Nästa helg ska Auckland Gospel Choir på körresa till Rotorua, dit vi har blivit inbjudna för att ha en konsert samt medverka i en gudstjänst. Det är 5 olika kyrkor i området som har gått samman om vår inbjudan och vi har även blivit inbjudna att bo i en av de lokala maraen, vilket känns oerhört häftigt, antagligen once in a lifetime experience.
En marae är ett andligt samlingshus som används i de polynesiska kulturerna och här på Nya Zeeland är de framför allt en del av den maoriska kulturen. Maraerna används för olika typer av sociala och andliga tillställningar och man måste som besökare bli inbjuden för att få komma in i en marae. Marae:rna hålls vanligtvis rätt slutna för icke inbjudna och det känns som ett oerhört privilegium att få vara del i denna inbjudan.
Vi kommer alltså delta i en välkomstrit som kallas Pōwhiri, som vanligtvis innehåller en krigsdans, tal och sång. Vi kommer lära oss en sång som vår del i Pōwhiri:n. Man kan uppleva maori-kultur även som turist, men den är begränsad till ett fåtal platser och att få ta del av en autentisk ritual samt att få sova i en marae känns hur coolt som helst!
Min fina kör!
Vi bokade husbil för vår roadtrip runt Sydön redan i maj, då saker har en tendens att bli uppbokade här i högsäsong. Vi valde bort dusch och riktig då en sådan större husbil hade gått på typ 50 000 SEK för 3 veckor. Vi bokade istället en mindre variant utan dusch men med en typ av bärbar kassett-toalett som gick loss på dryga 30 000 SEK istället. Det som driver upp priset förutom högsäsongen är även det faktum att vi hämtar den i Christchurch och lämnar den i Queenstown. Det ska man visst inte göra om man vill spara pengar på husbilen.
Förra veckan fick jag frågan om jag har börjat boka in mig på campingplatser, då dessa också kan bli fulla här. Det har jag ju inte och vill helst inte det, då det tappar friheten med husbil. Vi har tänkt hyra in oss på hotell några nätter för att tvätta och duscha(vi kommer så klart bada och duscha på flera ställen, bara så ni inte blir förskräckta. :). Sedan har vi tänkt fricampa så mycket som möjligt.
Jag satte mig då och läste på hur man kan fricampa och såg till min förskräckelse att man bara kan göra det med certifierade husbilar som har riktig toalett typ. Nu har jag letat upp mailet med den sort vi har bokat och till min stora lättnad får man fricampa med vår lilla husbil med! Puh!
Man åker ju inte till Sydön för att fastna på trånga campingplatser, utan för att njuta av naturen och de stora vidderna. :)
Man får ju så mycket roliga frågor om Sverige när man bor här. Nu senast har visst Flogstaskriket nått Nya Zeeland. :)
Nu efter veckans typ 1870 jordbävningar på Sydön, japp det var en stooor mängd men de flesta var milda, känns det bra att vi har bokat husbil under våra tre veckor där. Viss infrastruktur kan fortfarande vara påverkad när vi är där, så flexibiliteten känns som ett vinnande koncept just nu.
Jag håller just nu på att lista lite saker vi vill göra. Vi flyger till Christchurch och hem igen från Queenstown, eller om det var tvärtom. Underbara Abel Tasman och Nelsonområdet har vi redan varit i. Vi vill besöka västkusten, se de mäktiga fjordarna och de vackra sjöarna.
Kaikoura vet vi inte i dagsläget om vi kan besöka eller inte, då det är där jordbävningen har drabbat hårdast. Det lär bli en tuff säsong för både fiskarna och turistnäringen där i år. Kaikoura är valskådningshuvudstaden på NZ. Forskare tror att havsbottnen kan ha stigit så mycket som 1 meter runt Kaikoura!
Imorgon kommer en svensk tjej hit och bor i ett gästrum några nätter. Hon har som många andra blivit tvungen att avbryta sin resa på sydön i förtid och detta har drivit upp hotellpriserna här i Auckland. När hon frågade efter tältplats nära flygplatsen kände jag att jag ville hjälpa henne.
Lite blandade bilder från herald.co.nz här nedan.
Turister har blivit evakuerade från några otillgängliga platser.
I går natt skedde en stor jordbävning(7.4) på sydön här på Nya Zeeland och med ett stort antal efterskalv som följd. Som tur är det mest drabbade området rätt obefolkat, vilket minimerade antalet dödsoffer till två personer. Däremot är de materiella skadorna stora. Även inne i huvudstaden Wellington har vägar och hus fått en del stora skador. Wellington ligger på södra nordön, mitt på skarven med kontinentalplattorna.
