Jag har ju inte alls samma känsla av att jag längtar bort när jag bor här som jag hade i Stockholm, men jag ser ändå fram till våra inplanerade resor snart. Det var längesedan sist. Nästa helg beger vi oss på en weekend till Wellington och om en dryg månad kommer vi båtluffa på...
...Fiji! Det ska verkligen bli en dröm som går i uppfyllelse! Bland annat ska vi till ön här på bilden ovan! :)
Vi har valt fina resorts med pool för Caesars skull(även för vår så klart), men ska bo i sovsal på ett par av dessa för att hålla nere kostnaderna. Här nere är en bild från en av dessa resorter. Jag tror vi inte kommer lida alltför mycket faktiskt.
I måndags droppade temperaturen till 12C vilket på Nya Zeeland är rätt kyligt. De stora haven här utanför gör luften kylig, lite så där smygande kyligt underifrån på något sätt.
Sedan har det regnat om vartannat. Jag har haft tur med mina morgonpromenader, då det nästan alltid är uppehåll mellan kl 8.30-10 här av någon anledning.
Efter denna regnvecka var det så oerhört skönt att vakna upp till en lördag som flödade av solsken och värme, 22.5C närmare bestämt. Vi passade på att dricka morgonkaffe på balkongen, det gick bara inte att motstå idag.
När Caesar hade sin kompis Charlie hemma på playdate passade vi på att ta lite promenader till lekplatserna här utanför vid stranden. Helt ljuvlig dag och en sådan där dag man verkligen påminns om varför vi har valt att bo här.
Här på Nya Zeeland kan man ju inte kolla in en 5-dagarprognos och tro att den kommer att stämma. Det svänger fort här och enligt Nicke är det bäst att bara kolla ut genom fönstret. Kvällen innan eller samma dag kollar jag prognosen timme för timme på weather.com. Genom att kolla ut genom fönstret kan man inte alltid avgöra här hur det kommer att vara om två timmar...det svänger mycket under vintermånaderna och imorgon kommer visst regnet tillbaka.
Jag bara älskar fredag eftermiddagar. Idag hämtade jag Caesar i skolan och det var ett stort gäng barn och föräldrar som stannade kvar på lekplatsen på skolan och njöt av lite sol efter en regnig och kylig vecka. Temperaturen är nu nere i 12-14 C och vintern är här.
Känslan på fredageftermiddagen är så lugn och skönt. Vardagsstressen är slut på några dagar och det är familjetid de luxe. Om ett par veckor ska Caesar ha en sleepover hos sin bästis Gabby och jag sitter och kollar på om jag och Niklas ska passa på att bo på hotell en natt, ett hotell med spa och poolavdelning i sådana fall. Det vore inte helt fel.
Jag älskar ju att gå på spa och bokar in mig för ansiktsbehandling och massage med jämna mellanrum.
För er som bor i Sverige är det ju både prisvärt och trevligt att åka på spa till den polska rivieran. I Sopot utanför Gdansk har vi övernattat några gånger. Det är en trevlig och vacker badort. Är du intresserad av att åka på spa i Polen med flyg eller båt hittar du mer info på polenresa.se. Jag har varit in och kikat där med jämna mellanrum och pratade med en kompis om att vi skulle åka på spa-resa, men det blir aldrig av och till slut åkte hon med en annan kompis och hade en underbar långhelg i Gdansk.
Detta inlägg är sponsrat och bilder lånade från polenresa.se.
Hösten är här, men när jag tycker det är höst tycker Nya Zeeländarna att det är vinter, för det är vad det är här nu. Trots det tog jag min morgonpromenad i kortärmat, men nu sitter jag i den nya, sköna soffan och jobbar samtidigt som jag har tända ljus runt mig. Igår lagade jag även köttgryta, ett hösttecken om något.
Även Caesar har blivit vinterstassad, vilket innebär långärmad skoltröja samt långbyxor som införskaffades på den lokala skoluniformsbutiken.
Annars pågår en vardag med mycket skolarbete, jobb och jobb för skolans PTA(Parent Teacher Association) där jag varje dag jobbar med vår aktuella insamling som är att sälja choklad. Alla familjer har fått med sig en låda med 30 chokladkakor att sälja. Niklas har en låda med sig till jobbet och i helgen vill Caesar stå ute på stranden och sälja choklad och gamla leksaker. Det är aningen mer intensivt att ha skolbarn här på Nya Zeeland. För pengarna som samlas in rustas skolan upp, nya sportfält och förråd bygg exempelvis.
