Okej då, en liten tripp är planerad...

...men väldigt liten. Vi ska åka ner till Almunecar, till lägenheten där, någon helg framöver. Just nu håller hantverkare på att byta fönster i hela lägenheten och samtidigt passar vi på att göra de stora terassfönstren i vardagsrummet ännu större...

...för att släppa in mer av denna magiska utsikt...

Fönstrena var av otroligt dålig kvalitet tyvärr, så då passade vi på att förstora dom så mycket det var möjligt samtidigt. Efter så regniga dagar vi har haft, längtar jag dit kan jag säga.

Sammanfattning av helgen som gick fort förbi...

Jag sitter här på söndagkvällen för att beta av min att göra-lista, som liksom aldrig tycks komma ner på noll. Är det mig eller listan som är problemet? Jag ska nu bocka av nästa punkt på listan, genom att sätta ihop en inspirations- och regelboard för körens klädsel på USA-resan i sommar. Jag ska ju själv inte åka med, men som klädansvarig är det en av mina sysslor i gospelkören jag sjunger i.

Caesars lördagslook:

Jag sålde mitt gigantiska lager innan jul, som låg kvar i min nedervåning sedan några år tillbaka, som en rest från det företag jag drev för några år sedan. I helgen har jag röjt bland resterande kartonger, inredning jag brukade använda på mässor och skräääp i en massa påsar. Jag har även sorterat, strukturerat och rensat på mitt hemmakontor, där jag sköter bokföringen åt 4 företag i dagsläget. Vilken själslig reningsprocess det är att rensa och röja!
En rejäl tur till tippen blev det dessutom.

Caesar har spenderat helgen med två födelsedagskalas, med andra ord en rejäl sockerchock!
Total utslagen efter gårdagen utklädningsdiskokalas:

Vi toppade helgen med ett biobesök och middag ute. Vi såg barnfilmen Home, som har fått lite blandad kritik. Den var underhållande och söt. Definitivt bättre än jag trodde, då mina förväntningar var låga.

Nu är jag definitivt laddad inför nästa korta arbetsvecka, som dessutom kommer leda mig in i ett nytt årtionde...

En dag i Montmartre

Vi slutade vår jorden runt-resa med ett besök hos våra lika resglada franska vänner, Didier och Delphine. När vi kom berättade dom att dom i höstas hade pratat om att göra en liknande resa som vår, en långresa, med sina barn. Vi får hoppas att de kommer iväg de med. :)

Vi blir alltid lika bortskämda på besök hos dom och blir bjudna på franska delikatesser och en hel del skoj och skratt.

Didier guidade oss genom Montmartre en dag och han ledde oss runt i lite mer okända delar av stadsdelen. Turismen är centrerad kring ett par gator, men avviker man från dessa är det rätt folktomt faktiskt. Vi började med det mest kända landmärket av dem alla, Sacre Coeur. Den mäktiga kyrkan som ligger högt belägen med vacker utsikt över staden.

Jag berättade för Didier att jag aldrig ätit grodlår, trots att jag faktiskt har bott i Frankrike. Detta blev då den delade förrätten till vår lunch och de var inte dumma alls. Caesar åt två, så dom fick klart godkänt även av honom. De smakar som kyckling fast mjällare i smaken.

Här nedan ser du en bild av den absolut dyraste gatan i hela Paris. Gatan heter Villa Leandre och är en liten återvändsgränd med små söta townhouses, som ser lite Londonaktiga ut.

Vi passerade även förbi Paris första biograf, som fortfarande var igång, riktigt söt.

Den här skulpturen är ju rätt cool. Den föreställer en oerhört känd fransk författare, men jag minns inte namnet. Någon som har en aning?

En vykortsbild över Montmartre skulle denna bild kunna bli med lite bildbehandling. Det är bara inget jag orkade med nu, när jag blev väckt alltför tidigt av min överpigga son. Då fick jag enbart ihop energi till ett nytt inlägg, inte bildredigering tyvärr. :)

En sak jag minns från min studietid i Frankrike är hur jag saknade färg. Överallt vi har varit på vår resa har färgerna varit slående och ibland bedövande, men så fort vi landade i Paris slog mig gråheten igen. I Sverige har vi prunkande grönt, hus i rött och andra färger, och den vita snön. I Frankrike är typ alla hus i normala städer gråbeiga, vädret ofta disigt och naturen inte lika grön på något vis...lite trist...

