Det är ju inte alla länder som har samma system som Sverige, med ett skydd de första 45 resedagarna. Här på Nya Zeeland existerar inte något sådant skydd ens när man är täckt av den offentliga sjukvården. Vi är det, då vi är här på ett arbetsvisum på minst 2 år. Är man här på ett kortare visum måste man själv fixa en privat sjukförsäkring.
Inför vår resa till Fiji nästa vecka har jag således köpt en privat sjukförsäkring för 65 NZD, en minimiförsäkring enbart för sjukvård. Vi är inga försäkringsfanatiker i vår familj direkt, utan kör alltid så lite försäkringar vi kan och hög självrisk. Många är ju överförsäkrade, ifall, tänk om, man vet aldrig... det är den osäkerheten försäkringsbolagen tjänar enorma pengar på. Låt dig inte luras av "försäkringsrådgivare" som ju enbart är säljare, säger ekonomen här. :)
Andra saker som kan vara bra att ha när man reser till Fiji är så klart uv-badkläder, snorkel, badskor då havsborrarna på botten kan ge infektioner, myggmedel, solskyddsmedel och en varm tröja för kvällstid. Även material till de lokala skolorna uppskattas, pennor och liknande.
PS, angående mitt förra inlägg så är självklart inte samlandet av länder viktigare för mig än de upplevelser resandet ger, men det trodde jag ni redan hade förstått. Jag är bara så sjukt nyfiken på hur det är i alla världens länder. Många länder är rätt annorlunda än man kan tro och den nyfikenheten driver mig. :)DS.
Detta år har inneburit rekordfå resor och rekordfå nyupptäckta länder. Förra året besökte jag Spanien, Puerto Rico, Dominica, Panama, Barbados, St Kitts and Nevis, US Virgin Islands, GB Virgin Islands, St Martin, Mexiko, USA, Nya Zeeland, Thailand, Norge, Sverige och Turkiet.
Detta år kommer resandet stanna av vid Nya Zeeland, Fiji och Samoa troligtvis. Inte för att jag klagar, men det är lite ovant bara. Här är både semestrarna kortare, respriserna så mycket dyrare och helt ärligt är det rätt härligt att bara hänga här i Nya Zeeland. :)
Samlar du också på länder eller tycker du det är lite fånigt? Well, hur som helst, så samlar jag. En del av mig känner att denna samling saktas ner under mina år här, medan en annan del säger att det bara är bra och gynnar vår natur med mindre flyg.
På listan enligt sidan som jag gjorde ovanstående bild på är dessa länder/territorier besökta av mig innan 2016 är slut:
Argentina, Australien, Barbados, Belgien, Bolivia, Chile, Danmark, Dominika, Estland, Fiji(om en vecka!), Filippinerna, Finland, Frankrike, Gibraltar, Grekland, Hong Kong, Island, Indien, Italien, Kanada, Kina, Lettland, Liechtenstein, Kenya, Macao, Marocko, Mexiko, Monako, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Panama, Polen, Portugal, Puerto Rico, Samoa(i september), Schweiz, Spanien, St Kitts & Nevis, Sint Maarten, Storbritannien, Sverige, Sydafrika, Tanzania, Thailand, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, Uruguay, USA, Vatikanstaten, Vietnam, Virgin Islands US, Virgin Islands GB, Åland, Österrike
Vi hade bjudit hem dryga 30 personer, familjer här i vårt område, på en midsommarfest i helgen. Det har regnat en del här i helgen, så det kändes som en riktig svensk midsommar med andra ord. ;)
Vi hade hittat Aalborg i en affär faktiskt och vi som inte dricker sådant fick hutta på vindruvsjuice. Vi hade fixat sånghäften på engelska, en pimpad julgran med söderhavsblomsterkransar runt, en Spotifylista med midsommarsånger, lekar ute på gården, dans runt granen/midsommarstången och skattjakt för barnen. Denna fest blev så himla rolig att Sverige nu har några Kiwis som vill ansöka om svenskt medborgarskap faktiskt - kul!
