Ett av målen med flytten var att skapa mer tid till att ta hand om mig själv och så har det också blivit. Efter att ha skurit ner på socker och kvällssnacks i kombination med dagliga långa promenader och hård träning några dagar per vecka har kilona börjat minska. Jag är dessutom oerhört mer avstressad och tacksam över mitt liv här, svensk som jag är vill jag ju inte framhäva mig eller såra någon hemmavid, men jag lever absolut mitt drömliv här!
I veckan tog jag och min kompis Anna en av våra dagliga promenader efter stranden och vädret var bara magiskt och vattnet kristallklart. Vi kunde helt enkelt inte hålla oss efter en svettig timmes promenerande. Jag kände mig lite busig när jag kastade mig ner i vågorna med mina kläder på mig.
Dripp dropp. Som tur är sätter jag ju inte på mig någon snygg stass när jag ska promenera och bli svettig, för vi har mellan 25-30C här just nu.
En av fördelarna med att bo strandnära. En snabb promenad på några hundra meter genom parken i de blöta kläderna och sedan var jag hemma.
Vi var lite rädda för de "löss" eller mikroskopiska manetyngel som de egentligen är. Varningarna har duggat tätt för dessa nu när vattnet bara blir varmare och varmare. Efter att ha bott i sommarvärme i flera månader nu känns det helt overkligt att veta att sommarens varmaste månad brukar vara mars och den ligger ännu framför oss!
I morse gick jag med en lite ovanlig figur till skolan...det var book character day på skolan idag och alla barnen fick komma som valfri karaktär. Caesar skulle prompt vara spöke.
Caesar och jag kunde inte enas om vilken bokkaraktär han var. Jag föreslog Casper, Laban, något av spökena i Harry Potter mm, men inget gick hem. Han var fast besluten om att han var ett spöke i Star wars, så vi enades om att vi var oense helt enkelt.
Caesars fina klass
På skolan gick alla barnen i parad för att visa upp sina fina kostymer för de andra eleverna samt föräldrarna. Även lärarna är utklädda fint idag, så himla gullig dag.
På väg till skolan susade en Pippi Långstrump förbi oss på sin sparkcykel. Jag blev så förvånad, men såg sedan att det var dottern till den tyska mamman som också har bott i Stockholm. Jag trodde ingen här kände till henne, men sedan visade det sig att det fanns ca 3-5 fler Pippi Långstrump i paraden.
När jag gick och tog en kaffe med mina kompisar efter paraden berättade dom att alla visste vem Pippi Longstocking är, men ingen visste såklart att det är en svensk karaktär.
Så ser många av våra helger ut när vi befinner oss i Auckland. Vi har en hike per helg minst. Denna vecka blev den lite kortare än vanligt pga Niklas öroninflammation, men jag och Caesar har tagit igen det med lite extra promenader och bad och bus.
Niklas hittade åtminstone energi till att köpa mig fina blommor i helgen på Alla hjärtans dag. Själv blev han mer glad för en kaffe på sängen. :)
Lördagen startade med en lugn morgon och sedan begav vi oss iväg för att göra ärenden och ta en promenad. Lunch blev teppaniaki på en japansk mysig restaurang. Jag tog lax, räkor och pilgrimsmusslor.
Det är så vilsamt att bara titta på kocken som grillar och fixar, smått meditativt.
Caesar blev så glad då han fick den glass som ingick i både min och Niklas lunch. En rolig detalj är hans favorittröja, som han inte vet vad den står för. Jag berättade för honom om min uppväxt i Gävle och att hockey är det som gäller där. Jag tror inte han fattade vad hockey är ens, så jag får väl visa honom en vacker dag. :)
Vi är ute och hikear varje helg här och denna gång valde vi Dingle Dell reserve som faktiskt ligger i centrala Auckland i St Heliers. Helgens promenad blev inte så lång då Caesar var jättetrött efter sina två första skolveckor och Niklas som gick där med sin örvärk. Väldigt fin park var det i alla fall.
På söndagen blev det frukost på vår favoritmarknad, Clevedon farmers market. Rawfood-juice och en fantastisk pizza med lokal mozzarella och tomater. Här shoppar vi sallad, salami, tomater, paprika, müesli, baba ganoush och lite annat smått och gott. Sedan lade sig Niklas och sov hemmavid medan jag och Caesar gick ner till stranden och guppade i de stora vågorna i havet.