Målarnas torg i Montmartre. Här finns allt från hötorgskonst, till porträttmålare till en del fina tavlor faktiskt. Ett härligt, om än turistiskt, torg.

Restaurangen med bästa pergolan i hela Montmartre tror jag minsann.

På väg ner mot Moulin Rouge drog vindarna genom våra kläder och Didier ledde oss in på sitt favoritkafé(inte det som är på bilden) och bjöd oss på kaffe och fantastiska bullar av olika slag. Caesar valde en macaron som vanligt. Han är verkligen svag för dessa.

Caesar hade laddat för att få se Moulin Rouge, som han enbart sett på bild tidigare. Jag trodde showerna där var en turistfälla, men Diddan berättade att de håller väldigt hög klass och att många Parisare går dit för att se dom.

När syrran jobbade som au pair i Paris var jag ofta och hälsade på henne och gick runt i Montmartre medan hon jobbade. Nu är det minst 10 är sedan jag var här och det var ett mycket kärt återbesök i en stadsdel som trots den ofantliga turismen har behållit sin charm.

Flygolyckan i franska alperna

Det har framkommit indikationer på att den ena piloten, som flög flygplanet som störtade, störtade planet medvetet. Han släppte inte in den andra piloten i cockpit igen och enligt ljudinspelning från cockpit ska han ha andats normalt under de tio minuter han var själv därinne.

Stämmer detta är det ju bara så oerhört tragiskt och meningslöst på något vis. Jag kan förstå att man tar sitt eget liv, men att anse sig ha rätten att ta andras liv i den processen är så svårt för mig att förstå.

Egoism på högsta nivå är en tanke som far genom mitt huvud.

Bild lånad från femme.se.

Uttråkad man på flygplanet...

Hur vet man då om ens man är uttråkad? Mellan Madrid och Puerto Rico fanns inga egna skärmar på Air Europas flygplan. När man vaknar upp och ser ens livskamrat sitta och färglägga smurfbilder, då bara vet man... :)

True traveler?

Jag gick in och gjorde SAS resetest, True Traveler för att se om jag verkligen är en sann resenär eller inte. Annars har man ju ingen koll på det själv liksom. ;) 72% true traveler blev jag bara...well, well, jag får jobba lite hårdare på det då...

Patara i Turkiet

Vår resrutt på jorden runt-resan

Vi kunde ju inte ange någon resrutt i förhand, då vi själva inte visste hur den skulle se ut. Vi reste ju på en improviserad jorden runt-resa, vilket vi kunde eftersom Nicke är anställd på ett flygbolag. Vi flög helt enkelt på lediga platser på de flygbolag som var möjliga för oss att resa med. Vi upptäckte för oss helt nya aktörer, Air Europa, som inte var fantastiska att flyga med, samt det utmärkta Panamabaserade bolaget Copa Air. Schysst service, en mängd destinationer i Syd- och Mellanamerika, samt fräscha plan med egna skärmar även på kortare turer. Så, tillbaka till resrutten...

Barbados

Stockholm - Malaga, Spanien - Madrid, Spanien - San Juan, Puerto Rico - Karibienkryssning med följande stopp - Virgin Islands - St Kitts & Nevis - St Maartin - Dominica - Barbados - San Juan, Puerto Rico - Panama City - Cancun, Mexiko - Los Angeles, USA - Auckland, Nya Zeeland - Bangkok, Thailand - Paris, Frankrike - Stockholm återigen...

Rhonda, Spanien

Inte illa alls och vi fick verkligen blodad tand för att åka med restresor. Vi kunde genom bokningssystemet se på ett ungefär hur uppbokade flygen var och det styrde oss mycket. Vi kollade även om ett flygbolag hade flyg till samma resmål flera gånger tätt inpå varandra, för att inte riskera att bli strandade. Just när vi reste med en femåring ville vi helst inte bli sittande en natt på en flygplats, eller hatta tillbaka till ett hotell.

Whangerei, Nya Zeeland

Vi lyckades faktiskt med 100% av våra bokningar och den mest tighta var från Bangkok till Paris som var överbokad. Vi blev seatade i sista sekund och sprang till gaten för att komma med - puh!

Kika in min guide till Antalya i Turkiet

Idag skriver jag om mina favorittips i och runt Antalya på Resfebers blogg. Kika gärna in inlägget för lite Turkietinspiration. :)

Sant, sant...

