Det känns som vi både har bott här länge och kort tid, det är svårt att förklara. Det känns så hemma här och Sverige så avlägset, men samtidigt känns det lite som att vi nyss kom hit.
Jag tänkte på det i veckan att vi smälter in mer och mer här, i början var det så mycket: "Hej, jag kommer från Sverige." eller så fick jag frågan varifrån jag kom.
Lite bilder från vår resa hit, och resan har ju liksom fortsatt. Man förändras helt klart av att ta steget ut i världen och samtidigt känner jag mig ju mer hemma här, precis som jag har känt tidigare när jag har varit ute och rest. Detta år har varit helt rätt för oss och jag återkommer med en 1-års sammanfattning senare i veckan.
Uppgraderade till business, inte illa alls var det!
Framme med våra 10 resväskor!
Vår första flat White, i detta land som alltid levererar fantastiskt kaffe!
Numera har jag nog jobbat bort min accent lite, så jag får inte frågan så ofta och behovet att visa att jag är nykomling har avtagit med tiden. Numera förstår jag vad folk menar när dom säger: Kia ora(maori), Malo sis(samoanska), chur bro(Kiwi-slang) och så vidare...:)
Jag är nyss hemkommen från kören, som håller på att förbereda sig för att sätta upp en egen show på en teaterscen i södra Auckland. Jag har mörkat lite i kören, hållit mig lite i bakgrunden, inte sjungit för starkt, då jag är lite blyg. Jag fick dock förfrågan om att ta ett solo förra veckan när vi sjöng på en rugbymatch och då kunde jag ju inte mörka längre, utan körde på med mitt solo i 180. Så nu har kören upptäckt att jag är en rutinerad gospelsolist, vilket verkar betyda att jag är tillbaka i "alltid solist"-facket, precis som jag var i min gospelkör hemma i Sverige. Till och med Hannah, som är musiklärare och alltid står bredvid mig sa efter mitt solo: "Wow, I had no idea you could sing like that!" Rätt kul men lite obekvämt samtidigt, då jag har rätt höga krav på mig själv och är väldigt sällan nöjd.
När vi flyttade hit funderade jag mycket över vad jag skulle skicka med Caesar i hans matlåda till skolan. Som svensk är man ju lite ovan vid detta, men idag är jag så nöjd över att kunna skicka med honom bra grejor, istället för de halvfabrikat jag själv fick i skolan.
Till morning tea, dvs mellis på förmiddagen, skickar jag med nötter, ett par kex, en frukt och en klämyoghurt, som inte innehåller skräp eller så mycket socker.
Till lunch får han en nyttigare variant av bananbulle, som jag själv bakar, lite grönsaker, nötter och salami. Ibland skickar jag även med någon lyxigare, tex några jordgubbar, färska blåbär eller en raw food ball. Jag försökte skicka med frysta kycklingbitar eller liknande, men inga varianter av protein har varit populära hos Ceasar förutom salamin. Recept på bananbullarna följer här nedan.
Bananbullar
2 ägg
1 tsk amält kokosolja
120 gr banan (1 stor och mogen/övermogen)
2 msk kokosmjöl
2 dl glutenfria havregryn
1 tsk fiberhusk
1 tsk bakpulver
Vispa upp äggen pösigt och rör ner smält kokosolja. Mixa bananen med gaffel eller stavmixer och rör ner. Ju mognare banan, ju godare bullar! Blanda de torra ingredienserna och rör ner.
Låt degen svälla en stund och rulla sedan till bollar.
Grädda i 200 gr i ca 10-15 minuter beroende på storlek.
Jag gör ofta 2-3 satser till helgfrukost och fryser in resten.
Jag har visst blivit hiking experten med familjetema i min bekantskapskrets här i Auckland. Jag skrev nyss ett mail till en vän som hade fått frågan om barnvänlig hiking runt Auckland. Självklart kom hon att tänka på mig, så här kommer min topplista. :)
1. Piha, svårslaget faktiskt, då Piha är en så mysig och bohemiskt litet surfställe i Waitakere ranges väster om Auckland.
Här finns vackra vyer, en underbar strand med vattendrag man kan leka i, ett mysigt kafé, en fish and chips-kiosk vid stranden och vackra vandringar.
Mina två kortare favoritpromenader här är fram och tillbaka till Kitekite falls, ett vattenfall man kan bada i. Det är kallt i vattnet, så detta är en perfekt aktivitet en varm sommardag, men funkar året runt.
Den andra är Hillary trail, en kortare vandring efter kusten. Utsikten mot stränderna och havet är fantastisk!
2. Long Bay Regional Park ca 30 min norr om stan. Här var vi i helgen och fick en ny favorit! En vacker, barnvänlig strand med många picknick-faciliteter och en lekplats som var helt underbar, även om inte bilden visar dess mest kreativa sida precis. :)
Därefter kan man vandra Coastal walkway, en enkel och bred vandringsväg med fantastisk utsikt över havet.
Man vandrar mellan stränder, så det är lätt att gå ner och bada eller leka på stranden. Hela vandringen tar ca 2.5-3 timmar, men man kan vända när som helst och skräddarsy längden på promenaden efter sig själv eller sina barns ork just den dagen.
3. Maraetai(uttalas Marajtaj) är en fin liten kustby ca 30 min söder om stan, men bara 15 min från vårt hus. Mellan Maraetai och Beachlands går en fin promenad efter kusten. I Maraetai finns några restauranger och kaféer samt en lekplats vid stranden. Stranden är vacker och barnvänlig och väldigt populär sommartid. På gångvägen passerar man många stränder och en jättefin nybyggd lekplats, som är det perfekta stoppet för uttröttade barn.
