Piula Cave pool - flera badhål på Samoa

Nog för att havet och korallreven var finfina på Samoa, men det var också coolt med några till varianter av bad. Tu Soa Trench skrev jag ju om sist, det fantastiska sjunkhålet. Vi missade nästan Piula Cave pool, då vi åkte förbi det en gång av misstag. Vi var så glada att vi passade på att åka dit igen som ett sista stopp innan vi åkte till flygplatsen för att ta oss hem.

Med tanke på att vi badat i det salta havet hela dagen och var allmänt svettiga, då det var varmt på Samoa, var det underbart att upptäcka att denna pool bestod av kyligt färskvatten. Man kunde även simma in i grottan och ut genom ett annat hål om man var så modig. Jag simmade rätt så långt in i grottan, men inte tills det blev mörkt.

Vattnet var kallt och alldeles klart. Då vi kom dit på sen lördag eftermiddag var halva byn där med tror jag. Jättemysigt att detta bad var så lokalt och både barn och vuxna hoppade från grottans tak och väggar. Caesar kan ni se hoppandes på Caesars Youtube-kanal.

Veckan som varit

Här i Auckland är det just nu sen fredageftermiddag och jag har rejält härlig fredagsfeeling, medan ni i Sverige sakta börjar vakna upp till ännu en arbetsdag. Ibland är det skönt att ligga lite före. :)

Caesar dansar i vardagsrummet med sin kompis Gabby, farmor förbereder kvällens pumpapaj i köket, Niklas sitter i bilen på väg hem från jobbet och jag sitter i sovrummet och laddar över bilder till Dropbox.

Den här veckan har varit riktigt härlig! Våren här är regnig, men nu har den perioden börjat lägga sig och försommarvärmen och solen är här. Vi har nog haft 20C och sol hela veckan tror jag.

Så vad gör en nybliven hemmafru på dagarna? Jag har ju avslutat mitt uppdrag som ekonom nu och har bestämt mig för att ta ett sabbatsår från jobbet, så himla, himla lyxigt!

Jag och Anna är ute på våra powerwalks varje dag efter skollämning, sedan har ett nytt välgörenhetsprojekt för skolan tagit en hel del tid den här veckan, jag har varit på körövning, träffat kompisar, lagat god mat, shoppat i Newmarket med Anna, gått på bio med Niklas(det gäller ju att passa på när farmor är här. Vi ska gå på bio ikväll med), städat och röjt här hemma, tvättat, tränat, läst böcker, varit på parcour med Caesar, pluggat lite och njutit av solen. Nästan brottsligt lättjefullt med min svenska hårt arbetande uppfostran och alldeles, alldeles underbart!

Idag var det picknick på skolan över lunchen, då skolans nuvarande rektor arbetar sin sista dag idag. Det var kul att se skolans kapa haka-grupp som gjorde en fin pacifikadans och en haka.

Jag har riktig fredagskänsla idag, då vi har långweekend här på Nya Zeeland för första gången sedan i juni eller juli. På måndag är det Labour day och alla är lediga. Jag önskar även dig en riktigt härlig helg!

Tu Soa Deep Ocean Trench - bucket list check

Jag har sett Tu Soa Trench mången gång på Instagram, på sådana där konton med så coola resebilder att man undrar om de ställena liksom finns på riktigt. Det här gör det definitivt och har stått på min bucket list ända sedan första gången jag såg det.

Dessa magnifika grötliknande håligheter är ett par sjunkhål som kom till av underjordiska lavaströmmar för mången år sedan. Det finns en grotta mellan de två hålen så man kan simma mellan dom när det är lågvatten, vilket det var när vi var där. Jag måste säga att Deep ocean trench låter lite mer drömlikt än sjunkhål, men men.

För tidvatten är det, då hålen tar in sitt vatten direkt från havet som bara ligger några meter utanför hålen. Man kan alltså snorkla och se fiskar i det klara vattnet.

