Nicke var inte alls nyfiken på
Cape cod, men det var jag. Som tur
var för min del, var även syrran med
familj det. Vi drog ut på den långa
halvön och hittade här en camping.
Vi tog med ett tält på syrrans
begäran, även om det där med hotell
är mer min grej. Det där med camping
är däremot mer min grej än Niklas,
som inte längtade efter detta precis.
Kejsaren tyckte så klart det var
väldigt spännande!
Dags att resa tält...
Av någon anledning verkar jag ha
förlorat min bilder från ljuvliga
Cape cod, så jag ska sätta mig och
googla lite inför nästkommande inlägg.
Only in th US!
På väg ner mot Cape cod stannade
vi till i den lilla staden Salem.
Den lilla staden är mest känd för
häxprocesserna som ägde rum här på
1600-talet. Om man säger så här,
staden gör sitt allra bästa för att
mjölka ur detta. Överallt är det
häxkällare, ghost walks och små
spökiga butiker. Detta var inte
min favoritstad direkt. Det hela
kändes lite för påklistrat.
Däremot är det ett faktum att här
på ett litet kafferosteri i hamnen
avnjöt jag en av mitt livs bästa
koppar java - tänka sig.
Boooooo!
Så där, då var det dags för helgens
skönaste resedrömmar att komma igång.
Agnes på http://todaylifestyle.se/ tipsar
om sköna ställen i Centralamerika.
Bocas del Toro
Efter drygt en vecka i Costa Rica var det dags
att resa vidare mot Panama och Bocas del Toro,
vilket är en av de mest välbesökta delarna av landet.
Efter att ha satt sin fot där förstår man snabbt
varför just denna ögrupp blivit så populär.
Man möts direkt av en obeskrivligt vacker
natur där mahognyträden letar sig ut i havet längst
med en kritvit och ödslig strand, nästan som hämtad
ur en scen från ”Pirates of the Caribbean”. Bocas
del Toro består av sex öar vilket givetvis bidrar
till många omväxlande resmöjligheter. Huvudön heter
Isla de Colón och den består av myllrande gator
fulla av gästhus, restauranger och barer. Grannön
Isla de Bastimentos är dess raka motsats, nämligen
ett bilfritt och rofyllt paradis helt befriat från
turistshoppar och barnskrik.
Min rekommendation är att kombinera några nätter i
Bocas Town med några lugnare dagar på de ödsliga
och vackra stränderna påIsla de Bastimentos.
Personligen föll jag som en fura för den
sistnämnda på grund av dess otroliga skönhet
och lugn. En bra sak är att båtresan därifrån till
Bocas Town enbart är femton minuter lång, så det är
korta avstånd. Var dock beredd på en aningen skumpig
resa till sjöss då båtarna är små och havet relativt
otämjt. Viktigt är även att vara uppmärksam på båtpriserna,
båttaxichaufförerna gjorde nämligen sitt bästa för att
mjölka turisterna på pengar när vi var där. Som regel
ska en enkel resa mellan öarna inte kosta mer än fem
dollar per person.
Ett annat tips är att göra en dagsutflykt till Boca
del Drago,
eller sjöstjärnestranden som man säger
på svenska. Andra aktiviteter att rekommendera är
dykning, surfing och ett besök i någon av de marina
nationalparkerna. Vi använde oss mycket av Lonely Planet
som guide, där finns mycket bra tips gällande
sevärdheter och aktiviteter i området.
Resa och bo
När det kommer till att resa runt så använde vi oss
huvudsakligen av buss. Det är kanske inte det mest
tidseffektiva, med det bjuder på storslagna utsikter
och är ett relativt billigt färdmedel. Avstånden i
Costa Rica är inte speciellt långa, men bergen och
vägförhållandena gör att resorna lätt blir tidskrävande.
Tyvärr är bussrutterna tyvärr inte speciellt välanpassade
till turister, exempelvis så saknas direktbussar mellan
de mest populära destinationerna och bussbytena innebär
ofta en övernattning i en transporthub. För att göra det
hela lite enklare så rekommenderar jag alla som ska resa
i Centralamerika att flyga över gränserna, då man kan ha
otur och hamna i en väldigt lång kö vid gränskontrollerna
med buss.
Viktigt är även att ha bra framförhållning gällande
olika krav på visum, bra information finns p
Sweden Abroads
information om Costa Rica och Panama.