Nu är det ny vecka och den startade med att göra matlådor, packa badkläder till skolpoolen och lämna Caesar på skolan. Därefter tog jag, Anna och Kate en långpromenad efter stranden. En helt okej start på veckan!
Vi hade alltså långhelg förra helgen här i Nya Zeeland då det var nationaldag.
År 1840 den 6 februari undertecknade representanter för det brittiska kungahuset och över 500 maorihövdingar ett fördrag i Waitangi, som ligger i norra Nya Zeeland i det vackra turistområdet Bay of Islands. Fördraget angav fördelning av land mellan stammarna, britterna och angav även att landet var en del av det brittiska imperiet.
Det är skapandet av landet Nya Zeeland helt enkelt.
Dagen firas över hela landet, men framför allt i Waitangi. Ända sedan fördraget undertecknades har det varit föremål för konflikter. Maorierna såg det som ett heligt dokument, medan britterna inte respekterade fördraget till en början. Dessutom är fördraget lite olika i den engelska och den maorisk versionen, vilket ännu mer späder på konflikterna om vad som är beslutat i fördraget. Dessutom anser sig vissa maoristammar förfördelade i fördraget, så det är ofta protester och spänningar med i bilden under firandet i Waitangi.
Jag förstår detta helt, engelsmännen kom hit och krigade för att kolonisera detta land, som redan var någon annans land.
Dagen firades över huvud taget inte förrän 1934 och blev helgdag 1957. Fortfarande finns vissa som tycker att man borde flytta nationaldagen, en del röstar för 29 januari, det datum då William Hobson landsteg på Nya Zeeland och det gjordes just i Bay of Islands. Jag tycker det är vackert här i Nya Zeeland att den maoriska kulturen har ett så starkt inflytande här och tycker absolut att nationaldagen bör belysa att landet koloniserades när engelsmännen anlände.
Innan fördraget kom till var det många krig som utspelades mellan britterna och olika maoristammar. Maorierna är ett krigarfolk, så de krigade rätt friskt med varandra också vad jag har förstått och åt upp varandra, men mer om det i ett annat inlägg...
Jag träffade en väldigt mysig kvinna, vid namn Adrienne, några gånger i höstas och idag kom hon på besök till mig. Hon hade nämligen en vän från Sverige som varit bosatt här i Auckland i många år. När Adriennes vän gick bort i höstas började hon försöka reda i dödsboet. Inte helt lätt när man sitter där med en massa dokument man inte förstår något av.
Jag hjälpte henne förstå den svenska processen, vad som måste göras och vad alla dokument från pensionsförsäkringar och banker betydde. Jag kan verkligen förstå att det är svårt att sitta där med papper från Skandia Liv på svenska och rota i vad allt betyder.
Nu vet Adrienne vad personnummer är, vad Skatteverket och Pensionsmyndigheten är, samt hur man säger bouppteckning och dödsfallsintyg med släktutredning på svenska. Jag har själv varit med i en process hemma i Sverige, samt läst juridiken bakom detta, vilket så klart är en fin hjälp vid sådana här förfrågningar.
Som utlandssvensk gäller det verkligen att sätta sig in och förbereda sig inför plötsliga situationer, tänka på att godkända testamenten måste finnas i alla länder man har anknytning till. Skulle exempelvis någon av Niklas eller jag gå bort här på Nya Zeeland skulle våra konton frysas helt, då vi har gemensamma konton. Det första man gör här på Nya Zeeland om man har gemensamma konton är att gå till bankomaten innan alla pengar fryses under processen med dödsboet, en process som kan ta upp till 6 månader.
Adrienne har i många år arbetat som finansiell rådgivare, så vi pratade en hel del om vikten att tänka på sådana här saker. Vad skulle hända med Caesar om vi gick bort till exempel, det kan vara bra att reda ut det, även om jag så klart vet att våra släkter kommer se till hans bästa. Det gäller att se om sitt hus, framför allt om man har affärer med flera länder, i vårt fall hela 4 länder pga av att vi äger bostäder i tre länder och bor i ett fjärde, det låter ju lite sjukt när jag skriver ner det känner jag.
