Kejsarens egna recension av
semestern i just Thailand är
väldigt positiv. Han sa vid
senaste resan till Turkiet att
han inte vill åka någonstans
förutom Thailand. Jag frågade
honom vad som var så bra och han
svarade: Äta på hotellet.
Han älskar alltid att äta på
hotell, så det var inte oväntat.
Vi kollar ofta in Tripadvisor och
kan leta efter ställen ganska
länge och han tycker nog det är
lite smådrygt tror jag. Mina egna
teorier kring varför han fastnade
för just Thailand är att det är ett
barnvänligt land, vänligt, lugnt och
varmt. Vi bodde med många fina pooler
och han var med på skattjakter och
annat på barnklubben.
Vi hade heller ingen bil och åkte
inte omkring lika mycket som vi
kan göra på rundresor och liknande.
För att ta oss till ställen åkte vi
små bussar och hyrde privat taxi.
Vi höll nog ett lugnare tempo än vanligt
och lade in någon dag vid poolen mellan
utflykterna för hans skull.
Dessutom fick han börja dagen med
bananpannkaka och fruktshake på stranden
varje morgon, även jag var mycket nöjd
med detta. :)
Sista stoppet för lunch och bad
var Coral island. Ön var fin och
stranden väldigt vacker, men väldigt
exploaterad. Stora lunchrestaurangen
och gigantiska turistgrupper från olika
delar av Asien som alla ville fotas
tillsammans med en motvillig ung
liten lintott.
Fördelen här var att det klara vattnet
gjorde ovan nämnda unga lilla lintott
mycket modigare och vi badade en lång,
lång stund.
Vi hade fint väder under vår semester,
men denna dag var kylig och småregnig.
Efter vi hade åkt hem nåddes Phuket av
ett lågtryck med mycket regn under
flera veckor.
Vi snorklade från båten lite med och
barnen var supernöjda med att förbruka
resterna av brödereserven på att mata
stora färgstarka "akvariefiskar" från
båten under tiden.
Vi åkte vidare från Nai Harn och
passerade en ljuvligt vackert
placerad Buddha i guld på en ö
som beboddes av någon munk och
några nunnor. Jag är så svag för
estetiken kring asiatisk andlighet,
det är så lugnt, etniskt och vackert.
Vi stannade vid en strand där enbart
de båda båtarna från samma utflykt
stannade. Det var lugnt och skönt och
barnvänligt. Kejsaren var inte så
badsugen när han såg stenarna som låg
i vattnet. Han vägrade helt enkelt
gå i och hade snarare lite tråkigt
där på stranden innan vi åkte vidare.
Mitt hjärtegryn...
Lite spännande besökare på stranden.
Den fina lilla udden sedd från båten.
Nu vidare mot Coral island.
Den sista dagen i Kamala åkte vi på en
utflykt som var organiserad av Ving.
Den sades vara barnvänlig och med ett
lugnt tempo för mycket sol och bad.
Det var en fin tur, men inte mer an-
passad efter Kejsaren än de andra
utflykterna var. Däremot var det med
andra barn på den här utflykten och
det var ju lite kul för honom.
Vi lägger återigen ut på böljan blå.
Kejsaren är så ljudkänslig, så han
vägrar sitta på annat vis än så här
när vi åker motorbåt, inga andra förslag
går hem tyvärr. Han älskar att åka
båt, så det är inte så synd om honom
som det kan se ut. :)
Jag är svag för asiatiska fiskebåtar,
de är så slitna och färgrika.
Vi stannade för lite snorkling i Nai
Harn-bukten som du ser på bilden. Har
du följt med noga kommer du kanske ihåg
att det var där vi var och badade med
lagunen och forsen som gick ner i havet.
Jag och lilla Kejsaren stannade på
vägen en gång för att rida elefant.
Jag vet att detta inte är helt okej
ur ett djurrättsligt perspektiv och
jag har lite dåligt samvete för det.
Jag trodde inte Kejsaren skulle våga
sig upp, men efter att ha matat en
lite mindre elefant ett tag tog han
mod till sig.
Upp for vi och gick iväg för en liten
promenad. Det var varmt och ingen vidare
naturupplevelse, då vi gick omkring på ett
fält samtidigt som en utflykt av fyrhjulingar
for omkring oss. De var ju inte direkt
tysta heller.
Vår elefantskötare var inte helt klok
i huvudet utan satt och tiggde pengar
hela tiden och förbannade oss när vi
inte gick henne till mötes som hon
ville riktigt. Hon tittade ondsint
efter oss. Varken hon eller elefanten
har det nog särskilt bra, men det finns
mer eller mindre snygga sätt att be om
hjälp på.
