Guy Fawkes night - valborgsmässoafton på Nya Zeeland

Den senaste veckan har jag sett så många skyltar om affärer som säljer fyrverkerier och funderat om de redan har börjat med försäljningen inför nyår eller om det var för att smälla av om All Blacks vann världsmästartiteln i rugby, men med tiden har svaret kommit till mig: Guy Fawkes night

Det är visst som ett slags valborgsmässoafton som firas på Nya Zeeland och i Storbritannien idag, 5 november. Guy Fawkes var en av konspiratörerna bakom ett planerat lönnmord på Jakob I i England och hittades vaktandes de sprängämnen som var tänkta att använda i attentatet just den 5:e november 1605.

På Wikipedia står att hans avbild bränns på brasor i natt åtföljt av fyrverkerier. Vi får väl se, men jag tror vi stannar hemma och avnjuter fyrverkerierna härifrån i kväll.

Ett år av sorg och en dag av tacksamhet - vänligheten på Nya Zeeland

Idag är det precis ett år sedan jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning för att åka till jobbet.

Där i badrummet kl 06.40 ringer min mobil och jag ser att det är mina föräldrars nummer och vet att de befinner sig på resande fot i Spanien. Jag anar genast att något hade hänt, då de aldrig ringer mig från utlandet och så hade vi bestämt att vi skulle Skypa samma kväll. Jag behöver inte mer än lyfta luren för att höra pappas röst och hur han gråter för att förstå att min mamma inte mådde särskilt bra. Hon hade precis dött i hans armar av att hennes hjärta på något sätt gav vika.

Mamma på Gran Canaria augusti 2014

Vi hade precis haft det bästa året i vår relation någonsin och hon hade förutom att vara min mamma blivit en nära vän. Åren innan hon gick bort hade vi gjort flera resor tillsammans. Fina veckor i Turkiet, tjejweekend i London några helger innan hon gick bort och innan dess en fantastisk vecka på Gran Canaria hon, jag och Caesar.

Mamma och min systerdotter Vera i London september 2014

Nu till idag, 4 november 2015, dagen av tacksamhet, som börjar med ett regn som under regnperioden i Thailand. Himlen bara öppnar sig i ett tropiskt regn, fast det var rätt kallt i morse, inte så där fuktigt och varmt som i Asien. Jag springer från bilen till skolan med en av Caesars regnjackor över huvudet. Då träffar jag en av mammorna i Caesars klass och hon ger mig sitt fina paraply när hon själv stiger in i sin bil. Människorna här är ju så vänliga!

När vi når klassrummet berättar jag för Anna, även hon en av mammorna i klassen, att jag inte såg fram emot att lämna in bilen på service och stå och vänta på bussen just idag. Då erbjuder hon sig att hämta mig på verkstaden då hon skulle åka förbi där på vägen till köpcentrumet där hon hade ärenden att göra. Vi går och kollar i lite klädaffärer, inredningsaffärer och sådant jag sällan gör, himla trevligt. Det var en perfekt distraktion en dag som denna, fylld av sorg. Hon skjutsar sedan hem mig och insisterar på att hämta mig igen när det är dags att hämta bilen från verkstaden.

Jag måste säga att detta är en ytterst fin del av den nya zeeländska befolkningen och jag har väldigt svårt att se att det skulle hända i Sverige efter att ha bott där i två månader bara, med andra ord utan att känna någon utav dessa personer särskilt bra. I Stockholm har jag snarare känt att mina vanliga och nära vänner sällan har varken tid eller ork att ses, inte för att de inte tycker om mig, utan för att deras liv innehåller så mycket stress och press. Ibland undrar jag vad vi svenskar stressar så mycket för.

Jag var hembjuden till Anna i fredags tillsammans med några till mammor ut klassen och frågade henne om hennes framtidsplaner. Hon och hennes man bor nu i hennes föräldrars enorma hus efter att ha bott i Australien i 8 år, men då hennes man fick cancer flyttade dom tillbaka hit. Hon trivs bra som hemmafru och har inga planer på att jobba. Hon sa att hon inte förstår hur man hinner med att båda jobbar. Jag sa väl hur det ofta är hemma(och även här så klart) att man träffar barnen mindre, köper städning och matkassar mm för att förenkla sin vardag om man har möjlighet till det. Allt blir ju liksom vardag. Med jobb 2-3 dagar per vecka känner jag att jag har rätt lagom just nu, då jag sköter hemmet, hämtar Caesar redan kl 15 och trivs rätt fint med att slippa stressen som var min vardag i Sverige.