När man bjuder på fest här har jag lärt mig att inte laga alltför mycket mat, då alla gäster har med sig något till bufféen, en jättetrevlig tradition tycker jag. Vi hade förberett en stor smörgåstårta och hade köpt sill och rom till en romtårta på den specialimportbutik som finns här i Auckland. Våra gäster älskade dessa, lite oväntat men riktigt kul! Vi hade också köttbullar som uppbackning och den enda andra svenska familj som var bjuden hade med sig två enorma jordgubbstårtor.
Sedan hade alla familjer med sig plockmat, fruktspett, scones med grädde och sylt, laxsnittar, aprikoskakor, chokladkaka, ja ni hör ju själva. Jag hade också bakat semlor, men skippade att sätta vispa grädde till dom, då vi hade en gigantisk buffé redan.
Det kändes så himla kul och trevligt att båda få bjuda på sig och visa vår svenska kultur på detta sätt. Vi har redan fått förfrågningar från festdeltagarna om att göra denna fest till en årlig tradition. :) Dagen efter damp det ner en inbjudan till Svenska föreningens årliga Lucia-firande, som firas här i september, i slutet av vintern. Då kommer vi ha bott här ett helt år. Vi var med på Lucia-firandet förra september, efter att ha varit i Auckland i bara en veckas tid.
Vi klurade ett tag på inriktningen på vår Fijiresa. Vi valde till slut Yasawaöarna, som kändes mest spännande och vackert helt enkelt. Vi bor bara en natt vid flygplatsen i Nadi innan vi tar en tidig morgonbåt ut till vår första resort, Octopus Resort. Jag hoppas ni kan se mina märkningar på kartan här nedan.
Vi kommer bo där två nätter innan båten hämtar oss och tar oss till Blue Lagoon Resort, som är den mest nordligaste av öarna vi kommer besöka. Efter två nätter där åker vi till Paradise Cove Resort och där stannar vi också två nätter. Sedan åker vi tillbaka till huvudön och Nadi där vi kommer bo två nätter och antagligen se oss omkring på ön.
Om några veckor bär det av på Caesars vinterlov. :)
...det har diskuterats bland resebloggarna på Facebook kring det här med resekliet som många resegalningar får redan på hemresedagen från en resa. Jag har alltid haft det och i ärlighetens namn har jag känt mer och mer under åren att jag helt enkelt inte har velat åka hem.
Nu när vi bor här längtar jag hem även när vi är borta på en weekendresa och mitt resebegär är som bortblåst. Det är ett av skälen till att bloggen uppdateras så sporadiskt numera. Bloggen har alltid varit en utloppskälla för min ständiga längta bort-känsla. Varje helg här är ju som en semester och idag har varit en sådan dag, fantastiskt vacker och solig dag.
Apropå mitt förra inlägg om inkomstskillnaderna i Auckland, ser du här några av husen jag passerade på min promenad i vårt område idag, litegrann utanför vår prisklass dock. :)
Om några veckor har Caesar vinterlov och då kommer vi åka en dryg vecka till Fiji. Både jag och Nicke sa för några dagar sedan, att det ju ska bli trevligt, men i ärlighetens namn hade vi varit väldigt nöjda med en ledig vecka i Auckland eller med någon biltur några dagar härifrån. Vi kommer antagligen få det helt fantastiskt är jag säker på, det är bara inte något jag har något behov av att räkna ner till längre.
Jag förstår nu att längta bortet inte var en obotlig sjukdom, utan bara ett symptom på att jag inte bodde på rätt ställe helt enkelt. Här är några av dagens vackra vyer mot vulkanön Rangitoto, den senast aktiva vulkanen här i Auckland.
En väldigt trevlig del av livet i Auckland. Varje stadsdel med självaktning har sin egen marknad. Vår närmaste i Howick är rätt liten och familjär, medan andra är mer trendiga, andra lantliga och en del kulturellt influerade.
Vi har läst på internet en hel del om Otara market, som ligger i södra Auckland, den fattigaste och mest multikulturella delen av staden. Här bor många ur maori- och söderhavsbefolkningen.
Det blev turkisk gözleme med en massa vitlök och örter till senfrukost för min del.
Vi föll totalt för denna lite ruffa marknad, med en massa grönsaksstånd i matdelen, en del av marknaden var en prylmarknad och den sista delen en matmarknad.
