torsdag 13 oktober 2016

Samoa - världens mest kristna land?

När den första missionären landsteg Samoa på 1800-talet blev han uppäten. Ö-nationerna i Stilla havet har en lång historia av kannibalism. Man ansågs få kraften och visdomen i de människor man åt upp.

För det andra gänget som landsteg gick det bättre, otroligt bra dessutom. I den samoanska folkloren fanns det en profetia om att det skulle komma en ny religion utifrån som man skulle anamma, så när de kristna missionärerna ville sprida ordet passade det perfekt in i denna profetia. De välkomnades alltså med öppna armar.

Bilden nedan är från den stora katedralen i centrala Apia.

Idag anses 98% av Samoas befolkning vara aktivt kristna. Trots att jag visste att samoaner är extremt religiösa blev jag helt chockad över antalet monumentala kyrkor som fanns på Samoa. De är överallt, verkligen överallt! På en by med 250 invånare är det helt normalt att det finns två kyrkor i storleken enligt bilden nedan och ofta större och ännu tjusigare. En extremt stor andel av landets BNP måste gå åt till detta, för de är nybyggda och oerhört påkostade. Det gäller liksom att bräcka grannbyn.


Min samoanska körledare Simon har varit kommunpolitiker de senaste 3 åren, men nu som 27-åring ska även han starta en egen kyrka. Det ska bli spännande att följa honom i den resan. Även i Auckland finns det väldigt många kyrkor som riktar sig till samoaner och de övriga ö-nationerna, som alla är djupt kristna länder. Den sociala pressen att leva ett aktivt kristet liv är ju också oerhört stor, då man lever tight i de här storfamiljerna och alla går ju i kyrkan. Det är nog lätt att bli lite ensam om man väljer ett ateistiskt liv gissar jag på.


En annan väldigt exotisk sak är att man begraver sina familjemedlemmar framför huset. Ser ni gravarna vid huset på bilden ovan? Smått ofräscht kände jag först, men sedan tänkte jag att det är vackert att vilja hålla deras andar nära sig även i döden. Vi har ju en sådan rädsla för döden i vårt samhälle och gör allt för att hålla den ifrån oss. Den är ju ändå en del av livet. Gravarna framför huset var ofta mycket större och mer dekorerade än de här som jag lyckades fånga på bild.

Däremot kändes det konstigt när det hängde tvätt på gravarna eller då någon i huset tog eftermiddagsluren på en av dom. Det måste vara smått opraktiskt om man någon gång vill sälja huset med, men jag antar att husen på Samoa mer går i arv i släkten kanske.


Jag rekommenderar verkligen att ta del i en gudstjänst när man är på Samoa eller någon av de andra ö-nationerna. De stora kyrkorna har ofta 3-4 gudstjänster per dag och en av dessa kan vara på engelska. Vi besökte Peace Chapel i Apia och kan varmt rekommendera den kyrkan. Mycket musik och inget stelbent predikande. När vi var hölls en lång predikan om att attrahera mycket pengar i sitt liv. Det kändes också exotiskt ur ett svenskt mått mätt där det är fult att prata om pengar på ett sådant vis.

8 kommentarer:

  1. Så intressant! Fick lite rysningar av det att samoerna(?) redan visste genom sin folklore att missionärerna skulle komma, häftigt :)

    SvaraRadera
  2. Intressant!! Och sååå praktiskt för missionärerna att samoanerna redan var inställda på en ny religion! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, ett riktigt smörgåsbordsmissionerande, förutom för han som blev uppäten, haha!

      Radera
  3. "När den första missionären landsteg Samoa på 1800-talet blev han uppäten."

    En av de bästa öppningarna på ett inlägg som jag läst! En blandning mellan asgarv och chock!

    Och jag satt precis och undrade vad de gjorde med förra ägarens svärmors grav? Tar bort stenen och den finns inte mer? Det borde bli fullt också efter ett tag om det nu går i arv.

    Vet inte vad som är mest konstigt: ha gravarna vid husknuten eller att de är kyrkoknutna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det var så det var. :) Nej, jag vet inte heller, men intressant att se var det hur som helst.

      Radera
  4. Så himla spännande att läsa om!

    SvaraRadera