Jag gillar det faktum att alla val är okej här, oavsett om man är karriärist som Hayley som även hon var hemma hos Anna. Hon jobbar mycket och där är det pappan som är hemma med deras yngsta son, som snart ska börja på dagis, eller som Anna, som väljer att vara hemmafru. Ingen stör sig eller känner sig hotad av den andras val - himla fritt och skönt!

Oktober i bilder

Det går ju inte att förneka att oktober månad inte var helt plågsam, som du ser av kollaget här nedan. Vi turistar varenda helg och njuter fortfarande av långhelgen i Bay of Ilands förra veckan. Jag känner mig så lyckligt lottad som har fått chansen att bo här under några år.

Den idylliska staden Russell

Russell som ligger en kort båtfärd från Paihia i Bay of islands var den första bosättningen när européerna anlände till Nya Zeeland. Russell heter också Kororāreka, som är dess maoriska namn. Byn är rätt liten och whitewashed rakt igenom, väldigt idyllisk.

Förutom några gigantiska träd finns här även Nya Zeelands äldsta västeuropeiska kyrka och lite muséer. När européerna kom hit började maori-befolkningen handla med dom och Russell var ett syndens nästa, med alkohol och prostitution. Byn kallades the Hellhole of the Pacific. Idag däremot är byn ytterst idyllisk med restauranger och B&B-n i varje gatuhörn.

När vi pratar om den äldsta kyrkan är ju ingen byggnad på Nya Zeeland särdeles gammal med våra mått mätt, utan denna kyrka är från 1800-talet.

Du kan åka bil ända till Russell, då staden ligger längst ut på en udde. Däremot går det betydligt snabbare att åka bilfärja eller den passagerarfärja som går från Paihia. Russell och området Bay of Islands ligger ca 3 timmar norrut med bil från Auckland och är definitivt ett måste om man befinner sig här - oerhört charmigt och vackert.

Finfin båttur i Bay of Islands

Vi begav oss ut på en båttur den sista dagen i Bay of Islands, med förhoppning om att få se delfiner och den vackra ö-världen. En bonus var även att vi kunde gå av i den söta staden Russell på hemvägen och ta en senare färja tillbaka utan extra kostnad.

Den mest kända ö-sevärdheten här är The Cathedral Cave, en stor grotta, som man kan åka båt genom. Den var fin, men själva ö-världen här var ändå det finaste. Tyvärr höll sig delfinerna borta idag, men vi kände att vi inte är färdiga med den här delen av Nya Zeeland i alla fall, så vi kommer tillbaka hit redan till julledigheten.

Bay of Islands var den första delen som de västerländska upptäckarna upptäckte och det var även här i Whaitangi som avtalet är skrivet mellan den maoriska befolkningen och engelsmännen. Whaitangi är fortfarande helig mark för den maoriska befolkningen, liksom många andra delar av denna del av Nya Zeeland som kallar Northland. 85% av den maoriska befolkningen bor i Auckland och norrut, vilket är en rätt liten del av Nya Zeeland.

Trevlig 1 november!

Det är så svårt att förstå att det är november här, det spirar & blommar överallt & solen blir varmare för var dag som går. 

Ha en riktigt fin novembersöndag!

En bild från gårdagens strandpromenad, innan det var dags för Halloweenfirande! 

Cape Reinga - Nya Zeelands nordligaste spets

...ja nästan i alla fall. Det finns visst en annan mer svårtillgänglig klippa som ligger längre norrut, men men...

På söndagen förra helgen var planen att bege sig till Nya Zeelands allra nordligaste punkt. På vägen dit åkte vi förbi några riktigt mysiga byar och stränder. Den nordligaste delen av resan var dock landsbygd mestadels. Jag ångrade nästan att vi inte tog en busstur dit, för då hade vi kunnat åka den ena vägen på den ca 9 mil långa stranden som finns där, 90 mile beach. Men då vi inte har en jeep, skippade vi den vägen och tog en aningens mer tråkig väg dit.

Belöningen blev finfin, med oerhört vackra och dramatiska landskap! Som turist i Nya Zeeland under en kortare tid hade detta inte blivit ett av stoppen då det är rätt långt hit, men som bosatt här är det ändå lite kul att ha varit allra längst upp. Nu har vi bara allra längst ner kvar då. :)

Här är en kort del av *motorvägen* 90 mile beach:

Vi tog oss tid för ett ljuvligt strandstopp med!

