När vi badade på Waipu Cove utanför Whangarei norr om Auckland lyckades Caesar ramla ner från en gren. Fallet var bara på en meter, men när han landade föll han bakåt och slog i en sten. När vi såg honom blöda och såg att han hade ett 2 cm långt jack i bakhuvudet steg ju pulsen på oss båda, kanske mest på undertecknad.
Utan telefoner, en söndag och flera mil utanför Whangarei satte vi oss helt enkelt i bilen och körde in till stan. Nästan hela vägen var en 2+1-väg och när vi kom till en omkörningspassage drog jag på för att komma om lite bilar.
Självklart mötte jag då en polisbil som stannade mig och tänkte skriva ut böter på ca 3700 SEK. När han mötte Caesar och jag förklarade läget ringde han efter ambulans och skrev faktiskt inte ut några böter. En väldigt vänlig polisman, precis som de flesta verkar vara här, rätt likt Sverige med andra ord.
Den gulliga, något åldrade, ambulanssköterskan Barb, konstaterade snabbt att det inte var någon fara med Caesar, men i brist på arbete skjutsade hon oss gärna till sjukhuset i Whangarei. Där blev vi sittande på akuten några timmar innan Caesars sår blev rengjort, han blev kontrollerad för skallskador samt ihoplimmad. Allt täcktes av ACC, den nya zeeländska olycksförsäkringen, så vi behövde inte ens blanda in vårt eget försäkringsbolag, fantastiskt nog!
Vi hade tänkt åka till Borneo ett par dagar därefter. Caesar fick inte bada huvudet på en vecka efter limingen, så vi bestämde oss för att förlänga vistelsen på Nya Zeeland lite och drog ner till Rotorua för att spana på thermalområden istället.
Utan telefoner, en söndag och flera mil utanför Whangarei satte vi oss helt enkelt i bilen och körde in till stan. Nästan hela vägen var en 2+1-väg och när vi kom till en omkörningspassage drog jag på för att komma om lite bilar.
Självklart mötte jag då en polisbil som stannade mig och tänkte skriva ut böter på ca 3700 SEK. När han mötte Caesar och jag förklarade läget ringde han efter ambulans och skrev faktiskt inte ut några böter. En väldigt vänlig polisman, precis som de flesta verkar vara här, rätt likt Sverige med andra ord.
Den gulliga, något åldrade, ambulanssköterskan Barb, konstaterade snabbt att det inte var någon fara med Caesar, men i brist på arbete skjutsade hon oss gärna till sjukhuset i Whangarei. Där blev vi sittande på akuten några timmar innan Caesars sår blev rengjort, han blev kontrollerad för skallskador samt ihoplimmad. Allt täcktes av ACC, den nya zeeländska olycksförsäkringen, så vi behövde inte ens blanda in vårt eget försäkringsbolag, fantastiskt nog!
Vi hade tänkt åka till Borneo ett par dagar därefter. Caesar fick inte bada huvudet på en vecka efter limingen, så vi bestämde oss för att förlänga vistelsen på Nya Zeeland lite och drog ner till Rotorua för att spana på thermalområden istället.
Tur i oturen! Ibland träffar man verkligen på snälla och hjälpsamma människor!
SvaraRaderaJa, verkligen! :)
Radera