Hur klyschigt som helst, men wow så tiden går fort!
Tänk att vi redan har bott här i 6 månader. Det känns som en evighet sedan 1 september, då vi landade tidigt på morgonen och tog en taxi in till den lägenhet i Viaduct Harbour som Air New Zealand hade hyrt åt oss. Vi sov några timmar och gick sedan och åt dagsfärsk fisk i hamnen och kände oss alldeles rusiga och lyckliga!
Vecka 1: Vi tog bilturer för att kika på olika bostadsområden, kollade på hus och hittade det hus vi nu bor i. Jag började jobba.
Vecka 2: Niklas började jobba, vi köpte två bilar av en helvirrig bilförsäljare och Caesar började i skolan. Jag gick även på ett seminarium för immigranter som söker jobb inom redovisning. Det finns många immigrationsworkshops och stöd här. Vi köpte skoluniform, bokpaket och klurade mycket på vad man skulle skicka med i matlådor till Caesar som var både nyttigt och hålbart i rumstemperatur.
6 månader in sitter jag här en regnig dag efter en regnig helg och funderar över vad dessa månader har betytt för oss. Vi var lite frustrerade över att inte kunna hike:a i helgen, vilket vi gör varje helg. Vi rör helt enkelt mycket mer på oss här än hemma.
Jag har sett de strålande bilderna från ett soligt Sverige där folk har åkt längdskidor och skridskor till förbannelse. Det ser strålande vackert ut, men sorry, de dagarna är för få vintertid. Jag gillar helt enkelt sol, värme, stränder och bush mer och att inte behöva bylsa på mig kläder.
Caesar har vuxit något enormt, fått ett stort nätverk av vänner, blivit riktigt vass på engelska och passar in här med sin utåtriktade, bubblande personlighet.
Jag känner också att jag passar in här mer än hemma. Det tror jag beror på att det är vidare referenspunkter här, större acceptans och man får helt enkelt vara som man är, Stockholmspressen är borta...
Även på Niklas arbetsplats blir det mer och mer som han vill ha det och även han är mer avstressad av livet här.
Vi kan summera vår flytt med att det blev lika bra som vi hoppades på, om inte bättre till och med. Niklas och jag designar våra liv mer och mer som vi vill ha det, och vi är attans rätt bra nöjda just för tillfället. :)
Tänk att vi redan har bott här i 6 månader. Det känns som en evighet sedan 1 september, då vi landade tidigt på morgonen och tog en taxi in till den lägenhet i Viaduct Harbour som Air New Zealand hade hyrt åt oss. Vi sov några timmar och gick sedan och åt dagsfärsk fisk i hamnen och kände oss alldeles rusiga och lyckliga!
Vecka 1: Vi tog bilturer för att kika på olika bostadsområden, kollade på hus och hittade det hus vi nu bor i. Jag började jobba.
Vecka 2: Niklas började jobba, vi köpte två bilar av en helvirrig bilförsäljare och Caesar började i skolan. Jag gick även på ett seminarium för immigranter som söker jobb inom redovisning. Det finns många immigrationsworkshops och stöd här. Vi köpte skoluniform, bokpaket och klurade mycket på vad man skulle skicka med i matlådor till Caesar som var både nyttigt och hålbart i rumstemperatur.
6 månader in sitter jag här en regnig dag efter en regnig helg och funderar över vad dessa månader har betytt för oss. Vi var lite frustrerade över att inte kunna hike:a i helgen, vilket vi gör varje helg. Vi rör helt enkelt mycket mer på oss här än hemma.
Jag har sett de strålande bilderna från ett soligt Sverige där folk har åkt längdskidor och skridskor till förbannelse. Det ser strålande vackert ut, men sorry, de dagarna är för få vintertid. Jag gillar helt enkelt sol, värme, stränder och bush mer och att inte behöva bylsa på mig kläder.
Caesar har vuxit något enormt, fått ett stort nätverk av vänner, blivit riktigt vass på engelska och passar in här med sin utåtriktade, bubblande personlighet.
Jag känner också att jag passar in här mer än hemma. Det tror jag beror på att det är vidare referenspunkter här, större acceptans och man får helt enkelt vara som man är, Stockholmspressen är borta...
Även på Niklas arbetsplats blir det mer och mer som han vill ha det och även han är mer avstressad av livet här.
Vi kan summera vår flytt med att det blev lika bra som vi hoppades på, om inte bättre till och med. Niklas och jag designar våra liv mer och mer som vi vill ha det, och vi är attans rätt bra nöjda just för tillfället. :)
Det låter väldigt bra och ser väldigt vackert ut på bilderna. Jag tror jag skulle gilla Nya Zeeland också! Undrar om ni blir kvar där?
SvaraRaderaJa, det tror jag du skulle göra. Portugal verkar definitivt ha många liknande kvaliteter som NZ, naturen, havet, vidderna, renheten, vänligheten och ödmjukheten. :) Vi håller på att undersöka möjligheten till förlängning åtminstone.
Radera