Ja tänk va, precis så gjorde vi när vi flyttade till Nya Zeeland för två år sedan, skapade oss ett nytt liv på två veckors tid. Hus, jobb, skola och vardag.
Nu har vi precis flyttat in i vår lägenhet, Nicke har börjat jobba och Caesar har börjat skolan. Både jag och Nicke har sexkantshänder, IKEAs motsvarighet till tennisarmbåge. :)
Efter att ha levt på en ö där allt är så långt bort och då livet på ön styrs av lokala traditioner, känns det lite som att komma till Europa igen när man bor här. Tänk, här finns två IKEA med svensk matmarknad, två svenska fik med princesstårtor och räksmörgås och man kan köpa WASA knäcke i mataffärerna till och med! Sådana saker är vi liksom inte bortskämda med på Nya Zeeland som är så långtbortistan. Bara det faktum att det går direktflyg till Sverige härifrån känns faktiskt smått overkligt.
Singapore är rent, fräscht, effektivt och välsmort. Folket är välutbildade, drivna och ambitiösa, precis som hemma i Sverige. Vädret är soligt och varmt och vi bor aslyxigt i en lägenhet på en anläggning med snygga pooler, gym, tennisbanor, karaokerum, läsrum, trädgårdar, steamrooms, biljardrum och pianorum.
Trots allt detta lever jag i en bubbla av sorg över att ha lämnat Nya Zeeland och alla fantastiska människor vi har mött och fått förmånen att lära känna där. Jag blir gråtmild när jag ser vänner posta bilder från stränder i vårsolen och från sociala sammanhang som jag inte längre kan delta i. Nya Zeeland med sin småstadsmentalitet, världsfrånvändhet och sina glada och ostressade invånare har helt enkelt trängt sig in i min själ, mer än jag nog kunnat ana. Jag har definitivt hittat hem i mig själv i NZ och levt i sådant flow och helt enkelt älskat min vardag. Jag längtade aldrig bort från min vardag på Nya Zeeland, något som jag tidigare inte har upplevt.
Medan jag kan njuta av det glassiga livet här i storstan, kan jag också sakna det mer okomplicerade livet på NZ utan så mycket märkesbutiker, sportbilar, skönhetsoperationer och ambitioner. På ena sidan av Caesars skola ligger en gigantisk villa med 4 röda Ferraris utanför. Den ena är något slags special edition som man inte ens får köra i Singapore, då den är gjord för högertrafik. På andra sidan av Caesars skola ligger ett hundhotell och resort, ett boutiquehotell för hundar med en benformad pool!
På Nya Zeeland är barnen otrendiga, folk går omkring i fula one pieces och barfota överallt och jag möts alltid av ett leende och ett Good morning på morgonpromenaden. Ingen bryr sig om vad du jobbar med utan ser dig som person snarare än din status. Det kunde gå månader innan folk i Nya Zeeland frågade mig vad jag eller Nicke jobbade med. Det var så fint att bo i ett land där jag blev sedd, inte min status, min utbildning eller min adress.
När vi sålde vår Ford betalade köparen bilen helt och sa till mig att jag kunde lämna den vid hans hus på kvällen efter Nickes sista arbetsdag 5 dagar senare, no worries. "Vill du ha ett kontrakt på att bilen är din eller vill du se ägarbeviset på att bilen är våran åtminstone?" frågade svenska jag. Nej, det behövdes inte. Nicke sa att han inte ens tittade på bilen när han kom och lämnade av den efter hans sista arbetsdag heller, utan bara litade på att den var som tidigare.
Jag hittade en större andlighet, lugn och energi i Auckland genom att jag levde i en vardag där materiell standard och yta spelade sådan liten roll. Jag måste nog anstränga mig mer för att även hitta det okomplicerade, det lugna och det själfulla även i Singapore. Jag sade till en ung taxichaufför här förra veckan att meningen med livet är att bidra till en bättre värld och att göra skillnad, ha ett inre syfte. Han såg skeptiskt på mig och tyckte min sjuåring hade mer rätt i hans drivkraft att bli rik, haha!
