We had been looking forward to this day for a while, especially Caesar of course. There are a bunch of vintage railways in New Zealand but Glenbrook Vintage Railway is the only one that is located near Auckland, about 40 minutes drive from the city center.
Two weekends per year, in november and mars, this vintage railway has Thomas and friends theme. Since New Zealand is so influenced by british culture, Thomas and friends is much more popular here than in Sweden. Different countries, different trends I guess.
The thing Caesar enjoyed the most this day was actually painting trains made of plaster, so maybe we won´t pay 60 bucks for a trainride in the near future again. We have promised him to buy some plaster diy to make and paint at home our own though. :)
The trains were really cute and we went on this train for a 45 minute ride, where we made a stop to go out and have a look at some other old and beautiful trains, like the one you see at the topmost picture.
We were seated in a really cute wagon and the train went through a really idyllic countryside setting.
After the visit to the bustling railway we were in desperate need of a flat white, the down under-version of cappuccino. In this country you rarely get a bad cup of coffee! We made a stop at Calendula cottages nearby the railway, a garden café in lovely setting, before heading back to town.
Caesar is attending class 0 in a primary school in Auckland. Next year he will be starting year 1, but I am amazed of the level of knowledge and education the class hold already. The good schools in New Zealand is way ahead of the swedish schools, but the segregation does not give all children this chance.
To be attending a top school in Auckland you have to live within the school area. Good schools push real estate prices up significantly.
Yesterday the parents were invited to attend all classes in his primary school. I stayed in his classroom all the time, since I have been really curious of the teaching here. I love his teacher mrs Jackson and so does Caesar. She has so much engagement and puts a lot of heart into her work with the kids.
The theme for the parental session was time. Mrs Jackson split the class into 6 groups and they were all rotating to different stations doing chores that had to do with time, reading and understanding how to interpret watches. The whole class worked with such frenzy and I was really impressed of how everybody in the class took on their chores with enthusiasm and creativity.
I was also very happy to see that Caesar was coping along just fine, since he only have been to school for 2 month and didn´t know the language when he started. He understood what to do and needs more practicing in writing than the other children, but we are working on that.
Schooling was one of the issues we were thinking about when moving to New Zealand. When I grew up the school I was attending wasn't very good and it seems there has been a decline since then unfortunately. I am so happy being able to give Caesar the chance for a better school experience than I had.
Here in New Zealand it is soon to be saturday morning, but happy friday to you back home in Europe! How does your weekend look like? Hittar du på något särskilt i helgen?
We are heading to Glenbrock Vintage Railway on saturday to ride with a Thomas and friends-train and we are having our wedding day-anniversary on sunday. More about that later though...
Okay, time for me to start blogging in english, since I now live in an english speaking nation.
I am surely lucky to be able to live in two of the top ranked countries in the world according to this yearly compilation. Also as a citizen of a country in EU I would have the ability to live in all of the ones in to 5. New Zealand is the hardest country for me to be resident in, but thanks to my husband we managed that as well.
Sweden comes in place no 5 and New Zealand in place no 4 when The Legatum Institute compares the countries of the world every year. Sweden receives no 5 since it has the worlds highest level of entrepreneurship. I am not so certain they do. In New Zealand you can have a smaller company without registration, so the amount of small unregistered companies in Auckland is massive.
I surely agree with both the fact that many big brands and innovation has it´s origins from Sweden as well as the claim that the community engagement in New Zealand is impressive! There is always gatherings, events, markets and festivals going on and there is always a lively crowd everywhere. People really invite you as a newcomer and take care of one another in a way we do not in Sweden.
Man kan ju tro av denna blogg att jag har semester jämt, men så är ju inte fallet riktigt. Jag jobbar några dagar per vecka. Mina arbetstimmar sprider jag ut på 2-3 dagar per vecka och jag kollar även mina mail några gånger till per vecka.
Jag jobbar en del kvällar och dagtid då Caesar är i skolan. Via vårt wifi kopplar jag upp mig hemifrån och loggar in på jobbets server för kunna jobba.
Morgonens utsikt.
Dagens första arbetspass. En rolig detalj är att mina möten alltid sker kvällstid. Ofta ligger de tidigt i veckan, men till exempel nu i fredags, då hade jag ett jobbmöte kl 22-23 fredag kväll. Lite seg var jag allt, fredagkväll och allt, men det gick ju bra det med. :)
Jag tog en promenad efter stranden efter lunch och just den delen är ju inte så illa, eller hur?
Dagens andra arbetspass. Måste byta lite ju, för ryggen om inte annat. Nu är det dags att röra lite på sig, promenad efter stranden innan jag ska hämta Caesar på skolan för at åka till simträningen.