Även om alla dessa events vi gör som PTA är valfria deltar de allra flesta familjer. Barnen får hem saker att sälja ca 3 gånger per år, det anordnas galor(som en stor marknad med karuseller och hoppborgar), bio-kvällar, diskotek för barnen, quizznights med mera. Förutom det PTA:n gör arrangeras en mängd olika saker på skolans alla föreningar, det kommer privata företag till skolan och för detta måste man betala för att barnen ska delta, men blir tillfrågad att skicka med saker till skolan och små pengar hela tiden. Jag förstår inte hur de heltidsarbetande familjerna håller sig uppdaterade om alla 2$ här och där och saker som ska skickas med hela tiden.
Gåvor från Sverige. Jag har fått frågan om det inte finns vitlökspressar här och det gör det, men de vi har provat hittills har varit så kassa. Vi saknade den vi hade hemma i Sverige, så farmor var så snäll och åkte till IKEA för att köpa en likadan. Jag njöt av att laga mat med den igår! Bomullslakan är svindyrt här och just när det gäller barnlakan har vi inte ens hittat några som inte har polyester i sig, så även sådana hade pappa med sig från Sverige.
Annars är det vardag med jobb och plugg. Idag har jag åkt och fixat några ärenden, som att hämta paket. Att hämta paket på posten här är inte riktigt samma sak som hemma. Här får man komma in i själva sorteringscentralen och vänta där i deras lilla soffa.
Sedan köpte jag en wrap och en grön juice på hemvägen och såg denna fastighetstidning när jag väntade. Jag har väl berättat om att kinesiska köpare driver upp priserna och orsakar lite frustration här i Auckland. Här är en tidning med hus i vårt område på mandarin.
Förra fredagen åkte Nicke på konferens till Sverige och är nu på väg tillbaka till oss igen.
Förra helgen hade jag gjort upp om en playdate med en kompis till mig på lördagförmiddagen för att få lite socialt liv över helgen. Hennes son också är bra kompis med Caesar. Vi hade en mycket trevlig lördagsförmiddag.
Jag vet att Caesar vill ha playdates och jag gillar mycket att träffa min tjejkompisar med, så när vi skiljdes åt från våra vänner på lördagen satte jag igång och bakade kanelbullar. Sedan skrev jag ett meddelande i vår kompisgrupps-grupp på Facebook att jag bjöd på kaffe och kanelbullar på söndag förmiddag ute i parken.
En av mina favoritsaker med att bo här är att jag kunde skriva ut ett sådant meddelande på lördagkvällen till vår grupp som består av 6 kompisar och att hela 4 av dessa tackade ja till att ses på lekplatsen vid stranden söndag förmiddag. I Stockholm hade det aldrig gått, inte bland mina vänner. Ingen hade haft tid, utan varit uppbokade sedan länge. Här gillar många att bara vara och ha obokade helger.
Som min kompis Anna som är hemmafru, förutom att hon engagerar sig i samma välgörenhetsorganisation som jag. Hon tycker alltid det är så skönt när helgerna kommer, då vardagen är så stressig med avlämning av barn på morgnarna. :) Allt är relativt.
Tillbaka till ämnet. Vi träffades och hade urmysiga timmar i parken. Vi skiljdes åt för lunch för att sammanstråla återigen på stranden på eftermiddagen för att bada och paddla kajak. Vilken underbar dag och så spontan och social.
Folk badar ju här året om, men det kändes lite som att det var höstens sista dopp. Det var uppfriskande kyligt i havet, men inget värre än vilken svensk insjö som helst i mitten av juni typ.
Jag gjorde samma sak idag igen, bakade lite kakor ikväll och bjöd över mitt gäng till oss imorgon lördag. Nu kommer 4 av mina kompisar hit med sina barn imorgon förmiddag igen. Jag bara älskar dessa goa damer!
Jag hittade inspiration från bortugal.se, som har skrivit detta roliga inlägg om hur Facebookflödet förändras när man flyttar utomlands.
Mitt Facebook-flöde består av två Nya Zeeländska flöden, ett från de personer som jag umgås med och bor nära här i östra Auckland och det andra flödet från mina samoanska körkompisar. I Auckland är det näst största språket samoan, då det bor en väldigt stor grupp samoaner här. Ge det några år, så kommer nog mandarin gå om tror jag, med tanke på alla inflyttande kineser.
Här nedan är Simon(klädd i vitt med röd blomgirlang), min underbara körledare i Auckland Gospel Choir. Han arbetar som kommunpolitiker samt pianist och pianolärare.
