tisdag 28 februari 2017

Kiwi love - om att känna kulturchock mot sina egna

När vi reste omkring med husbil på sydön var det en sak vi reagerade över, hur ohyfsade européer helt plötsligt verkade, efter 1.5 år här på Nya Zeeland. Jag har märkt av detta förut som resande ut i världen utanför Europa. Det där med att jag har reagerat på värmen mellan människor i andra delar av världen. Jag har även tidigare reagerat på oartigheten hos svenska barn som av någon oförklarlig anledning så sällan får lära sig att vara artiga och säga sådana där enkla saker som tack, när de får något.


På turistorterna på sydön i januari, kom vi på oss med att sakna de trevliga och varma Nya Zeeländarna(=kiwis) som ofta var i minoritet där vi befann oss. Vi märkte direkt om vi mötte kiwis på våra vandringar. Det var de som tittade oss i ögonen, gav ett leende och sa: "Heya, how ya doing." precis som vi gör här i Auckland när vi möter varandra. Däremot gör man ju inte det på samma sätt i Europa och framför allt tyskar och svenskar kändes faktiskt extra oartiga. Det var en tråkig känsla att erfara en så negativ kulturkrock mot sin egen kultur. Det kändes lite skumt, att få ett sådant tydligt kvitto på hur vi alla i familjen har förändrats av att bo här.

Den gång då vi blev bogserade in på en camping, efter att vår husbilsnyckel gått sönder, var det enbart kiwis som frågade om vi behövde hjälp med något och om vi hade grejor till middagen. Ingen person av annan nationalitet gjorde detta.


I köket på denna camping satt ett gäng tyskar vid ett av de stora borden som fanns där. Förutom det bord de satt vid hade de även belamrat det andra stora matbordet med grejor. När jag frågade(väldigt artigt och med ett stort leende så klart :) om det var någon som satt där eller om det var deras grejor, fnös de nästan åt mig och verkade tycka det var väldigt jobbigt att flytta alla sina påsar och ölflaskor därifrån. En Nya Zeeländare hade antagligen flyttat dessa grejor så fort någon av oss andra på campingen hade kommit in i köket. De skulle även ha givit oss ett stort leende, småpratat lite skojsamt samt bett om ursäkt över sin utbredning på det sätt man ofta ber om ursäkt för saker rutinmässigt här.

Den här känslan av att se och respektera varandra är oerhört trevlig att leva i. Det är ingen slump att kiwis har rykte om sig, världen runt, att vara oerhört trevliga. De ÄR det och dessutom vänliga och oerhört hjälpsamma inifrån ut. Det är skönt att umgås med folk som ler mot varandra, bekräftar varandra positivt, hjälper varandra och inte klagar över saker. Behandla andra som man själv vill bli behandlad.


Så klart träffade vi en hel del trevliga turister på vår resa med, utan tvekan. Jag tror bara att resten av världen, och inte minst vi svenskar, har en hel del att lära av den värme som finns mellan människor här. Det är ett socialt smörjmedel och det gör livet lättare och trevligare. Jag fick frågan av min syster om jag inte känner mig ensam här. Jag svarade som det är, att jag tyvärr kände mig mycket mer ensam i Sverige än här.

Låt oss kiwifiera världen mer, le mot varandra, fråga om du ser någon som behöver hjälp och ge den där ensamma äldre damen några vänliga ord. Det kan betyda mer än du tror och det gör även dig gladare, ända in i själen!

fredag 24 februari 2017

Book character day

Varje år har skolan en specialvecka med boktema. Då finns böcker att köpa på skolan och hela skolan har en dag då eleverna får klä ut sig till valfri bokkaraktär. Caesar valde Emil detta år. Han var fast besluten att ha en soppterrin på huvudet, men jag hade ingen lust att skicka honom till skolan med en porslinsskål, så han fick gott nöja sig med en plåtskål. Nöjd var han ändå. :)



Hela skolan går sedan i en parad, som vi föräldrar får stanna och titta på. Himla gulligt. Alla lärarna och skolpersonal är också utklädda denna dag.


söndag 12 februari 2017

Kryssning till Vanuatu och Nya Kalcedonien

Jag gissar på att de flesta av er, som inte är bevandrade i denna del av världen i alla fall, inte känner till dessa länder så värst mycket.


Det är två små ö-nationer som ligger mellan Fiji och Australien och dit ska vi åka på kryssning i mars!

Jag kikade på dessa kryssningar i januari och februari förra året då de då var extremt prisvärda. Så var de även denna tid i år. För strax över 5000 SEK får vi del i en fyrbäddshytt, helpension i 10 dagar samt stopp på 5 olika paradisöar. Förra året betalade vi nästan samma peng per person för bara flygbiljetterna till Fiji och Samoa.


Ser jag fram emot detta? Mycket!

Hoppas jag att de stora haven ska vara lugna? Absolut! Jag är lite sjösjuk av mig, så jag måste införskaffa lite medikament innan avresan.

onsdag 8 februari 2017

Det där med att byta hus i Auckland

Vi bor ju lite för stort vi, med 4 sovrum, 3.5 badrum samt två vardagsrum. Vi är ju bara tre och i ärlighetens namn får vi inte många besök från Sverige hit, så vi bestämde oss för att minska ner lite på både boytan och hyran.

