Beroende av resor - känner du igen dig?

Vagabond presenterade HÄR en lista med tecken på att du är reseberoende som var lite rolig. Jag kan känna igen mig väldigt mycket i den listan, kan pricka av 11 av punkterna. Känner du också igen dig?

Jag har ständigt nya resor inplanerade, just nu 5 stycken faktiskt, varav en till Samoa som du ser på bilden ovan.

Jag har ofta resväskan framme mellan resor och upplever klar reseabstinens om det går för lång tid mellan resorna. Här nedan ser du resväskorna vi hade med oss hit till Nya Zeeland.

Jag äger lite reseprylar som parlörer, kuddar mm och ja, jag bara älskar kartor.

Jag har ett väldigt bra lokalsinne och har till exempel guidat en taxichaufför i förorterna i Bejing. Här nedan är jag och Nicke kungligheter i Kina.

Vad gäller barn har jag en son på 6 år, som har besökt 5 världsdelar och över 30 länder, stackars liten. :) På kollaget nedan befinner vi oss i Vietnam.

Jagälskar att ha vackra reseminnen hemma, nyttoföremål mestadels. Sängöverkast från Indien, salladsskålar från Marocko, kuddar från Sydafrika, masker från Tanzania hittas i mitt hem. Vackra mattor från helgen i Istanbul i somras skymtar här nedanför.

Jag känner mig fri och lycklig när jag reser samt bor ju faktiskt utomlands just nu, dessutom så långt man bara kan komma från Sverige, i Nya Zeeland.

Ja, jag vet, det är en sjukdom och ett beroende, men en rätt behaglig sjukdom och ett beroende med rätt lite konsekvenser förutom de monetära såklart.

Nya Zeelands fina Kaurimuseum

På vår fortsatta väg söderut mot Auckland åkte vi förbi Kaurimuséet, som ligger söder om Dargaville. I kassan stod en trevlig skånska som hade bott på NZ i över 35 år. Detta museum drivs av entusiaster och får konstigt nog inga bidrag från den nya zeeländska staten.

Men vilka entusiaster de är som driver det! Kaurimuséet är så välskött och innehåller mängder av historia kring träden, skogsindustrin och de tidiga européernas liv på NZ. Missa inte detta finfina museum!

Caesar ser farliga tänder(gissar jag på :)

Här finns stora uppbyggda miljöer som visar både hem och mode förr i tiden. Självklart visar de även upp alla de vackra möbler som gjordes av dessa stora träd.

Detta museum är en hit för alla som reser med barn, pga de stora ytorna och alla magnifika uppbyggda miljöer. Caesar sprang fram och tillbaka och kikade in i de olika montrarna.

Sanddyner och gigantiska Kauriträd

Vi gjorde nyligen ett återseende från vår jorden runt-resa 2005 eller var det 2007? Vi kommer inte riktigt ihåg faktiskt. Vad vi minns är att vi på slutet av våra veckor här på NZ åkte norrut västerut från Auckland och bodde hemma hos ett väldigt trevligt värdpar. Vi minns också att vi inget kunde förstå av värdmannens mumlande. Han pratade mycket och länge och var säkerligen lika trevlig som vår värddam, det får vi aldrig veta.

Vår lilla stuga hade dessutom egen terass ut mot stranden, det kändes så lyxigt, som de budgetresenärer vi var. Vi förstod ungefär var vi hade varit och letade oss ditåt en dag. Mitt i maoriland kom vi ut bland stora sanddyner och en liten strand. Bada fick man inte pga kraftiga undervattensströmmar och det är väl pga det som den västra kusten är så mycket mer orörd och oturistisk. Förutom utländska turister är nya zeeländare riktiga vattendjur som älskar sina stränder, surfing och båtar.

Vi åkte sedan vidare söderut genom Waipoua forest, där de gigantiska Kauriträden växer. Här kan man se Tāne Mahuta, som är Nya Zeelands största kvarvarande Kauriträd. Namnet är maori och betyder Skogens konung, ett passande namn.

Kauriträden är hotade dels genom att de tidiga nybyggarna högg ner så många av dom och dessa träd är flera tusen år gamla. Dessutom hotas de av ett typ av mögel som sakta men säkert sprider sig över Nya Zeelands Kauriskogar. Man ska därför alltid tvätta sina skor när man går in och ut ur en Kauriskog. Sedan ska man dessutom hålla sig till vandringsleden, då träden kan dö av att man trampar på deras känsliga rötter.