Stegen ner på 15 meter var lite läskig med en sexåring, men han var så modig så och även jag, så ner kom vi. Sedan ville Caesar hoppa ner istället för att ta stegen, men det kändes lite väääl högt för en så liten kropp även om han är en bra simmare.

En lokal familj äger marken och har även sitt hus på marken omkring sjunkhålen. De har en kiosk där man betalar en entrébiljett och parken runt omkring är jättefin med många fales som man kan ha picnic i med vacker utsikt över havet.

Samoa - världens mest kristna land?

När den första missionären landsteg Samoa på 1800-talet blev han uppäten. Ö-nationerna i Stilla havet har en lång historia av kannibalism. Man ansågs få kraften och visdomen i de människor man åt upp.

För det andra gänget som landsteg gick det bättre, otroligt bra dessutom. I den samoanska folkloren fanns det en profetia om att det skulle komma en ny religion utifrån som man skulle anamma, så när de kristna missionärerna ville sprida ordet passade det perfekt in i denna profetia. De välkomnades alltså med öppna armar.

Bilden nedan är från den stora katedralen i centrala Apia.

Idag anses 98% av Samoas befolkning vara aktivt kristna. Trots att jag visste att samoaner är extremt religiösa blev jag helt chockad över antalet monumentala kyrkor som fanns på Samoa. De är överallt, verkligen överallt! På en by med 250 invånare är det helt normalt att det finns två kyrkor i storleken enligt bilden nedan och ofta större och ännu tjusigare. En extremt stor andel av landets BNP måste gå åt till detta, för de är nybyggda och oerhört påkostade. Det gäller liksom att bräcka grannbyn.

Min samoanska körledare Simon har varit kommunpolitiker de senaste 3 åren, men nu som 27-åring ska även han starta en egen kyrka. Det ska bli spännande att följa honom i den resan. Även i Auckland finns det väldigt många kyrkor som riktar sig till samoaner och de övriga ö-nationerna, som alla är djupt kristna länder. Den sociala pressen att leva ett aktivt kristet liv är ju också oerhört stor, då man lever tight i de här storfamiljerna och alla går ju i kyrkan. Det är nog lätt att bli lite ensam om man väljer ett ateistiskt liv gissar jag på.

En annan väldigt exotisk sak är att man begraver sina familjemedlemmar framför huset. Ser ni gravarna vid huset på bilden ovan? Smått ofräscht kände jag först, men sedan tänkte jag att det är vackert att vilja hålla deras andar nära sig även i döden. Vi har ju en sådan rädsla för döden i vårt samhälle och gör allt för att hålla den ifrån oss. Den är ju ändå en del av livet. Gravarna framför huset var ofta mycket större och mer dekorerade än de här som jag lyckades fånga på bild.

Däremot kändes det konstigt när det hängde tvätt på gravarna eller då någon i huset tog eftermiddagsluren på en av dom. Det måste vara smått opraktiskt om man någon gång vill sälja huset med, men jag antar att husen på Samoa mer går i arv i släkten kanske.

Jag rekommenderar verkligen att ta del i en gudstjänst när man är på Samoa eller någon av de andra ö-nationerna. De stora kyrkorna har ofta 3-4 gudstjänster per dag och en av dessa kan vara på engelska. Vi besökte Peace Chapel i Apia och kan varmt rekommendera den kyrkan. Mycket musik och inget stelbent predikande. När vi var hölls en lång predikan om att attrahera mycket pengar i sitt liv. Det kändes också exotiskt ur ett svenskt mått mätt där det är fult att prata om pengar på ett sådant vis.

Fa´alavelave - vacker sammanhållning eller lyxfällan?

Det samoanska ordet fa´alavelave betyder social sammankomst och används för alla typer av fester och samlingar, men det står även för den samoanska känslan för kollektivet, där ekonomiska donationer till sin storfamilj, kyrkor och samhället i stort är vanligt. I genomsnitt ger samoaner bort över 17% av sin inkomst vilket är rätt extremt. Historiskt sett har samoaner i princip inte haft någon egen lön utan allt gick till det större kollektivet, eller de otroligt stora släktklanerna de lever tätt inom. Det är väldigt vackert med den generositet som finns, men det kan också vara betungande för de ofta lågbetalda samoaner som bor och arbetar här i Auckland eller i Australien.

