Otago på sydön

Gott Nytt År önskar vi från underbara Ophir på sydön på Nya Zeeland!

Franklin Road julbelysning

I Auckland är de flesta hus inte särskilt belysta runt jul, då julen sammanfaller med årets ljusaste dagar. Däremot älskar Nya Zeeländare amerikansk, överdådig julbelysning. I vår stadsdel finns en hel gata där alla husen är extremt ljusdekorerade. Det är rätt kul att åka runt Auckland för att leta på dessa gator och hus. I Karaka i södra Auckland har de en ljud- och ljusshow som är helt galen! Den pågår varje kväll innan jul mellan kl 21-22.30. HÄR hittar du en film från Karaka Christmas Lights. Showen i Karaka var lite för otraditionell för min smak, även om den också var kul att se.

I år åkte vi även in till centrala Auckland(Ponsonby), för att se på den mest berömda av dessa ljusklädda gator, Franklin Road. På gatan ligger mest äldre, vackra hus som var belysta, körer sjöng och brassband spelade längs gatan.

Detta var mer min grej, vackert, roligt och stämningsfullt. Jag får fortfarande ingen julkänsla här, men en mysig kväll hade vi på Franklin Road trots det.

Varning för bildregn! :)

Älskar detta!

Merry Kiwi Christmas

Här på Nya Zeeland sammanfaller julen med sommarlov och industrisemester, så många firar jul med BBQ på stranden med familjen, väldigt mysigt om än inte så traditionellt. Själva befinner vi oss på Sydön i en husbil. Bilder kommer så klart.

God Jul alla fina läsare av bloggen!

Sommarlovets första vecka - 7-åring i huset!

Ojojoj, så njutbar denna vecka har varit! Att bara hänga med Caesar, ta sovmorgon, långa frukostar, playdater, bad på stranden, sol & värme och goda vänner. Inte illa alls.

Vi har spridit lite julstämning med kören med spelningar på några köpcentrum i Auckland.

Idag har vi dessutom fått en 7-åring i huset! Enligt honom själv har han väntat jääättelänge på att bli 7 år. :) Dagen har varit toppen!

Sång och frukost på sängen så klart. Pokemon - wihooo!

Playdate, äventyrsgolf och lunch med pappa. Det är så kul att hitta på saker med Caesar ännu mera när han börjar bli äldre.

Dagen avslutades med en mexikansk middag hos fina sydafrikanska/multinationella vänner. Vi tog med efterrätten. Här på Nya Zeeland har man som tradition att "bring a plate" när man blir bortbjuden. Alla gäster tar med sig något till middagen. Vi erbjöd oss att ta med efterrätt och bakade en svensk jordgubbstårta då vi också hade en födelsedag att fira. Det är ju mitt i jordgubbssäsongen här dessutom.

Caesar ville dekorera med ljusen och då räckte det inte med 7 ljus, symmetriskt skulle det visst vara.

Sommarlov och kalas!

Caesar hade sin sista skoldag igår i årskurs 2. Jag kunde inte vara med, då vi sjöng med kören på Auckland hospital samtidigt. Direkt efter skolan slutade klockan 12 var Caesar bjuden på kalas ute i en lekpark vid stranden. En kompis körde honom till kalaset. När jag var på väg för att hämta honom hade jag sådan sommarlovskänsla! Jag hade den betydligt mer än Caesar, då detta är mitt första hellediga sommarlov på många, många år. Jag jobbade alltid på loven från jag var typ 12 år gammal.

På kvällen igår var vi ut ett 15-tal mammor från Caesars skola. Middag och drinkar stod på menyn och mycket fniss. :)

Caesar hade även sitt kalas förra helgen. Här kan man hyra en lite biolokal om man är minimum 20 personer. Caesar bjöd sina kompisar på filmen Trolls. Därefter blev det pizza och lite annat i restaurangen på vår lokala söta biograf.

Glad kille!

Glada kompisar. Det var ett mycket trevligt kalas!

Denna vecka har varit full av fart och trevligheter. Mycket spelningar med kören, barnkalas, baby shower, fika med kompisar, playdates och så har jag också kikat på 6 hus. Vi betalar dyr hyra för vårt underbara hus och vi skulle vilja se vad vi kan få i lägre prisklasser. Vi ska kika vidare när vi kommer tillbaka från sydön i januari.