Här kan man fynda tyger och blomsterkransar från söderhavsöarna, inlagd banankaka i kokosmjölk, färsk ananas. I ståndet med Manuka honung stod försäljaren hellre och spelade gitarr än sålde honung till oss. I ett hörn stod några predikanter och förkunnade Guds ord genom högtalarna. Vid matmarknaden spelade ett band söderhavsinspirerad musik och jag gav pengar till en liten tjej som hade tagit med sig sin klarinett och spelade bredvid några försäljare på marknaden.
Vi kunde även fynda musik från de olika Söderhavsöarna, bland annat en artist som hette Chuck you och en annan skiva med Cook Islands Divas.
Nej, den här t-shirten köpte vi inte! :)
En bild från den mysiga matmarknaden där det såldes allt från kaffe, donuts, turkiskt, kinesiskt, pacifika eller Island food som det brukar kallas, den maoriska hangin med mera. Vi kommer definitivt tillbaka hit!
Här såldes haj i fiskståndet, även om kanske dessa småhajar är lagliga att fiska här antar jag, så känns det inte helt etiskt att äta en så utrotningshotad fiskart.
Vi kikade sedan på kartan och hittade som vanligt i Auckland, ett stort grönområde nära, Otara Creek reserve. Vi parkerade på en gata och kom in lite fel i parken som det visade sig, då den gångväg vi vandrade blev mer och mer skitig och till slut tog den bara slut.
Vid det laget hade vi tröttnat på att försöka ta oss över floden till den sida som såg finare ut, så vi gick tillbaka till bilen igen på gatorna.
Vi blev rejält utstirrade när vi gick som helvit familj på gatorna där. Barnen i huset vi parkerade utanför vinkade och stojade. Vi var helt klart det mest exotiska inslaget där, då det i det området säkert bor befolkning med härstamning från Söderhavsöarna eller Maorierna till minst 95% att döma av vad vi såg.
Jag funderade när jag parkerade vår vita BMW där och helt ärligt hade jag aldrig låtit den stå parkerad över natten där. Auckland är en stad med lite våld, men med relativt mycket inbrott i bilar och bostäder. Den där känslan av att vara överpriviligierad och så vit är inte alltid helt bekväm. Som min körledare Simon en gång skämtsamt sa när han kramade om mig i slutet av en körövning: "Drive carefully Marie, we know you have a long way to drive to your mansion in East Auckland(det anses lite posh att bo i East Auckland)."
En av husen som kantar parken och detta var relativt välskött i jämförelse med andra bakgårdar som såg extremt skrotiga ut. Det här är verkligen en stad med rejäla inkomst- och klasskillnader tyvärr.
Vädret här är visst oerhört svårt att förutse eller så har ingen investerat i dyra mätutrustningar i denna lilla avkrok i världen. Vädret kan visa sol hela dagen, men så regnar det och vice versa.
I helgen såg det lite ostabilt ut på himlen även om det på internet stod att det skulle bli sol hela dagen. Det regnade rätt mycket, så vi vågade oss inte ut på den bushwalk vi egentligen ville ut på. Istället åkte vi till andra sidan staden, genom det enorma området Waitakere tills vi kom till stranden Piha.
Vi tog en promenad längs hela stranden, vädret blev bättre och bättre och vi gick med fötterna i vattenbrynet. Vissa mer än andra om man så säger. Det var högvatten på väg upp så vågorna upp på stranden var oerhört olika djupa. Det är även ett par vattendrag att korsa och finkornig vulkanisk sand som fastnar på huden.
Caesar var genomblöt ända till bröstkorgen när vi slutade vår promenad, så när vi stannade för senlunch på hemvägen passade vi på att gå på Wagamama i New Lynn köpcentrum. Som tur var hade en barnklädesaffär superrea och Caesar fick en ny outfit innan restaurangbesöket. Vi borde ha förutsett detta från sommarens blöta strandturer, men vi tänkte nog inte på det nu när det är vinter här.
Jag gick barfota med fötterna i havet, vilket känns oerhört lyxigt som svensk att göra i vintertider. Jag känner mig så tacksam för varje dag jag får bo här!