Caesars klasslärare hummar och ojar sig över Caesars fantastiska avancemang vad gäller det engelska språket. Mammahjärtat blir lite malligt. Idag frågade mrs Jackson om vi pratar engelska eller svenska med honom hemma, då hon aldrig tidigare har haft en elev som gått så fort framåt i engelska. De har ju många immigranter på skolan, hela tiden nya barn från olika delar av världen. Jag erkände att vi pratar svenska för ofta orkar Caesar inte mer engelska kvällstid än att göra sina läxor.
Caesar är som den blomma han själv har odlat i skolan, på väg att att spricka ut nu. Han trivs bra i skolan äntligen, är rejält duktig på språket med tanke på den korta tid vi har varit här, han är poppis bland barnen och har fått många vänner. Han börjar trivas, blomma ut och det är så skönt att se!
*Mamma, den här blir så fin att vi måste hänga upp den på väggen!" Det är bara att älska en 5-årings självförtroende!
Vi har ju mycket hopplock från internetfyndande hemma och inte allt här hemma är tip top, men vi trivs. Jag bara älskar det sidobord jag köpte av en fransyska som hon själv har målat och fäst vackra snäckor som lådknoppar. Då och då följer vackra snäckor hem från stranden. Eastern beach som vi bor invid har sand mixad med en mängd snäckor, så många fynd lär det bli framöver med. Kan inte motstå dom...
Dagens lunchpromenad efter stranden. Trots att jag smorde in mig med solskyddsfaktor 50 i morse och har en bra grund har jag fått bra med färg efter kanske 1.5 timmes promenerande i mestadels molnigt väder. Man får akta sig!
Amen!
Jag satt och funderade nyss på om jag skulle kunna få ihop ett inlägg om vår fullspäckade helg här i Auckland, då jag ju inte tagit några bilder på hela helgen. Tji fick jag. När jag kollade mobilen var den full med helgbilder som jag hade glömt att jag tagit.
Caesar och jag inledde helgen med en playdate hos Caesars klasskompis Cody och hans syster Willow. Jag och Sheryl drack kaffe och jagade ungarna i vattenkrig.
Sedan hämtade vi Nicke hemmavid och åkte till Half moon bay, bara några minuter från vårt hus och åt en ljuvlig thailunch i solen vid den stora marinan där. Novembermörkret känns avlägset och solskyddsfaktorn väldigt närvarande.
Därefter åker vi alla till en samoansk kyrka i västra Auckland där Praise factor pågår. Det är en samoansk kristen musiktävling som har final och 6 finalister av 8 är medlemmar i min kör och de är dessutom väldigt begåvade. Kören sjunger några låtar och jag njuter av den samoanska gästfriheten och möjligheten att få deltaga i en ceremoni som är så exotisk för mig.
På hemvägen stannar vi i urcharmiga Titirangi för en kopp kaffe. Här vandrar hönor omkring mitt i centrum och ingen reagerar förutom vi, så det kanske är vardagsmat. Inget vi skulle se i en förort till Stockholm precis.
Strandhugg i Titirangi. Vi hittade dessutom ett stor död stingrocka på stranden, men ett foto av den känns lite makabert, stackarn.
På väg hem stannade vi till för att inhandla en grill till vårt hem här. Under varuhuset i parkeringsgaraget pågick en nattmarknad och vi smög ner när vi såg folkmassorna som vällde ditåt. Nattmarknaden visade sig vara jättestor, enormt välbesökt och vi fyndade kinesiska dim sum, färska vietnamesiska vårrullar och Caesar fick friterad potatis på pinne - alla nöjda.
Vilket fynd med en stor asiatisk nattmarknad som pågår varje lördag kväll i vårt område! We will be back! Antagligen redan nu på lördag...
I söndags var Caesar på biokalas där båda hans lärare var inbjudna och kom med - så gulligt! Jag och Nicke åt frukost och tog en promenad under tiden.
På eftermiddagen hade vi bjudit in vår mysiga grannfamilj, Paul, Samantha och sonen Hadley(de har även en dotter, men hennes knä har hoppat ut 3 gånger på 2 veckor, så hon stannade hemma) på fika. De kommer från England, men har bott här i 8 år nu. Paul lagade dessutom vårt fläkt, då några fåglar tagit sig in i den och börjat anlägga ett fågelbo där.
Denna helg har vi hållit oss hemmavid för första gången på länge. Caesar sa vid läggningen i söndags att detta har varit den bästa helgen någonsin! Nu börjar han verkligen känna sig hemma här - skönt!
Ja, man blir ju alltid lite stolt när man ser svenska spår. Här är två som vi sprang på under helgen.