Our hoods

Vissa dagar får jag liksom nypa mig för att det är overkligt vackert här under de gnistrande sommardagarna. Vi har köpt nyckel till skolpoolen och invigt den med efter skolan igår. Så himla skönt! I havet är det små rosa maneter, som jag är rädd bränns. Däremot är det fullt med folk som badar hela tiden, så de kan väl inte vara så farliga antar jag.

Här bor vi liksom - overkligt fortfarande!

Härliga vyer från gårdagens morgonpromenad!

En skolklass som var på utflykt vid stranden. Det är bara 7 dagar kvar i skolan innan sommarlovet sätter igång!

Det här är sjukt nog ett jultecken här, då Pohutukawa-träden kallas New Zealands Christmas trees, då de alltid blommar så härligt rött över julen.

Körhelgen i Rotorua

Körhelgen började egentligen tidig lördag morgon, men min lilla familj åkte redan på fredag kväll och bodde på underbart mysiga Sandi´s BnB i Rotorua.

Vi blev inkvarterade in ett litet poolhus med egen uteplats, frukosten som serverades var fantastisk och vi hade den stora poolen helt för oss själva. Vilket underbart ställe, dit kommer vi klart att återvända.

På lördag förmiddag började vi leta oss ut till Othawa Marae som låg vackert vid Rotorua-sjön. Vad är då en marae(uttalas maraj)?

Marae är ett slags andlig samlingsplats för de polynesiska kulturerna, men de lever mestadels kvar hos den maoriska ursprungsbefolkningen som idag utgör ca 14% av befolkningen på Nya Zeeland. Maorierna är ett väldigt stolt folk som lever tätt samman med sina äldre traditioner fortfarande. Maraen kallas själva landet där det ofta ligger stora samlingslokaler på. Det är både en andlig plats och en samlingsplats för de stora släkterna.

Man får inte beträda en marae utan att ha blivit inbjuden, vilket kan vara väldigt bra att veta som turist, så vi fick vänta utanför tills hela kören var på plats. Sedan blev vi inkallade och gick in i en procession där vi kvinnor gick först och männen efteråt.

Väl inne i samlingslokalen gick vi igenom en välkomstrit som kallas Powhiri. Vi blev välkomnade med tal och sång och Tony som talar maori höll ett tal tillbaka och sedan sjöng vi en sång vi hade lärt oss speciellt för detta tillfälle. Det var riktigt coolt.

Sedan var det dags att fixa lunch innan vi åkte till kyrkan där vår konsert skulle hållas. Där gick vi igenom programmet och övade lite. Konserten på kvällen gick bra och det blev en riktigt härlig kväll!

Efter konserten åkte vi till maraen för sen middag, lite eftersnack och sömn. Att sova i en sovsal med 30 samoaner åldrarna 2-75 var spännande. Det är många tonåringar i kören och de satt uppe och pratade till 1 på natten. Kl 6 vaknade jag av att pensionärerna i gänget(några av medlemmarnas föräldrar) hade vaknat och pratade.

Vi deltog i en lååångdragen gudstjänst på söndagen och sedan åkte jag, Niklas och Caesar och kikade på Redwoods-skogen, hälsade på tomten och såg ett par av de vackra sjöarna som finns vid Rotorua. Trots att vi har varit i Rotorua ett antal gånger, finns det alltid nya saker att se och göra där.

Skoldisko - det blev bra trots alla missförstånd

Förra veckan anordnade jag och mina två kollegor i skolans PTA två diskon för hela skolan. Det var första gången vi skulle ordna detta och ingen av oss har någonsin besökt ett barndisko förut, åtminstone inte i vuxen ålder. På grund av lite missförstånd kom vi fram till att ingen av oss hade ordnat varken dekorationer, en MC som kunde ordna lekar eller något annat inför diskot, förutom mat, godis och försäljningsgrejor. Detta var två dagar innan diskot, så vi fick lite panik.

