En febrig vecka och förra helgens hikebilder

Ja, denna vecka har mest spenderats i sjuksängen eller vårdandes andra sjuka. När jag var på musikal i tisdags kväll blev jag jättesnuvig och helt sänkt bara så där poff - utan någon förvarning alls. När jag berättade det för Nicke när jag kom hem sa han att han hade haft exakt likadan upplevelse efter lunchen samma dag. Caesar var redan sjuk vid det laget och sedan blev det vår tur.

Den här veckan har det alltså inte blivit så mycket med hwlt enkelt, så ni får hålla tillgodo med de bilderna från vår hike i Hunua Ranges, söder om Auckland, förra helgen. Det var riktigt skönt att gå raka vägen uppåt i 40 minuter till en början och ändå känna att vi hade mycket kvar att ge när stegräknaren för dagen stannade på 11 km. Längden är inte så ovanligt för mig, som går mycket här, men inte så mycket i långa backar. Vi jobbar sakta men säkert bort vår lathet här.

Över, en bild från toppen och under, en bild från Hunua falls.

Caesar ser lycklig ut, då vi firade hans begynnande höstlov med middag på den lokala thai-restaurangen ikväll, som ligger i en villa bara några minuters promenadväg från vårt hus.

Helgen som kommer ser lugn ut, med ett spa-besök inplanerat för mig samt ett besök i Sky tower inne i city. Jag hade egentligen min spa-tid i torsdags och jag insåg i onsdags kväll att jag inte skulle kunna gå dit, då min feber gick upp. Jag mailade och frågade om jag kunde få omboka trots att det var för sent med deras 24h-gräns på avbokningar. Det gick finfint och dessutom bjöd de in mig att komma in och basta bort febern gratis på torsdagen. De hörde även av sig på torsdag förmiddag för att kolla om de skulle boka in mig i bastun den dagen och önskade mig att krya på mig.

Detta är något jag uppskattar väldigt mycket med Nya Zeeland, den genuina omtanken om människor, även människor man inte ens har träffat. Detta hade ju aldrig hänt i Stockholm, där man bara är ett bokningsnummer i raden. Känslan här mellan människor är så mycket mjukare, mer förlåtande och generösare. Flera vänner har hört av sig dagligen för att kolla hur det är med oss och om vi behöver något under veckan.

Är det något jag saknar från Sverige är däremot den höga lägsta standard som finns på de grundläggande sakerna i Sverige, bostäder, tandläkare(historien med mina tandläkarbesök här tar vi en annan dag, en lång historia som ännu inte är slut) och sådana saker.