Flera stränder, Lara och andra

Vid Antalya till öster om staden ligger den exklusiva stadsdelen Lara tronande över höga klippor. Lara är en trevlig stadsdel, men inte lika genuin och mysig som Konyaalti. Cirkus en mil öster om city övergår klipporna till strand. Här ligger en massa hotell och även en allmän strand med grillplatser och små restauranger. 

Stranden är lite sandigare och vi åkte dut för jag hade hört att den var mer långgrund och barnvänlig. Den var långgrund om man är över 1.75 cm pga sandbankar långt ut. Däremot är ju inte Kejsaren så pass lång än. 

Söder om Antalya finns Kemer 3 mil bort med en lång strand. Precis när man åker ut ur Antalya söderut mot Kemer finns ett par rätt orörda stränder som ser folktomma och fina ut. Jag har inte badat där men det är ett tips om man vill ha lute ensambad och fin natur.

Nu har vi varit hemma några dagar och njutit av att träffa maken och goda vänner. Däremot är det kallt(brrr!) och det känns skönt att ha en resa inbokad snart igen. 

Kejsarens egna packning

3,5-åringen är numer en rätt stor kille. När han vet att vi ska ut och resa går han några dagar innan in i sitt rum och bökar runt. Sedan kommer han ut med sin gröna ryggsäck, ett lurigt leende och säger: "Jag har packat till Turkiet. Här ligger alla leksaker och det är hemligt. Ingen får titta."

Det här är Kejsarens fina ryggsäck och du hittar den på Pickpack

Jag måste så klart tjuvkika lite i den innan resan då den ju alltid ska med som handbagage. Kejsaren älskar sin fina ryggsäck, vilket inte alls är svårförståeligt, eller hur?

På Pickpack hittade jag flera finfina väskor för att kittla reslusten lite extra för de små.

Stränder i Antalya del 1: Konyaaltistranden

Antalya ligger så vackert i en stor bukt. I centrala staden består kustlinjenav höga klippor. En del barer och hotell erbjuder beach clubs, där man kan nå badplattformer via trappor eller hissar.

Det finns faktiskt en liten strand, Menerli även mitt i centrum vid hamnen i gamla stan. På sommaren sägs den vara smockfull och jag har själv aldrig badat därifrån.

Konyaaltistranden ligger någon kilometer väster om centrum. Detta är den mest centrala av de längre stränderna och sträcker sig säkert en mil söderut. Här finns gott om barer och ställen att hyra solstolar på till en kostnad av 5TL(ca 17SEK). En rätt stor del av stranden är allmän och här kan man slå sig ner med egna medhavda stolar eller filtar.

Konyaalti är en klapperstensstrand och är inget för sandälskare. Fördelarna är att man inte blir sandig eller drar med sig sand hem. Nackdelarna är att stenarna blir heta i solen så baddkor är att föredra.  Det kan även vara svårare att ta sig ner och upp ur vattnet på vissa ställen när det är vågigt i havet.

Det blåser så skönt runt staden jämt och även i stekhet värme erbjuder Konyaalti skön svalka och fräschör. 

Vi landade på Arlanda idag och attans så kallt det är här hemma just nu. Det var en chock för kroppen att gå från 30 till 4 grader kan jag säga...

Perge & Belek, gamla & nutida ruiner

Strax nordost om Antalya ca 1-2 mil , på vägen som leder mot Side & Alanya, kan man göra en avstickare till Perge. Det är en före detta stad som ligger inåt landet vid floden Aksu. Staden grundades troligtvis runt 1250 före Kristus & övergavs på 600-talet. 

Här kan man verkligen känna historiens vingslag & staden är sammansatt fortfarande med gator, bad, kyrkor, handelstorg & affärer. Det är lätt att föreställa sig hur den har sett ut. Perge är vacker & mäktig - det känns lite som att vandra genom en filmsekvens ur någon historisk kostymfilm. 

Jag är verkligen ingen historienörd, men jag uppskattar verkligen alla gamla lämningar som finns här, då dom är så vackra, pampiga och så pass intakta fortfarande. 

Perge är en klar favorit, då den inte heller var överhopad med turistbussar utan rätt öde & rofylld att vandra omkring i.

Vi tog en fikalunch i golfbyn Belek som låg neråt havet. Vi sökte i alla fall havet, men det var stora resorts och golfbanor överallt, inhängnat och avstängt. Vi hittade en trött turiststadskärna som omringades av ett kitschigt nygjort "antikt" pelarsystem. In till denna del forslades resortbesökarna med ett litet barntåg och det var nog det mest genuina en del resortturister ser av Turkiet.

