Jag kikade in hos Liniz i morse och läste hennes finfina tips om resmål som är klassiskt familjerelaterade i Europa. Det födde en tanke hos mig.
Nu är det ju så att vi svenskar har begränsade möjligheter att flyga till spännande och annorlunda resmål utan en massa byten. För den som bor i London med familj öppnar sig ett imponerande smörgåsbord av spännande destinationer, men faktum är att vi svenskar har typ Bangkok och några till destinationer i Asien och USA att välja mellan om vi inte vill sitta där med en massa byten.
Detta bidrar nog till att vi svenskar, som i mångt och mycket är homogen grupp dessutom, reser till samma resmål och missar därför en oerhört stor del av världen. Jag får ofta höra att vi reser till så annorlunda ställen och hur orkar vi det? I min värld är det ju inte jobbigare att resa till något annat land i Asien än Thailand. Människorna är ofta lika vänliga, maten ännu godare och naturen mer orörd och fantastisk.
Vi har ju släpat vår femåring runt hela världen och det enda resmål vi har varit på som inte har varit barnvänligt är nog Amsterdam pga de extremt små trottoarerna och tätt med cyklar och människor överallt. Med barnvagn var detta ett stressande resmål, men annars måste jag ju säga att Panama, Nya Zeeland, London, Turkiet, Kanada, Filippinska övärlden, Hong Kong och en rad andra resmål är alla lika barnvänliga.
Caesar på lekplats i Puerto Rico:
Kan det istället vara så att stressade föräldrar som inte vill spendera sina semestrar släpandes omkring på kinkiga barn till restauranger eller museum gärna åker på All inclusive och barnklubbshotell? Dessa hotell är ju väldigt föräldravänliga, eller har jag fel?
Caesar på Bamseklubb, som han deltog i en timme till hans mammas förtret: :)
Vad säger du, är det barnvänligt eller föräldravänligt, eller kanske rentav familjevänligt? Jag måste ju medge att Lollo och Bernie-hotellet i Phuket gjorde Thailand till hans favoritland i världen, även om detta resmål inte är det resmål vi vuxna längtar tillbaka till mest...
Nu är det ju så att vi svenskar har begränsade möjligheter att flyga till spännande och annorlunda resmål utan en massa byten. För den som bor i London med familj öppnar sig ett imponerande smörgåsbord av spännande destinationer, men faktum är att vi svenskar har typ Bangkok och några till destinationer i Asien och USA att välja mellan om vi inte vill sitta där med en massa byten.
Detta bidrar nog till att vi svenskar, som i mångt och mycket är homogen grupp dessutom, reser till samma resmål och missar därför en oerhört stor del av världen. Jag får ofta höra att vi reser till så annorlunda ställen och hur orkar vi det? I min värld är det ju inte jobbigare att resa till något annat land i Asien än Thailand. Människorna är ofta lika vänliga, maten ännu godare och naturen mer orörd och fantastisk.
Vi har ju släpat vår femåring runt hela världen och det enda resmål vi har varit på som inte har varit barnvänligt är nog Amsterdam pga de extremt små trottoarerna och tätt med cyklar och människor överallt. Med barnvagn var detta ett stressande resmål, men annars måste jag ju säga att Panama, Nya Zeeland, London, Turkiet, Kanada, Filippinska övärlden, Hong Kong och en rad andra resmål är alla lika barnvänliga.
Caesar på lekplats i Puerto Rico:
Kan det istället vara så att stressade föräldrar som inte vill spendera sina semestrar släpandes omkring på kinkiga barn till restauranger eller museum gärna åker på All inclusive och barnklubbshotell? Dessa hotell är ju väldigt föräldravänliga, eller har jag fel?
Caesar på Bamseklubb, som han deltog i en timme till hans mammas förtret: :)
Vad säger du, är det barnvänligt eller föräldravänligt, eller kanske rentav familjevänligt? Jag måste ju medge att Lollo och Bernie-hotellet i Phuket gjorde Thailand till hans favoritland i världen, även om detta resmål inte är det resmål vi vuxna längtar tillbaka till mest...
Haha, vilken intressant och bra reflektion! Vi reser ju utan barn nu och har inte rest med riktigt små barn iofs, så vi har inte alla erfarenheter. Men vi har dock rest en hel del med barn och ungdomar i åldern 8-20... (Peters söner och ibland deras kompisar/flickvänner). Jag förstår att det kan vara lite annorlunda om man har mindre barn, och jag har full förståelse för att det ibland kan vara skönt med Bamseklubb och liknande. Men det är ju som du säger, kanske just för föräldrarna som det är bekvämt? Vi började resa till Kanarieöarna och Thailand med Peters söner för att testa, men sedan blev det länder som Nya Zeeland, Ukraina, Italien, Polen m.m. och det var ju absolut barnvänliga länder!
SvaraRadera