Under Caesars sista två sommarlovsveckor kikade vi runt på lite hus, allt från mögel och äckel till rätt fina. Här är ju standarden högst sagt varierande och vad man får är inte alltid i paritet med vad man får betala.

Här är det standard att man skriver kontrakt på ett år till att börja med, men då Niklas har jobbkontrakt till september ännu kan vi inte skriva på mer än 6-7 månader till en början. På det sättet förlorade vi mitt favorithus, i New England-stil, superfräscht samt med underbar havsutsikt.


Däremot fick vi vårt andra hands-val, ett mindre hus med 3 sovrum och ett badrum. En gästtoalett hade ju varit perfekt, men man kan inte alltid få allt. Framför allt spar vi ca 75000 SEK årligen genom att flytta, så det är det ju helt klart värt.


Vi lyckades dessutom med konststycket att få trägolv i vardagsrummet, samt även i badrummet skumt nog. Då det är ett äldre hus utan isolering under lär det vara lite kallare i vinter. I Nya Zeeland fryser man ju mer inomhus än i Sverige, då byggstandarden inte är så hög. Min kompis Anna säger att jag kommer ångra mina trägolv när vintern kommer. Hon som infödd kiwi har väldigt svårt att förstå min aversion mot heltäckningsmattor.

På söndag går flyttlasset.

fredag 3 februari 2017

Husbil på sydön del 5 - Queenstown, Invercargill och Wanaka

Vi åkte den sista veckan till Invercargill, där vi hängde med Madison och hennes familj. Vi hade träffat dom i St Bathan och hade bytt telefonnummer, då vi hade planerat att åka förbi Invercargill innan vi åkte hem.

Det var himla mysigt och sjukt nog träffade vi på hennes pappa igen på en campingplats natten efter att vi lämnade Invercargill. Vi visste att han skulle iväg och campa, men inte vart han skulle och sjukt nog hamnade vi vid samma lilla sjö på landet mellan Invercargill och Wanaka! Himla lustigt, så vi fick en trevlig kväll till tillsammans.



Därefter åkte vi tillbaka till vårt favoritställe Wanaka några dagar för vandring och avslutade sedan vår resa i Queenstown, innan vi flög hemåt.


Charmiga gågator i Queenstown. Vi tyckte däremot att Queenstown var lite för turistigt för vår smak, för mycket stora resorter och lite för lite charm. Wanaka är som en mer stylish och mer charmig minivariant av Queenstown, med mer soldagar, värme samt vackrare läge.


Coolaste grabben på sydön!


Vi hade en fantastisk semester! Däremot tog Samoa förstapriset för förra årets bästa resa med resan till Fiji som nummer två. För Caesar tog helgen i Wellington förstapriset dock. Det var en mycket mysig weekendresa dit vi hade!

Vi är lite mer resort- och värmemänniskor. Sydön var lite väl kallt för oss, så vi tyckte alla det var skönt att komma tillbaka till nordön där vi kunde gå i t-shirt på kvällen från flygplatsen till bilen. :) Dessutom är nordön mer exotisk för oss nordbor. Naturen på sydön är fantastisk, men även mer lik naturen i norra Europa.

Det enda måstet vi har kvar nu på Nya Zeeland är Tongariro crossing, en endagsvandring som ser helt fantastisk ut på Instagram! Vi vill även se mer av staden Tauranga och kusten öster om Tauranga. Det kommer lite senare. Nästa helg ska vi ut på en liten weekendresa till surfbyn Raglan.

onsdag 1 februari 2017

Husbil på sydön del 4 - Dunedin till Milford Sound

Efter lite cityliv i Dunedin åkte vi ut på halvön utanför Dunedin som är full av djurliv, fåglar, små pingviner, sjölejon med mera. Vi övernattade vid och promenerade ut till Victory beach, där gula pingviner och sjölejon lever.

När vi påbörjade vår promenad sken solen, men på tillbakavägen vände vädret på bara ett par minuter och vi drabbades av vågrätt hagel och starka vindar. Caesar frågade mig: Mom, are we gonna die now?! Det gjorde vi ju inte, utan hoppade blöta och kalla in i bilen och stannade för en varm kopp kaffe och choklad innan vi åkte till Dunedins fantastiska badhus för att simma, bada och värma oss.



Vidare från Dunedin hade vi planerat att ta den vackra vägen efter sydkusten, men vädret var bara fruktansvärt, vilket det ofta är där nere. Vi satte oss på ett kafé efter vägen och kikade på väderleksrapporten, då vi var lite trötta på regn. Vi såg att Milford sound hade en av sina få soldagar dagen efter, så vi sträckkörde till Te Anau, där vi övernattade. Dagen efter njöt vi av en solig båttur på Milford sound.




Båtens kapten åkte så nära ett vattenfall att båten typ åkte i vattenfallet. Han varnade oss, men några lyssnade inte riktigt, eller så ville dom inte lyssna. :)