Vi såg till slut att det fanns en beachpark, men vid det laget hade vi redan fått i oss en överprisad lättlunch. 

Från soul till no soul på en kvart.

Ooops!

Vi lyckades visst boka en resa i november igår kväll...

Kahvalti, turkisk lyxfrukost

Ofta på matställen kan man se ordet Kahvalti. Numera vet jag också vad det betyder, frukost.

På vägen mellan Phaselis & Olympos finns det ett par restauranger som är byggda som trädkojor i en prunkande dal. Vi stannade till vid en av dom för lunch & vandrade i trappor neråt ända tills vi kom till en flod. 

Vi lockades av det alla andra åt runt omkring oss, frukost. Det var inte illa alls, te, stenugnsbakat bröd, oliver, olika typer av vita ostar, marmelader, honung, grönsaker, omelett, syltad zucchini med mera. 

Ja, ni ser ju själva vilken fasligt fin fest vi hamnade på. Den enda nedsidan var den saltade notan, en anka som envist tuggade på min sittdyna & lite kliande stick i benen av något smått. Det kan det vara värt ibland för lite exotism.

Kvack kvack på dig!

Ciralistranden, hippiekojor & Olympos

6 mil söderut från Antalya hittar du byn Olympos. Vägen från Antalya går först efter den vackra kusten, för att sedan gå in i de massiva Taurusbergen. Den sista biten åker man på en liten avstickare som slingrar sog vackert neråt i bergsdalen.

Väl nere möts vi att den smått exotiska byn med resorts med små träkojor & bohemiska restauranger där hönorna springer fritt. På många ställen här serveras gözleme, tunna pannkakor som gräddas krispiga över öppen eld. 

Vid slutet av byvägen fann vi entrén till Olympos, den tidigare troliga staden Lycia daterad 700 före Kristus. Lämningarna är med traktens mått inte imponerande, men visar en väldigt gammal & tidigare mäktig stad som ligger vackert i en dal.

När vi hade gått igenom staden fick vi användning av våra badkläder, då vi kom ut på den vackra Ciralistranden. 

 

Cirali ligger vackert i en vik & det är även namnet på en by som ligger längre bort vid stranden. Stranden är inte så skön att gå på med sina klapperstenar, men väl i vattnet var det ljuvligt. Vågorna är inte så starka här utan Kejsaren vågade här simma fritt utan att hålla i mig. Vi guppade där i vattnet & lekta piratskepp ett bra tag. En fin dag!

Phaselis, magiska ruiner & vackra stränder

Idag begav vi oss söderut från Antalya med Phaselis som första spontanstopp. Jag har aldrig varit där, men visste att det var en fin gammal stad. Vad jag inte visste var att det var en gammal ruinstad daterad till 700 år före Kristus. Det är ju galet gammalt!

Här är en bild på huvudgatan där man kan se väldigt tydliga ruiner av diverse byggnader, bad, torg samt en fin gammal amfiteater.

Phaselis ligger väldigt vackert på en udde omgivet av vackra stränder, så man behöver inte ha ett tungt historieintresse för att kunna njuta avdess skönhet & riktigt känna historiens vingslag runt platsen. 

Många var kryssningsbåtarna som skjutsade in sina gäster till platsen. 

Vi åkte vägen mot Kemer från Antalya ca 6 mil söderut.

Väl värt ett besök!

Oliver, nötter, hushållsgeråd & kläder

Allt hittas på marknaden som återkommer en gång per vecka i de olika stadsdelarna i Antalya. Vår stadsdels marknad var idag, tisdag och vi var på plats tidigt. Så pass tidigt man nu kan i semestermode, där dagen inleddes med en prommis till bageriet samt långfrukost på balkongen. 

Alla i området tar med sina dragväskor, som är en dramatenvariant av stålnät med en stor shoppingbag inuti. 

På vår marknad hittar man mycket lokalodlat, fisk, klockor, leksaker, mattor, husgeråd och kläder. 

Dagens fynd var tomater, färsk mynta, hemvärpta ägg, paprikor, honung, oliver, fetaost, valnötter, frukt, färska fikon och dadlar, leksaker och kläder. Nästa tisdag ska jag botanisera bland lite hemgjorda tvålar att ta med hem.

Nybakat

En prommis till kvartersbageriet, sedan frukost på balkongen...

...med denna utsikt...

...över bergen.

Det är ett härligt sätt att starta sina morgnar på.

Skönhet

Antalya är en oerhört vacker stad! Jag blir nyförälskad varje gång jag är här. Vad som gör att vi kunnat tänka oss att återkomma just hit förutom de modesta bostadspriserna är stadens många ansikten.