Det svenska deckarundret når ända hit och rätt ofta ser jag svenska författarnamn på topplistorna här - kul, även om just detta fall gör mig lite splittrad efter cirkusen som varit efter Stieg Larssons död.
Texten "Smorgasbord" skymtar vi då och då här, men bara på kinesiska hämtmatställen. I Auckland står Smorgasbord helt enkelt för kinesisk deli som det verkar...
Efter skollämningen idag har jag förutom att ha jobbat hela dagen även varit på Pilates. Så oerhört skönt och jobbigt för core-musklerna. Tacksam för "min" lilla yogastudio. Under lunchen bokade jag även Caesars födelsekalas på Kelly Tarltons Aquarium här i Auckland. Då vi har årskort där, fick vi dessutom 20% rabatt på kalaset, så vi tjänade nog in kortet enbart på kalaset faktiskt.
Jag håller även på med lite reseplanering.Här är det verkligen högsäsong under jul, då det både är industrisemester, jul och skollov samtidigt här då. Det finns dessutom inga billiga chartermål här, utan flyg och resande till ö-världen kostar en slant, så boendena omkring de fina turistmålen på Nya Zeeland börjar bokas upp rejält.
Jag satte mig därför och bokade in hotell för de två veckor Niklas är ledig och då farmor är här på besök. Först bär det av norrut till den fina kusten utanför Whangerei, Bay of Islands och den västra kusten med sina gigantiska träd och väldigt oexploaterade kust.
Därefter blir det en sväng till Coromandel, där vi ska se vacker natur, Cathedral Cove, Hot water beach och sedan köra ner till termalområdena kring Rotorua.
Dessutom har vi tänkt oss en övernattning på Waiheke Island, en vacker ö som ligger bara 30 minuter från oss med båt. Waiheke har visst vacker natur, stränder, vingårdar och lyxiga restauranger. Det finns nästan inget boende ledigt på ön, så det kan hända att vi får åka söndag-måndag dit för att inte ruinera oss själva på hotell för 10000 SEK/natt!
Den senaste veckan har jag sett så många skyltar om affärer som säljer fyrverkerier och funderat om de redan har börjat med försäljningen inför nyår eller om det var för att smälla av om All Blacks vann världsmästartiteln i rugby, men med tiden har svaret kommit till mig: Guy Fawkes night
Det är visst som ett slags valborgsmässoafton som firas på Nya Zeeland och i Storbritannien idag, 5 november. Guy Fawkes var en av konspiratörerna bakom ett planerat lönnmord på Jakob I i England och hittades vaktandes de sprängämnen som var tänkta att använda i attentatet just den 5:e november 1605.
På Wikipedia står att hans avbild bränns på brasor i natt åtföljt av fyrverkerier. Vi får väl se, men jag tror vi stannar hemma och avnjuter fyrverkerierna härifrån i kväll.
Idag är det precis ett år sedan jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning för att åka till jobbet.
Där i badrummet kl 06.40 ringer min mobil och jag ser att det är mina föräldrars nummer och vet att de befinner sig på resande fot i Spanien. Jag anar genast att något hade hänt, då de aldrig ringer mig från utlandet och så hade vi bestämt att vi skulle Skypa samma kväll. Jag behöver inte mer än lyfta luren för att höra pappas röst och hur han gråter för att förstå att min mamma inte mådde särskilt bra. Hon hade precis dött i hans armar av att hennes hjärta på något sätt gav vika.
Mamma på Gran Canaria augusti 2014
Vi hade precis haft det bästa året i vår relation någonsin och hon hade förutom att vara min mamma blivit en nära vän. Åren innan hon gick bort hade vi gjort flera resor tillsammans. Fina veckor i Turkiet, tjejweekend i London några helger innan hon gick bort och innan dess en fantastisk vecka på Gran Canaria hon, jag och Caesar.
Mamma och min systerdotter Vera i London september 2014
Nu till idag, 4 november 2015, dagen av tacksamhet, som börjar med ett regn som under regnperioden i Thailand. Himlen bara öppnar sig i ett tropiskt regn, fast det var rätt kallt i morse, inte så där fuktigt och varmt som i Asien. Jag springer från bilen till skolan med en av Caesars regnjackor över huvudet. Då träffar jag en av mammorna i Caesars klass och hon ger mig sitt fina paraply när hon själv stiger in i sin bil. Människorna här är ju så vänliga!