Numera förväntas istället gåvor som ett sätt att försörja sina föräldrar när de blir gamla, vid giftermål, till fattigare släktingar med mera. Auckland är nog den största samoanska staden på ett sätt. Det bor fler samoaner här än i någon av städerna på Samoa där Apia är den största staden med 40 000 invånare.

Många samoaner migrerar hit till Nya Zeeland eller skickar hit sina barn för att få en möjlighet till högre utbildning samt en bättre ekonomisk framtid. De får då också en större möjlighet att skicka hem pengar till släktingar och pressen på många som bor här är stor. Det finns många låneinstitut i södra Auckland som enbart riktar sig till befolkning med rötter i Samoa eller någon av de andra ö-nationerna i Stilla havet. Pressen på att skicka hem pengar är så stor att det är rätt vanligt att ta stora, betungande lån för att kunna finnas där för släkten.

Tyvärr hann jag inte fota den gigantiska reklamskylt som alla åker förbi på väg mot avresan från flygplatsen på Samoa. Där visade ett stort varuhus lyxiga soffgrupper, teknik med mera och texten var typ denna: "Glöm inte att skicka pengar till er familj, så dom kan ha råd att handla detta hos oss."

Sakta, sakta förändras detta och fler yngre vågar bryta detta, då det kan innebära stora svårigheter för den egna ekonomin. Ni kan läsa lite mer om det i denna artikel från radionz.co.nz samt denna artikel i radioaustralia.net.au som även tar upp hur mycket samonaner ger till sina kyrkor, vilket osökt leder mig vidare till mitt nästa inlägg här på bloggen. Mer om Samoas extrema kyrkokultur i nästa inlägg alltså. :)

Bilder lånade från cdn.meme.am, westernunion.com och memegenerator.net

Vår fale på Lalomanu beach, Samoa

På Samoa kan man både bo och slappa vid stranden i traditionella fales, små rundade hus på styltor utan stängda väggar för det mesta. Vi hyrde denna fale som badhytt under vårt badande på Lalomanu beach.

Wihooo, äntligen bad! Med tanke på över 30C och hög luftfuktighet längtade vi alla efter att bada. Jag hade missat boka ett hotellrum med A/C visst och i den här värmen räckte inte vår takfläkt på långa vägar för att kyla ner oss.

Lalomanu beach är en av de mer turistiska på Samoa, antagligen för att den är lätt att ta sig till, då vägen runt ön går förbi här. Vi hittade sedan andra lite mer avlägsna favoriter där vi var helt ensamma, och som var både vackrare. Lalomanu är däremot en bra strand att stanna till vid som en introduktion till Samoa.

Jag gillar ju att fota utan så mycket människor i bilderna, men varken stranden eller vattnet var så folktomt som det ser ut här.

Som att köra genom en gigantisk, exotisk trädgård - underbara Samoa!

Haha, ja det var inte en lätt nöt att knäcka, det där med internet på Samoa. Hade vi kämpat fanns det internetkaféer och betaltjänster, men ett par av de vi provade var så dåliga att vi lade ner det projektet redan från början. Samoa har visst precis fått 3G och det kommer säkert bli annorlunda i framtiden.

Ett av skälen till att vi gillade detta underbara land var bristen på utbyggd turism, i kombination med att det var lättrest, vänligt och säkert. Ett annat skäl var så klart att det var oerhört vackert.

Vi bodde på ett mysigt och fräscht budgetställe i Apia, huvudstaden, och sedan hyrde bil som vi verkligen utnyttjade till max.

Att köra på Samoa är härligt. Förutom att vägarna är i riktigt bra skick, var det som att köra igenom en gigantisk, exotisk trädgård, då alla hus med tomt mot gatorna odlar vackra växter i grönt, gult och rött utefter vägen.