Kawiti glow worm caves - lysmaskar

Något jag och Nicke har gjort tidigare på Nya Zeeland är rafting i grottor med lysmaskar. När vi åkte norrut från Matakana, och då det regnade mycket i lördags, passade vi på att stanna till vid Kawiti glow worm caves. Det är en familjeägd grotta, som ägs av en maorisk släkt och alla som jobbar där är del av samma stam.

Det praktiska med dessa grottor ur barnsynpunkt är att grottorna har en gångväg hela tiden, så även en småsjuk femåring kunde gå med utan att klaga. Vi fick en guidad tur och fick lära oss mycket mer om lysmaskar än vi tidigare fått.

Lysmaskar lägger ägg i grottorna, dessa utvecklas under 11 månader då de sitter på ett och samma ställe i grottan. Maskarna lyser längst bak för att attrahera flugor och insikter. Dessa fångar de med små slemmiga snören som hänger under masken. Varje mask kan ha 70 snören under sig som är gjorda för att fånga byten som de sedan slurpar i sig. En regnig dag som i lördags är en bra dag att besöka lysmaskegrottor, då maskarna lyser extra intensivt. Det finns namligen extra mycket byten för masken när det regnar.

Efter 11 månader utvecklas masken till en fluga. Den lever i tre dagar, parar sig, lägger ca 100 ägg, och sedan dör den.

Det rådde fotoförbud i grottan, men det är som att titta på en vacker stjärnhimmel. Jag lånade en bild här, tack!. Bilden är från Waitomo caves, som är de mest kända i landet och också mer imponerande än Kawiti.

Efter grottpromenaden fick vi en bush walk upp för berget och sedan ner igen. Den var mysig, men även lite blöt i regnet.

Matakana village

Vi åkte upp under långhelgen här till Northlands, som är den norraste delen av Nordön. På fredagen visste vi inte riktigt hur det skulle vara med trafiken genom stan så vi hade bokat in oss rätt nära Auckland för vår första natt, men när vi begav oss hemifrån kl 17.30 var det bara att glida genom hela stan utan en endaste kö.

Vårt första stopp på resan var byn Matakana som är känd bland annat för sin lördagsmarknad. Här finns även en liten mysig by och fina stränder utmed kusten. Matakana nås med bil från Auckland på ca 1 timme.

Vi vaknade på lördagen och begav oss ut i byn och på marknaden innan vi skulle sätta oss i bilen för att köra längre norrut.

Vad jag har förstått det har byn gått igenom en transformation i hipster-het när marknaden har blivit mer populär bland Auckland-borna. Det märktes tydligt, med alla små restauranger och boutiquer som låg här, utkastade på landsbygden.

Marknaden var den klart mysigaste hittills. Det kändes som en av de mysigare marknaderna i London och överallt satt folk och åt frukost, zippade på sina Flat whites och shoppade lök, röror och fisk. Hipstern i mig(jag har ju ändå bott många år vid Hornstull! ;) gillade klart detta!

8 veckor i Auckland

Nu har vi bott i Auckland i 8 veckor och i vårt hus i 6 veckor! Tänk vad tiden flyger!
Jag tänkte sammanfatta vårt liv hittills i en bra- och en dåligtlista.

Bra-listan

Vädret - det är varmare här, men det är framför allt ljuset som gör skillnaden här. Jag kan inte förneka att det faktum att jag går i sandaler dagligen är grymt skönt och passar mig bra! Även molniga dagar lyser solen starkt bakom molnen och även dessa dagar är ljusare än hemmavid.

Stränderna och naturen - ja vad ska man säga, det är ett enormt vackert land och den del av Auckland vi bor i är väldigt vacker och mysig den med!

Folket - folk här är så klart väldigt varierande, men rent generellt sett mycket artigare och trevligare än hemma. Man hälsar ofta på varandra när man möts på en promenad och mammorna i Caesars klass bjuder in mig ibland på sociala aktiviteter, nu i fredags var jag hembjuden på vin- och färgläggningskväll till exempel. I tisdags hade kören social kväll och vi alla gick på bio tillsammans.

Dåligt-listan

Dålig trafikplanering - det tar längre tid per kilometer att åka någonstans i jämförelse med välplanerade Stockholm. Det finns få motorvägar och huvudleder och många småvägar med utfarter hela tiden från hus och andra vägar. Det skapar i kombination med en hög rätt dåliga bilförare, fler trafikolyckor. Det är något vi åker förbi med jämna mellanrum.

