid Whale bay :)

Det har nu hänt...

...det som aldrig annars händer mig, men då jag har förstått att reseprissättningen funkar så annorlunda här och belönar extremt tidiga bokare, så har jag bokat flygbiljetter till sydön 23 december 2016! Jag har alltid fascinerats över så tidiga bokare hemmavid, men efter att ha sett flygpriserna i denna del av världen, känns det som helt rätt beslut.

Nu ska här googlas om sydön och Transalpine railway och Milford sounds ligger på listan bland annat. Vi kommer åka runt i husbil ca 2-3 veckor. Någon som har flera tips?

Samoa kvalade också in i oktober

Nu är jag i planeringsjakt oerhört tidigt för att vara oss, som är spontanresande vanligtvis! Problemet här är att Niklas inte har tillgång till personalbiljetter ännu samt att det är extremt mycket dyrare att flyga från och omkring Nya Zeeland. Det verkar dessutom bara bli dyrare och dyrare ju längre man väntar med att boka när det är skollov här.

Vi har suttit och räknat på röda dagar och Niklas semesterdagar och vi kom fram till att vi även kan klämma in en semestervecka på Samoa i oktober!

Uppdaterat resår i sant resnörderi:
Februari - Waiheke island
Mars - Napier och östkusten på nordön
Juli - Fiji
Oktober - Samoa
December - Sydön på Nya Zeeland

Sedan finns det några till långhelger här, men liiite spontanitet måste vi ju få utrymme för med. :)

Reseplanering inför 2016 - Fiji, Samoa, Sydön står på önskelistan

Jag har precis kommit hem från två veckor på resande fot. Ni som följer mig på Instagram under namnet Resefamilj är mer uppdaterade över allt ljuvligt vi har sett och gjort! När vardagen återgår till lite lugnare tempo igen ska jag uppdatera er även här om allt fantastiskt vackert vi har sett.

Inför 2016 inser vi båda att vi kommer vara mindre på resande fot än vi vanligtvis är. Dels så har man bara 4 veckors semester när man jobbar på Nya Zeeland. Som kompensation för detta ligger alltid ledigheterna för public holidays på vardagar. Exempelvis är Nyårsannandagen röd dag här och då den är idag, lördag, har Niklas istället ledigt på måndag 4 januari.

Februari:
Långweekend på Waiheke Island. Ön Waiheke har blivit utnämnd till världens 5:e bästa reseregion inför 2016 av Lonely planet. Den ön har vi direktbåt till från vår stadsdel och färden tar bara en timme har jag hört. Waiheke har förutom vackra stränder och hiking, många gourmetrestauranger och vingårdar.

Mars:
Långhelg under påsken till Napier och östkusten på nordön här på Nya Zeeland. Napier verkar vara en mysig stad och full av Art Deco-arkitektur. Staden drabbades av en stor jordbävning under 1930-talet och blev således uppbyggd igen under den perioden. Östkusten är den del av nordön där vi inte har varit, så för att täcka av hela ön vi bor på vill vi även åka dit.

Juli:
Här är en semestervecka planerad och jag sitter just nu och läser Lonely Planets utgåva för South Pacific, då vi gärna täcker av dessa öar under våra år här.

De som ligger på topplistan är Rarotonga, Samoa, Fiji, Tahiti med Bora Bora och New Calcedonia. Toppbubblaren för just denna vecka är Fiji och vi vill gärna åka båt mellan lite olika öar här utan att ruinera oss, så jag får leta lite till. Hittills har jag bara hittat dyyyra alternativ. Det är heller inte lika billigt att flyga inom och från Nya Zeeland som man är van med i Europam, då konkurrensen är så mycket mindre mellan flygbolagen. De 3,5 timmar som det tar till dessa öar går på minst 12000:- för oss tre i bara flygbiljetter.

December:
Då jul och nyår är nästan påtvingad industrisemester här och den tid på året Niklas kan ta 3 veckors semester har vi planer på att hyra husbil och åka runt på Sydön, som vi i princip har kvar att upptäcka förutom Abel Tasman och den underbart vackra Nelson-regionen.