Takten var lugn, många körde 30kmh och helt plötsligt var vägen full av barn, grisar, höns med dunungar eller ett gäng bybor på väg till kyrkan. Stannade vi till var det alltid någon vänlig själ som körde upp bredvid oss med ett stort leende och undrade om vi var vilse eller behövde hjälp.

Skolbarn på väg hemåt. Ursäkta den dåliga bildkvaliteten. Du gissade rätt att bilden är tagen genom bilrutan.

Vi använde så klart bilen för att ta oss till fantastiska platser, korallrev, paradisstränder, vattenfall, badgrottor med mera, men mer om det i nästa inlägg. Efter att ha haft en heldags playdate för 6 barn hemma hos oss idag är jag småtrött. Imorgon landar farmor här i Auckland!

Hälsningar från Samoa

En liten hälsning från en vacker ö med sjukt dålig uppkoppling, Samoa!

Äntligen hittade vi på en resort med bra wifi, så nu passar jag på att ladda upp detta detta inlägg som jag försökt ladda upp under flera dagar.

Semestermode coming up

En endaste liten skoldag eller jobbdag återstår...

Jag håller på med den där bocka av-listan som alltid uppstår vid alla resor. Saker som måste avslutas innan vi åker helt enkelt. Det är bara en dryg vecka som vi är borta, men listan finns där ändå. Jobbgrejor, ett inlämningsuppgift på en kurs jag läser, bilskatt som ska betalas och en hel del administration inför PTA:ns senaste pengasamlare till skolan.

Lite tvätt på det och sedan ska flip flopsen, snorkeln och solkrämen packas. På fredag åker vi till Samoa!

Helg efter en riktigt härlig vecka

Jag sitter här på lördagmorgon med en sådan där riktigt skön helgkänsla. Killarna i familjen bygger lego och jag sitter här med en kopp kaffe. Vi har precis Skypat med farmor, som vi alltid gör på lördagmorgnarna. Nästa vecka vid den här tiden befinner vi oss i Samoa, så wifi-kvaliteten får bestämma om det blir Skype då eller inte.

Jag fick lite panik nu i veckan när jag insåg att datumgränsen ju ligger någonstans därute i Söderhavet. Jag fick googla fram att Samoa tillhör samma datumzon, annars hade mina hotellbokningar varit lite off.

Vår vecka har bestått av ett par arbetsdagar för mig, läxläsning med Caesar, träning ett par dagar, morgonpromenader med Anna, WoF av ena bilen(bilbesiktning), men även en hel del mysig ledig tid. I tisdags stängde hela skolan tidigt på grund av ett fackföreningsmöte för hela skolpersonalen. Då passade jag, Sheryl och Anna på att ta med barnen till stranden för lunch. Sedan lekte de allihop hemma hos Anna, som har flyttat in i ett fantastiskt hus vid stranden.

Efter ett par tunga år då hennes man drabbades av cancer, familjen flyttade hem till NZ från Australien för att bo hos Annas föräldrar medan hennes man behandlades. Han blev friskförklarad för ett halvår sedan och efter ett par riktigt tunga år har familjen flyt. Han har fått sitt drömjobb. De har dessutom ett par vänner, där mannen är gammal rugbystjärna. De är inte direkt fattiga, utan äger en enorm mängd fastigheter. De låter nu Annas familj hyra ett hus vid stranden för nästan inga pengar alls för att hjälpa dom på fötter igen. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Nya Zeeländare är extremt hjälpsamma och godhjärtade!

Vi har också passat på att ha hemmafrulunch hemma hos Anna med oss i vår Colouring club, som är hemma dagtid. Vi åt en supergod paj, drack kaffe och målade och färglade hela eftermiddagen, så vilsamt.

Igår var jag också ute med tjejerna på en tjejkväll med nagelfix och bubbel. Michelle, en kompis från Cornwall, firade att hon hade fått beviljat ett förlängt arbetsvisum, som också innebär att hon inte längre är bunden till den arbetsgivare hon har haft i två år. Hon är barnpsykolog i Aucklands rejält tuffa områden, med tuffa fall. Jag förstår inte hur hon orkar och hur hon kan behålla sin mjukhet på det sätt hon gör.