Våra nära - det tar tid att bygga upp ett bra nätverk och jag blir medbjuden av mammor i Caesars klass på sociala kvällar, umgås lite med folk här och där, har min kör och går och fikar med några från yogan ibland. Det hade inte gått så här lätt att bli medbjuden hemma i Stockholm som nyinflyttad.

UV-strålarna - jag har lärt mig två saker här. Ha alltid en jacka i bilen för vädret slår om snabbt. Jag måste även ha en solkräm i bilen då solen här lyser starkt och uv-strålarna är starkare här. Det är lätt att bränna sig och NZ har en hög andel hudcancer i jämförelse med oss.

Piha beach - vackert även en molning dag!

Förra helgen åkte vi på söndagen ut till den vackra Piha beach för en lång strandpromenad. Så härligt även en småregnig och lite grinig dag!

Nicke hittade en lekkompis, som följde oss under hela promenaden. Han var väldigt fin och antagligen hemmahörande i någon av strandhusen vid Piha beach. Här låter man hundar och djur vandra mer fritt ute på landet.

Vi borde ha lärt oss vid det här laget att ha med extrakläder till Caesar när vi åker ut till de blöta stränderna. Han var genomblöt och helt geggig efter att ha lekt i sanden, i håret, i öronen, överallt denna finkorniga sand.

Fredagsfeeling - VAB på Nya Zeeland!

Hejsan, här är det rejäl fredagsfeeling då vi har långhelg här. På måndag är det Labour day, som är en röd dag. Jag var snabb att boka in oss några nätter norröver då vi har sett att det är så vackert vid Bay of Islands, den äldre staden Russel och Cape Reinga som är spetsen längst norrut på Nya Zeeland.

Igår var vi på Svenskföreningens årliga ärtsoppa med pannkakor. En mycket trevlig tillställning med ca 80 peprsoner där vi träffade en ny "granne" till oss, som bor med sin Kiwi-fru i Half moon bay. Vi är ju inte så många svenskar här. Vi träffade även en familj på 5 personer som driver företag här. De bestämde sig för att flytta hit utan att ens ha besökt landet, det är modigt!

Caesar åt pannkakor med sylt, men det gjorde inte jag eller Nicke, som höll oss till ärtsoppa. I natt vaknade lillgubben med magvärk och spydde. Han ligger här framför mig och sover nu, så jag hoppas han piggar på sig under dagen till vår road trip! Det är ju fantastiskt en sådan här dag att kunna jobba hemma, underbart flexibelt!

Bild lånad från journeypacific.com

Kikade igenom mitt arkiv

Shit, jag har rest mycket genom åren ser jag när jag kikar igenom mitt bloggarkiv. Totally addicted - who??? Me???

Bara under de dryga två år jag har resebloggat har jag varit i följande länder:
Nya Zeeland, Spanien, Frankrike, Thailand, USA, Mexiko, Panama, Puerto Rico, Dominica, Virgin Islands, Barbados, St Kitts & Nevis, St Maarten, Storbritannien, Turkiet, Schweiz och Nederländerna.

I detta inlägg från 2013 drömmer jag om en långresa vintern 2014 och så blev det ju. Långresan blev på 2.5 månader inte 3 månader som jag hade siktat på, men vilken resa sen!

Det var den andra jorden runt-resan jag och Nicke har åkt på. Den första utan vår son år 2005, unga och vitala. Då reste vi följande rutt:

Kina, Australien, Nya Zeeland, Chile, Bolivia, Argentina och Uruguay.

Resan vi gjorde i vintras gick åt andra hållet med följande rutt:

Spanien, Puerto Rico, St Kitts & Nevis, Dominica, Barbados, Virgin Islands, St Maarten, Panama, Mexiko, USA, Nya Zeeland, Thailand och till sist Paris.

Alla inlägg från vinterns långresa hittar du här!

Hur har livet ändrat sig för oss på Nya Zeeland?

Hur ser då en vanlig vecka ut hos oss här i Auckland?

Den största skillnaden här är nog för mig. Jag arbetar två dagar per vecka åt ett svenskt bolag. Jag kopplar upp mig till deras servrar via ett wifi och jobbar hemifrån vårt hus. Jag delar upp arbetet på 2-3 dagar beroende på hur veckan ser ut och jag jobbar en del kväll då jag är den enda kvällsmänniskan i huset och är ofta vaken själv efter kl 21-22. På dagarna jobbar jag med, men jag tar också chansen till ett mer hälsosamt leverne i den mycket mer avstressade vardag jag har här.

