Körhelgen började egentligen tidig lördag morgon, men min lilla familj åkte redan på fredag kväll och bodde på underbart mysiga Sandi´s BnB i Rotorua.
Vi blev inkvarterade in ett litet poolhus med egen uteplats, frukosten som serverades var fantastisk och vi hade den stora poolen helt för oss själva. Vilket underbart ställe, dit kommer vi klart att återvända.
På lördag förmiddag började vi leta oss ut till Othawa Marae som låg vackert vid Rotorua-sjön. Vad är då en marae(uttalas maraj)?
Marae är ett slags andlig samlingsplats för de polynesiska kulturerna, men de lever mestadels kvar hos den maoriska ursprungsbefolkningen som idag utgör ca 14% av befolkningen på Nya Zeeland. Maorierna är ett väldigt stolt folk som lever tätt samman med sina äldre traditioner fortfarande. Maraen kallas själva landet där det ofta ligger stora samlingslokaler på. Det är både en andlig plats och en samlingsplats för de stora släkterna.
Man får inte beträda en marae utan att ha blivit inbjuden, vilket kan vara väldigt bra att veta som turist, så vi fick vänta utanför tills hela kören var på plats. Sedan blev vi inkallade och gick in i en procession där vi kvinnor gick först och männen efteråt.
Väl inne i samlingslokalen gick vi igenom en välkomstrit som kallas Powhiri. Vi blev välkomnade med tal och sång och Tony som talar maori höll ett tal tillbaka och sedan sjöng vi en sång vi hade lärt oss speciellt för detta tillfälle. Det var riktigt coolt.
Sedan var det dags att fixa lunch innan vi åkte till kyrkan där vår konsert skulle hållas. Där gick vi igenom programmet och övade lite. Konserten på kvällen gick bra och det blev en riktigt härlig kväll!
Efter konserten åkte vi till maraen för sen middag, lite eftersnack och sömn. Att sova i en sovsal med 30 samoaner åldrarna 2-75 var spännande. Det är många tonåringar i kören och de satt uppe och pratade till 1 på natten. Kl 6 vaknade jag av att pensionärerna i gänget(några av medlemmarnas föräldrar) hade vaknat och pratade.
Vi deltog i en lååångdragen gudstjänst på söndagen och sedan åkte jag, Niklas och Caesar och kikade på Redwoods-skogen, hälsade på tomten och såg ett par av de vackra sjöarna som finns vid Rotorua. Trots att vi har varit i Rotorua ett antal gånger, finns det alltid nya saker att se och göra där.
Vi blev inkvarterade in ett litet poolhus med egen uteplats, frukosten som serverades var fantastisk och vi hade den stora poolen helt för oss själva. Vilket underbart ställe, dit kommer vi klart att återvända.
På lördag förmiddag började vi leta oss ut till Othawa Marae som låg vackert vid Rotorua-sjön. Vad är då en marae(uttalas maraj)?
Marae är ett slags andlig samlingsplats för de polynesiska kulturerna, men de lever mestadels kvar hos den maoriska ursprungsbefolkningen som idag utgör ca 14% av befolkningen på Nya Zeeland. Maorierna är ett väldigt stolt folk som lever tätt samman med sina äldre traditioner fortfarande. Maraen kallas själva landet där det ofta ligger stora samlingslokaler på. Det är både en andlig plats och en samlingsplats för de stora släkterna.
Man får inte beträda en marae utan att ha blivit inbjuden, vilket kan vara väldigt bra att veta som turist, så vi fick vänta utanför tills hela kören var på plats. Sedan blev vi inkallade och gick in i en procession där vi kvinnor gick först och männen efteråt.
Väl inne i samlingslokalen gick vi igenom en välkomstrit som kallas Powhiri. Vi blev välkomnade med tal och sång och Tony som talar maori höll ett tal tillbaka och sedan sjöng vi en sång vi hade lärt oss speciellt för detta tillfälle. Det var riktigt coolt.
Sedan var det dags att fixa lunch innan vi åkte till kyrkan där vår konsert skulle hållas. Där gick vi igenom programmet och övade lite. Konserten på kvällen gick bra och det blev en riktigt härlig kväll!
Efter konserten åkte vi till maraen för sen middag, lite eftersnack och sömn. Att sova i en sovsal med 30 samoaner åldrarna 2-75 var spännande. Det är många tonåringar i kören och de satt uppe och pratade till 1 på natten. Kl 6 vaknade jag av att pensionärerna i gänget(några av medlemmarnas föräldrar) hade vaknat och pratade.
Vi deltog i en lååångdragen gudstjänst på söndagen och sedan åkte jag, Niklas och Caesar och kikade på Redwoods-skogen, hälsade på tomten och såg ett par av de vackra sjöarna som finns vid Rotorua. Trots att vi har varit i Rotorua ett antal gånger, finns det alltid nya saker att se och göra där.
Finns en baksidas nz som inte uppmärksammas min dotter fick barn kjesarsnitt , Mannen mauri kille bad om ledigt en dag på farmen för o ta hand om det andra barnet de blev avslag var inte deras ansvar o om han inte kom hade han inte längre jobb, o ingen bostad , rena mobergska 1800 talet , så dehar nu flyttat till Sverige , lite från en annan verklighet än den du beskriver
SvaraRaderaJa visst är det så. Personalpolitiken är extremt annorlunda här och många av de rättigheter som finns hemma finns inte här. När vi fick min mans kontrakt var det bara uppradat alla hans skyldigheter och hur de som företag hade rätt att ändra saker typ. Redan där märktes en stor skillnad. Jag har väl skrivit i ett antal inlägg här på bloggen om de klyftor som finns här och sociala orättvisor och problem här, men det kan jag definitivt gå in på mer. Vi lever ett priviligierat liv(försöker självklart bidra så mycket vi kan) och är smärtsamt medvetna om många kamp här.
Radera