Nu är det dags att starta helgen, vilket innebär barnkalas med discotema, träning, någon marknad och förhoppningsvis en långvandring om vädret tillåter imorgon.

På sportspaningar med kören

Min kör är ju alldeles underbar. Inte bara får jag inblick i en totalt annan kultur, jag får också lära mig mer om för mig okända sporter. Jag är ju ingen sporttittare alls. För mig betyder OS att tv-tablån är helt förstörd under några veckors tid. :)

Nu har vi sjungit på några netballmatcher. Det är Nya Zeelands tredje största sport och är som basket fast utan dribbling, inte helt kul att titta på, men det var kul att sjunga och få vara med och heja på.

Därefter blev det dags för sång på en rugbymatch, Det var kul, då vi fick fribiljetter till matchen. Jag och Nicke pratade om det när vi flyttade hit, att vi borde gå på nationalsporten rugby någon gång.

Första gången vi sjöng var vi en stor kör, men vädret var uruselt, så vi fick stå i ett litet osynligt hörn och sjunga. Vi fick en ny chans i söndags, men då var vi bara 5 sångare, så det blev smått improviserat, på ett samoanskt sätt, så det var bara att åka med.

Vädret var finfint i söndags, shortsväder faktiskt, så vi njöt lite mer av matchen denna gång. Vi får väl hoppas vi får chans att sjunga på någon kricketmatch med, så vi får avnjuta den tredje stora nationalsporten.

Lucia i Auckland

Tiden är ur led här i Nya Zeeland. Som jag tidigare har berättat firas Lucia och midsommar med Svenska föreningen här lite tvärtom. De vill visst fira Lucia medan det fortfarande är vinter här(även om det nu officiellt är vår och i helgen har det varit shortsvärme!) och då de flesta svenskar som bor här har kommit hem från sina besök i moderlandet Svea.

Denna helg symboliserar verkligen vårt ettårsjubileum, då Lucia var en av de första saker vi gjorde när vi kom hit för ett år sedan. Då hade vi bara bott i Auckland under en veckas tid.

Till luciafirandet serverades glögg och ett bakbord, dit alla besökare fick bidra. Dessutom fanns bokbordet ute, där man kan köpa begagnade svenska böcker för $1. Caesar kom därifrån med alldeles för många böcker och jag med en endaste en.

Vi satt mest och pratade med Johan och Radmilla, som vi träffade för första gången på Lucia förra året och som vi har hållit lite kontakt med sedan dess. Dessutom fick vi se det fina luciatåget och hör alla fina sånger.

När tillställningen var slut passade vi på att åka till Long Bay Regional Park, som ligger nära skolan vi firade Lucia på, för att ta en promenad.

Auckland har verkligen visat sig från sin bästa sida i helgen och jag återkommer med lite bilder och berättelse om vår söndag om ett par dagar.

Poolbygge pågår!

Synd bara att det inte är våran, men å andra sidan har våra grannar lovat oss tillgång till den när den nu blir färdig till sommaren. Här är det ju vår nu och de siktar på att få den färdig till sommaren, dvs jul.

När den väl kom, så såg den så stor ut att den inte såg ut att passa in i hålet som var förberett för det gigantiska badkaret. Till och med vår granne Samantha såg tveksam ut.

Utsikten från vår balkong ut mot poolen och havet. Det blir nog bra det här, när det blir klart.

Den gick i, tänka sig. Caesar och vår urtrevliga grannpojke Hadley var lite badsugna. Grannarna fyllde visst på för att poolen skulle sätta sig och tyngas ner lite inför markarbetet runtom.

Caesar blev så klart den första badaren i poolen. När han väl kom upp därifrån var han genomblöt, men det var ändå tvättdags för skoluniformen, då det var fredagkväll. Vi körde fredagsmiddag på snurrsushin nära oss, alltså en restaurang med sushi som som snurrar runt på ett band. Sushi med färska pilgrimsmusslor... mmmm...