När vi når klassrummet berättar jag för Anna, även hon en av mammorna i klassen, att jag inte såg fram emot att lämna in bilen på service och stå och vänta på bussen just idag. Då erbjuder hon sig att hämta mig på verkstaden då hon skulle åka förbi där på vägen till köpcentrumet där hon hade ärenden att göra. Vi går och kollar i lite klädaffärer, inredningsaffärer och sådant jag sällan gör, himla trevligt. Det var en perfekt distraktion en dag som denna, fylld av sorg. Hon skjutsar sedan hem mig och insisterar på att hämta mig igen när det är dags att hämta bilen från verkstaden.
Jag måste säga att detta är en ytterst fin del av den nya zeeländska befolkningen och jag har väldigt svårt att se att det skulle hända i Sverige efter att ha bott där i två månader bara, med andra ord utan att känna någon utav dessa personer särskilt bra. I Stockholm har jag snarare känt att mina vanliga och nära vänner sällan har varken tid eller ork att ses, inte för att de inte tycker om mig, utan för att deras liv innehåller så mycket stress och press. Ibland undrar jag vad vi svenskar stressar så mycket för.
Jag var hembjuden till Anna i fredags tillsammans med några till mammor ut klassen och frågade henne om hennes framtidsplaner. Hon och hennes man bor nu i hennes föräldrars enorma hus efter att ha bott i Australien i 8 år, men då hennes man fick cancer flyttade dom tillbaka hit. Hon trivs bra som hemmafru och har inga planer på att jobba. Hon sa att hon inte förstår hur man hinner med att båda jobbar. Jag sa väl hur det ofta är hemma(och även här så klart) att man träffar barnen mindre, köper städning och matkassar mm för att förenkla sin vardag om man har möjlighet till det. Allt blir ju liksom vardag. Med jobb 2-3 dagar per vecka känner jag att jag har rätt lagom just nu, då jag sköter hemmet, hämtar Caesar redan kl 15 och trivs rätt fint med att slippa stressen som var min vardag i Sverige.
Jag gillar det faktum att alla val är okej här, oavsett om man är karriärist som Hayley som även hon var hemma hos Anna. Hon jobbar mycket och där är det pappan som är hemma med deras yngsta son, som snart ska börja på dagis, eller som Anna, som väljer att vara hemmafru. Ingen stör sig eller känner sig hotad av den andras val - himla fritt och skönt!
Det går ju inte att förneka att oktober månad inte var helt plågsam, som du ser av kollaget här nedan. Vi turistar varenda helg och njuter fortfarande av långhelgen i Bay of Ilands förra veckan. Jag känner mig så lyckligt lottad som har fått chansen att bo här under några år.
Russell som ligger en kort båtfärd från Paihia i Bay of islands var den första bosättningen när européerna anlände till Nya Zeeland. Russell heter också Kororāreka, som är dess maoriska namn. Byn är rätt liten och whitewashed rakt igenom, väldigt idyllisk.
Förutom några gigantiska träd finns här även Nya Zeelands äldsta västeuropeiska kyrka och lite muséer. När européerna kom hit började maori-befolkningen handla med dom och Russell var ett syndens nästa, med alkohol och prostitution. Byn kallades the Hellhole of the Pacific. Idag däremot är byn ytterst idyllisk med restauranger och B&B-n i varje gatuhörn.
När vi pratar om den äldsta kyrkan är ju ingen byggnad på Nya Zeeland särdeles gammal med våra mått mätt, utan denna kyrka är från 1800-talet.
Du kan åka bil ända till Russell, då staden ligger längst ut på en udde. Däremot går det betydligt snabbare att åka bilfärja eller den passagerarfärja som går från Paihia. Russell och området Bay of Islands ligger ca 3 timmar norrut med bil från Auckland och är definitivt ett måste om man befinner sig här - oerhört charmigt och vackert.
Vi begav oss ut på en båttur den sista dagen i Bay of Islands, med förhoppning om att få se delfiner och den vackra ö-världen. En bonus var även att vi kunde gå av i den söta staden Russell på hemvägen och ta en senare färja tillbaka utan extra kostnad.
Den mest kända ö-sevärdheten här är The Cathedral Cave, en stor grotta, som man kan åka båt genom. Den var fin, men själva ö-världen här var ändå det finaste. Tyvärr höll sig delfinerna borta idag, men vi kände att vi inte är färdiga med den här delen av Nya Zeeland i alla fall, så vi kommer tillbaka hit redan till julledigheten.
Bay of Islands var den första delen som de västerländska upptäckarna upptäckte och det var även här i Whaitangi som avtalet är skrivet mellan den maoriska befolkningen och engelsmännen. Whaitangi är fortfarande helig mark för den maoriska befolkningen, liksom många andra delar av denna del av Nya Zeeland som kallar Northland. 85% av den maoriska befolkningen bor i Auckland och norrut, vilket är en rätt liten del av Nya Zeeland.