Då blev vi lite mer fokuserade och jag fixade från morgonen till kvällen under två dagar. Torsdag morgon kollade jag in lokalen och planerade dekorationerna. Anna fixade världens bästa MC och vi anordnade ett photo booth på diskot, som blev väldigt lyckat och populärt framför allt på diskot för de äldre barnen.

Som tur var blev kvällen hellyckad på alla plan faktiskt och vi har fått jättemycket positiv feedback efter denna kväll. Då var det helt klart värt slitet och paniken. Nästa år kommer vi nog vara lite mer välorganiserade och dessutom rutinerade. :)

Jag och min kompis Anna testar vårt photo booth.

En något annorlunda körresa nästa vecka - boende i en marae

Nästa helg ska Auckland Gospel Choir på körresa till Rotorua, dit vi har blivit inbjudna för att ha en konsert samt medverka i en gudstjänst. Det är 5 olika kyrkor i området som har gått samman om vår inbjudan och vi har även blivit inbjudna att bo i en av de lokala maraen, vilket känns oerhört häftigt, antagligen once in a lifetime experience.

En marae är ett andligt samlingshus som används i de polynesiska kulturerna och här på Nya Zeeland är de framför allt en del av den maoriska kulturen. Maraerna används för olika typer av sociala och andliga tillställningar och man måste som besökare bli inbjuden för att få komma in i en marae. Marae:rna hålls vanligtvis rätt slutna för icke inbjudna och det känns som ett oerhört privilegium att få vara del i denna inbjudan.

Vi kommer alltså delta i en välkomstrit som kallas Pōwhiri, som vanligtvis innehåller en krigsdans, tal och sång. Vi kommer lära oss en sång som vår del i Pōwhiri:n. Man kan uppleva maori-kultur även som turist, men den är begränsad till ett fåtal platser och att få ta del av en autentisk ritual samt att få sova i en marae känns hur coolt som helst!

Min fina kör!

Både välplanerade och oplanerade - freecamping på Nya Zeeland

Vi bokade husbil för vår roadtrip runt Sydön redan i maj, då saker har en tendens att bli uppbokade här i högsäsong. Vi valde bort dusch och riktig då en sådan större husbil hade gått på typ 50 000 SEK för 3 veckor. Vi bokade istället en mindre variant utan dusch men med en typ av bärbar kassett-toalett som gick loss på dryga 30 000 SEK istället. Det som driver upp priset förutom högsäsongen är även det faktum att vi hämtar den i Christchurch och lämnar den i Queenstown. Det ska man visst inte göra om man vill spara pengar på husbilen.

Förra veckan fick jag frågan om jag har börjat boka in mig på campingplatser, då dessa också kan bli fulla här. Det har jag ju inte och vill helst inte det, då det tappar friheten med husbil. Vi har tänkt hyra in oss på hotell några nätter för att tvätta och duscha(vi kommer så klart bada och duscha på flera ställen, bara så ni inte blir förskräckta. :). Sedan har vi tänkt fricampa så mycket som möjligt.

Jag satte mig då och läste på hur man kan fricampa och såg till min förskräckelse att man bara kan göra det med certifierade husbilar som har riktig toalett typ. Nu har jag letat upp mailet med den sort vi har bokat och till min stora lättnad får man fricampa med vår lilla husbil med! Puh!

Man åker ju inte till Sydön för att fastna på trånga campingplatser, utan för att njuta av naturen och de stora vidderna. :)

Marie, do you really do this? Flogstaskriet har nått NZ

Man får ju så mycket roliga frågor om Sverige när man bor här. Nu senast har visst Flogstaskriket nått Nya Zeeland. :)

Med husbil på sydön på Nya Zeeland - planering pågår i jordbävningarnas eftermäle

Nu efter veckans typ 1870 jordbävningar på Sydön, japp det var en stooor mängd men de flesta var milda, känns det bra att vi har bokat husbil under våra tre veckor där. Viss infrastruktur kan fortfarande vara påverkad när vi är där, så flexibiliteten känns som ett vinnande koncept just nu.

Jag håller just nu på att lista lite saker vi vill göra. Vi flyger till Christchurch och hem igen från Queenstown, eller om det var tvärtom. Underbara Abel Tasman och Nelsonområdet har vi redan varit i. Vi vill besöka västkusten, se de mäktiga fjordarna och de vackra sjöarna.