Om jag får möjlighet att resa i Centralamerika igen så vill
jag även hinna med att utforska Nicaragua, vilket är mycket
billigare än Costa Rica har ungefär samma standard. Jag har
varit där som barn och minns det med glädje, men det är ju en
annan sak att resa som vuxen. Är man ute i god tid är det
relativt enkelt att hitta billiga flygbiljetter till
Centralamerika och prisvärda hotell. Planerar du att resa
dit över jul och nyår så är mitt tips att börja kolla redan
nu. Vi bokade vår resa ungefär tre månader i förväg, och
hittade flygbiljetter till ett bra pris på www.expedia.se.
Eftersom vi hade planerat mycket av resan på förhand så hade
vi även en del boende bokat, men vi lämnade samtidigt en del
utrymme för spontanitet.
Kort om mig
Jag heter Agnes Edin och är en 29-årig resefantast som gärna
drömmer mig bort i resandets magiska värld så fort tillfälle
ges. På min blogg hamnar lite av varje, men i huvudsak
reseberättelser och resedrömmar, en del inredning och en del
sport. Om ni vill veta mer besök min blogg: http://todaylifestyle.se
eller om du har specifika frågor om inlägget eller vill veta
mer om att resa i Centralamerika kontakta mig då på:
agnes.todaylifestyle@gmail.com.
Jag är ju väldigt sugen på Costa Rica
sedan ett tag, så när gulliga Anges från
http://todaylifestyle.se/ frågade
om jag ville byta gästinlägg med henne
så såg jag snabbt vilken av hennes
resor som lockade mig mest.
Håll tillgodo kära läsare!
Costa Rica och Panama
Jag har fått äran att dela med mig av
en reseberättelse här på Resefamilj, och
jag tänkte därför ta tillfället i akt och
berätta om när jag och min sambo Simon
reste runt i Costa Rica och Panama förra
vintern. Detta är en av mina mest exotiska
resor, och jag hoppas här kunna inspirera
er med mina upplevelser därifrån. Jag kommer
främst att skriva om surfstaden Santa Teresa
och ögruppen Bocas del Toro – två pärlor som
vi fastnade lite extra för. Trevlig läsning!
Santa Teresa med omgivningar
Jag och Simon beslöt oss förra hösten för
att fira in det nya året någonstans i värmen.
Vi har rest mycket tidigare och uppskattar sol
och bad, men då vi båda även uppskattar en mer
aktiv semester så föll valet naturligt på just
Centralamerika. Länderna här är relativt
lättillgängliga men ändå exotiska, och de har
en fantastisk natur vilket bjuder in till mer än
bara sol och bad. Vi beslöt oss följaktligen att
börja med Costa Rica och flög till
huvudstaden San José.
Från San José tar man sig relativt smidigt ner
till västkusten där flera av landets mer välkända
resmål ligger - bland dem min personliga favorit
Santa Teresa. För att ta sig dit åkte vi först
buss till Puantarenas, där vi bytte till färja
mot Nicoyahalvön och Santa Teresa. Från den lätt
röriga bussterminalen i San José slingrade sig
vägen krokig mellan de regnskogstäta bergen,
kanske inte helt optimalt om man har lätt för att
bli åksjuk. Det fläktade dock skönt från de öppna
fönsterna och uppe i bergen var det nästan lite
kyligt. I takt med att avståndet till havet hela
tiden krympte så blev även de kraftiga vägkurvorna
mindre frekventa samtidigt som brisen som letade
sig in i bussen blev friskare och mer ljummen.
Även båtfärden gick bra och bjöd på en väldigt
vacker utsikt.
Innan vi bokade denna resa så har jag i flera år
drömt om just Santa Teresa då jag blivit lockad av
dess oändligt långa strand, perfekt för såväl
avancerad som nybörjarsurf. Väl framme så var det
lätt att förstå varför stället blivit så omtyckt av
så många, dess sköna avslappnade ”vibe” i kombination
med det bästa från det centralamerikanska köket och
den behagliga värmen gör orten omöjlig att ogilla.
Resemagasinet Vagabond har lyckats fånga surfkulturen
som är så unik för Santa Teresa i en mycket läsvärd
artikel.
Både jag och min sambo Simon hade båda testat att surfa
tidigare, men väl på plats i surfparadiset ville vi ge
sporten en ordentlig chans med en veckas surfcamp. Vi
valde att ta lektioner på Del Soul Surf School efter
rekommendationer av kompisar, och det var verkligen en
underhållande såväl som lärorik upplevelse. Jag kan varmt
rekommendera dig som är sugen på att surfa att ta lektioner
under en längre period för att verkligen komma in i det.
