Vi har den första helgen hemmavid i lugn och ro på ett bra tag. Mitt mål har varit att hålla lördagen helt fri för att hänga med Nicke och Caesar och det lyckades nästan. Idag hägrar lite jobb med mitt företag, adventsfika, släktmiddag och som avslutning en kvällsfika med en god vän. För er som vill gå på en mysig julmarknad idag ska bege er till Bro Glasbruk!
Gårdagen spenderades med julpynt, husfix på tomten och
simmandes på Sydpoolen.
Julkrubban snickrades ihop av mormor och morfar, men krubbgubbarna köpte vi för två år sedan på Madeira. Det finns inte så många fina gubbar i Sverige, men i katolska länder finns det en uppsjö med vackra och handmålade figurer i inredningsaffärer eller i en katolsk butik som dessa är inhandlade i. Den vackra kistan den står på tog vi hem från Kina.
Julgranstoppen skulle visst pyntas med en Lego Star Wars-hjälm...
Mina bloggkollegor som driver den härliga bloggen Freedomtravel satte sig igår i sin husbil för ett helt års kånkade omkring på de europeiska vägarna. Tänk vilken ocean av tid och vilket härligt projekt att göra! Följ med dom på resan du med.
Deras första stopp? Arboga! :)
Bild lånad från freedomtravel.se
Kiki från tingkai.com gästbloggar om sin resa till Iran - så spännande!
De andra delarna hittar du här!
Vi åt väldigt mycket god mat. Till frukost njöt vi av yoghurt med honung, gott bröd och grönsaker. Hyfsat kaffe.
Middagarna och luncher var oftast en stor salladsbuffé med goda röror. Min favorit är auberginröran med lite yoghurt! Till huvudrätt fick vi kebab av lammfärs eller kyckling.
Fisk fick vi några gånger och alltid ris med små röda bär och lite saffran som förgyllde på toppen.
Iranier vi träffade hälsade och önskade oss välkomna till deras land. Iranska staten satsar nu mycket på att locka turister till landet.
Vi gick med våra sjalar och vi drack ingen alkohol.
Vi provade det inhemska alkoholfria ölet, som var helt i min smak.
Ungdomarna i vår grupp träffade Iranska Ungdomar som var väldigt kritiska till regimen i landet. De berättade glatt!
Vi såg unga flickor som satt sjalen längst bak i nacken på en tofs. Ungdomar som var hårt sminkade och med korta kjolar såg vi också. Killarna såg ut som killar gör över hela världen!
Vi var mycket nöjda med vår resa. Kunniga och engagerade guider och trevligt ressällskap. Bra hotell och buss. Vi är glada att vi besökt landet innan den stora turistinvasionen som väntas! Kikis rundresa hittar du på Iventus!
Hälsningar
Kiki Thorsell
0707530390
tingkai.com
Kiki från tingkai.com gästbloggar om sin resa till Iran - så spännande! Del 1 hittar du här!
Till Esfahan kom vi fram på kvällen. Det var mörkt och några av oss gick ner till floden med de vackra broarna för att glädjas åt vattnet
som någon dag innan var påsläppt. I ca tio år har floden varit torrlagd med några korta påsläpp. Nu ska floden vara fylls och forsa fram framöver. Alla var där!
Människorna vandrade över broarna, satt på kanterna och njöt. Gamla och unga. Det var picknic och allmän glädje.
I Esfahan finns många vackra palats och trädgårdar. Moskéer och minareter. Vi såg det vackra torget med moskén med ekot, där sjöng vår guide på persiska så vackert att vi fick rysningar allihopa.
Helen och jag kollade in hästarna som drog små droskor. Fina små, kanske berberhingstar, som hade bettet hängande under käken. De trippade rund på torget med gummisulade hovar.
Mattaffär! Vilka fantastiska mattor. En röd liten matta med en gul Jaguar hittade mig. Det är en ullmatta knuten av nomaderna i Keshan.
Vi avslutade dagen med besök på en av de vackra broarna i solnedgången.
Basaren i Esfahan bjöd på frestelser. Turkoser, saffran, tyger och mycket mer.
Vidare mot Shiraz. Vi stannade vid en gammal stad av lera och en karavanseraj. En häftig syn. I Pasargaede stannade vi och beskådade Cyrus grav. Hit vallfärdar Iranierna för att hedra hans minne!
Mera mattor, basarer, moskéer och karavanserajer. Vackra palats och trädgårdar. En höjdpunkt var naturligtvis Persepolis! Staden som är 2500 år gammal. Här fanns de stora härskarna på sin tid och de stora plundrarna. Fantastiska reliefer med så detaljrika mönster. Här strosade vi runt och njöt av sol och historiens vingslag.