Så hur känns det att vara hemma igen efter jorden runt-resan?

Detta är ju en fråga alla som långreser får och det inte utan anledning.

Vi som gillar att resa mycket tillhör ju en personlighetstyp som rätt lätt kan vänja sig vid det resande livet - på heltid.

Jag bara älskar känslan av att bara kunna hoppa omkring i alla de parallella verkligheter som världen består av - helt fascinerande och underbart är det ju!

Vi fick en brutal hemkomst i form av influensa som slog till vår första morgon hemmavid och den håller ännu på att spöka. Jag får hostattacker och saknar en fungerande röst fortfarande 2 veckor senare. Däremot är detta en fantastisk årstid att komma hem till och vårsolen har gjort det mycket lättare. Men i ärlighetens namn hade jag lätt kunnat fortsätta resa. Det finns så många oupptäckta platser och så många upptäckta, men älskade platser.

Männen i familjen uppskattar hemkomsten mycket mer än jag gör. De gillar vardagslunken, medan jag uppskattar större variation i vardagen helt enkelt. Det är väl ingen slump att jag försörjde mig på 5 jobb samtidigt när jag var yngre, samt att jag har haft en stor mängd väldigt olika arbeten. Jag är helt enkelt lättuttråkad.

Det man normalt sett saknar mest på resande fot är ju nära och kära och det gjorde jag självklart med. Ikväll är en träff med en av dessa saknade, fina personer inbokad. Vi ska till Urban Deli vid Nytorget - ett riktigt mysigt ställe.

Vårens resplaner

Bild på Caesar i Thailand november 2013.

Tja, vad ska jag säga...jag har faktiskt inte en endaste en. Det brukar typ aldrig hända.

Jag tackade nej till min plats på körresan till Chicago i juni. Jag måste antagligen jobba då och i ärlighetens namn har ju inte 2015 bestått av så mycket jobb än så länge. Närmare bestämt 5 arbetsdagar hittills detta kalenderår. :)

En dag i Paris

Vi landade tidig torsdag morgon i Paris. Det kändes som att vi redan kommit hem, nu när vi var i Europa igen. Kallt var det med. :)

Vi skulle träffa våra vänner på kvällen hemma hos dom, så vi hade en dag att döda. Efter att ha tagit tåget in till Gare du Nord, låste vi in vårt bagage där och startade dagen med en cappuccino och varsin Croque Monsieur. Nom nom.

Vi åkte sedan vidare mot Eiffeltornet. Det var både torsdag och lite molnigt, så väl där visade det sig inte vara någon kö för att åka upp alls.

Utsikten är verkligen hisnande och i vågor hade vi klar sikt för att några sekunder senare inte se något alls neråt. Dimma är lite magiskt och mystiskt så det gjorde mig inget.

Resten av dagen spenderades lite halvmöra på en hop on-hop off-buss med en trerätters set menu i Latinkvarteren. Löksoppa, anka och crême brulé. Paris har sina klara fördelar. Det var mycket skönt att komma hem till Nickes/våra kompisar i de södra förorterna på kvällen. Då var vi trötta.

Fantastisk utsikt.

Vidare med Airbus 380 till Paris

Nicke var så nöjd med att resans allra sista etapp innebar en flygning med Airbus 380, världens största flygplan. Jag har bara flugit ett tvåvåningsplan en gång tidigare, till Chicago 1998 tror jag det var. Caesar blev ännu nöjdare över att han och jag fick sitta på övervåningen medan pappa satt en våning ner.

Caesar i full gång med sin Ipad.

Vid trappan. Denna gång flög vi också med Thai airways.

När vi lyfte kändes det nästan helt overkligt att vi snart skulle vara tillbaka i Europa igen - jag kommer väldigt lätt in i känslan av att vara världsmedborgare jag. Till och med för Caesar hade nu reselivet blivit så mycket vardag, så för en gångs skull tjatade han inte om att åka hem. Näpp, nu ville han vidare till Afrika helt plötsligt.

En liten weekendresa

Ja tänk va, då var vi redan igång igen. På vår resa så klagade Nicke på att jag alltid vill iväg och har en massa resplaner. Det stämmer att jag är motorn i vårt förhållande. Därför tänkte jag prova när vi kom hem att inte ta några initiativ alls på att åka iväg någonstans utan att vänta in honom först. Det tog 1.5 vecka... :)

Det bär bara av till syrran i Oslo denna gång - min saknade syster!