Vackra Tāne Mahuta!

Delfinsafari i Bay of islands

När Caesar fyllde 6 år innan jul önskade han sig en delfinbåttur på sin födelsedag. Vi befann oss uppe i Bay of islands och begav oss ut på en heldagstur. Vi hade turen att få se både delfiner, späckhuggare och Caesar skymtade även en liten hammarhaj. Lycklig kille!

>

Vi fick även en gudning i geografin över detta vackra område. Såklart har dessa klippor uppkommit som ett resultat av vulkanisk aktivitet, detta är ju Nya Zeeland. Typ allt här har tillkommit på grund av vulkanisk aktivitet.

Thailand? Nope, en ö några timmar norr om Auckland bara. :)

I vår familj får man både bestämma över dagen och över middagen när man fyller år. Fish and chips var önskemålet och till mammas stora glädje fanns även annat på menyn.

Bokar hotell för båtluff i Fiji

Vi har efter att ha studerat Lonely Planet, läst på Tripadvisor och läst andra resebloggar, bestämt att vi kommer öluffa i Yasawa islands nästan hela tiden under vår vistelse på Fiji. Att göra research inför resor är ju bara det bästa som finns! Då det är skollov i både Australien och Nya Zeeland när vi åker i juli, känns det bra att vara ute i tid.

Jag bokade tre resorter på några av dessa små Octopus Resort(efter tips från resebloggaren Livet från den ljusa sidan - tack!), Blue Lagoon Beach Resort och Paradise Cove.

Det är ju inte helt billigt att semestra på Fiji. Visst, jag gillar lyx, men jag tycker helt enkelt inte det är värt att spendera 4000:- per natt för bara hotell när jag är ute och reser. Vi kör sovsal på en resort, ett billigare dubbelrum på en andra och lyxar till det med några dyrare nätter på den sista resorten.

Å ena sidan kostar de tre nätter vi bor på Fijis huvudö enbart 320 SEK per natt för oss, så jag känner mig lite nöjd. Det är bra mycket billigare att åka på charter från Sverige än från Nya Zeeland. Den här dryga veckan på Fiji kommer säkert gå loss på ca 35000:- för oss 3 minst, å andra sidan är det ju ingen sista minuten-charter vi pratar om här, utan båtluff mellan exotiska öar på Fiji...

Ljuuuvliga sommarlov

Shit pommes frites vilka sköna dagar vi har här! Jag jobbar ju hemifrån, men förutom det hänger vi i skolpoolen eller på stranden mycket. De flesta skolor har en egen pool som man kan köpa nyckel till och får använda efter skoltider samt på skollov och helger. Himla lyxigt och mysigt!

Pyssel och lek med kompisar blir det också en hel del just nu. Livet är hårt helt enkelt.

Kreativ hörna!

Vi har haft fredagsmiddag med oxfilé jag köpt hos vår lokala slaktare och därefter filmkväll. Alla som känner mig vet att jag är oerhört kräsen när det gäller kött, men den här oxfilén är det jag som initierar att vi ska handla. För 320:- per kilo får man hos de två slaktargubbarna en oxfilé att dö för, bättre än köttet i Argentina till och med.

Särdrag för Nya Zeeland ur ett svenskt perspektiv och skillnader mellan NZ och Sverige

Så här dryga 4 månader som bofast i Auckland har vi lyckats samla på oss en del iakttagelser om vårt nya land ur ett svenskt perspektiv. Då vi flyttade från Stockholm till Auckland, två städer i samma storlek, är ju dessa rätt jämförbara.

1. Som att färdas tillbaka i tiden.

Var försiktig med detta ämne när du pratar med en Nya Zeeländare. De är något trötta på att höra det och det stämmer ju inte på alla plan så klart. Nya Zeeland är ett modernt land utan tvekan. Däremot går allt i ett lite långsammare tempo, teknologin ligger efter, man kan fortfarande betala med checkar, barn är artiga, folk litar på varandra och det är gammeldags på ett puttrigt och mysigt sätt tycker jag.