Bad moms, PTA och kinesiska nyhetsbrev

Den här veckan är en riktig PTA-vecka för mig, med mycket PTA-aktiviteter på agendan. PTA står för Parent Teacher Assocciation och är en föräldraförening som fixar en massa välgörenhetsevents runt skolan hela året för att samla in pengar till olika typer av förbättringar som behövs på skolan. På Nya Zeeland generellt är det mycket aktivt föreningsliv och det sker mycket välgörenhetsevents. När Nya Zeeland listas på länderna med störst livskvalitet i världen har jag sett fraser som: "a strong communal feeling and participation" som en del av det fina med livet på Nya Zeeland och det stämmer verkligen till 100%.

Skolan styrs lokalt av en styrelse, som är vald av skolans föräldrar. Där sitter 6 personer, varav en är lärare på skolan, några föräldrar samt lokalt knutna personer med olika typer av kompetens. Just nu håller min sons skolas styrelse på att intervjua sökande till rektorstjänsten på skolan, då vår nuvarande rektor kommer lämna oss snart.

Flyer som är gjord av mig, för veckans ladies night på torsdag kväll.

Styrelsen förser även oss i PTA-styrelsen med en önskelista på förbättringar de vill se runt skolan. Det kan vara allt från nya sporttröjor, att löparbanan runt skolan ska fixas till, ett förråd som behöver byggas eller att det behövs ett nytt skydd på skolans sandlåda.

Den här veckan har vi en filmvisning där överskottet går till skolans PTA-konto, som är mitt ansvar som kassör. Vi har även en tävling mellan klasserna som pågår just nu, ett disco för barnen i november, försäljning av konstkalendrar som är tillverkade av barnen och mycket annat. Skolans PTA samlar årligen in 180 000-360 000:-, så det är en väldigt aktiv välgörenhet som pågår. Dessa typer av föreningar finns på alla skolor i Nya Zeeland så vitt jag vet och allt bygger på föräldrars, släktingars och de boende i områdets välvilja.

Då fler och fler på skolan är inflyttade från Kina översätter vi även vårt nyhetsbrev till mandarin, så här är presentation av mig på mandarin för er som är intresserade och kunniga i mandarin.

Bokslut över vårt första år på Nya Zeeland

Som den redovisningsekonom jag är känner jag ett behov av att göra bokslut, stänga detta år, räkna ihop resultatet och överföra balanserna till nästkommande år, knyta ihop säcken helt enkelt.

Varför flyttade vi till Nya Zeeland?

Vi ville bo någon annanstans i världen några år och helst utanför Europa. Dels för att vi älskar att resa och upptäcka nya kulturer och dels för att se om det är så pass mycket bättre att bo i ett lite varmare klimat än vi har hemma i Sverige.

Nya Zeeland hade med åren seglat högst upp på listan över platser vi ville till och precis då vi tänkt börja jobba med vårt flytta utomlands-projekt seglade den perfekta chansen förbi, så matchat att det knappast kan ha varit en slump.

Vad har varit bäst med flytten hit?

Förutom det perfekta klimatet är livet mer ostressat här. Våra vänner har mer tid och här värdesätter man sin fritid mycket, medan man har mindre perfekta hem och kläder än hemma. Det är helt enkelt rätt avslappnat och skönt här. Att Nya Zeeländarna är ett otroligt trevligt folk har inte gjort saken sämre.

Klimatet här med avsaknad av kyla och mörker, är resesuget så mycket mindre. Vi gillar fortfarande att resa, men jag älskar vardagen i Auckland, på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. Jag kan idag lika gärna vara hemma som att åka bort. Längta bortet är liksom borta...

Våra helger känns som en minisemester varje gång vädret tillåter, då vi är ute mycket i naturen, vandrar och ser oss omkring. Runtomkring Auckland finns oerhört många vackra naturområden. Nya Zeeland är helt enkelt oerhört vackert!

Då Caesar skulle börja skolan när vi flyttade hit, var skolan även något som lockade oss hit. Här är nivån på undervisningen hög, lärarna inte utslitna, skolan är inte i kris och kreativitetsnivån och lusten hög.

