Newfoundland numero due

I april och maj i år hälsade vi på min syster med familj som då bodde i St Johns på Newfoundland. Det är en ö som ligger längst österut i Kanada. Den är rätt obefolkad, väldigt vacker och vädret är dimmigt och blåsigt. Människorna på ön är extremt sociala och gästvänliga och färgstarka.

Jag har aldrig tidigare varit i en stad med 300 000 invånare med ett så rikt kulturliv. Det var konserter, pubspelningar, dans, festivaler och teater hela tiden. Vi var på flera konserter under de veckorna och i St. Johns finns Nordamerikas mest bartäta gata, troligtvis beroende på fiskerinäringen som har varit den huvudsakliga brödfödan där. Numera finns de stora pengarna i oljeindustrin och nybyggda grandiosa villor poppar upp runt staden. Däremot finns fortfarande mycket fattigdom och arbetslöshet på ön.

Själva staden St. Johns är mysig med färgglada radhus och kallas Lilla San Fransisco. Här var vi ut och promenerade runt Signal Hill. Vi besökte även Geologiska muséet som var väldigt spännande. Ön Newfoundland består av delar av två jordplattor, den afrikanska och den nordamerikanska som smällde ihop och bildade denna vackra ö.

 

Sant, så sant.

Jag och maken tog en egen enastående tur till Bonavista, minns ni den vackra fyren från förra inlägget. Vi fastnade i typ fyra timmar hos oerhört trevliga och pratsamma Neil med sin franska flamma, på Neil´s yard. Ett urmysigt kafé.

Sedan åkte vi till Bonavista social club för en supermysig(men sen efter timmarna hos Neil!) middag på tu man hand.

 

 

Vilket fantastiskt mysigt ställe med organisk mat och en utsökt utsikt över vattnet. Vi bodde på pensionatet Captain Blackmore´s Heritage manor, där vi fick kvällste av den trevliga majoren vars förfäder hade byggt det vackra huset. Mysig morgonvy från vårt rum.

 

Överallt vackra hus, båda stora och små. Jag tror det får bli något mer inslag om Newfoundland, vi vandrade en underbar vandring på East Coast Trail, som jag vill dela med mig av.