2. Tid framför pengar.

Då stadsdelen vi bor i här i Auckland nog ligger lite uppåt på skalan socioekonomiskt i jämförelse med vår stadsdel i Stockholm går det att dra intressanta paralleller. Trots detta värderar fler i vårt område tid framför pengar. Ikväll träffade jag 3 tjejkompisar. Av dessa jobbar båda föräldrarna enbart i en familj förutom i vår, där jag jobbar deltid. En tjej är hemmafru och en tjej är karriärist och mannen är hemma med barnen. Här är det tuffare att jobba båda, pga långa skollov och dyr barnomsorg, men det är inte alltid det som styr utan tiden med barnen och familjen värderas högre rent generellt.

3.Sämre bostadsstandard, ja på Nya Zeeland alltså.

Många i vårt nya land bor i dragiga och fuktiga hus, sover med elektriska filtar och går med duntofflor inomhus under höst- och vintermånaderna. Vi bor i ett nybyggt hus, med tvåglasfönster och det finns väldigt sällan här. Dessutom verkar ingen bry sig nämnvärt om att deras kök inte har renoverats sedan 70-talet eller att deras hem inte är så himla fina heller. Den allmänna inredningshysterin som finns hemma har inte brett ut sig här, utan alla gör lite som de vill. Byggfusk är också mycket vanligare än hemma. Det är ju lite cowboymentalitet här på Nya Zeeland.

4. Heltäckningsmattor, japp överallt.

Don´t like´m, men bor man kallt och dragigt blir ju även golven väldigt kalla. Vi har heltäckningsmatta vid matsalsdelen, inte helt fräscht.

5. Individualism.

Som jag nämnde tidigare är det lite mer cowboy-mentalitet på Nya Zeeland, de är inte så duktiga flickor och pojkar som vi svenskar är. Här kan det finnas beröringspunkter med punkt 2, tid framför pengar, man skiter helt enkelt i vad andra tycker och man verkar också tycka mindre om vad andra gör. Bland de jag umgås med här är några karriärister, andra hemmafruar, andra jobbar deltid, några har hemmamän och ingen bryr sig om eller känner sig hotad av de andras val. Allt är helt enkelt okej, mycket oneurotiskt och befriande. Min svärmor tyckte det var så härligt att se alla färgstarka pensionärer under sitt besök här. Jag hade inte tänkt på det förrän hon sa det, men det stämmer, en kvinna 60+ med dreadlocks och punkrockiga kläder reagerar jag inte när jag möter här. En gång såg vi en äldre man med en askonstig mössa, som såg ut som ett stort djur och där djurets "armar" knöts under hakan på gubben. Ingen ens tittade på honom förutom jag och min svärmor som stirrade svenskt på honom.

6. Barfotanationen Nya Zeeland.

Här i Auckland går man barfota på trottoarerna, i köpcentrum, på matvarubutiken, överallt och det är inget konstigt. På vintrarna när temperaturen ändå kan gå ner till 5-10 grader nattetid är detta en typisk klädsel: flip flops, korta shorts och dunjacka. I Caesars skola har de flesta barnen shorts året om, som ett resultat av det brittiska arvet. Caesar anammade fort barfotalivet här och trippar omkring utan skor inne i staden ibland. Då vi bor i södra Auckland där många söderhavsöbor också bor är även barfota och mer eller mindre färgglad kjol/ något man ibland ser som outfit på stadiga män, som härstammar från Samoa eller Tonga. Min bastanta, långa körledare Simon/Semanue kommer ibland till körövningarna iförd samoansk skjorta och kjol(det heter säkert något annat).

7. Dålig trafikplanering.

Auckland är som 17 mindre byar/samhällen som långsamt växte ihop och ingen funderade över detta förrän det var för sent. Trafikplanering hanns inte med och om man jämför restakten per kilometer mellan Stockholm och Auckland är den mycket långsammare i Auckland, pga avsaknad av motorvägar och motortrafikleder. När nya områden byggs i Stockholm leder vanligtvis en väg in till området som sedan splittrar upp sig i de mindre gatorna. När det byggs nya områden här leder 25 vägar in till området samt att det finns direktutfarter från alla hus direkt på "genomfartsgatan". Den allmänna kunskapen om körning är mer jämn och på en klart högre nivå i Stockholm. Det är helt enkelt svårare att få ett körkort i Sverige och det märks. Det finns många nyinflyttade kineser och söderhavsbor här med och alla som har varit i Kina förstår vad jag då menar. De kör ofta rätt dåligt...