Jag gillar också det multikulturella Auckland. Bara i Caesars skolklass finns 14 nationaliteter representerade!

Vad har varit sämst med flytten hit?

Självfallet är distansen till våra nära och kära det klart sämsta med flytten hit. Det är ett stort projekt att komma på semester hit, både tidsmässigt och ekonomiskt.

Det är dyrt att resa omkring i denna del av världen, då flygbolagen inte har så stor konkurrens och hotellrummen är dyra. Dessutom har Niklas inte mer än 4 veckors semester, vilket är något han beklagar sig över så klart. Vi hoppas att han ska kunna jobba som konsult om vi stannar kvar här efter de första två åren. Då skulle det vara lättare för honom att ta ett par veckor semester till per år.

Vad har överraskat oss mest under vårt år här?

Att Nya Zeeland har blivit så pass dyrt. Framför allt är Auckland oerhört dyrt att köpa hus i. Det hus vi bor i har ett marknadspris på över 12 Mkr, vilket man får mycket mer hus för i Stockholm. Det är helt klart en bostadsbubbla här.

Vad finns det för konstiga, små skillnader mellan Nya Zeeland och Sverige som inte turister ser?

Man ser Nya Zeeländare som ett fräscht och aktivt folk, men här är andelen överviktiga mycket högre än hemma och Nya Zeeländare bara älskar friterad mat.

Nya Zeeland anses som en av de bästa länderna i världen för familjer, men något de flesta inte känner till är de oerhört stora problemen med fattigdom, missbruk, misshandel av barn samt barn som dör mellan hemmets fyra vägger på Nya Zeeland. Det gör oerhört ont att läsa om dessa tragiska fall i tidningarna här. Detta sker i mycket större utsträckning än i andra västländer. Här är Söderhavets minoriteter överrepresenterade, maorier och Islanders(invånare från Samoa, Fiji, Tonga m fl).

Vad är Nya Zeeland bättre på än Sverige?

Kaffe och mat är generellt sett mycket bättre här än hemma. Både det kött vi köper hos slaktaren och då vi går ut och äter.

Människor är mycket mjukare och vänligare än i Sverige. Man känner sig sedd här, man ser varandra i ögonen, hälsar, småpratar och det får en att känna sig båda omtyckt och inkluderad.

Inte bara är folk ytligt vänliga utan bryr sig så mycket och är hjälpsamma. Här hjälper man varandra på ett sätt jag aldrig har sett i Sverige. Det är ett vackert nationellt drag!

Chilla och njuta av livet. Här stressar man gärna inte i onödan. Stress finns här med, men man lever lite saktare än hemma och stressar inte så mycket på sin fritid. Hänga i naturen, fiska, grilla och tälta är något Nya Zeeländare gillar att göra på sin lediga tid. Det är mindre måsten och mer lust i livet här än i Sverige.

Vad är Sverige bättre på än Nya Zeeland?

Kvaltiteten på saker man köper är generellt sett mycket bättre hemma. Allt från att matberedaren är dålig till att sömmarna på kläder går upp på konstiga ställen.

Shopping och design! Wow, jag saknar shoppingen i Stockholm ibland. Affärerna hemmavid har mycket snyggare grejor, bättre kvalitet samt så är affärerna snyggare. Här ser varuhusen ut som Åhléns gjorde på 80-talet, grått, trångt och källaraktigt.

Effektivitet och teknik. Jag kan bli tokig här över onödig administration och hemsidor som inte har mobilstöd eller bara är oerhört ofunktionella. Folk tycker man är high Tech om man använder Facebook i princip...

Hus är oerhört mycket bättre konstruerade hemma, kvaliteten på våra hem är så mycket högre. Det som är lyx här är normalt hemma. Jag läste en artikel nyss där vägghängda element beskrevs som en oerhörd lyx som bara fåtalet rika Nya Zeeländare har råd med!

Ekologisk mat finns här, men den kan vara svår att hitta samt dyr.