De olika collegen här i Auckland tävlar mot varandra i traditionell dans och Polyfest, som är en stor polynesisk festival med uppvisande av deras traditionella kultur är extremt stort. Alla är med, från ung till gammal, och deltar. Vi kunde knappt ha några körövningar i samband med detta, då inga hade tid att komma typ. För samoaner är detta extremt viktiga events.
Uppvisande av de traditionella krigartatueringarna. Dessa ser olika ut för olika släkter och de olika positioner man har i familjen om jag har förstått det hela rätt.
Återigen, stora klaner och mycket Gud. :)
Fler inlägg, detta från en 18-årig cool tjej, som hela tiden postar om sin relation till Gud, filmer med hennes vackra lovsånger och hur hon håller på sin oskuld fram till äktenskapet. Ganska långt ifrån den genomsnittliga svenska gymnasietjejens Facebook-poster va?
Det är så spännande att vara del i en grupp som kommer från en kultur som i mångt och mycket är så osvenskt det bara kan bli.
Samoaner är extremt familjekära, lever nära varandra i storfamiljer, traditionella och håller hårt i sin kultur och är väldigt religiösa. De är även extremt musikaliskt begåvade, då de lever musik genom de kyrkor de växer upp och lever sina liv i. De kommer aldrig i tid, utan tar det lugnt och stressar gärna inte.
Svenskar å andra sidan är självständiga och frihetssträvande. Vi har skapat institutioner istället för de storfamiljer även vi levt i tidigare. Sverige har den största andelen ateister i världen. Vi bryr oss heller inte särskilt mycket om vår traditionella kultur men arbetar hårt och stressar mycket.
Den stora nyheten som det debatterades hett om i april i mitt samoanska Facebook-flöde var ett fall av stigmata i Samoa, då en ung flicka som spelade Jesus i en kyrkopjäs ska ha börjat blöda så som Jesus gjorde. På Youtube och på bbc.com kan ni läsa mer om stigmata-fallet. De flesta av mina vänner var mycket skeptiska och det debatterades vilt med olika citat och utdrag ur Bibeln. Det här stigmata-fallet fick mig verkligen att inse hur extremt långt ifrån varandra vi är, svenskar och samoaner.
Miss Samoa är en extremt stor tillställning på Samoa, vilket det också verkar vara i andra ö-nationer i Söderhavet. De är verkligen superstars dessa tjejer och är med och representerar Samoa överallt som det verkar.
Jag har frågat runt en hel del, men ingen jag hittills har frågat har något svar på denna fråga: "Vad betyder mufti?" Någon av er läsare som vet?
Det tog ett tag som nyinflyttad skolförälder att förstå vad en mufti day är här på Nya Zeeland. När jag hade skickat min son i skoluniform till skolan bara för att inse att alla andra barnen bar valfria kläder, förstod vi att mufti måste betyda en dag utan skoluniform.
Ofta är det olika teman som är kopplade till något tema. Imorgon är det Pink Day-mufti day på skolan som en del av en kampanj mot mobbing. Barnen är ombedda att bära något rosa.
Som svensk pojkmamma är detta ingen stor grej, då jag klädde min son i rosa som liten ända till han fick höra av killarna på dagis att rosa ju är en tjejfärg. Här på Nya Zeeland är rosa väääldigt mycket en tjejfärg. I ett samhälle som är så könsstereotypt som Nya Zeeland är uppenbarligen detta ett trauma för en del pojkar på skolan.
Här kan killar som väljer något rosa eller lila få höra att det ju inte går, då det ju är tjejfärger och att de kommer bli retade...suck liksom. Jag blir så glad då Caesar istället bad mig köpa en hel outfit i rosa till imorgon, men jag hittade inga rosa byxor som inte hade små hjärtan eller Hello Kitty på sig och det är inget Caesar gillar.
Jag hittade en cool t-shirt och en rosa bomberjacka att ha över från Kmart, sedan får han ha sina coola gubbjeans till det.
Här på Nya Zeeland är mors dag enormt stort! Överallt och länge innan fanns reklam för mors dag om restaurangbokningar, smycken, blommor och utflykter. Caesar är lite sur över att han inte får någon dag, men som många av er med barn vet, är typ alla andra dagar hans. :)
Caesar började prata redan på tisdagen innan om att de höll på att tillverka något i skolan inför mors dag. Han ville helst berätta alla detaljer och försökte övertyga mig att att han kunde ge mig det redan på torsdagen. Jag lyckades få honom att vara tyst om vad det var och Nicke fick hjälpa honom tömma skolväskan på torsdagen.
Dagen började fint med att jag blev väckt med kaffe på sängen tillsammans med de fina konstverken från skolan. Jag bara älskar att han har satt som nr 1 att jag köper leksaker till honom!