Jag har inte varit bäst i världen på att ta hand om mig själv genom åren och har en del stress att ta itu med i kroppen, så jag tänkte att resan hit kan innebära en nystart för mig och det känner jag att den har.

Yoga

Jag går på yoga för att arbeta med min stress och för att både tänja och stärka min kropp. Nu när Caesar går i skolan går jag på yoga 3-4 gånger per vecka.

Mat

Jag försöker äta mer hälsosamt och lunchtallriken som ni ser här ovan är oerhört mycket mer vanlig för mig här än den var hemma. Färsk fisk och musslor från bondens marknad, avokado att dö för och fantastiska ägg, mjölkprodukter och grönsaker gör det så mycket lättare. Jag börjar dagen med citronvatten samt en chiapudding med gul kiwi och flagade mandlar på.

Träning

Jag hade ju en finfin pt därhemma och jag har med hennes program hit. Då vi har varit sjuka en hel del här har det varit dåligt med styrketräningen ända fram till idag, då jag gjorde mitt första pass sedan ankomsten hit. Målet är styrketräning två gånger per vecka och promenerar mer än hemma, det gör jag med.

Självutveckling

En gång per vecka går jag dessutom i ett självutvecklingsprogram för ett mer hälsosamt leverne. Jag mediterar även regelbundet, så visst ser mitt liv aningens annorlunda ut än hemma och jag känner mig så tacksam som har fått den här chansen till byte av livsstil mot det bättre.

Niklas

För Nicke är vardagen rätt lik den där hemma, då han har en anställning på 40 timmar per vecka som han pendlar till. Niklas vardag här är annorlunda genom att vi inte kör det gamla vanliga: en av oss lämnar och den andra hämtar Caesar. Jag sköter både hämtning och lämning och Caesars aktiviteter.

Några andra skillnader i Niklas liv är det faktum att vi kan ta en promenad efter stranden på kvällarna samt att helgutflykterna här är aningens mer exotiska än hemmavid, som här nedan från en av helgens utflykter till Piha beach där han fann en lekkamrat.

Caesar

För Caesar är dagarna här lite kortare, då han inte går på fritids utan enbart i skolan och skoldagen pågår mellan kl 8.50-15.

Det finns ett privat fritids på Caesars skola där det går att köpa plats på morgnarna och två olika eftermiddagspaket beroende på hur långa fritidsdagarna är. För Caesar räcker det just nu mer än väl med skoltimmarna, då han går i en skola på ett språk han inte behärskar ännu. Då mitt arbete är flexibelt funkar det så bra så.

Caesar går på taekwondo och simning två eftermiddagar per vecka efter skolan. Det är så skönt att känna att dessa aktiviteter inte stressar mig som jag kunde känna därhemma, det är bara så mysigt att följa med honom på dessa träningar. Vi pysslar även mer tillsammans och har absolut mer kvalitetstid här, då jag inte är helt slut efter en arbetsdag och av mörkret hemma i Sverige.

Takanini farmers market och Auckland Botanic Gardens

Igår tog vi en tur till Takanini farmers market som jag hade läst om på Facebook om jag inte minns fel. Det såg ut att ligga lite lantligt, men det låg mer som bakom en handelsträdgård. Marknaden var söt, men rätt liten. Marknaden i vår stadsdel är helt enkelt mycket bättre och större.

Marknaden slutade vid ett kafé och det var ett himla mysigt och bra kafé. Vi avslutade vårt besök med att köpa hem ett litet limeträd från handelsträdgården. Vi kan ju inte odla i trädgården på vårt hyrda hus, men frågade vad som var lämpligt att odla i kruka och inte går att odla i Sverige.

Vi åkte förbi Auckland Botanic Garden därefter och tog en liten tågtur runt parken efter Caesars önskemål och sedan en långpromenad runt parken efter mitt och Nickes önskemål.

Det var en fin och stor park. Inte så där fruktansvärt ordningssam och fixad som så många botaniska trädgårdar är, utan mer Nya Zeeländskt laid back.

Den botaniska trädgården var uppdelad i olika delar, en magnoliaträdgård, en ätbar trädgård, en afrikansk trädgård, en palmträdgård, en asiatisk trädgård, en barnträdgård och en stor del vandringsträdgård som var populär bland traktens hundägare.