8. Artig- och vänlighet.

Folk i allmänhet vet att Nya Zeeländare är oerhört trevliga och folk i synnerhet som har besökt Nya Zeeland vet det. På Nya Zeeland hälsar man när man möts på promenaden, ber om ursäkt väldigt ofta, småpratar lite artigt överallt här, ja, ser varandra helt enkelt. Man blir bara glad och varm i hjärtat, då Nya Zeeländare genuint bryr sig! Som nyinflyttad är detta guld värt och jag har en känsla av att den där osynligheten, lättheten att bara försvinna i mängden som finns i Stockholm, inte känns så ofta här. Dessutom är folket här så vänligt sinnade, hjälpsamma och bara urgulliga! Kommer jag till skolan en regnig dag utan paraply är det alltid någon som lånar ut ett, killarna på verkstaden fyller på lite olja i bilen utan att vilja ha en spänn för det och så vidare.

Här får vänligheten symboliserar av den maoriska, aktningsfulla hälsningen hongi.

9. Lättare starta företag.

Ja det är inte så mycket fuzz helt enkelt. Jag kom till redovisningsfirman för att starta företag, med frågor om regler och lagar här och ägaren säger bara: "Ja du vet, vi tar lite lätt på saker på Nya Zeeland." Det är ett oerhört bra företagsklimat här och du kan dessutom ha inkomster från näringsverksamhet för ca 360 000 SEK utan att registrera firma. Man bara redogör för den inkomsten i sin deklaration, easy peasy! Aktiebolag är också det väldigt enkelt och billigt att starta, tjoff, så är du igång utan aktiebok, bolagsordning och fan och hans moster. Jag brinner ju för småföretagande så, Me likey!

10. Låg gnällighetsnivå här på Nya Zeeland.

Jag som har rest så mycket har nog ett lite annat perspektiv på Sverige än många svenskar kan hända, eller så kan vi bara enas om att vi är oense om du inte håller med mig? :) Ju mer jag ser av andra länder, ju mer gnälliga framstår vi svenskar. Då vi lever i ett så oerhört välsmort samhälle bara räknar vi med att allt går perfekt och gör det inte det blir vi oerhört - gnälliga. De flesta länder i världen är ju inte så välsmorda och deras invånare förväntar sig inte heller perfektion. Jag tycker verkligen om det faktum att de andra föräldrarna på Caesars skola också tycker att skolan våra barn går i är jättebra och att hans lärare är fantastisk, för det är hon! Min livsfilosofi är att det jag gör, tar in och släpper ut påverkar världen och det gör att känslan här på Nya Zeeland är så positiv. Är skolan fantastisk för att alla förväntar sig det? Vem vet? Den är inte perfekt och det förväntar sig ingen heller. Flummigt? Säkerligen, men jag hoppas ni förstår min poäng.

11. Livet i en liten bubbla.

Som boende i Europa befinner man sig mitt i världspolitiken och den allmänna disharmoni som tycks råda så väl på hemmaplan i Sverige och världen. I Sverige finns ett ökat inflytande av rascistiska tendenser som tyvärr börjar normaliseras genom Sverigedemokraternas intåg och i USA håller clownen Trump som på att göra politik till en cirkusförställning. Här på Nya Zeeland är allt bara så avlägset och puttrigt. Det rapporteras inte så mycket om omvärlden i medierna här, utan det är mest om någon trafikolycka här och ett mord här och där. Det händer heller inte så mycket här på den lilla ön och med den instabilitet och negativitet som härjar i Europa just nu känns den här bubblan som ett skönt, tröstande bomullsmoln att sitta på.

Finns andra länder än Thailand för svenskar på vintern?

Jag hoppas du inte tar detta inlägg på fel sätt! Vi svenskar är verkligen flockdjur och gör gärna som andra gör och reser gärna dit andra svenskar reser, jag vet att det är så och jag förstår att det känns tryggt och bra. Världen är däremot full av vackrare, billigare och säkra resemål, så varför inte vidga sina vyer?

Fantasiska Palawan i Filippinerna.

Jag är med i några resegrupper på Facebook och de bara översvämmas av resebilder från Thailand just nu. Jag har inte sett hela Thailand, utan bara Phuket som var trevligt, Jomtien och Pattaya som var mindre trevligt samt Bangkok som var fantastiskt! Däremot finns ju det vi vill ha i Thailand på andra ställen och oftast bättre enligt mig.

Phi phi i Thailand, fint det med, men lite förstört av massturismen.

Maten är bättre i Vietnam, naturen är vackrare i Filippinerna och Kambodja har jag hört oerhört mycket gott om av vana resenärer. Dessutom är Thailand rejält dyrt att vistas i på turistställena nu för tiden om man jämför med andra länder.