Vad har annars hänt här i veckan? Skola, jobb, Taekwondo(lillkillen börjar ta sig!), simskola, gitarrlektioner(tanten börjar ta sig!), långa promenader, städning av huset och lite plugg för mig. Jag fick veta att jag fick godkänt på den kurs i ekonomistyrning jag läste i höstas och så har jag börjat sätta mig in i de två kurser jag läser via en svensk högskola denna termin. Jag fick en kursbok skickad från Sverige igår, tack pappa!
Många av våra vänner och bekanta här i Auckland ojjar och ummar sig över Waiheke island och vi tänkte att det är nog en fin ö, men den visade sig vara mer mångfacetterad och charmig än vi trott.
Här nedan är lite bilder från vår biltur runt den östra, ödsliga delen av Waiheke. Den västra delen är där vingårdarna, sommarhusen och även de 8000 bofasta finns. Waiheke visade sig vara en härlig mix mellan den totalt ohippa, lite bonniga urbefolkningen, de excentriska konstnärerna och de chica Aucklandsborna med dineros.
Jag gillade det faktum att så många olika element och människor kunde hittas här. De bidrog alla till den mysiga stämningen och den vackra naturen drog inte ner omdömet heller.
Ön är som norra nordön komprimerad på liten yta. Med många olika sorters natur och just mixen av befolkning och besökare blir ön som en crash course i norra nordön. Lägg därtill restauranger och vingårdar i världsklass, så har du en vinnande helgmix.
Det faktum att vi har bilfärja hit direkt från vår förort gör ju inte saken sämre. Det går även många båtar till Waiheke island från båtterminalen i Auckland CBD(=city).
På ön tar man sig lättast runt med bil, men den västra delen är rikt trafikerad av lokalbussar och resten av ön går att nå med olika rundturer och turistbussar. Det finns många vandringsleder och cykelleder runt och på ön. En led leder runt hela ön, men den måste man ha rätt många övernattningar på för att göra den hela.
Här nedan ser du vingården Man O´War, där vi åt lunch i söndags. Oerhört mysigt ställe och mysigt läge.
Ön är full av små vikar och stränder. En del jättefina stränder ligger i anslutning till badorterna i väster. Andra kan man vandra till eller åka bil till. En del stränder och vikar nås lättast med båt och rätt mycket mark på den här ön är privat, mycket mer än man är van vid på Nya Zeeland där nästan all vacker strandlinje är statlig och tillgänglig för alla. På Waiheke är det mycket vinodling, storbönder och en del superrika godsägare med. :)
Vår tapastallrik på Man O´War. Caesar fick en så söt barnpåse med smörgås, popcorn, frukt, kaka, en ballong och såpbubblor, så alla var vi nöjda och glada.
Man O+War bay. Det är bara att konstatera att livet i Auckland bjuder på mycket hög livskvalitet.
Vi är på Waiheke island på en liten helgtripp. Ön ligger bara en timme bort med direktbåt från hamnen där vi bor faktiskt, himla praktiskt. Sedan att Lonely planet har listat den som den 5:e bästa resetegionen år 2016 gör knappast saken sämre.
Ön består av många vackra vikar, stränder och har en mängd vingårdar och fina restauranger. Det är ju långhelg här, så det var inte lätt att boka bord när jag ringde runt för ett par dagar sedan, men jag lyckades boka in oss för middag på fina restauranger. Mer om det sedan.
Tyvärr ser väderleksrapporten för helgen inte lysande ut, men vi kommer säkerligen få mysiga dagar ute på Waiheke ändå. Vad ska ni göra i helgen?
När vi flyttade hit blev jag så klart lite stressad kring de nya rutinerna kring skolan här. En stor del jag funderade på var vad man ska skicka med till skollunch och morning tea(=mellis) och hur den skulle förpackas. Behövs kylklampar, mattermos eller hur skulle det hela läggas upp?
Jag förstod någonstans att här precis som i många andra delar av världen skickas onyttigheter med på skolluncherna. Själv kände jag mig inte så sugen på att skicka med Caesar marmeladsmörgåsar och chips som den helyllesvensk jag ändå är.
Vi provade oss fram genom bulgur och köttsorter, som var mitt stora problem, då matväskan hänger i rumstemperatur mellan 10-12.30. Detta är då slutresultatet:
En klämyoghurt utan tillsatt socker, nötter och en frukt till morning tea. Till lunch lägger jag i en fryst korv(jag vet, inte optimalt.) eller fryst kyckling med kylklamp under, små tomater, en morot, några fler grönsaker eller vad vi nu har hemma alternativt lite frukt, en rawfoodboll direkt från frysen och lite mandlar typ.
