Twillingate

Den första långturen vi gjorde gick till Twillingate, som är kännt som ett ställe där många isberg glider förbi.
På Newfoundland finns det en ölsort som heter Iceberg
och som är gjort på vatten från isberg som
glider söderut längs kusten på Newfoundland.

På vägen dit insåg vi hur stor denna ö är,
vi körde och vi körde. På eftermiddagen
nådde vi till den vackra ö-världen
vid Notre Dame bay. Det var lågsäsong fortfarande här
och vi lyckades boka rum på Hillside B&B som var ett
väldigt charmigt bed and breakfast. Under
sommarmånaderna har de fullbokat, men i maj var det lugnt ännu.

Det gästfria paret som drev pensionatet berättade om sina uppväxter
här uppe i skärgården. Mannen fick åka båt för att fria till sin
blivande fru då de bodde på olika halvöar.
Inga vägar gick hit på 40-talet utan de var helt
beroende av fisket och livet och vädret här var minst sagt hårt.

Vi gick in på Icebergfinder.com innan vi åkte hit och
såg att det skulle vara isberg vid Twillingate.
Nu har jag bara fotat med Iphonen, men stor var det inte.
Ser ni isberget där ute???

Tack vare turismen finns här flera mysiga fik och
denna skylt fanns på ett av dom.
Jag älskar kaffe!

Bakom vårt pensionat gick en gångstig upp på berget där vi bjöds på vacker utsikt. Det är så magiskt med den karga skönheten som finns här och de oändliga vidderna.

Tänk, ibland fastnar även jag på en bild, men det är inte ofta.
Det blir mest selfies md Kejsaren.

Den här är till dig mamma, en present! Jag vet inte hur många
fina stenar och kottar jag har fått som
kärleksgåva från den lilla mannen, gullunge!

Semesterindex

När vi långreser då brukar vi kolla in den här listan: Semesterindex

Den visar hur mycket man får för sina svenska kronor i olika länder. Det är ju alltid kul att åka till länder som är prisvärda för tillfället.

Tvåan på listan, Indien har jag själv lite svårt för även om landet är oerhört intressant.

Nummer sex är Filippinerna, ett oerhört vackert land jag kommer skriva om här på bloggen vid ett senare tillfälle då vi var där hösten 2010.

Aftonbladet skriver även om att bila i New England.

Vill ni ha en gratis guide dit kan ni hänga kvar i bloggen under hösten, då vi bilade i New England hösten 2012.

Hemmavid på Newfoundland

Min syster med familj bodde i det här ljuvliga huset i St
John´s. Den här New England-stilen är oerhört vanlig på

Newfoundland. Däremot är de gamla träfasaderna ersatta av

plastfasader. Det hårda vintervädret sliter för hårt på träet. En

lustig känsla att luta sig mot huset och inse att det är lite mjukt

och bågnar inåt huskroppen. Deras gata var en riktig
Whisteria lane, då vet ni hur den såg ut, ni som har sett på

Desperate housewives.



 

Kejsaren njuter i tv-soffan med en all american(sorry canadian)

sandwich. Att kalla något amerikanskt när man är i Kanada är inte populärt. De har lillebrorskomplex mot USA och vill inte

liknas vid det landet, även om det ur vårt perspektiv har
en hel del likheter.



 Kejsaren på lekplats med sin största idol, kusinen.
Han är bara supercool tycker K!

 

 

 

En första biltur uppåt kusten, Torbay och Portugal cove

Vår första dag på Newfoundland tog vi en biltur norrut för att få se

vackra kustvyer. Vad vi snabbt fick lära oss var att dimma på

Newfoundland är som sill på midsommar, oerhört vanligt. Vi åkte

 norrut till fiskebyn Torbay. Att benämna en by fiskeby på

Newfoundland är smått överflödigt. De är alla fiskebyar. Det har

varit den dominerande inkomstkällan under historiens gång. Ön

besitter en ödslig, mäktig skönhet med maffiga scenerier på det

vilda havet mot de höga klipporna.

 

 

En vacker öde strand och dimma så klart. Newfoundland är oerhört

 rik på mineraler och stenar, vilket syns överallt. Kika på närbilden

på stenarna nedan för att förstå vad jag menar.

 

 

 

Man blir trött av att flyga och dessutom vara oerhört uppspelt på att

 få träffa sina kusiner, Kejsarens stora idoler. Han slocknade i bilen

 och är så söt när han drar ner mössan när han ska sova.

 

Dimman lättade så småningom och vi fick en klar lunch i

Portugal cove, en fiskeby så klart. Vi träffade några fiskare i

hamnen som precis kommit in med dagens fångst av krabbor.

Hummersäsongen hade inte börjat ännu och de fiskade ändå inte

hummer, då det inte finns några pengar i hummerfiskande på

Newfoundland.

Hundar ser man överallt, inte bara i syrrans band. Min syster

skaffade sin Golden Retriever på Newfoundland och retriever-

hundar är oerhört vanliga här. De hämtar alltså saker i

vattnet, därav namnet retriever. De större Newfoundland-
hundarna följde med på fiskebåtarna för att hämta fiskare som föll

 överbord i det hårda vädret som är vanligt här.

 

Som sagt, vattnet och vädret här är tufft, se nedan.