Sedan fortsatte dagen med frukost på kafé som de ju vet att jag gillar och en 20 km promenad efter vattnet där Caesar kunde åka på sin sparkcykel. Vi fick muta honom på tillbakavägen med en glass, men han kickade hela vägen.
Redan på onsdagen innan mors dag tog vi en sparkcykelspromenad efter stranden. Caesar stannade då utanför vårt lokala snabbköp. När jag hann ifatt honom stod han och tittade på de fina blommor de hade laddat upp med. "Titta vilka fina mamma. Jag ska köpa några av de röda till dig på mors dag!"
Därefter fortsatte han sparka sig framåt efter strandpromenaden och stannade utanför strandens enda restaurang. "Titta vilka fina ljusslingor de har dekorerat med härinne mamma! Här ska vi äta middag på mors dag. Det måste vara mörkt så vi kan njuta av de fina ljusdekorationerna kring bardisken." Alltså, vilken liten romantiker jag har uppfostrat! Jag bara älskar honom så, så mjuk och fin och rolig!
Självklart fick jag fina röda blommor från affären på mors dag samt en god middag på restaurangen där vi avnjöt de vackra ljusdekorationerna. Jag kände mig oerhört uppvaktad och tacksam denna dag av båda mina fina män.
Det lustiga var att mors dag var dagen innan min egen mamma skulle ha fyllt 72 år. När vi gjorde oss i ordning för att gå till restaurangen på mors dag tänkte jag att jag skulle ta min fina clutch, som jag shoppade i London tillsammans med mamma bara några veckor innan hon gick bort. Jag hade inte använt den sen vi kom till Nya Zeeland och när jag öppnade den låg ju mamma däri. Hon fick följa med oss på mors dag-middagen. Det kändes riktigt fint.
Vi åt avskedsmiddag för Nicke ikväll, då han flyger via LA och London till Stockholm. Han fick kämpa lite för att få igenom sin flygresa redan på fredagen istället för på söndagen som det först var tänkt. Nu får han ett par dagar i Stockholm hos sin mamma innan han beger sig till Göteborg på konferens.
Jag har också mailat långa listor till min snälla svärmor för inköp på IKEA, läkerolaskar till mig, dammsugare från Delicato till Caesar med mera.
Dagens middag bestod av pilgrimsmusslor...
Vi väntar honom tillbaka först nästa söndag, så imorgon har jag bokat in ett par playdates för Caesar och för mig själv med för den delen. Det är så praktiskt här att jag är kompis med Caesars kompisars föräldrar, mycket praktiskt när alla parter hittar varandra.
...samt tonfisk och sushi...
Imorgon bitti kl 7 på morgonen visar Svenska föreningen Eurovision samt bjuder på frukost. Trevligt, men jag är inte intresserad nog av spektaklet för att gå upp så tidigt dock.
Ursäkta dom inte helt snygga matbilderna. Trevlig helg förresten!
Det här med att resa runt i Nya Zeeland är inte enkelt alla gånger, framför allt inte att uttala ortsnamnen där man är. Mina vänner fnissade åt mig när jag förra veckan uttalade stadsdelen Onehunga i Auckland felaktigt. Det tog ett bra tag innan jag berättade för grannarna att vi varit i Maraetai, istället berättade jag att vi hade varit i närliggande Clevedon, bara för att jag inte visste hur Maraetai skulle uttalas.
Namnen på orter på NZ är antingen engelska eller maori. På de flesta platser med engelska namn finns även ett maoriskt namn, då maorierna ju var här först. :) Som turist är dessa några orter du kan komma att besöka: Whangarei, Rotorua, Whangaruru, Te Awamutu, Whangapoua, Ngamatapouri. Listan kan göras hur lång som helst.
Ett av världens längsta ortsnamn finns på Nya Zeeland. Byn Tewhakarewarewatangaoteopetauaawahiao ligger utanför Rotorua. Vill du lära dig uttala namnet kan du få hjälp av detta Youtube-klipp.
På östkusten på nordön finns denna kulle: Taumatawhakatangihangakoauauotamateaturipukakapikimaungahoronukupokaiwhenuakitanatahu. Det betyder typ: Stället där Tamatea, mannen med det stora knät; som gled, klättrade och slukade berg; känd som landätaren, spelade på sin näsflöjt för sin älskade. Spännande, inte sant! Av något skäl kallas kullen Taumata av lokalbefolkningen.
Jack Black hade vissa problem med att läsa vädret över Nya Zeeland och jag förstår honom helt.
