Nordost om Fethiye hittade vi Dalyan.
Det visade sig vara en söt liten by,
som ligger vid ett floddelta. Denna
dag var Kejsarens 4-årsdag och han
önskade sig en enda sak, att få bada.
Vi hyrde en egen båt...
...som körde oss in i Dalyan och förbi
de första Lykiska klippgravarna vi såg
på denna tripp, men knappast de sista!
Den mysiga byn Dalyan, med strandpromenad
på ena sidan floden...
...och dessa magnifika klippgravar
på andra sidan floden.
Men vår båttur tar inte slut här...
...to be continued...
Norwegian har ju onekligen drabbats av många
barnsjukdomar vad gäller deras långdistansplan,
de ypperligt välkända Dreamlinerplanen.
Niklas arbetar med planering av flygplans-
trafik och jag frågade honom häromdagen vad
som har gått så fel. Han första påpekande var
att planen var för dåligt testade innan de
sattes i trafik av Boeing. Hans andra synpunkt
var att Norwegian verkar ha underskattat
komplexiteten av att flyga långdistanssträckor.
Delvis är deras flygrutter komplexa genom att de
utgår från flera flygplatser, Oslo och Arlanda
och de blir så sårbara genom att de inte har några
reservplan att sätta in vid skador på något plan.
Tycker du att det är värt att resa långdistans med
Norwegian? Jag vet inte jag, inte just nu i alla fall...
Vid stranden i Öludeniz blev vi kontaktade
av en säljare för segelflygning. Både jag
och Niklas har drömt om att göra det och
när chansen presenterar sig en så här vacker
och varm dag till ett bra pris dessutom tog
Nicke chansen. Jag fegade lite och väntar
till nästa gång.
En bil tog honom upp på den snöklädda toppen
av Mount Baba, alldeles bakom Öludeniz.
Från 2000-meters höjd gjorde han sitt uthopp
och vi hängde vid stranden och väntade in
honom, med lite lekplatshäng.
När vi väl började se dom gick det så
snabbt att jag knappt han fotografera honom.
Dom gled uppe i luften i ca 30-40 minuter och
han kom ner till oss alldeles lyrisk!
Ser ni den lilla pricken? :)
Någon mil från Fethiye ligger badorten
Öludeniz. Den är verkligen en turistor,
men som på hela denna kusten är avsaknaden
av gigantiska all inclusive-anläggningar
befriande frånvarande.
Vi hittade en restaurang vid stranden med
lekplats precis utanför - perfekt. Sedan
hyrde vi en liten båt med förare för att
ta oss ut till mytomspunna hippieparadiset
Butterflyvalley. Det är en liten dal med
strand som ligger under höga klippor och
man kan bara komma dit med båt.
Precis bakom stranden i Öludeniz finns det
en rejält stor lagun. Där började vår båtfärd.
Kejsaren får styra båten och bestämmer
sig snabbt för att det är en brandmansbåt.
Det är knappt så han vill släppa ratten,
men efter vår guides gedigna mutande med
både chips och kakor släpper han snabbt
ratten igen. :)
Vi närmar oss Butterfly valley.
Det var en fin liten dal, med
några enkla backpacker-bungalows
som var vilande under lågsäsongen.
Namnet kommer sig av en speciell
fjärilssort som bara finns i den
dalen.
Jag hade högre förväntningar på dalen
än vad som var verkligheten, men den är
säkert mer betagande sommartid och visst
är det något speciellt med svårnådda
platser med.
På Travel Blog awards 2013 kan du
nominera din favoritreseblogg för året!
Nominerar du min blogg blir jag ju inte ledsen,
men det finns många fina bloggar därute. :)
...det tipsar denna sajt om.
Vad sägs om ett penis- eller toalettmuseum?
Hade jag vetat att det fanns ett museum för
gräslig konst i Boston hade jag gått dit
förra året!
Efter besöket i Kayaköy såg vi att vägen
fortsatte ut till vad som såg ut som en
båtförbindelse till en ö. Vi åkte alltså
vidare på den lilla vägen och såg också en
skylt mot ett kloster, som vi aldrig fick
tid att undersöka, nästa gång kanske...
När vi närmade oss havet förstod vi att vi
hade fått ännu en jackpot i Fethiyeområdet!