Fina Tulum i Mexiko.

Sedan har vi ju flera andra världsdelar med som har fint klimat vintertid. Afrika är ju en härlig kontinent och där slipper man dessutom jetlag! Syd- och mellanamerika är så mycket mer än bara Mexiko. Buenos Aires är en fantastisk stad och det är superlätt att ta bussar ut till badorterna, Chile är fantastiskt vackert, välordnat och säkert det med.

Ja, Nya Zeeland är ju underbart också så klart, men jag lägger inte till det på sol- och badlistan. Resan hit är så lång och har man ändå kommit hit är det bättre att ta in landet genom att resa runt några veckor och inte bara lägga sig på playan.

Här ligger man inte heller på playan för solen är för farlig. Här har man hatt, heltäckt, SPF 50 och solskyddstält på strandet, även vi äger ett sådant numera. Så här såg stranden vid oss ut igår eftermiddag, tält på tält som skydd för den farliga solen här och de som ligger på sanden gör det bara i skugga av träden.

Helgen i bilder

På vår hemmastrand - jag bara älskar livet här -
kan inte sticka under stolen med det!

Datekväll med Niklas, när farmor är här, inleddes med ett besök på Auckland museum och avslutades med långpromenad och tibetansk mat.

Söndagmorgonen på farmors födelsedag inleddes med frukost på sängen och fortsattes med ett besök på både ypperliga och mysiga Clevedon Village Farmers Market.

Åsneridning erbjöds även det på marknaden.

Excentriska hus och charmiga historiska villor finns det gott om i Parnell.

Djungel mitt i stan, detta är alltså från mitt i centrala Auckland, i Parnell.

Från Wynyard quarters, hamnkvarteren i city. I söndags var här fullt med folk(trots mitt folktomma foto!), uppvisningar, basketmatcher, vintagemarknad, jitterbugsdans, fiskmarknad och ett gäng kaféer där folk satt och gottade sig. Supermysigt och staden visade sig verkligen från sin bästa sida!

Söndagen avslutades med födelsedagsmiddag för farmor på Industry zen, en klar favoritrestaurang här i Auckland, japansk. Vi åt deras Chotto mix med scallops(pilgrimsmusslor) som vanligt. Farmor satt och smackade som vore hon i sjunde himlen.

En personligt bokslut för 2015

Som den redovisningsekonom jag är känner jag att jag bara måste delta i det bokslut som har gått runt lite i resebloggvärlden. :) Detta har sannerligen varit ett förändringens år och som jag tidigare har sagt till Niklas har jag varit redo för en stor förändring i livet i ett par år nu, det var dags!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?

Det kan man verkligens säga! Jag flyttade med min familj till andra sidan jordklotet, jag jobbade på distans med en kund i en helt annan världsdel, vi åkte på en helt improviserad jorden runt-resa under några månader, jag sa upp mig från ett jobb(eftersom det var min första fasta anställning har jag aldrig haft något att säga upp mig från tidigare), jag åkte på min första Karibienkryssning och besökte 8 länder/territorier jag aldrig tidigare varit i(Mexiko, Panama, St Kitts & Nevis, Barbados, Puerto Rico, Dominika, St Martin & Virgin Islands)

Genomdrev du någon stor förändring?

Vi sade båda upp oss, Niklas hade fixat ett jobb på Nya Zeeland, lyckades få visum, flyttade hit, hyrde hus, köpte nya bilar, satte Caesar i en engelskspråkig skola, började jobba deltid och på distans, varvade ner, gjorde yoga, tog långa promenader och började spela gitarr igen.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japp, en av mina bästa vänner blev nyss mamma till två underbart söta tvillingar!

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

4 november då mamma hade varit borta från jordelivet i exakt 1 år, det var en tung dag och vecka.

Vilka länder besökte du?

Spanien, Turkiet, Mexiko, Panama, St Kitts & Nevis, Barbados, Puerto Rico, Dominika, St Martin, Virgin Islands, USA, Nya Zeeland, Thailand och Frankrike.

Bästa köpet?

Flygbiljetter och möbler till huset i Auckland, vår sköna säng, den sköna soffan och vårt finfina sideboard med snäckor!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Visumet till nya Zeeland och det faktum att både vi och framför allt Caesar har blommat ut här, är gladare och passar in med sin utåtriktade personlighet.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?