Min kompis Kate säger att jag visar mer intresse för att lära mig de riktiga uttalen på namnen än den generella Kiwin gör, så hon tycker jag ska vara stolt över mina framsteg. :)
Jag vet i alla fall att Nya Zeeland heter Aotearoa på maori, vilket fritt översatt betyder The land of the long white cloud. Jag kan också sjunga hela nationalsången på maori.
Bilder lånade från panoramio.com och lovethesepics.com.
När vi flyttade hit lade vi ju rejäla pengar på att köpa bohag till ett helt hus även om vi köpte det mesta begagnat. Vi började med att "fynda" en futon för 80NZD och ett runt träbord för 60NZD. När jag skriver "fyndade" beror det på att allt sådant är så dyrt här som europé. Futonen är sjukt obekväm och Niklas och Caesar hamnar mest på golvet när vi tittar på film. Matbordet är så rankt och gnäller och rör på sig alltför mycket.
På motsvarande Blocket här går en fin andrahandssoffa med schäslong för 1500NZD och uppåt, det är ju helt absurt! Själva fick vi ge bort en hörnsoffa innan vi åkte hit, då ingen ville ge ens 1000SEK för den.
När ett stort varuhus som brukar ha mycket bra kvalitet hade superrea i torsdags spontanshoppade vi helt enkelt en ny soffa 3 meter lång med schäslong för 18000NZD(ordinarie pris 4700 NZD!) som den på bilden fast beige, ett fynd i detta land trots att det är över 10000SEK vi pratar om. Den var så skön så jag drömmer om filmkvällar här i vinter utan ont i höfterna!
Dessutom blev det ett nytt matbord med. Mina kompisar sa: "Jaha, nu är ni fast här, köper nya möbler till och med." I min värld är det mer att jag vet om att vi antagligen kommer få ut lika mycket som vi gav för soffan om vi vill sälja den om ett par år.
Vi körde en dubbelhike i lördags. Vi åkte till Piha i den vackra skogen som tillhör Waitakere, ett enormt område i både storlek och skönhet med så mycket hiking trails i västra Auckland.
Först tog vi den fina bushrundan till vattenfallet Kitekite. Caesar ville bada där som vi gjorde i somras, men även om det är ca 20 C i luften och några badade där, är det fjällkyligt i vattnet. Caesar nöjde sig med att doppa tårna.
Jag hade Instagramspanat på en vandringled som heter Mercer Bay Loop, så vi gick den med. Det var verkligen inte sista gången, då den var oerhört fin. Jag är ju svag för scenerier, som säkert alla läsare här och följare på Instagram har klurat ut sedan länge.
Caesar sprang före oss och hojtade: "Mamma det är som ett dreamland, look how beautiful!" Sötnosen...
En sådan här fantastisk dag känns det som man är på semester direkt, direkt in i semestermode. Våra helger i Auckland har så mycket livskvalitet...
...och svett... :)
Vi somnade ovaggade den lördagen, man sover ju så skönt när man är helt slut.
...hittar du på freedomtravel.se där vi har blivit tillfrågade att vara veckans gäst. De har ställt frågor om vårt liv här på Nya Zeeland och vad vi saknar från Sverige.
Vi har ju levt med ett rekord av noll antal flygningar under de 8 månader vi har bott här. Det har inte hänt någon gång i mitt vuxna liv tror jag. Som fattig student kanske, men det är inte ens säkert då. Nu har vi bokat in oss på en helg till Nya Zeelands huvudstad Wellington, nästa gång det är röd måndag. Det råkar faktiskt sammanfalla med Sveriges nationaldag.
Ingen av oss har haft så stort ressug, då sommarmånaderna här omkring bara är helt ljuvliga och det finns så mycket att se och göra inom några timmars körning från Auckland.
Däremot har vi saknat något man är oerhört bortskämd med när man bor i Europa: weekendresor. Att bara kunna hoppa på ett plan och ha hur många historiska, härliga städer som helst inom räckhåll. Alla dessa städer är varierande kulturellt och geografiskt.
Det finns ju inte riktigt här, men Wellington minns jag som en mycket trevlig stad när jag var där senast...året var 2005.
Som anställd på Air New Zealand får man tillgång till personalbiljetter, precis som på de flesta av västvärldens flygbolag. Vi är vana med att flyga mest på restresor, men med ANZ får vi 50% rabatt på inrikesbiljetter med platsgaranti, vilket är rätt attraktivt. På utlandsbiljetter är samma deal 25% rabatt. Man kan även boka restplatser till ett billigare pris, men då vet man ju aldrig om man kommer med.