Hela upplevelsen lämnade en lite
bitter eftersmak på flera sätt och
grävde dessutom ett ansenligt hål i
plånboken. Det finns helt klart bättre
sätt att spendera sina pengar och tid på.
I november när fullmånen slår
till firas Loy Krathong. Vi
hade förmånen att få delta
i firandet i höstas på
Kamala beach. Hela dagen
tillverkades vackra blomster-
båtar för att skicka ut i flod
eller hav. Dom var så vackert gjorda.
Vi köpte tre stycken och jag
fick vada rätt långt ut för att
komma bortom vågbrytningen. Tur
att det var varmt när kjolen blev
genomblöt. Jag tror en av de tre
överlevde åtminstone. Vi fick oss
en önskning var. Dagen efter frågade
Kejsaren: "Hur länge ska jag vänta
på min present? Jag önskade mig ju
en Blixten McQueen-dator!".
Jag försökte prata med honom på
kvällen innan om det fina i att önska
något större som går många människor
till gagn. Well, well, jag får försöka
med det igen, nöta in medmänsklighet. :)
Festivalen markerar början
på en torrare och svalare
årstid och är en tid då många
thailändare ägnar sig åt
förlåtelse och tacksamhet.
Vi åkte båt kanske en timme rakt
ut från fastlandet innan vi nådde
en av de nio(tror jag?) öarna i
ögruppen Similands. Några av dessa
är stängda för allmänheten men några
får man gå iland på. Alla tillhör de
samma vackra nationalpark.
Vi började dagen med en snorkling som
var så vacker, så vacker. Korallerna
här var förstörda av olika stormar
och väderfenomen, men de var de finaste
vi har sett på denna resa. Fiskelivet
var fantastiskt, färgstarkt, spännande,
och rikt. Jag såg en stor larv som var
50-100 cm lång, vit, luden och mullig.
Det var något nytt för mig, väldigt fin.
Vi körde in med båten på en ensam strand
där besättningen fixade lunch och vi fick
sätta oss i sanden och på trädstammarna för
att äta. Sedan badade vi så klart.
Denna strand var magisk, som ni ser här
i bildregnet - ljuvligt!
Här sitter vi och väntar på att en båt
ska ta oss ut till Similand islands.
Jag hade riktigt höga förväntningar på
denna utflykt. I nästa inlägg får du se
om dessa infriade sig. Similand islads
sägs vara en av världens 10 bästa dykplatser.
Vi funderade om vi skulle göra något dyk
men det är inte helt riskfritt och med
Kejsaren med oss skulle vi helst dyka en
och en och det är ju inte lika roligt.
Vi åkte med Siam adventure divers och
det var klart den proffsigaste firman vi
gjorde utflykter med i Phuket. De lade upp
sina rutter så vi aldrig krockade med deras
andra båtar på samma ställen utan fick
snorkla själva och de var väldigt kunniga
och duktiga på många språk. Vi bokade turen
med dom via receptionen på Sunwing Kamala beach.
Gullesnutt! Han rotade i soporna efter en
mandarin innan hans mamma såg det och
började ryta till lite på honom. Tagen med
handen i syltburken. :)
Två trötta killar i väntan på båten. Det
blev en tidig morgon för oss då bilfärden
till hamnen tog 1.5-2 timmar minst.
Vårt första snorklingsstopp. Du börjar nog
ana att det var värt mödan att ta sig hit va?
Det här blir kanske en sorts recension eller
sammanfattning av både vårt hotell och
charterresandet som koncept, då vi inte är
vana att åka charter eller på "barnhotell".
Sunwing är ett grymt genomtänkt koncept
med barnklubb som man kan övervaka från
gymet och där poolerna är barnanpassade
och det finns en särskild barnbuffé i
restaurangen.
Det är jättebekvämt med alla faciliteter
och en okej restaurang på hotellet när man
som vi kunde komma hem från en utflykt sent
på kvällen för Kejsaren. På restaurangen fanns
även en kuddhörna där de visade film. Det var
även sångstunder med Lollo & Bernie, men
Kejsaren är ingen stor fan av stora grupper
och hög ljudvolym. Många andra barn älskade
det däremot.
Efter någon vecka kändes det lite kvävande att
vara på ett hotell på andra sidan jordkloten
som bestod av minst 70% svenskar. All underhållning
var på svenska även om det inte var något
vi tittade på. Vi föredrog att gå ut på
stranden eller någon av smågatorna för att
känna lite mer "lokalt" liv. Så lokalt det
nu kan bli på en turistort.