Är det något vi verkligen har saknat här i vinter är det våran hiking. Vi har hållit till mycket mer inne i Auckland på helgerna, då man aldrig kan förutse vädret här. Även om det står sol hela dagen i väderleksrapporten kan det plötsligt börja ösregna. Då vill man inte vara ute i en lerig skog med flera timmars promenad tillbaka i lervälling. :)
Vi har märkt att vädret har stabiliserats de senaste veckorna så förra helgen vågade vi oss ut på en mindre hike och det var alldeles ljuvligt och regnfritt!
Vi åkte västerut till Waitakere och tog vår favoritrunda till vattenfallet i Piha samt en promenad på den vilda vulkansandstranden Bethells beach.
Caesar mixar svenska och engelska hela tiden när han pratar nu och säger så mycket roliga saker. På lekplatsen på bilden gungade han och ropade: "Mom, give me more fart!"
Hela Caesars skola hade löptävling i fredags. Vi föräldrar var inbjudna som hejarklack och sedan kunde man stanna på picknick-lunch tillsammans med barnen.
Caesar och en av hans bästa vänner Cody, Alyssa i Caesars klass, samt urcharmiga Willow som är Codys lillasyrra.
Heja, heja!
Dörren som skymtar på bilden nedan, är dörren in till Caesars klassrum.
Som tur var hade min kompis Anna med sig en stor picknickfilt, så vi och en massa barn fick plats på och runt den.
Solen sken hela dagen och det känns lite som regnsäsongen är på väg att försvinna. Vi får väl se, då vi minns de första veckorna i september förra året som extremt regniga. Tänk, om två veckor har vi varit här ett helt år!
Alla klagar på kylan och mörkret här och själv har jag lite svårt att ansluta mig till deras klagan. Det har visst varit en mild vinte, men det har regnat en del så som det gör här vintertid. Det vet alla som bor där det är mycket grönt, att det kräver både mycket sol och mycket regn.
Däremot har jag sluppit putsa bilrutorna från is på morgnarna med bara händer, då jag alltid glömmer handskar. Skönt var det då att min bil i Sverige hade rattvärme, så oerhört härligt för fingertopparna!
Nu är det motsvarande februari här och jag kom precis hem efter en morgonpromenad med tre väninnor och tog detta foto från vår terrass bakom huset. God morgon!
Vi fick tips från folk i stan att det pågick en lördagsmarknad för lokalbefolkningen och vi som älskar marknader, pilade ditåt.
Folket på Fiji var verkligen otroligt gulliga och alla hälsade glatt på oss på marknaden, trots att de ser lite bistra ut på bilderna. :) Det märktes att det är mycket resortturism på Fiji, då folk kikade nyfiket på oss när vi vandrade omkring där. De flesta turister som bor i Nadi bor i Denarau, en separat stadsdel som är helt uppbyggt på ett gammalt träsk. Där vimlar det av stora villor, gated communities, lyxhotell och golfbanor och turister, rätt ocharmigt ställe.
Kumara, som detta kallas i Nya Zeeland, sötpotatis heter det i Sverige. Stapelvara i denna del av världen, men det är första gången jag har sett dom med blasten kvar.
Caesar tyckte att vi skulle shoppa lite fiskar och stod och trånade länge. :)
Efter några timmar i staden åkte vi tillbaka till stranden vi bodde på, åt långlunch med våra argentinska vänner och Caesar och lilla Luan gick omkring och hittade gamla kokosnötter som de försökte sälja på restaurangen där vi satt.
Efter 6 nätter ute på resorter såg vi fram emot att åka tillbaka till Nadi igen, med förhoppning om att få se lite mer vardagsliv. Vi åkte den vackra båtresan genom ö-världen och hoppade på transferbussen till vårt hotell på backpackerstranden Wailoloa.
Efter en frukost på stranden gjorde vi upp eftermiddagsplaner med ett Brasilianskt/Argentinskt par som vi träffade på båten ut från Nadi. Hon arbetade på Fiji 1 år och våra söner älskade varandra och vi föräldrar var alla lika resgalna och hade dessutom gemensamma drömmar om att segla jorden runt någon dag.
Innan vi skulle träffa dom tog vi en sväng in till Nadi stad för att vandra omkring där samt att se på den lokala lördagsmarknaden. Den här killen nedan var väldigt genuin och det var en ren slump att han stod i dörren till stans största souveniraffär när vi gick förbi. :)
Det märktes tydligt, även om alla vi träffade hävdade annat, att det fanns motsättningar mellan öns traditionella Islanders och den stora indiska befolkningen som kom till ön med engelsmännen under 1800-talet. Det har tidigare skett revolutioner i landet på grund av dessa motsättningar, men alla hävdade nu att det var så lugnt så.
Jag funderar på om engelsmännen tog med sig afrikanska slavar hit med, då många var väldigt mörka och såg rätt afrikanska ut i sina drag. Inne i Nadi kändes det lite som att gå omkring i städerna i Kenya och Tanzania, lite afrikansk känsla, vilket jag gillar. Ett folkmyller på många platser och folk hade dragit på sig lördagsstassen för en tur ute på stan.
Jag måste ju bara säga att den helklädsel i leopard som fanns inne i denna bil var helt underbar och läskig på en och samma gång.
Morfarsminnen! Min morfar gick alltid omkring med sin bärbara radio på landet, eller var det min egen pappa kanske? Jag minns inte, men hur som helst var det många år sedan jag såg sådana här.
Många vackra indiska bröllopsstassar i många affärer!