Denna gång också med ord, inte bara bilder. Förresten tog jag visst en liten bloggpaus denna vecka. Veckan började med en röd dag och sedan har den bara gått på, med mycket jobb på många fronter. :)
Förra fredagen flög vi alltså den nätta flygresan på en timme till Wellington, Nya Zeelands huvudstad, som ligger längst ner på nordön.
Vi landade kl 18.15(jag var tvungen att fundera lite, då jag kommit så mycket in i 6.15pm-systemet som de kör med här på Nya Zeeland) och tog en uber till vårt hotell, vilket låg helt perfekt vid vattnet mitt i city. Nya Zeeland är ett väldigt bildrivet land och lokaltrafiken dålig, så denna weekend njöt vi av att vara i en stad där det mesta faktiskt kan nås till fots.
Vi vandrade efter vattnet, besteg det lilla berget Mount Victoria, åkte bergsbanan upp till botaniska trädgården, besökte små butiker och det underbara muséet Te Papa, som är Nya Zeelands absolut bästa museum. Vi drack goda koppar kaffe och badade. Hotellet hade en inomhuspool, men den var tyvärr inte kanonfräsch. Vi hade däremot läst i hotellinfon att man som hotellgäst kunde få tillgång till det nybyggda badhuset som låg precis bredvid hotellet. På söndagkvällen gick vi dit och badade bubbelpool och simmade innan middagen. Så himla mysigt.
Att komma till Wellington från Auckland är lite som att färdas från Kungsholmen till Södermalm, då Wellington har en mer hipsterbetonad bohemisk atmosfär än något mer borgerliga Auckland. Nu är det ju inte småborgerligt med Stockholmsmått i Auckland riktigt, då det är mer vilda västern här på NZ än det mer uniforma Sverige, men det finns klart mer dragningar ditåt i jämförelse med Wellington. Vi var lite nyfikna på staden, då vi var där ett par nätter där 2005 eller 2007 och tyckte mycket mer om Wellington än Auckland då. Aucklands innerstad är ju rätt intetsägande och det var det vi såg av Auckland i princip.
Vi båda kände oss supernöjda med att bo i Auckland trots den mysiga innerstaden i Wellington. Hade jag varit 25 och barnlös hade den kanske legat högre upp på listan. Däremot är den otroligt vackra naturen kring Auckland så mycket vackrare, den prunkande, exotiska regnskogsliknande naturen, de otaliga vackra stränderna och det varmare klimatet inget vi skulle vilja byta bort. Wellington är känt som The windy city och vi hade med oss både vindjacka, varma tröjor och regnkläder, då vi vet att vädret växlar hårt där. Men vi hade makalös tur med sol och åtminstone 14-15 C hela helgen.
Jag är ju en så länge halvtidshemmafru på ett ungefär och har också läst några universitetskurser på distans den här terminen. Däremot tar mitt uppdrag som konsult slut i september och jag har inte heller tänkt läsa några kurser nästa termin. Jag tänkte passa på att istället göra mer av vad som faller mig in varje dag, röra på mig, meditera och njuta lite mer av min härliga vardag, som jag ändå har här. Jag längtar inte ett dugg hem till det dubbelarbetande, vardagsstressade, du hämtar och jag lämnar-livet vi hade hemma i Sverige. Lite mer hemmafru deluxe alltså...
När jag berättade för en av mina vänner här om att mitt uppdrag är på väg att ta slut, vilket jag hade befarat sade hon: "Men måste du jobba då?"
Jag tänkte direkt att så skulle aldrig någon av mina svenska vänner resonera. Det är klart man ska jobba, tänk på pensionen, ATP-poängen liksom. Jag sa det till min vän, att en svensk, åtminstone ingen av mina vänner i Stockholm skulle någonsin ha sagt vad hon sade till mig. Jag frågade om de aldrig blev stressade av pensionen och sådant här och hon sa det jag antog att hon skulle säga: "Nej, sånt där ordnar sig alltid."
Inget ont om att se om sitt hus, jag sparar privat och investerar jag med. Däremot är det så skönt att slippa det där neurotiska trygghetsbristtänket, som sjukt nog finns så utbrett i en av de tryggaste länderna i världen. Livet på Nya Zeeland handlar mer om att njuta, helt klart. Work smarter, not harder.