Jag lärde känna en spännande kvinna vid namn Kiki Thorsell för några år sedan när jag hade min pärlaffär. Hon brukade hålla härliga kurser i pärlknytning, ni vet sådana där klassiska pärlhalsband med knutar mellan pärlorna. Kiki och jag delar ett intensivt reseintresse. Hon far ofta iväg till Island eller Mongoliet för ridning, till Kina för att köpa pärlor eller till något annat spännande resmål.
När jag fick veta att hon nyligen besökt Iran frågade jag henne om hon inte ville göra ett gästinlägg hos mig - för intressant för att inte dela med sig. Vill du veta mer om Kiki, hennes kurser, eller få chansen att följa med henne till Kina(arrangeras nu över nyår!) för att handla pärlor kan du klicka dig in till tingkai.com/. Här kommer Kikis berättelse del 1.
En spännande resa!
Jag anmälde mig till Iventus resa till Iran. Min kompis Helen har kunskap om landet och området och eftersom jag är mycket fascinerad av sidenvägen så åkte vi två på resan ”Persiens Pärlor” i november 2014.
Äventyret började när vi satte på oss sjalar på flyget innan vi gick av. Sjalarna satt på hela resan!
Teheran upplevde jag som en stor myllrande stad med gamla och nya hus blandat. Vi besökte Shaens sommarpalats med en fantastisk inredning som kan få vem som helst avundsjuk.
Vi besökte skattkammaren i centralbankens valv. Där fanns pärlor från Persiska viken, kläder broderade med pärlor som tillhört härskarna. Shaens krona och världens största rosa diamant och mycket mera glitter och gull. Helt förtrollande!
Monumentet besökte vi och vi åkte upp på berget till de fina områden där vi hade utsikt över staden. Många husbyggen pågår, de byggs med stålstolpar för att förhindra ras vid jordbävning.
Buss femtio mil till Esfahan. Med stopp i Kashan där vi såg en ”bauta muffins” det var en ziggurat d.v.s. en terrasserad pyramid som är en av världens äldsta. Den är ett världsarv så Unesco har packat in den i ler och långhalm så den bevaras till våra barn och barnbarn!
Fin garden som är en av Irans mest berömda trädgårdar är också ett världsarv. Väldigt vacker med palats, pooler och växter som svalkar i sommarhettan.
Kiki fortsätter sin fina reseberättelse imorgon!
Turkisk crepes heter gözleme och uttalas göshlemme på ett ungefär. De serveras nästan aldrig i någon stad, utan hittas oftast på landet. Restaurangerna som serverar dem ser alltid ut som nedan. Man tar av sig skorna och sitter i soffhörnor på mjuka kuddar. Det är väldigt mysiga och enkla ställen.
Gözleme tillagas alltid sittandes av söta damer i hucklen som lagar dessa i en enkel ugn, sådan som du ser nedan.
Jag fick tillåtelse av dessa fina damer att fotografera deras matlagningskonster för att visa i min reseblogg.
Gözleme kan du få med spenat, potatis, ost, kött eller söta med banan och choklad. De är tunna och härligt knapriga.
Idag börjar jag en ny serie som kommer pågå under lika många veckor som det finns bokstäver i alfabetet. Här kan ni följa med i mina guldkorn världen över, med början på A.
Här är det ju mitt kära Antalya, som är mitt andra hem, där vi har en semesterlägenhet. Det här med sommarstuga är ingenting för oss, utan söker oss till underhållsfritt, prisvärt, varmt och soligt. Därför investerade vi i Turkiet för 3.5 år sedan. Det är en himlans mysigt stad, med cityliv, stränder, värme, kultur, historia, natur, varm befolkning och en stad som har en kombination av råhet och idyll.
Bubblare på A var även Abel Tasman på Nya Zeeland och Agra i Indien där Taj Mahal ligger...
En av de mer charmerande byarna nära Antalya är bohemiska Olympos. Jag lyckas aldrig få några fina bilder av byn, men som mina föräldrar sa när de först kom hit: Wow, så exotiskt, det känns mer som Thailand. Det stämmer lite och här kommer de turkiska unga bohemerna och bor i trädkojor och dricker chai på de många uteserveringarna.
Där byn tar slut startar den antika gamla staden för att sedan mynna ut i den härliga Chiralistranden.
Caesar väntar på sin Gözleme, turkisk crepes - mums!
På väg genom de gamla ruinerna ut mot stranden.
Äntligen baddags!
Vi hade fina vänner med oss till Turkiet i höstas, som var nyfikna på att kika in Turkiet som möjligt land att köpa lägenhet i. Jag körde runt dom de dagar vi hade tillsammans, för att visa åtminstone en liten glimt av allt Antalya-området har att erbjuda.
En favoritutflykt från Antalya är att ta den vackra kustvägen söderut, stanna till vid Phaselis, som ni se på bilderna här nedan. Sedan fortsatte vi till Olympus, den vackra stranden Chirali och hade planer på att se de självantändande eldarna i skogen vid Chirali, som uppkommer av gaser ur marken. Ingen av oss orkade med det, utan jag har fortfarande kvar det på listan av saker runt Antalya jag ännu inte har sett.