Vi åkte de små serpentinvägarna ända till slutet.
Där låg en paradisisk strand som var helt folktom
men med en öppen servering där vi satt och njöt av
solen och de magiska vyerna. Vi kände oss som vi
hade vunnit högsta vinsten och stranden är säkert
full av lokalbefolkning och väl bevandrade turister
under högsäsongen.
Vi ville knappt åka därifrån...
Här kommer lite fina ledighetstips
för att maximera årets resdagar.
Någon mil utanför Fetihye, på vägen
mot Öludeniz, ligger en spökstad i
bergen. Den beboddes fram till 1920-
talet av en grekisk befolkning, men
alla greker drevs då ut ur Turkiet och
staden har förblivit en spökstad sedan
dess.
Den lilla staden ligger verkligen vackert
upp över kullarna.
En upptäcktsresande spanar ut
över vidderna! Var inte rädd att ta med
barn ut på sådana här turer. Kejsaren
tycker det är spännande att vandra bland
ruiner och upptäcker alltid en massa skoj.
Vi startade vår första dag i Fethiye med
en spontan biltur på vägarna bakom hotellet.
Jag hade sett på kartan i Iphonen att den
ledde mot en liten vik. Däremot var vi inte
beredda på all den skönhet den uppvisade.
Det är svårt att fota majestätiska vyer,
men vi var mållösa. Vi insåg vilken extremt
vacker del av Turkiet vi var i. Dessutom är
den lykiska kusten så oexploaterad. Den får
helt enkelt inte bebyggas så mycket och tur
är väl det.
Ni som tycker Turkiet är ett tråkigt och
oexklusivt resmål, ni har nog bara upplevt
de kända badorterna, åk till Fethiye eller Kas
istället.
Fethiye ligger verkligen vackert i en stor
skyddad bukt och det är inte svårt alls att
förstå varför denna plats är ett populärt
turistmål för turkarna själva. Inga stora
all inclusive-anläggningar så långt ögat kan
nå.
När vi kom fram till Fethiye hade det
börjat mörkna. På morgonen vaknade vi
upp till denna utsikt och kände ett
litet lyckorus!
Vi bodde på Marina Vista Fethiye.
Hotellet var fräscht och prisvärt nu
i lågsäsong. Det låg lite ocentralt
men bjöd på vackra vyer och en lyxig
frukost vid strandkanten.
Hotellet har en egen brygga där
många segelbåtar låg och det drog lite i
seglingstarmen må jag säga. Vi drömde oss
bort mot pensionering och möjligheten att
sälja huset och segla omkring i Medelhavet.
Många fina båtar finns det...
Länge har vi pratat om att åka ut hela
kustremsan ut mot Fethiye och hela kusten
däremellan till Antalya. Den ska visst
vara både vacker och innehålla mycket
historia, som Demre med sina klippgravar
och den sjunkna staden Kekova över vilken
man kan åka båt.
Vi tog vägen genom landet från Antalya
till Fethiye och den bjöd på fina scenerier
och fina böljande berg.
Lunchen intogs på en landsortsrestaurang
efter vägen med en mycket typisk turkisk
utsikt, lite vackert, lite småskräpigt.
Vägen mellan Fethiye och Antalya var ca
22-24 mil och en väg i väldigt fint skick.
Om man promenerar på gatan
30 Agustos Caddesi & kikar
upp på övervåningarna här i
Antalya ligger bröllops- &
festklänningsaffärerna på rad.
Somliga kitschiga, andra stiliga,
men alla så fantasifulla &
grandiosa - så långt från den
svenska lagomheten som helst.
Här är mina två män & min
bästa vän på nyårsfest i
Antalya - kul!
Årets sammanfattning i resor:
Januari - Madeira
Maj - Newfoundland i Kanada
Augusti - Amsterdam
September - Antalya i Turkiet
November - Phuket i Thailand
December - Antalya & Lykiska kusten i Turkiet
Årets bästa resa är utsedd
& det är Kanadaresan!
Newfoundland visade sig vara
en ö med mycket magi & en härlig
befolkning, dessutom smärtsamt
vacker - rekommenderas varmt!
...som körde oss in i Dalyan och förbi
.jpg)