Här nedan ser ni en bild på hur kontinentalplattorna går ihop mitt på Nya Zeeland, därav den stora risken för jordbävningar här. Auckland ligger nästan längst norrut till vänster på nordön, så Auckland ligger inte i farozonen för jordbävningar. Däremot ligger Auckland på ett aktivt vulkaniskt område och var 5000:de år har det skett vulkanutbrott här. Detta är helt klart en av avigsidorna med att bo på Nya Zeeland.
Farmor ville åka till Matakana market, i byn Matakana, en timme norr om Auckland. Vi åker inte dit så ofta då det ligger på fel sida av stan för oss, men vi var så tacksamma att hon tjatade dit oss. Nu börjar den här perioden när man är alldeles salig av att få bo här, där varje helg är som en lång semester i ett grönt och mysigt paradis.
När jag tittar på bilderna jag ser hemifrån i november har jag helt klart svårt att se mig bo så mörkt och grått igen. Livet blir lättare av skönare väder, jag är så mycket piggare av en vinter utan mörker och slipper längta bort från den hela tiden.
Sidospår...hipstermarknad deluxe. Galetter med fårost, ekologiskt mandelsmör, ekologiska grönsaker som är supersnyggt upplagda, lekplatser tillverkade av återvunnet material och oerhört bra musiker som spelar medan man avnjuter en flat White vid ån.
Kålhuvuden som typ var 50 cm i diameter!
Här finns förutom lördagsmarknaden små designboutiquer, konsthandlare, smyckeskonstnärer, vinbarer, en äldre biograf, en ostronrestaurang med mera. Här kan man också lämna sin hund på dagis medan man besöker marknaden.
Det pågick även ett par till marknader denna lördag, en kyrkomarknad där man kan köpa maskkiss tror jag? De gillar sina maskodlingar här på Nya Zeeland. I Caesars skola har dom också en maskodling som dom matar med gamla matrester och som hjälper till på skolans odlingar som barnen får vara med och jobba i. De har fruktträd och grönsaker och säljer det dom skördar på skolan.
Lunch med havsutsikt, en pumpa- och fårostsallad innan vandringen. Den här dagen var verkligen späckad.
Vi provar oss igenom Aucklands regionalparker, en efter en. Vi har besökt ca 15 av dom än så länge. Ett par av dom är ju gigantiska och erbjuder flerdagarsvandringar och en hemskt massa vandringsspår. Dessa besöker vi om och om igen, men vi ser även till att avverka nya då och då. Målet är att ha vandrat i alla regionalparker.
Scandrett regional park denna gång, en av de mindre vi har besökt med två-tre vandringsleder på vardera 30-60 minuter.
Parken låg vackert vid en fin strand, där det fanns stugor att hyra och en äldre bondgård, en av de första när européerna bosatte sig runt Auckland, som var väl bevarad.
Tänk att farmor redan har bott hos oss i 5 veckor. Tiden har bara flugit tycker jag medan Caesar tycker att hon har bott här för alltid. Imorgon åker hon hem igen.
De senaste veckorna har jag bara gått och gottat mig i det härliga vårvädret, stabila 20C och sol nästan varje dag. Nu börjar årstiden då man kan lita lite mer på väderleksrapporten, vilket man inte kan på vintern här.
I helgen var vi en sväng till Brick Bay Wines and Sculpture Trail. Vi åkte förbi av en slump och jag hade sett stället på Instagram och det såg så trevligt ut där. Niklas brukar alltid säga att han ska passa på att gå på vinprovning när vi har besök, då jag inte dricker alkohol, men han är ingen stor vingillare så det blir aldrig av. Det finns rätt många vindistrikt runt Auckland. Vill man kan man köpa skulpturen nedan medan man ändå är på plats, kan man spontanshoppa det till det nätta priset av någon miljon kronor typ...
Detta ställe var jättemysigt och klassigt, perfekt för en ostbricka och en iste för min del. Vi kände oss inte helt bekväma då vi kom in i svettiga vandringskläder. Det är en ovanlig känsla här på avslappnade Nya Zeeland, det var lite Stockholm över detta stället helt klart i attityden.
Sjukt orutinerad bloggare som glömde fota den snygga ostbrickan innan vi högg in på den... :)
Farmor såg ut att trivas hon.
Vi antog att skulpturparken skulle vara fri, men inträdet dit kostade typ 70 SEK per person, så vi skippade det. Då vi redan varit på en hipstermarknad och vandrat var vi rätt trötta. Istället åkte vi till Waivera thermal pools, där det finns typ 8 termalpooler, varav en under tak med bioduk där de visar biofilmer 3 gånger per dag och ett gäng vattenrutschbanor. Njuttiden är här!
Brick Bay Wines från vägen, låg vackert minsann.