 

 

Med tanke på all fisk och skaldjur som finns här runt ön, är den

 kulinariska nivån oväntat låg. Friterat, friterat och friterat.

 

Dagen loppisstopp i Portugal cove. En fin gammal kyrka som

övertagits av ett par som bostad och loppis. Kejsaren gick in genom

 portarna och sa: "Men, var är kören?". Han är så mycket i kyrkan

 och lyssnar på min gospelkör.

 

Långresa nästa vinter? Maybe bäjbi!

Kejsaren anno 2010 - världens sötaste då och världens sötaste nu!

 Jag är inte ett dugg partiskt, niet, mais non!

Jag blir färdig ekonom till sommaren och funderar en del över

framtiden. Innan jag studerade drev jag egna företag under åtta års

 tid. Dessförinnan frilansade jag och har gått på vikariat. Jag har

aldrig drivits av en önskan om fast anställning och fortfarande får

 jag en liten klump i magen av att någon annan ska bestämma över

 min semester och dessutom bara ha fem veckor per år! Jag har

jobbat mycket, men tagit längre semestrar.

Jag funderar en del på fördelarna och nackdelarna med fast jobb
helt enkelt och nu kommer jag komma in i en bransch som är mer
traditionell än de jag är vana vid och med mer fasta anställningar.

Well, well, det som händer händer och min plan till nästa vinter är

 att ta en långsemester i Asien tillsammans med männen i mitt liv.

 Kejsaren var 6 månader på fotot ovan, men nästa vinter blir han

 redan 5 år! Vart tar åren vägen, han var ju nyss en bäbis?!

Vid nästa blinkning börjar han skolan och då kommer vårt liv

förändras en hel del. Bye bye, vintersemestrar medan vi arbetar

hela sommaren. Vi kommer inte heller kunna resa obehindrat

vintertid och framför allt inte resa runt, utan åka någonstans där det

 finns en svensk skola. Jag hoppas på tre månader, men vi får se

vad N säger, han har ju faktiskt ett fast jobb
och är inte fri som en fågel.

St John´s, Newfoundland

Okej, tillbaka till Kanada. Vi reste dit i maj för att hälsa på min
syster med familj som bodde där 1.5 år, precis innan de skulle flytta
hem igen. Jag började bloggen med några inlägg om vår resa dit,
men känner mig inte redo att gå vidare till andra gjorda resor ännu.
Jag tycker helt enkelt att det var ett väldigt spännande och
underbart vackert resmål och det förtjänar mer uppmärksamhet.

Ön Newfoundland ligger längst österut i Kanada. Den är stor och
avbefolkad, mycket större än man kan tro när man ser den på en
karta. Det beror på att Kanada är ett oerhört stort land och därav ser ön rätt pluttig ut. Här bor endast en halv miljon människor och
100 000 personer i dess största stad St John´s. Det var i denna
mysiga stad min syster bodde.

Staden ligger i en gryta skyddad från den oerhört hårda och blåsiga

kustlinjen. Den är bohemisk och full av små design- och

konstnärsbutiker. Här finns även butiken Tvål, som säljer

handgjorda kroppsprodukter och svaret på din fråga är ja. Ägarna är

svenska. Jag har dessvärre inte något eget foto från Tvål, men här

nedan är ett jag hittade på intörnet.

Det lägger till många kryssningsfartyg, vilket har bidragit till att

alla dessa söta butiker och kaféer lever kvar. I St John´s finns även

Nordamerikas bartätaste gata. Nattlivet är strålande, med bra

livemusik och oerhört öppna och gästfri befolkning.

Kulturlivet blomstrar och jag har aldrig besökt en stad som är så
liten med så oerhört rik på kulturella evenemang, konst, musik och
hantverk överallt. Här nedan är en bild från en hantverksrunda som
gick genom staden en lördag, då många höll öppet hus. Handgjord
choklad och även om bilden inte är den bästa hoppas jag du kan se
det lilla tåget som åkte runt uppe vid taket. Kejsaren var eld och
lågor, både tåg och godis - wow!

 

St John´s kallas lilla San Fransisco och det är inte så svårt att förstå
av bilden nedanför. Söta, färgglada townhouses på backiga gator.

 

Hantverksrunda var det här!

 

En bild över inloppet i St John´s från ett panoramafönster på
The Rooms, som är länsmuséet. Här kan man bland annat se en
jättebläckfisk och få lära sig mer om historien runt ön. Ett mycket
fint museum och en kanonbra restaurang högst upp. När det
serveras något annat än friterat får man vara glad, på denna ö.

 

Det är charmiga träbyggnader överallt. Här en urmysg mataffär
med mycket ekologiskt där vi köpte fika och satte oss i solen. Här
handlar folk på krita fortfarande hörde jag när jag stod i kön för att
betala. Känslan av en svunnen tid...

Ett sista inlägg och sedan släpper vi Antalya för denna gången

Du tycker säkerligen att jag börjar bli rätt tjatig, men jag kan inte
låta bli att hålla liv i sommaren ett litet tag till. Jag är en sucker för
bad och sol och här kommer lite mer privata bad- och solbilder
från våra veckor i Antalya i september.

Kärlek!

Japp, du ser rätt, en guide utklädd till Pirat ute på bryggan...

...bilden blev visst snyggare utan hans trassliga peruk, hehe.