Förra terminen gick många av klassens föräldrar genom walk of shame, då läraren en dag öppnade allas matlådor och hade dessa som tema för dagen. De gick igenom matgrupper och pratade om hälsa.
Caesar och en till elev hade en stor guldstjärna på klassfönstret när vi hämtade barnen och barnen hade ritat och skrivit vad som fanns i deras matlådor och satt upp allt detta på klassens stora "skyltfönster". Som nykomling blev jag oerhört glad så klart, lättad över att ha fixat en helt okej låda i alla fall. Många föräldrar skämdes oerhört över detta, men några skärpte också till sig efteråt.
Här nedan ser du på den övre raden lunchlådor från en skola i ett höginkomstområde och på den nedre raden lunchen i ett låginkomstområde. På Nya Zeeland finns riktigt fattiga barn och en del får inte ens med sig någon lunch till skolan tyvärr.
På vår skola kunde man förra året beställa mat två dagar per vecka. Systemet var krångligt med cash i ett kuvert och maten var usel med typ Billys panpizza, snabbnudlar och kakor.
I år har de jobbat fram en klar förbättring. Man kan betala och beställa mat över internet 3 dagar per vecka och nu finns allt från sushi, pitabröd och butter chicken att beställa, samt yoghurt, fruktsallad, morotsstavar med mera. De onyttigare alternativen finns ju också kvar, men ett klart steg i rätt riktning. Jag lade in några beställningar, framför allt då Caesar har varit avundsjuk på sina kinesiska klasskompisar som får sushi med sig.
Vi har helt plötsligt gått från sommarlovsmode till skolstart och poff, bort med frukostar kring 11-tiden, sovmorgnar, helt plötsligt kolla på klockan och inse att hon är kl 16 på eftermiddagen utan att man visste hur det gick till.
I ärlighetens namn är det rätt skönt för en restless soul som min. Jag får bara så mycket gjort när Caesar är i skolan och får mer lugn och tystnad för mitt arbete och mer tid för min träning.
Idag lämnade jag in bilen på service och besteg en vulkan på hemvägen - bara det liksom! Det finns ju ett antal här i Auckland, närmare bestämt ett 50-tal faktiskt. Det sjuka var att jag precis när jag nådde toppen mötte min väninna Sheryl och hennes lilla Willow som kom upp från det andra hållet.
Jag avslutade med en läskande dryck i Half moon bay marina innan jobbet kallade på mig hemmavid. Jag bannade mig lite för att inte ha tagit med solkrämen, men jag hade dock hatten och smörjde mig innan jag gick hemifrån åtminstone. En underbar start på dagen!
Tänk va, hemma i Sverige hade han ännu gått i förskoleklass, men här är han redan en tvåagluttare. Alla hans klasskamrater nyss fyllda sex år kan läsa och skriva på en väldigt hög nivå, men Caesar ligger så klart efter ännu. Efter att ha kastats in i 1:an för 4 månader sedan utan att kunna engelska har han ju även haft både ett nytt språk och hela skolkonceptet att lära sig.
På vårt besök till Auckland zoo förra veckan mötte vi Caesars klasskamrat Benji, här ovan, och hans mamma Gloria, som ursprungligen kommer från Hong Kong. Hon berättade att hon tyckte det kändes så jobbigt när hon och hennes syster i Hong Kong jämför sina barns skolframgångar. Hon inser att skolan på NZ ligger efter skolan i Hong Kong. Det säger så mycket om den kinesiska kulturen, hur hårt de drillar sina barn. Visst är de strävsamma kineserna, men de är även rätt okreativa till mans. När jag jobbade med import från Kina var min stora utmaning att hitta de tillverkare som gjorde unika och egna saker, då de flesta bara kopierade varandra.
Jag har hur som helst ingen skolångest alls(fast min son ligger efter än så länge) utan är bara så tacksam mot skolan här, som förutom att de håller en bra akademisk nivå även ser individen och arbetar mycket kreativt.
Måndagar och onsdagar är det visst simträning i skolpoolen för Caesar den här terminen fick jag veta vid skolstarten igår. Det känns ju lite overkill att han även har simskola på onsdagarna efter skolan, men så kan det gå. Han älskar ju vatten åtminstone.