Det är inte jätteenkelt i början men otroligt härligt när
man väl börjar få lite kläm på det. Tyvärr finns det ju
inga enkla genvägar till att mästra vågorna utan det är
bara övning som gäller! Ofta när jag testar någon ny sport
kan jag tyvärr drabbas av lite prestationsångest, vilket
är jobbigt då jag inte fullt ut kan göra mitt bästa. Santa
Teresa är dock den optimala platsen för den som är orolig
att göra bort sig, eftersom det finns gott om plats för
surfare på alla nivåer.
Tröttnar man lite på surfen så tycker jag att man ska ta
sig en hurtig promenad till orten Mal Pais (ska jag vara
helt ärlig så förstod jag aldrig riktigt var gränsen gick).
Väl där rekommenderar jag att ta en taxi upp och njuta av
den vackra utsikten på Vista de Olas, vilket är ett hotell
som är välkänt för sitt fantastiska poolområde. Personligen
tycker jag att det är ett perfekt avslut på en härlig dag
att sippa drinkar här uppe i poolen och se solen sakta sänka
sig ned i horisonten.
Ungefär en halvtimme bort från Santa Teresa med taxi ligger
Montezuma som lämpar sig bättre för de som inte är så
förtjusta i höga vågor eller för den som reser med barn,
då Nicoyanukten skyddar bra från kraftiga vindar. Ett tips
om man vill pausa från surf- och strandlivet är att tillbringa
en dag på Cabo Blanco National Park, vilket ligger ungefär
45 minuter bort med taxi. Nationalparken är inte lika känd som
Manuel Antonio på fastlandets västkust, men den är väl värd
ett besök. Glöm dock inte att ta med vatten och snacks eftersom
det tyvärr inte finns någonting att handla där.
Forsättning följer imorgon...:)
En av de många stränderna vi provade
på i New England var denna. Jag minns
inte exakt var den låg, men som vanligt
var husen spektakulära, kika i bakgrunden.
Förgrunden är ju inte illa den heller. :)
Badblöja var det ett bra tag sedan vi
använde sist som tur är.
Jag har i många år haft den finfina
kameran Nikon D200. Stabil och den har
varit en trogen vän. Däremot är den
stor och väger ett halvt ton minst!
Dessutom har skärpan början strejka,
så jag tog det som ett tecken. För att
spara på axlar och flygkilon till vår
långresa var jag sugen på en kompakt
systemkamera. Den är så liten och nätt!
Olympus OM-D E-M10 har dessutom fått
pris som bästa kompakta systemkamera
2014-2015 av EISA, European Imaging
and Sound Association, så jag liksom slog till...
I Maine åkte vi förbi mången
underbar antikaffär, då loppis
känns som fel ord för dessa fina
affärer. Vi kunde ju inte shoppa
någonting, men min syster handlade
fina industrilampor och ett runt
fönster som nu är inbyggt i deras
hus i Oslo.
De hade ju en hel container att
frakta saker i från Newfoundland
till Norge, lyllosarna...
Vi har också en sådan typisk
New England-stjärna hängandes
på vårt hus nu, men den är inköpt
på Newfoundland.
Så oerhört charmiga ställen...
En dålig bild, men ni kan nog
se framför er hur fint det var
"egentligen". :)
Folklore á la nordöstra USA.
Vi kör igång veckan med lite vab.
Lillkillen har hostat hela natten, men
nu har det lagt sig rätt bra. Planes-
filmen ser han på och snuvar lite.
Igår tog vi en tur ut till idylliska
Bro Glasbruk. Där var det höstmarknad
med ponnyridning, glasblåsning, fika
och så var det flera säljare som sålde
ekologiskt kött, hemgjord marmelad och
rotfrukter. Jag kom hem med både pumpor,
bröd, kalvfärs, fikonmarmelad, getost och
vackra ljusstakar i glas från Bro Glasbruk.
Glasbruket är ekologiskt och arbetar med
returglas och får gasen till ugnen från
Ragnsells returstation som ligger i närheten.
Vi fick en guidad busstur på deras high tech
returstation där de omvandlade olja till
mull och tog hand om en massa annat miljö-
farligt avfall. Mycket intressant guidning!