Många gäster på vårt hotell lämnade nästan
aldrig hotellet eller gick mellan hotellet
och stranden. På utflykterna var Kejsaren
nästan alltid ensamt barn. Han är i och för
sig lätt att resa med, men det beror även på
att han är så van med det.
Vi delade transfer med ett annat par till
flygplatsen och de visste inte ens vad stranden
närmast Kamala beach som vi åkte förbi hette,
för de hade inte varit utanför Kamala beach en
enda gång under dessa veckor. Jag såg dem alltid
på hotellet och de hade bara en liten bebis,
i den åldern då det är lätt att bara ta dem under
armen och bege sig iväg.
På den enda utflykten vi gjorde där det var
andra barnfamiljer med, sade en av mammorna
när vi åkte buss på en villagata utanför staden
Phuket:
"Vad bra, det känns ju bra att barnen
får se lite av det riktiga Thailand med."
Hon lät nästan lite chockad när hon såg de små husen
och någon tupp i en trädgård. Phuket är ju inte det
"riktiga" Thailand. Det är ju en oerhört liten, rik
och tillrättalagd del i ett väldigt stort och fattigt
land. Varför åker man runt halva jordklotet om det
enda man vill se är ett hotell?
Det är mina tankar kring vår resa och hotellivet.
Vi kan absolut tänka oss att bo på ett hotell med
vattenland och barnklubb igen, det är väldigt
praktiskt. Däremot ser vi helst att det är lite
mer internationellt. Det är roligare och mer berikande
att småprata med människor från olika delar av världen.
Som ni ser var det hög luftfuktighet ibland
så en del bilder var rätt luddiga.
Den mysiga utsikten från vårt hotellrum. På denna
balkong spenderades mången kväll läsandes böcker.
Hotellets lobby, med oerhört serviceinriktad
personal och mysiga sitthörnor.
Poolområdet var riktigt härligt, och rätt lugnt
också med tanke på alla barn. Bakom en hotellänga
låg även tre pooler lite gömda och här var det
nästan folktomt, så när Kejsaren var iväg på sina
barnklubbsaktiviteter hittades vi här läsandes i
lugn och ro.
Poolbaren var en hit tyckte lillen, väldigt
spännande att sitta här och beställa in något
att dricka.
Vi hade blivit tipsade om Nai Harn som
barnvänligt och då Kejsaren vägrat doppa
minsta tå i havet. Det kändes som en bra
idé med en strand som även hade en lagun och
en å att bada i. Som synes här nedan var den
väldigt populär att plaska i!
Från insjön gick en ström å ner mot havet.
Det gjorde sjön rätt ström att bada i på
sina ställen och det var visst väldigt
spännande tyckte vår lillkille. Jag
tyckte det var lite kul att åka med den
kraftiga strömmen ut i havet med, men det
var i läskigaste laget för Kejsaren.
Som ni ser är stranden rödflaggade denna
dag, men det verkade få bry sig om. Även
jag badade i havet lite, men inte för långt
ut då strömmarna sög i bra mycket.
Jag kan absolut rekommendera Nai Harn beach
till barnfamiljer pga lagunen, men även bus-
badarna för strömmen ut i havet och de höga
vågorna.
Nicke hade blivit tipsad om lite fina
stränder på Phuket av sina väldigt
resvana kollegor. En av dessa var Nai
Harn beach, för att den har en slags å
eller lagun invid stranden som är barn-
vänlig. Vi tog en taxi dit och den oerhört
gulliga chauffören Tom visade oss denna fina
utsiktspunkt på vägen.
Från Kamala beach tog det 30-60 minuter
att åka direkt till Nai Harn beach beroende
på det oerhört varierande trafikläget på Phuket.
Detta beror på enfiliga vägar i kombination
med mycket trafik och en enormt ojämn motor-
park. Många gamla lastbilar och bussar som inte
orkar hålla nästan någon fart allt på de kulliga
vägarna.
Framme!
För att det inte ska bli för långt inlägg
fortsätter jag med bilder och info om Nai
Harn beach i nästa inlägg med. :)
Under resan till Kamala beach firade
vi träbröllop. Vi gifte oss för fem
år sedan på denna vacka vingård
i Sydafrika och hade en magisk dag
med våra nära och kära.
Vi hade bokat bord på magnifika
Silk Restaurant, ett oerhört vackert och
välsmakande ställe - klass rakt igenom.
Niklas och jag festade på fisk och hummer.
Kejsaren blev överlycklig av varmkorv.
Han är billig i drift åtminstone. :)
