Jag sitter här på lördagmorgon med en sådan där riktigt skön helgkänsla. Killarna i familjen bygger lego och jag sitter här med en kopp kaffe. Vi har precis Skypat med farmor, som vi alltid gör på lördagmorgnarna. Nästa vecka vid den här tiden befinner vi oss i Samoa, så wifi-kvaliteten får bestämma om det blir Skype då eller inte.
Jag fick lite panik nu i veckan när jag insåg att datumgränsen ju ligger någonstans därute i Söderhavet. Jag fick googla fram att Samoa tillhör samma datumzon, annars hade mina hotellbokningar varit lite off.
Vår vecka har bestått av ett par arbetsdagar för mig, läxläsning med Caesar, träning ett par dagar, morgonpromenader med Anna, WoF av ena bilen(bilbesiktning), men även en hel del mysig ledig tid. I tisdags stängde hela skolan tidigt på grund av ett fackföreningsmöte för hela skolpersonalen. Då passade jag, Sheryl och Anna på att ta med barnen till stranden för lunch. Sedan lekte de allihop hemma hos Anna, som har flyttat in i ett fantastiskt hus vid stranden.
Efter ett par tunga år då hennes man drabbades av cancer, familjen flyttade hem till NZ från Australien för att bo hos Annas föräldrar medan hennes man behandlades. Han blev friskförklarad för ett halvår sedan och efter ett par riktigt tunga år har familjen flyt. Han har fått sitt drömjobb. De har dessutom ett par vänner, där mannen är gammal rugbystjärna. De är inte direkt fattiga, utan äger en enorm mängd fastigheter. De låter nu Annas familj hyra ett hus vid stranden för nästan inga pengar alls för att hjälpa dom på fötter igen. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Nya Zeeländare är extremt hjälpsamma och godhjärtade!
Vi har också passat på att ha hemmafrulunch hemma hos Anna med oss i vår Colouring club, som är hemma dagtid. Vi åt en supergod paj, drack kaffe och målade och färglade hela eftermiddagen, så vilsamt.
Igår var jag också ute med tjejerna på en tjejkväll med nagelfix och bubbel. Michelle, en kompis från Cornwall, firade att hon hade fått beviljat ett förlängt arbetsvisum, som också innebär att hon inte längre är bunden till den arbetsgivare hon har haft i två år. Hon är barnpsykolog i Aucklands rejält tuffa områden, med tuffa fall. Jag förstår inte hur hon orkar och hur hon kan behålla sin mjukhet på det sätt hon gör.
Nu är det dags att starta helgen, vilket innebär barnkalas med discotema, träning, någon marknad och förhoppningsvis en långvandring om vädret tillåter imorgon.
Jag fick lite panik nu i veckan när jag insåg att datumgränsen ju ligger någonstans därute i Söderhavet. Jag fick googla fram att Samoa tillhör samma datumzon, annars hade mina hotellbokningar varit lite off.
Vår vecka har bestått av ett par arbetsdagar för mig, läxläsning med Caesar, träning ett par dagar, morgonpromenader med Anna, WoF av ena bilen(bilbesiktning), men även en hel del mysig ledig tid. I tisdags stängde hela skolan tidigt på grund av ett fackföreningsmöte för hela skolpersonalen. Då passade jag, Sheryl och Anna på att ta med barnen till stranden för lunch. Sedan lekte de allihop hemma hos Anna, som har flyttat in i ett fantastiskt hus vid stranden.
Efter ett par tunga år då hennes man drabbades av cancer, familjen flyttade hem till NZ från Australien för att bo hos Annas föräldrar medan hennes man behandlades. Han blev friskförklarad för ett halvår sedan och efter ett par riktigt tunga år har familjen flyt. Han har fått sitt drömjobb. De har dessutom ett par vänner, där mannen är gammal rugbystjärna. De är inte direkt fattiga, utan äger en enorm mängd fastigheter. De låter nu Annas familj hyra ett hus vid stranden för nästan inga pengar alls för att hjälpa dom på fötter igen. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Nya Zeeländare är extremt hjälpsamma och godhjärtade!
Vi har också passat på att ha hemmafrulunch hemma hos Anna med oss i vår Colouring club, som är hemma dagtid. Vi åt en supergod paj, drack kaffe och målade och färglade hela eftermiddagen, så vilsamt.
Igår var jag också ute med tjejerna på en tjejkväll med nagelfix och bubbel. Michelle, en kompis från Cornwall, firade att hon hade fått beviljat ett förlängt arbetsvisum, som också innebär att hon inte längre är bunden till den arbetsgivare hon har haft i två år. Hon är barnpsykolog i Aucklands rejält tuffa områden, med tuffa fall. Jag förstår inte hur hon orkar och hur hon kan behålla sin mjukhet på det sätt hon gör.
Nu är det dags att starta helgen, vilket innebär barnkalas med discotema, träning, någon marknad och förhoppningsvis en långvandring om vädret tillåter imorgon.
Du är ju så social!!
SvaraRaderaJa, jag är lite både och jag, stort behov av både ensam- och tillsamamnstid. :)
RaderaDet där med datumgränsen är lurigt.
SvaraRaderaHoppas ni får det trevligt på er semester!
Tack Lena, det får vi säkerligen! :)
Radera