Havet, havet, havet!

Jag och min man har en sak väldigt
tydligt gemensamt, vi älskar vatten
och hav. Vi tycker inte lika mycket
om skog. Jag kan tycka skogspromenader
är härliga, men också få en känsla av
instängdhet, myror och småkryp överallt
och inte samma känsla av fräschör och
ja, frihet antar jag.

När vi bodde på Gran Canaria var detta
utsikten åt höger...

...samt åt vänster när man kom ut
på strandpromenaden från vårt rum.

Detta är det absolut bästa jag vet
och jag smög mig ofta ut på en rask
morgonpromenad medan mormor och
lillprinsen sov. Att vandra efter ett
dånande hav är meditativt till tusen.

Jag drömmer om att bo kring ett varmt
hav någon dag, kanske får vi möjlighet
att bosätta oss lite längre perioder
i Spanien eller någon annanstans, vem
vet?