måndag 20 juni 2016

Okej då, vi åker väl till Fiji då...

...det har diskuterats bland resebloggarna på Facebook kring det här med resekliet som många resegalningar får redan på hemresedagen från en resa. Jag har alltid haft det och i ärlighetens namn har jag känt mer och mer under åren att jag helt enkelt inte har velat åka hem.


Nu när vi bor här längtar jag hem även när vi är borta på en weekendresa och mitt resebegär är som bortblåst. Det är ett av skälen till att bloggen uppdateras så sporadiskt numera. Bloggen har alltid varit en utloppskälla för min ständiga längta bort-känsla. Varje helg här är ju som en semester och idag har varit en sådan dag, fantastiskt vacker och solig dag.

Apropå mitt förra inlägg om inkomstskillnaderna i Auckland, ser du här några av husen jag passerade på min promenad i vårt område idag, litegrann utanför vår prisklass dock. :)

Om några veckor har Caesar vinterlov och då kommer vi åka en dryg vecka till Fiji. Både jag och Nicke sa för några dagar sedan, att det ju ska bli trevligt, men i ärlighetens namn hade vi varit väldigt nöjda med en ledig vecka i Auckland eller med någon biltur några dagar härifrån. Vi kommer antagligen få det helt fantastiskt är jag säker på, det är bara inte något jag har något behov av att räkna ner till längre.


Jag förstår nu att längta bortet inte var en obotlig sjukdom, utan bara ett symptom på att jag inte bodde på rätt ställe helt enkelt. Här är några av dagens vackra vyer mot vulkanön Rangitoto, den senast aktiva vulkanen här i Auckland.

7 kommentarer:

  1. Välkommen till klubben! :) Gillade ditt förra inlägg mycket också, försökte komma på någon intelllgent kommentar, men ja, det är ju komplicerat det där. Världen är orättvis, och som svensk är man lite ovan vid kontrasterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det är gärna en klubb som jag tillhör. Både miljövänligt, trevliga gruppmedlemmar och så sparar man dessutom pengar. :) Ja man är ju ovan vid extrema klasskillnader, även om kontrasterna hemmavid blir större och större de med tyvärr.

      Radera
  2. vilket inspirerande inlägg! Jag vet precis vad du menar med det där resekliet, jag är personen som gråter på väg till flygplatsen när jag ska åka hem... Kanske är det så att jag bara bor på fel ställe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Therese, jag var också den personen som åkte till flygplatsen med en klump i magen. Ja, det kan ju vara så att du hör hemma någon annanstans. :)

      Radera
  3. Sitter och fnissar lite åt det där med att jamen OK då, vi får väl ta och åka då till Fiji... Fiji! säger vi som bor på andra sidan jorden! En av de där sakerna man vill se innan det är dags att säga ajöss!

    Men jag som inte är den där reslystne förstår hur du känner dig just nu. Jag har alltid trivts med att bara vara hemma, jobbigt att resa men jättekul när man väl är där och vill inte ha resan ogjord.

    Just nu sitter vi och planerar vår sommarsemester och visst blir det kul att träffa familjen men det är så meckigt med allt innan! Vi har liksom ingen vana.

    Dina bilder är verkligen oerhört vackra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en liten overklig känsla även för oss att ha dessa paradisöar på samma avstånd som Sverige-Spanien. :) Jag å andra sidan är ju lite ovan vid att ha den känslan att, nä vi kan väl lika gärna stanna hemma. Ska ni till Sverige över sommaren?

      Radera
    2. Tack, Iphone all the way. :) Jag har en finare kamera med, men jag orkar aldrig ta med den längre. Vi får se om den får komma med till Fiji kanske.

      Radera