Kaikoura vet vi inte i dagsläget om vi kan besöka eller inte, då det är där jordbävningen har drabbat hårdast. Det lär bli en tuff säsong för både fiskarna och turistnäringen där i år. Kaikoura är valskådningshuvudstaden på NZ. Forskare tror att havsbottnen kan ha stigit så mycket som 1 meter runt Kaikoura!

Imorgon kommer en svensk tjej hit och bor i ett gästrum några nätter. Hon har som många andra blivit tvungen att avbryta sin resa på sydön i förtid och detta har drivit upp hotellpriserna här i Auckland. När hon frågade efter tältplats nära flygplatsen kände jag att jag ville hjälpa henne.

Lite blandade bilder från herald.co.nz här nedan.

Turister har blivit evakuerade från några otillgängliga platser.

Jordbävningar här på Nya Zeeland

I går natt skedde en stor jordbävning(7.4) på sydön här på Nya Zeeland och med ett stort antal efterskalv som följd. Som tur är det mest drabbade området rätt obefolkat, vilket minimerade antalet dödsoffer till två personer. Däremot är de materiella skadorna stora. Även inne i huvudstaden Wellington har vägar och hus fått en del stora skador. Wellington ligger på södra nordön, mitt på skarven med kontinentalplattorna.

Här nedan ser ni en bild på hur kontinentalplattorna går ihop mitt på Nya Zeeland, därav den stora risken för jordbävningar här. Auckland ligger nästan längst norrut till vänster på nordön, så Auckland ligger inte i farozonen för jordbävningar. Däremot ligger Auckland på ett aktivt vulkaniskt område och var 5000:de år har det skett vulkanutbrott här. Detta är helt klart en av avigsidorna med att bo på Nya Zeeland.

Hipstermarknad och denna naturen

Farmor ville åka till Matakana market, i byn Matakana, en timme norr om Auckland. Vi åker inte dit så ofta då det ligger på fel sida av stan för oss, men vi var så tacksamma att hon tjatade dit oss. Nu börjar den här perioden när man är alldeles salig av att få bo här, där varje helg är som en lång semester i ett grönt och mysigt paradis.

När jag tittar på bilderna jag ser hemifrån i november har jag helt klart svårt att se mig bo så mörkt och grått igen. Livet blir lättare av skönare väder, jag är så mycket piggare av en vinter utan mörker och slipper längta bort från den hela tiden.

Sidospår...hipstermarknad deluxe. Galetter med fårost, ekologiskt mandelsmör, ekologiska grönsaker som är supersnyggt upplagda, lekplatser tillverkade av återvunnet material och oerhört bra musiker som spelar medan man avnjuter en flat White vid ån.

Kålhuvuden som typ var 50 cm i diameter!

Här finns förutom lördagsmarknaden små designboutiquer, konsthandlare, smyckeskonstnärer, vinbarer, en äldre biograf, en ostronrestaurang med mera. Här kan man också lämna sin hund på dagis medan man besöker marknaden.

Det pågick även ett par till marknader denna lördag, en kyrkomarknad där man kan köpa maskkiss tror jag? De gillar sina maskodlingar här på Nya Zeeland. I Caesars skola har dom också en maskodling som dom matar med gamla matrester och som hjälper till på skolans odlingar som barnen får vara med och jobba i. De har fruktträd och grönsaker och säljer det dom skördar på skolan.

Lunch med havsutsikt, en pumpa- och fårostsallad innan vandringen. Den här dagen var verkligen späckad.

Vi provar oss igenom Aucklands regionalparker, en efter en. Vi har besökt ca 15 av dom än så länge. Ett par av dom är ju gigantiska och erbjuder flerdagarsvandringar och en hemskt massa vandringsspår. Dessa besöker vi om och om igen, men vi ser även till att avverka nya då och då. Målet är att ha vandrat i alla regionalparker.

Scandrett regional park denna gång, en av de mindre vi har besökt med två-tre vandringsleder på vardera 30-60 minuter.

Parken låg vackert vid en fin strand, där det fanns stugor att hyra och en äldre bondgård, en av de första när européerna bosatte sig runt Auckland, som var väl bevarad.