Som ni säkert märkt vid det här laget
är orden charmig och idyllisk lätta
att missbruka under en resa i New
England. Det ÄR så gulligt och super-
idylliskt precis överallt.
Lite längre ut vid kusten från orten
Kennebunk ligger det mer välkända
Kennebunkport. En liten ort där eliten
har sina sommarhus. Bland annat ligger
familjen Bush sommarresidens här.
I det lilla centrumet hittar man små
butiker, ekologiska mataffärer och
kaféer så klart. Niklas och Kejsaren
delar en passion för glass, så de
besökte ett yoghurt-i-lösvikt-ställe
Fina konstgallerier så klart.
Ifall vi skulle glömma vilket land
vi befann oss i...
The clam shack, så klart mitt
stamställe under dagarna här. Rejält
bra lobster roll, därav folksamlingen.
Resans absolut bästa skylt fann vi
utanför en kyrka, kul med självdistans!
Nu har både jag och Nicke klart
med våra arbetsgivare angående
vinterns planerade långresa. Det
bär av ett par månader i början
av nästa år. Det känns lyxigt och
jag längtar så klart! Vi har lovat
lilla Kejsaren att åka till Mexiko
och så blir det nog en tripp till
Karibien med. I övrigt är resan
ett skönt, blankt papper.
When in Maine, eat Maine lobsters.
Självklart gjorde vi det, typ varje dag
men just denna bild är från Niklas
födelsedag som firades i en liten
badort som jag inte minns namnet på.
...i alla fall vad gäller antalet
länder vi kan komma in i utan att
behöva visum. Hela 174 länder bjuder
in oss utan att vi behöver ansöka
om visum.
Detta betyder så klart att vi har
det så bra att dessa länder inte är
rädda att vi kommer dit för att bo-
sätta oss olagligt samt att vi har
bra politisk kontakt med dessa länder.
Jag brukar ofta tänka på vilken
vinstlott vi drar enbart av att födas
in i detta rika land, för det är vi
oavsett om vi tror det eller inte.
Jag är väldigt medveten om vilken tur
jag har som kan resa över världen, vara
välkommen på de flesta ställen och
få leva i frihet och fred. Tänk om
jag som kvinna hade fötts i Afganistan
eller Sierra Leone istället. Hur hade
mitt liv sett ut då, om nu jag ens
hade överlevt min egen födsel vill säga.
Här hittar du listan över oss
överpriviligierade världsmedborgare.
Hade det här varit jag kanske? Vi är
alla medmänniskor i samma värld.
Denna orättvisa göra mig både lättad
över min egen situation och sorgsen
över andras och det faktum att vi nu
som tredje största parti i Sverige
har valt in ett parti som inte anser
att alla människor är lika värda är
bara så ofattbart...
Några goa klasskompisar på ekonomi-
utbildningen var uppe i Stockholm
några dagar i samband med Ekonomi-
mässan i Kista.
Vi passade på att ses en kväll på
underbara restaurang Grill som ligger
högt upp på Drottninggatan.
Bilderna har jag lånat från mina
klasskompisar - tack!
Stället var underbart, med skön
energi, fantastisk inredning, ett
fint jazzband, extremt bra service
och maten var bara...mmmm....
Jag valde Tonfisk Tepaniyaki efter
att ha läst mycket gott om den rätten
på Tripadvisor och jag ångrade
inte det ett endaste dugg, en
delikat rätt! Detta var inte sista
besöket på Grill för min del!
I en del länder är de särdeles bra
på underhållning för barn, medan
föräldrarna ska shoppa. Sverige
börjar komma i kapp lite smått, med
miniland på ICA maxi mm. I USA är
ofta köpcentrumen fyllda av små
karuseller och tåg. Likväl i Turkiet.
Där lämnar vi ca 30 SEK för att
Kejsaren ska få leka i ett jättefint
lekcenter under 20 minuter, medan
vi går och provar skor eller dylikt.
Här är lite bilder från en mall utanför
Portland i Maine.
Nöjd kille gör att föräldrarna får
ro att spendera med pengar. Det är
ju inte välgörenhet så klart. :)
Efter en lång dag i Boston fortsatte
vi norrut mot Maine för att förenas
med syrrans familj som körde kusten
söderut från Newfoundland. Vi fann små
söta stugor i Kennebunk, som vi stannade
i ett par nätter. De var något dammiga,
men söta ändå.
Dessutom fanns ett vinnande argument
här i Kejsarens värld, en pool.
Nöjd!
Mamma, nu dyker jag i!