Här finns värme, god & hälsosam mat, bra shopping, boende med pool, ett fantastiskt hav, vår mysiga & lugna stadsdel, längre bort ett myllrande cityliv, en underbar gamla stan med vacker hamn, lite orientalisk exotism, stora berg med hiking, slalombackar & hur många kulturella & arkeologiska sighter att besöka som helst. 

Igår kväll tog vi oss in till kaleiici, gamla stan, en stadsdel med mycket turister bitvis men stora delar lugna & rofyllda. De små gränderna vindlar neråt från stadens klocktorn & de små butikerna ligger tätt. Här finns allt från märkeskopior till Kelimmattor, silversmycken & keramik. 

Vi åt dagsfärska fiskspett som var ljuvliga & med denna utsikt smakade de visst än bättre...

Livet är inte särdeles hårt

Vi njuter av värme, sol, pool, hav, god mat & ledig tid. Som fastighetsägare här i Antalya blir det också en del annat fix, lämna in en ac-apparat som strular, måla någon vägg & fixa lite bättre varmvatten till lägenheten. Vårt område börjar bli finare ju mer som är bebyggt & med fina nya rekreationsparker sedan sist. Det är ju så härligt här!

Poolutsikten från vår balkong.

Lunch vid strandpromenaden vid Konyaaltistranden...mmm....

Gone fishing

Här pågår packning och pluggning och jobbning inför veckans avresa till Turkiet. Det ska bli ohlala-skönt med lite ledighet och jag längtar till vår höst- och vårstuga i Antalya! Det senaste året har alltför många roliga resor av olika slag presenterat sig, så det var länge sedan jag var där nu. Kejsaren och mina föräldrar följer också med.

I lägenheten är det trådlösa nätverket väldigt bristfälligt, så bloggandet kommer att ske från restauranger och kaféer. Jag hoppas det inte blir alltför lång tid mellan inläggen, hav tålamod!

Gone fishing

Kolmården, bland giraffer och safaritält

I juli tidigt en lördag förmiddag satt vi och spånade om vi skulle åka en tur till Kolmården någon helg. Ibland när jag är på g så säger det svish! En kvart senare hade jag ringt Kolmården och bokat in oss på Safari camp med ICA-rabatt. En övernattning i safari camp inne i djurparken med inträde för två dagar, övernattning och middag kostade oss 1700:-. Hade vi valt hotellet hade en övernattning med entré två dagar kostat oss nästan 6000:-. Vi bokade ju så sent, så priserna är säkert inte representativa. Ni anar säkert av priset vilket alternativ vi valde?

Vi kastade ner packning och in i bilen fort som fasen. Vi kom dit kl 13 och började med lunch och sedan tog vi en tur genom parken. Kejsaren åkte småbilar, matade getter, fick ansiktsmålning, kramade Bamse, vi såg delfinshow och åkte karuseller. Jag och Niklas uppskattade alla djur, men för Kejsaren vann de mer livlösa attraktionerna helt klart.

Kl 17 samlades vi 8 bilar som skulle på campen och åkte i karavan in i djurparken. Jag hade inte riktigt klart för mig exakt vad jag bokade, men mitt bästascenario gick i uppfyllelse och vi blev visade in till en safari camp mitt inne i djurparken!

Tälten var specialimporterade från ett safariläger någonstans i Afrika och där fanns dass och ett samlingstält där vi samlades för middag, grillat med goda sallader och kaffe och kaka. Det var mestadels barnfamiljer med större barn än vår lilla plutt och alla var så öppna och trevliga. Vi satt ute och åt och bara någon meter från oss gick en hord med gaseller, strutsar, giraffer och bufflar och åt.

Guiderna berättade om djuren och efter middagen fick vi följa med på en vandring genom parkens ofarligare delar. Vandringen avslutades med att vi fick följa med in i lejonburen för matning av dessa mäktiga djur! Vi befann oss 1.5 meter under marken och runt oss nära strök lejonen efter gallren och betraktade oss som världens godaste köttbitar. Vilka fantastiska ögon, vilka fantastiska psyken, vilka fantastiska djur!

Vi sov så gott den natten och intog en fin frukost i soluppgången i sällskap av djuren. Kejsaren vågade till och med mata en struts, men han var allt lite skraj. Söndagen avlöp snabbt med safarilinbanan, Bamselandet och sälshowen, som vi fick lämna, då C blev så rädd för de höga djuren och piraterna som var del av showen.

Vi åkte hem riktigt nöjda efter en fin helg med många nära naturen-upplevelser.