Igår var jag och tog en spontanpromenad tillsammans med en kompis och hennes lilla dotter, drack kaffe och bara njöt. Mer sånt tack och mer sånt här som på bilden nedan. Jag bara måste prova på de dagtidsföreställningar vår lokala, söta biograf har varje onsdag. High tea är vad vi kallar afternoon tea i Sverige, hembakade scones och te som ingår i biljettpriset. Fruktansvärt charmigt!
Det känns nästan skamligt, men det ska bli skamligt härligt!
Ja, ni hörde rätt, idag börjar vintermånaderna här på Nya Zeeland. Detta innebär i Aucklandområdet mer instabilt väder, mer regn och temperaturer på ca 10-20 C dagtid. Idag har vi haft 14 C om jag inte minns fel och strålande sol nästan hela dagen. För mig är det inte riktigt vinter när jag promenerar i öppna skor och en kofta ovanför t-shirten. Däremot tycker min nyinflyttade Sydafrikanska vän Cay att det är kallt här nu. I Durban innebär vintern som minst 22 C. Allt är relativt.
Idag började dagen med att jag promenerade med Caesar till skolan. Han vill hellre kallas Melonhead numera, då hans nya hjälm till sparkcykeln ser ut som en stor vattenmelon. Han älskar denna hjälm så mycket så han tog på sig den igår när vi tog bilen till skolan i ösregnet...hehe!
Jag hade med mig några askar med choklad till föräldrar som efterfrågat fler boxar, som vi i föräldraföreningen ordnar som den här terminens stora fundraiser. Vi ger alltså ut en låda med 30 chokladbitar i till varje familj på skolan för att sälja och den familj som säljer flest boxar vinner en kickbike. Nu är det rätt jämt mellan tre familjer som vardera sålt ca 7 askar. Niklas har med sig ett par lådor till sitt jobb och en del säljer till grannar eller har små bord ute på gatan.
Efter lite fixande med den fundrasiern gick jag och Anna på vår morgonpromenad, denna gång ut till golfbanan som ligger längst ut på udden som vi bor på här. När jag kom hem stod stegräknaren på 10000 steg. Sedan tvättade jag och röjde i köket, surfade med en kopp kaffe och jobbade några timmar. Sedan begav jag mig ut på lite ärenden, en strandpromenad och bokade några biosalar för skolans föräldraförening återigen. Vi ska ordna en filmvisning för barnen och tar en extra slant som går till föräldraföreningen. De pengar som samlas in går till olika byggprojekt på skolan.
Här är hemma på vår gata i Auckland!
Därefter var det dags att hämta Caesar från skolan. Skolttiden här på Nya Zeeland är 8.50-15 oavsett årskurs. En halvtimme senare var Caesar ombytt och klar på simskolan där han går i kursen Moving and stroking. Här börjar inte barnen lära sig bröstsim, utan de börjar lära sig crawl, kicka med raka fina ben och veva framåt med armarna. Han har gått på den här kursen i två terminer tidigare och har tagit två av de fyra märken man får innan kursen är komplett. Caesars simlärare sa idag att han skulle få en tredje utmärkelse nästa vecka, så Caesar såg så nöjd ut.
När vi kom hem åt vi två middag. Niklas hade en telefonkonferens med Sverige på kvällen här, så vi visste att han skulle komma hem senare. Därefter såg vi på Zookeeper och jag hängde lite tvätt och fixade ihop veckans soppåse. Här lägger vi ut en stor sopsäck på gatan som hämtas en gång per vecka. Det är ju helt idiotiskt att lägga ut säckarna så, då det ofta är måsar som lyckas få hål på någon av påsarna utefter gatan och sprider ut innehållet lite så där lagom mysigt. Varannan vecka är det hämtning av återvinningstunnan. I den slänger man all sin återvinning huller om buller, så sorteras den av personal på återvinningscentralen. Sedan var det läxläsning, lite lek och dags för sängen för Caesar.
Jag satte mig sedan och jobbade och jobbade och tittade på Homeland samtidigt tillsammans med Nicke som avslutning på kvällen. Så ser alltså en rätt vanlig dag ut för mig här.