Phaselis består både av flera vackra stränder, fina ruiner och en vacker amfiteater. Mer i resebloggen imorgon om urmysiga Olympus.
Årets julkalender från NEW HOPE finns nu att köpa HÄR! för 100:-. Den görs av Reseindustrins Barnfond som arbetar med olika projekt för att hjälpa barn i nöd. Förra året samlades det in 650 000:- från deras årliga julkalender. Nu har årets julkalender kommit!
Du kan bland annat vinna resor till Zanzibar och New York, flygbiljetter och presentkort i New Hopes julkalender och inköpsslanten går till ett fint ändamål.
Kanatci ligger på andra sidan stan från oss, i stadsdelen Lara. Vi brukar stanna till där när vi har vägarna förbi. Det beror inte på den charmiga lokalen eller den trevliga personalen, för de är i ärlighetens namn inga höjdare. Ändå är detta ställe knökfullt varje kväll och det beror helt enkelt på att maten är bra, fina mezes att välja till förrätt och ljuvliga kycklingvingar till varmrätt. Rekommenderas varmt!
För att hitta hit kolla in tripadvisor.se.
De här bilderna är från Egirdir, men vårt bostadsområde, efter stranden och i bostadsområdena inne i stan är det fullt av fina lekplatser. Turkarna är ju ett härligt folk, artiga och gulliga. De är även väldigt barnkära och familjeorienterade. Här i motsats till Sverige känner jag aldrig att vi som banrfamilj är i vägen eller låter för mycket, det är alltid okej och dessutom uppskattat med barn.
När epitetet Boutique hotell började
bli etablerat, kännetecknade detta
små, väldesignade, personliga hotell.
Ju fler år som går har jag sett att
beteckningen urvattnas mer och mer.
Så fort någon öppnar ett litet hotell
kallar de det gärna boutique hotell
för att kunna ta mer betalt än pensionat
och vandrarhem.
Vad sägs om detta tjusiga etablissemang
i turkiska Egirdir? Lyxigt eller hur?
Det har pågått en hel del debatt på senaste tiden angående de allt strängare reglerna för ledighet för skolbarn utanför skollov. Vi som gillar att resa vet mycket väl hur mycket dyrare det är att resa under loven. Jag personligen har även ett stort behov av sol och värme under den svenska vintern.
Rektor Victoria Björklund protesterar i DN mot att resor, högtider och idrott tar mer och mer tid från skolan.
Min personliga åsikt i ämnet är att elever som ligger bra till i skolan har mycket att vinna på att få resa, det är ju oerhört lärorikt. Själv minns jag mest grundskolan som oerhört trist, både för att jag är en kreativ person som också hade rätt lätt i skolan. Vi åkte skidor två veckor utanför lovtid varje år under hela min uppväxt utan problem. Jag gjorde extrauppgifter på kvällarna, men jag tror inte det hade gjort till eller från för mina studieresultat.
Däremot var dessa härliga veckor i fjällen en källa till ständig lycka, familjetid, sol och fysisk träning. De var oerhört viktiga för mig.
Vad tycker du? Vad är rätt eller fel? Finns det ett rätt eller fel för alla olika individer i den här frågan, eller borde ledighet ges individuellt beroende på personlighet och studieresultat?
I vår Lonely planet nämndes
Egirdir som ett av de vackra
ställen i Turkiet som militären
hade en tendens att etablera
sig i. Här finns stora anläggningar
vilket kan förklara bristen på
turister i denna lilla pärla.
Vi valde att inte fota där, då
Turkiet är ett väldigt härligt
land att vara i, men är även en
demokrati som skulle må bra av
att hänge sig lite mer åt demokrati.
Lillfisen fick en kompis att
mata fåglarna i sjön med.
Niklas tycker inte livet är
särskilt hårt alls... :)
Att vara på denna halvö är
i alla fall off-season som att
vara på ett meditationsretreat.
Otroligt fridfull stämning.
Vi kommer definitivt tillbaka!
När jag flugit norrut från Antalya
har jag många gånger tittat ner på
de vackra, stora sjöarna som ligger
inåt landet. Jag kikade lite i Lonely
planet över Turkiet som vi alltid har
liggande i lägenheten och fann Egirdir,
som passade bra som stopp på väg från
Pamukkale till Antalya.
Vi anlände samma dag som bymarknaden
som såg ypperligt charmig ut. Vi
orkade inte stanna på den denna
gång, men kommer definitivt komma
tillbaka till denna pärla för en
rundtur runt hela sjön.
Vi fortsatte ut på den tunna
halvön längst ut i sjön och tog
en fin lunch och promenad här.
Drycken på bilden har jag provat
förut, men glömt. Den är ju helt
fruktansvärd - usch!
Vet någon vad det är i den? Rödbetor?
Mer bilder från Egirdir imorgon!
