En dag i Montmartre

Vi slutade vår jorden runt-resa med ett besök hos våra lika resglada franska vänner, Didier och Delphine. När vi kom berättade dom att dom i höstas hade pratat om att göra en liknande resa som vår, en långresa, med sina barn. Vi får hoppas att de kommer iväg de med. :)

Vi blir alltid lika bortskämda på besök hos dom och blir bjudna på franska delikatesser och en hel del skoj och skratt.

Didier guidade oss genom Montmartre en dag och han ledde oss runt i lite mer okända delar av stadsdelen. Turismen är centrerad kring ett par gator, men avviker man från dessa är det rätt folktomt faktiskt. Vi började med det mest kända landmärket av dem alla, Sacre Coeur. Den mäktiga kyrkan som ligger högt belägen med vacker utsikt över staden.

Jag berättade för Didier att jag aldrig ätit grodlår, trots att jag faktiskt har bott i Frankrike. Detta blev då den delade förrätten till vår lunch och de var inte dumma alls. Caesar åt två, så dom fick klart godkänt även av honom. De smakar som kyckling fast mjällare i smaken.

Här nedan ser du en bild av den absolut dyraste gatan i hela Paris. Gatan heter Villa Leandre och är en liten återvändsgränd med små söta townhouses, som ser lite Londonaktiga ut.

Vi passerade även förbi Paris första biograf, som fortfarande var igång, riktigt söt.

Den här skulpturen är ju rätt cool. Den föreställer en oerhört känd fransk författare, men jag minns inte namnet. Någon som har en aning?

En vykortsbild över Montmartre skulle denna bild kunna bli med lite bildbehandling. Det är bara inget jag orkade med nu, när jag blev väckt alltför tidigt av min överpigga son. Då fick jag enbart ihop energi till ett nytt inlägg, inte bildredigering tyvärr. :)

En sak jag minns från min studietid i Frankrike är hur jag saknade färg. Överallt vi har varit på vår resa har färgerna varit slående och ibland bedövande, men så fort vi landade i Paris slog mig gråheten igen. I Sverige har vi prunkande grönt, hus i rött och andra färger, och den vita snön. I Frankrike är typ alla hus i normala städer gråbeiga, vädret ofta disigt och naturen inte lika grön på något vis...lite trist...

Målarnas torg i Montmartre. Här finns allt från hötorgskonst, till porträttmålare till en del fina tavlor faktiskt. Ett härligt, om än turistiskt, torg.

Restaurangen med bästa pergolan i hela Montmartre tror jag minsann.

På väg ner mot Moulin Rouge drog vindarna genom våra kläder och Didier ledde oss in på sitt favoritkafé(inte det som är på bilden) och bjöd oss på kaffe och fantastiska bullar av olika slag. Caesar valde en macaron som vanligt. Han är verkligen svag för dessa.

Caesar hade laddat för att få se Moulin Rouge, som han enbart sett på bild tidigare. Jag trodde showerna där var en turistfälla, men Diddan berättade att de håller väldigt hög klass och att många Parisare går dit för att se dom.

När syrran jobbade som au pair i Paris var jag ofta och hälsade på henne och gick runt i Montmartre medan hon jobbade. Nu är det minst 10 är sedan jag var här och det var ett mycket kärt återbesök i en stadsdel som trots den ofantliga turismen har behållit sin charm.