Fast i fållan?

En sak vi har gemensamt, vi som har
ett stort behov av att resa, är nog
ett stort frihetsbehov samt att vi blir
lätt uttråkade och vill se nya platser.

Jag är snart 40 år och har alltid
undvikit en sak - fast anställning.
Det andra kallar nödvändig trygghet
betraktar jag som att fastna. Jag har
svårt för den arbetsmarknadspolitik
vi har i Sverige, där många sitter och
mår dåligt och blir sjukskrivna för
att de sitter i sina fasta anställningar
och vågar inte testa på något nytt.

Jag är alltså ingen typisk trygghets-
narkoman, om ni inte har klurat ut det
ännu.

Denna vecka är min första arbetsvecka
någonsin där jag har en fast anställning.
Faktum är att det är min nuvarande chef
som fick upp ögonen för mig i våras om
att det inte är en livstidsdom för
arbetstagaren, utan mer för arbetsgivaren.

Jag har bara vågat binda mig till 80%
som en start och medan lillprinsen är
liten än, så kan vi lyxa med lite lediga
dagar innan han börjar i skolan.