Bättre hälsa och mer närvaro i nuet.

Vad önskar du att du gjort mer?

Lekt med Caesar, men jag har tagit igen det en hel del sedan vi flyttade hit.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Suttit med min telefon, oroat mig i onödan och låtit mina osäkerheter styra mig.

Favoritprogram på TV?

Grace and Frankie - bara älskar dessa damer!

Bästa boken du läste i år?

"Drömliv - lycklig på riktigt" av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Klyschig titel, men denna bok gav mig många nya insikter och verktyg att använda mig av.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?

Det faktum att jag fick ta med mig ett deltidsuppdrag ända hit till nya Zeeland är min klart största framgång! Jag saknar mina kollegor här och kan ibland känna mig lite bakom som det kontrollfreak jag är, men jag har lärt mig hantera det. Jag uppskattar när jag pratar med mina kollegor på telefon på konferenser vi har då och då.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare helt klart, ett riktigt drömår då jag återigen har lyckats bevisa för mig själv hur mycket som är möjligt i livet, allt går på något vis. Livet här är verkligen härligt och jag uppskattar mycket lugnet, den privata tiden, naturen och möjligheten jag har att hämta min son kl 15 från skolan och vara med honom.
År 2015 manifesterade sannerligen detta ord för mig:
Frihet!
Då jag är en mycket fri själ passar det mig som handen i handsken.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor och flytten hit utan tvekan. Att inreda ett hus på 200 kvm från noll är dyrare än man tror och i detta land är saker inte billiga och priserna på second hand-möbler skrattretande med svenska mått mätt. På ett sätt uppskattar jag även det, då jag tycker det är bra att man får fundera lite och inte bara shoppa och shoppa.

Vilken är din största insikt under 2015?

Jag är min egen lyckas smed och mina tankar styr mitt liv(det visste jag i och för sig sedan tidigare, men året blev ett sådant bevis för det på väldigt många sätt).

Vad är du peppad för inför nästa år?

Att utveckla träningen, nu när både jag och Nicke har kommit igång riktigt bra med den, förbättra min hälsa och fortsätta äta mycket goda sallader. Jag har haft träningsvärk varje dag denna vecka. Jag är peppad för nya äventyr med min begåvade gospelkör, att lära mig kompa mig själv på gitarr på ett snyggt sätt, att upptäcka den exotiska ö-världen här utanför, att vandra i naturen på helgerna med familjen och att skratta mycket!

Tapeka point i Russell

Att vandra är verkligen något vi alla tre i familjen tycker mycket om att göra här på Nya Zeeland. Vår sexåring klagar inte något alls heller utan tycker mest det är spännande att gå i Jurrassic Park som han kallar bushen, se vackra vattenfall, njuta av fantastiska vyer och avsluta med ett bad i havet. Hemma i Stockholm gnälldes det mycket under våra skogspromenader kan jag lova.

Hiking är ju något av landets andra nationalsport näst efter rugby och överallt(jag menar verkligen överallt!) hittar du uppmärkta spår, tryckta guider om områdets trails och väldigt bra information hos "Isite", turistinformationskontoren som du hittar i alla små hålor på Nya Zeeland. Vandringsspåren är tydligt utmärkta med gröna skyltar likt denna här nedan och ofta är det lätt att hitta info om längd, ungefärligt tid och svårighetsgrad.

Det här med svårighetsgrad är väl den mest otydliga och jag förstår att det kan vara svårt att ange, med alla olika parametrar det kan handla om. Nu när vi har rest med en svärmor som inte är så fit for fight har jag försökt undersöka just detta, så hon ska kunna gå med oss. Den enda infon jag hittade om Tapeka point var att den hade graderingen easy.

Vandringen var knappast easy och verkligen inget för höjdrädda, då det bara gick uppför och uppför. Scrolla upp till översta bilden. Niklas och Caesar står precis på kanten till ett stup med säkert 1 km fallhöjd rakt ner i havet. Caesar blev aningens rädd där högst upp och vi höll i honom noga på sina ställen. Jag hasade ner en liten backe, då det var brant ner, sandigt och inget som tog emot om jag hade tappat greppet, utan då var det bye bye som gällde.

Denna vandring var fantastiskt vacker, inte helt barnvänlig på sina ställen och absolut inte farmorvänlig. Hon väntade under ett träd vid stigens början, men vi andra kom ner nöjda, svettiga och med kameran full av vackra bilder.