Nu har vi precis flyttat in i vår lägenhet, Nicke har börjat jobba och Caesar har börjat skolan. Både jag och Nicke har sexkantshänder, IKEAs motsvarighet till tennisarmbåge. :)
Efter att ha levt på en ö där allt är så långt bort och då livet på ön styrs av lokala traditioner, känns det lite som att komma till Europa igen när man bor här. Tänk, här finns två IKEA med svensk matmarknad, två svenska fik med princesstårtor och räksmörgås och man kan köpa WASA knäcke i mataffärerna till och med! Sådana saker är vi liksom inte bortskämda med på Nya Zeeland som är så långtbortistan. Bara det faktum att det går direktflyg till Sverige härifrån känns faktiskt smått overkligt.
Singapore är rent, fräscht, effektivt och välsmort. Folket är välutbildade, drivna och ambitiösa, precis som hemma i Sverige. Vädret är soligt och varmt och vi bor aslyxigt i en lägenhet på en anläggning med snygga pooler, gym, tennisbanor, karaokerum, läsrum, trädgårdar, steamrooms, biljardrum och pianorum.
Trots allt detta lever jag i en bubbla av sorg över att ha lämnat Nya Zeeland och alla fantastiska människor vi har mött och fått förmånen att lära känna där. Jag blir gråtmild när jag ser vänner posta bilder från stränder i vårsolen och från sociala sammanhang som jag inte längre kan delta i. Nya Zeeland med sin småstadsmentalitet, världsfrånvändhet och sina glada och ostressade invånare har helt enkelt trängt sig in i min själ, mer än jag nog kunnat ana. Jag har definitivt hittat hem i mig själv i NZ och levt i sådant flow och helt enkelt älskat min vardag. Jag längtade aldrig bort från min vardag på Nya Zeeland, något som jag tidigare inte har upplevt.
Medan jag kan njuta av det glassiga livet här i storstan, kan jag också sakna det mer okomplicerade livet på NZ utan så mycket märkesbutiker, sportbilar, skönhetsoperationer och ambitioner. På ena sidan av Caesars skola ligger en gigantisk villa med 4 röda Ferraris utanför. Den ena är något slags special edition som man inte ens får köra i Singapore, då den är gjord för högertrafik. På andra sidan av Caesars skola ligger ett hundhotell och resort, ett boutiquehotell för hundar med en benformad pool!
På Nya Zeeland är barnen otrendiga, folk går omkring i fula one pieces och barfota överallt och jag möts alltid av ett leende och ett Good morning på morgonpromenaden. Ingen bryr sig om vad du jobbar med utan ser dig som person snarare än din status. Det kunde gå månader innan folk i Nya Zeeland frågade mig vad jag eller Nicke jobbade med. Det var så fint att bo i ett land där jag blev sedd, inte min status, min utbildning eller min adress.
När vi sålde vår Ford betalade köparen bilen helt och sa till mig att jag kunde lämna den vid hans hus på kvällen efter Nickes sista arbetsdag 5 dagar senare, no worries. "Vill du ha ett kontrakt på att bilen är din eller vill du se ägarbeviset på att bilen är våran åtminstone?" frågade svenska jag. Nej, det behövdes inte. Nicke sa att han inte ens tittade på bilen när han kom och lämnade av den efter hans sista arbetsdag heller, utan bara litade på att den var som tidigare.
Jag hittade en större andlighet, lugn och energi i Auckland genom att jag levde i en vardag där materiell standard och yta spelade sådan liten roll. Jag måste nog anstränga mig mer för att även hitta det okomplicerade, det lugna och det själfulla även i Singapore. Jag sade till en ung taxichaufför här förra veckan att meningen med livet är att bidra till en bättre värld och att göra skillnad, ha ett inre syfte. Han såg skeptiskt på mig och tyckte min sjuåring hade mer rätt i hans drivkraft att bli rik, haha!
