En sån här gråmulen dag där
snön har smält bort och ingen
sol syns, var det extra härligt
att gå igenom bilderna från vår
Thailandsresa och njuta av lite
soldisbilder åtminstone. :)
Promenaden genom hotellet mot stranden.
Två coolingar på tur.
Kamala beachs sluttningar är
kantade med dyra villor. Sträckan
här kallas Millionaire´s mile,
då detta är top-of-the-line på
husmarknaden på Phuket.
Då tar vi vid vår resa till Thailand
som vi gjorde i november 2013. Mitt
sista inlägg härifrån var mitt i en
ljuvlig utflykt till Similand Islands
utanför Khao Lak norr om Phuket. Detta
var helt klart den vackraste platsen
vi såg i Thailand, men jag är säker på
att det finns fler underbara ädelstenar
om man beger sig lite längre bort från
det turisttyngda Phuket.
Efter en sagolik lunch på en privat
strand åkte vi vidare till Donald Duck
Bay, en av de mer turisttäta stränderna
på Similand islands. Namnet har den fått
av den klippformation som ligger högt
ovanför stranden. Här badade vi och
vandrade upp till utsiktspunkten som
gav fin utsikt.
Nästa punkt på agendan var mer
snorkling. Hotellet nådde vi kl 20
igen, så detta var vår längsta utflykt
då vi åkte kl 05.30 och kom hem kl 20.
Similand islands var klart värd den långa
bilturen norrut tyckte vi alla tre.
Ja, då var det sista inlägget
från vår rundresa på den lykiska
kusten i Turkiet. Detta var en
helt ljuuuvlig del av landet &
har givit mersmak. Detta var inte
sista besöket till Lykien. Vi är
också väldigt sugna på att vandra
den kända vandringsleden Lycian way,
som går längst hela denna kust-
sträcka. Nu fortsätter jag med
inlägg från resorna till Thailand
och Kanada som vi gjorde 2013.
Vi hade vid det här laget sett
klippgravar en masse, fler än vi
hade anat. Det var dessa vi antog
att vi skulle få se och inga fler,
men du som har följt oss på resan
vet att det har blivit några till.
Den turkiska staden Myra(eller Demre
som den heter på turkiska) var
huvudstad i det lykiska riket.
Under den moderna staden Kale som
ligger här finns lämningarna överallt.
Däremot finns det några lämningar
som lockar stora grupper av turister
precis utanför stadskärnan och det
är de vackra klippgravarna och den
stora amfiteatern.
I staden Kale ligger också
St Nicolaus kyrka och ett
museum över honom med om jag inte
minns fel. Till denna kyrka vall-
färdar ryssar i stora horder,
då det är ett känt skyddshelgon
i Ryssland och restorationen av
kyrkan är också gjord av en ryskt
tsar. Vi stoppade inte här denna
gång.
Jag är riktigt glad över att ha
fått se denna plats som jag har
sett på bild och fantiserat om
så många gånger!
5.
Burma
Kanske en resa att kombinera med
Kambodja, då de är grannar. Det
är något visst med länder som är
färskingar på resefronten. Alla
vill se det innan det har hunnit
bli "förstört", och "förstört"
blir det just av turismen, alltså
av desamma som vill se det oför-
störda - en liten paradox. :)
Kejsaren och jag har tagit
sportlov i "stugan"(=lägenheten
i Antalya)tillsammans med
syrran och hennes familj som
inte har varit där förut. De
har ju bott i Kanada de senaste
åren. Syrran och hennes man är
ännu värre resgalningar än vi
och de träffades i Afrika för
många år sedan nu.
Ni får hålla tillgodo med ett
collage från Vietnamresan 2010
idag medan vi är ute och sight-
seear i Antalyaområdet.
Unesco som agerar under FN utger en lista
över fantastiska och extraordinära platser
runt om i vår värld. Alla medlemsländer
i FN kan nominera kandidater och sedan utser
världsarvskomittén vilka som får komma med på
listan. Det går lite inflation i världsarv och
många platser lobbar rätt hårt för att få upp
sina kandidater på listan.
...men vi landar bara i Antalya.
Vi fick 11-12 timmar i Istanbul
med, men en hel del av den
spenderades i transitköer &
sedan var vi så slut i rutan
att vi betalade 90 SEK för en
lounge med soffor, fika, mat,
internet, men framför allt -
lugn & ro...
Lördagsgodiset fick stryka på
foten för att hålla humöret uppe
& Kejsaren har typ levt på en
stooor påse Bilar & en & annan
klubba...
Efter att ha förundrats över
den sjunkna staden Kale tog vi
sikte på Simena, där våra guider
passade på att hälsa på sin mor
och mormor medan vi vandrade uppåt
till borgen på toppen av byn.
Tack vare det lite ostadiga vädret
var vi helt ensamma besökare i
den lilla byn.
Jomen visst, en klippgrav! Denna
i vattnet hade jag tidigare sett
på många turistaffischer, så det
var kul att se den på riktigt.
En grav värdig en badnymf.
Simena ligger på en halvö dit det
inte går några bilvägar. Båt är
alltså färdsättet som gäller för
att ta sig hit.
På väg upp mot slottet eller borgen
som byggdes under medeltiden.
Utsikten från borgen var minst sagt
magnifik!
Där skymtar den igen, klippgraven
värdig en badnymf. Ser du den?
Det är lite svårt att se bland
alla klippblock, men även här
är en lång radda med klippgravar.
Vi har drömt om att åka till den
sjunkna staden Kekova länge, länge.
Vi såg oss paddlandes kanot över
vackra ruiner i klart vatten, men
så blev det inte riktigt. Det var så
extremt blåsigt att vi inte trodde det
skulle bli någon båttur alls.
Dagen efter hade det lagt sig något, så
vi körde till den charmiga byn Ucagiz
och fick direkt kontakt med en väldigt
trevlig ung man som tillsammans med
sin far driver båtturer ut i skärgården.
Redan på väg ut ur Ucagiz ser vi
dagens första klippgravar. Ni som
har följt med oss på resan börjar
inse att vi har sett några klippgravar
vid det här laget va? Och fler blir det...
Sedan åkte vi förbi en ö och där
stod några till fina klippgravar. :)
Den fina byn Ucagiz med böljande
berg i bakgrunden.
Vi hade även en vacker vy över
resans nästa mål, den vackra
staden Simena eller Kaleköy,
som betyder slottets by. Det går
nästan att klura ut varför tror jag.
Sjön var inte stilla och vi såg
den sjunkna piren och lite trappor
ner i sjön där den sjunkna staden
Kale numera ligger efter ett jordskalv
i bysantisk tid. Kika på bilden på
Simena. Härifrån och ända fram till
den staden ligger den sjunkna staden
under vattnet!
Vår båt hade glasbotten så vi såg
mer än vad jag kunde fota tyvärr.
Även en ruinvägg av en stor katedral
som föll offer för ett jordskalv för
enbart 15 år sedan fick vi se. Vår
guide berättade att ingen i byarna
såg det hända, utan först när ovädret
stillade sig kunde han som ung pojke
åka ut med sin pappa och såg rasmassorna
efter den stora katedralen.
I hela detta område råder det totalt
badförbud för att skydda ruinerna som
redan gås hårt åt av vattnet. Vi kommer
helt klart återvända hit vid mer gynnsamt
väder för att kunna se mer under vattnet,
en riktig sagostad under vattnet, inte illa...