P - Paarl - om att gifta sig utomlands

Paarl har jag besökt en gång i mitt liv, den 13-16 november 2008, för lite mer än sex år sedan. Jag gifte mig nämligen här. :)

Paarl ligger vindistriktet ca 40 minuter utanför Kapstaden. Det är vackert och här kryllar så klart av fina restauranger och vingårdar. En av de allra finaste Grande Roche var platsen för vårt bröllop. Osystematiska men handlingskraftiga som vanligt, mailade vi ut förfrågan till ett gäng bröllopskoordinater i Kapstaden och en av dessa återkom med en bild på det lilla slavkapellet på bilden under den som visar Grande Roche. Det lilla slavkapellet är vingårdens egna kapell och har plats för 13 personer, exakt så många som vi var. Intimt, mysigt och underbart romantiskt.

"Vårt" lilla kapell. Här utanför satt en stråkduo och spelade vackert medan vi gick in i kyrkan - det var verkligen en magisk dag.

Vi valde meny hemifrån och valde även ett paket med snittar och champagne i trädgården innan middagen. Underbart lyxigt och med en utsikt att dö en smula för, de vackra bergen som smeker sig kring denna dal.

Ja, ni ser ju vad jag menar. Vårt bröllop kallades efter denna dag Hollywood-bröllopet av våra vänner, för det var en rejält lyxig dag! Däremot är Sydafrika prisvärt och vår skara liten, så prislappen var närmare Ullared än Hollywood.

Ett besök i vindistrikten rekommenderas varmt när man befinner sig i Kapstaden-regionen.

Två av bilderna är lånade från kapstadt.de och kanoobi.com - tack!

Playhaus Thonglor - vårt underbara hotell i Bangkok

Vi hade bokat in oss på det nyöppnade hotellet Playhaus Thonglor i Bangkok. Hotellet hade fått väldigt bra kritik, samt gav oss ett erbjudande för halva priset via hotels.com.

Hotellet har 4 våningar som alla har olika sagotema på sina rum. Vi hamnade på Aladdin-våningen. De andra är Mary Poppins, Romeo & Julia och de Fyra kungarna(ingen saga jag känner till?).

Rummen är väldigt fina, hotellet är snyggt och lekfullt, servicen fantastiskt, hotellets bar är mysig och området runt hotellet är kanon, både trevligt i sig själv och ligger ca 10 minuters promenad från Sky trainstationen Thong Lo.

Hotellets nackdelar då, hur ser dessa ut? Rummen saknar garderob, totalt. Det finns heller ingen pool eller gym. Hade jag åkt till Bangkok från Sverige direkt eller för en längre tid än några dagar, skulle jag definitivt vilja ha pool. Som det var nu var vi så bortskämda efter ett par månaders badande att det inte spelade så stor roll för några nätter.

Liggande Buddha i Wat Pho i Bangkok

Wat Phos stora kändis är denna liggande Buddha i bladguld som är hela 46 meter lång. En maffig pjäs minst sagt.

Fotsulorna på statyn har utsmyckats med pärlemor och mönstren föreställer de 108 tecken som enligt Buddha bringar lycka.

Här kan man köpa ett set med 108 små mynt som man kan fördela i lika många skålar som hänger efter den ena väggen i templet. Varje mynt ger ett klingande ljud och bringar dig förhoppningsvis tur. Pengarna som man köper mynten för går till renovering av templet.

Vi hann fördela några mynt innan Caesar slet till sig hela skålen och hällde i allt i en och samma behållare, så det var det roliga det... :)

Ser ni förresten lillgubbens nya coola Thaiboxningsshorts? "När coolaste killen i stan kommer, då måste alla flytta på sig!" Sååå cool kände han sig i dessa och de var definitivt en ice breaker på Bangkoks gator. Många vinkade, lyfte upp honom eller ville gå en runda mot honom.

Ett besök i templet Wat Pho

Vi klev av båten vid Wat Pho, ett vackert tempelområde från 1500-talet. Wat Pho är mest känd för sin liggande Buddha i guld som är hela 46 meter lång.

Tempelområdet är rätt stort och vi hann inte gå igenom hela i värmen.

Templet är även ett gammalt universitet. Ännu idag studerar munkar buddhismens läror vid denna helgedom och som blivande massör får man öva sig i traditionell massage.

En hel del skolbarn var här på studiebesök och fick lyssna på några av templets många munkar.